05 september 2006

Radioandakt: Ske din vilja

Martin Fagerudd:
Andrum (4'54") 5.9.2006 kl. 6:55 i Radio Vega
Ske din vilja
Lönar det sig att be om Guds vilja ändå sker? Det här sade en vän till mig som under många år bett att få slippa en långvarig sjukdom, men inte gjort det.
På Jesu tid närmade man sig frågan utifrån problematiken orsak och verkan, som blir tydlig i en berättelse om en blindfödd man som Jesus botar. Lärjungarnas fråga till Jesus avslöjar att de tillägnat sig sin samtids syn: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?" Frågan om orsak och verkan aktualiseras återigen när man för Jesus berättar om en olycka som krävde aderton människors liv när ett torn rasade. Man frågade Var dessa större syndare än alla andra? Grundtanken är att den som faller offer för en olycka har förtjänat den.
I våra dagar vet vi att människor reagerar med att först fråga: Vad kunde ha gjorts för att förhindra olyckan? Den leder säkert till frågan: Vems är felet och vem bär ansvaret? Vi märker att åtminstone ett är gemensamt med Jesu tids och vår tids människor. Skuldfrågan mister aldrig sin aktualitet, men skulden lägger vi inte automatiskt på de drabbades axlar. Ansvarsfrågan utreds.
Frågan om orsak och verkan avslöjar människans verklighetssyn. På Jesu tid ser man att hela verkligheten är Guds. Det som drabbar människan, sker p.g.a. hennes synd och skuld. Syndaren får helt enkelt sitt straff. I vår tid ser vi annorlunda på saken. Det som inte passar in och inte är planerat är overkligt. Människan bestämmer hela verkligheten. Gud har just ingen plats i detta sammanhang. Har han så är hans roll minimal. Det typiska för vår verklighetssyn berättar också något om vår människosyn. Människan är alltings mått.
De två sätten att se på verkligheten är vårt sätt att klara av den hårda verkligheten. När man berättar för Jesus om olyckshändelsen med tornet, så svarar han att de som råkade ut för den inte var större syndare än alla andra. Det var ju en olycka. Det är också ett prov på att livet inte kan kontrolleras. Och på frågan om den blindföddes eller hans föräldrars skuld svarar Jesus: "Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.”
Jag hoppas att Guds gärningar skall uppenbaras på min vän, men det är i Guds händer. Av Jesu svar hör vi att en människa, även i den mest eländiga livssituation, har en plats i Guds värld och plan. Att Jesus accepterar verkligheten att det oväntade kan ske, även det som förorsakar människan stor smärta. Med det säger att människans är sårbar. Jesus belastar varken Gud eller människan med skulden.
Men lönar det sig att be om Guds vilja ändå sker? Det är lätt att acceptera och en ganska problemfri syn. Det är likgiltigt om vi tror att människan bestämmer över verkligheten.När vi måste erkänna vår sårbarhet, utgör just den fjärde bönen i Fader vår, ske din vilja, en stor tröskel. Jesus har själv lärt oss den. Av alla böner kräver den mest av oss, inte bara ett litet trons steg. Den kräver att vi rent ut sagt kastar oss. Ut i tomma intet tänker kanske någon - eller i Guds famn. Amen.
Sång: Bönen. Komp. Roger Wingren - Text: Ole Jakobsson - arr. Patrick Wingren.
Sånggrupp: Birthe Wingren, Tove Wingren, Sören Lillkung, Johan Wingren.

Inga kommentarer: