11 juni 2006

Predikan: Treenighetssöndagen

Martin Fagerudd:
Den dolde Guden (Matt. 28:16–20)
Predikan i Borgå lilla kyrka 11.6.2006
Evangeliet för denna dag brukar kallas för missionsbefallningen. Det är egentligen en kort påskberättelse, som berättar om mötet mellan Jesus och lärjungarna. I detta möte sammanfattar Jesus lärjungarnas uppgift, som också är kyrkans och församlingens uppgift, i några lättfattliga och konkreta punkter.
Den här korta påskberättelsen börjar med att berätta att de elva lärjungarna beger sig tillbaka till Galiléen och till det berg som Jesus hade befallt dem att går. Matteus är det enda evangelium som nämner att Jesus möter sina lärjungar på ett berg. Ett berg har en alldeles speciell symbolik, det är platsen för Guds uppenbarelse, när han vill möta människa ansikte mot anskikte. Men å andra sidan så har Galiléen en stark ställning hos s.g.s. alla evangelier. Både Markus och Johannes nämner att lärjungarna återvänder dit, men av olika orsaker. Markus, nämner liksom Matteus att de återvänder dit p.g.a. Jesu befallning och att han skall möta dem där.
Johannes gör det också, men av en annan orsak. De återvänder dit efter Jesu korsfästelse och eftersom de inte vet vad de skall göra, så återvänder de till sitt tidigare yrke, fiskaryrket. Men Galiléen är förknippat med många andra minnen för dem, framför allt var det där mitt i deras vardagsarbete som Jesus kallade dem. Det var där Jesus inledde sin verksamhet och de fick följa med. De såg alla under han gjorde där i Galiléen som också ända sedan profetens tider kallades för hedningarnas eller mörkrets land. Det var där de fick se ljuset lysa i mörkret, mitt ibland dem alla. Det är inte underligt att Jesus möter dem där. Och det bästa med det, han hade själv sänt bud genom kvinnorna som kom till graven för att smörja den döde, men som mötte den uppståndne och levande herren.
När de nu möter honom, sker det med ett märkligt omnämnande, som skiljer Matteus evangelium från alla andra evangelier. Det säger nämligen att de föll ned och tillbad honom men att några tvivlade. Hur kan man förstå en sådan sak, mitt i en alldeles överjordisk händelse, i mötet med den uppståndne, när allting borde vara solklart?
Att evangeliet nämner att några tvivlade återkallar i minnet en tidigare händelse som Matteus berättar, en liknande uppenbarelse- eller påskberättelse där det just var Petrus som tvivlade när de övriga lärjungarna föll ner för Jesus. Hade Petrus fortfarande tvivel? Det är märkligt men Petrus roll i slutet av Matteus evangelium är mycket anspråkslös, i motsats till det som Paulus, Lukas och Johannes berättar, där han är ett avgörande vittne för Jesu uppståndelse.
Ingen är skilt nämnd för sig när den Uppståndne visar sig för ”de elva lärjungarna”. Man kan bara konstatera att det är tyst runt Petrus. Vi kommer ju ihåg hans verkligen stora misslyckande, när han förnekande Jesus. Får han inte en ny chans eller ett ord till tröst? Jag tror att det finns åtminstone en förklaring som jag strax skall ge er.
Det är kännetecknande för Petrus att i honom möter vi lärjungens både ljusa men också mörka sidor. Petrus är ju både kyrkans grundare, men Jesus kallar honom samtidigt där för satan, djävulen, därför att Petrus i sin iver och välvillighet säger att Gud skall hindra Jesus från att möta döden. Men Petrus är också ivrig att ta på sig ledarrollen, utan att den ännu givits honom, han tar också på sig lärarrollen i kvistiga frågor som han egentligen inte förstår. Det här ger Jesus orsak att flere gånger tillrättavisa Petrus och vägleda honom mera än de andra. Och till sist, det som var allra mest prövande för honom, när han kände av den verkliga förnedringen och misslyckandet, när han förnekar Jesus som sin mästare. Inte undra på att det är tyst omkring Petrus i det sista mötet med lärjungarna här i världen. Åt dem som tvivlar, därför att de tänker att deras mästare kunde helt enkelt inte kunde dö, då menar Jesus speciellt Petrus, så säger Jesus: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.”
Men det här är inte den enda orsaken till att det är tyst kring Petrus. Uppgiften som Jesus ger dem säger också något. Det är lärjungens uppgift, att göra alla folk till lärjungar, att döpa dem och att lära dem att hålla alla de bud Jesus har gett dem.
Jesus hade genom kvinnorna som kom till graven bett dem säga åt lärjungarna, att ”Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galiléen.” Jesus kallar dem för bröder. Det för tankarna till den första berättelsen, när Jesus kallar sina lärjungar och den allra första av dem Petrus. Matteus evangelium berättar att Jesus gick in i Petrus hus och det visar hur nära relationen är mellan Jesus och Petrus och att Jesus hade omsorg om Petrus hushåll. Genom det här broder-temat berättar evangeliet om det ursprungliga förhållandet mellan Jesus och Petrus, men samtidigt berättar det att Petrus och de övriga lärjungarna är jämlika som Jesu bröder, d.v.s. som bröder i den kristna gemenskapen. Till sist visar Jesu ord också att det är han som har den den verkliga undervisningsauktoriteten.
Här kommer en viktig poäng fram som evangeliet betonar framom mycket annat och som gäller församlingen. Vi är ett samfund som består av systrar och bröder och det är egentligen Jesus som är vår lärare. Och det viktiga som Jesus betonar i sin undervisning är lärjungaskapet. Därför har ingen någon egentlig specialställning. Det tvistade ju lärjungarna ofta om. Det andra är att hålla Jesu bud. De är framför allt kärleksbudet och den gyllene regeln, vilket betyder att vi låter Guds kärlek styra oss genom Jesu kärleksbud.
Fastän vi kallar evangeliet för missionsbefallningen så handlar det snarare om undervisningen att hålla Jesu bud. Det tredje är att att gå ut i hela världen med denna uppgift genom att döpa och lära hålla buden. Evangeliet innehåller just den här undervisningen som är given åt alla lärjungar för tiden mellan Jesu jordiska liv och och världens slut. Evangeliet blir på det här viset ett sätt att leva. Liksom alla andra evangelier vill också Matteus evangelium förklara hur Jesus är närvarande fastän han är uppstånden och hos Gud. I berättelsen om Jesu födelse berättar ängeln att den nyfödde frälsaren skall heta Immanuel, det betyder Gud med oss. Evangeliet förklarar genom Jesu ord på vilket sätt Gud alltid skall vara med oss och på vilket sätt Jesus aldrig skall lämna oss, sina lärjungar. Det gör Jesus med orden: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”. Man säger att Gud är dold, men vi vet han inte är helt dold, utan döljer sig bakom Jesu gärningar, och hans ansikte är inte heller dolt, det kan vi se i Jesu ansikte.

Inga kommentarer: