01 oktober 2006

Predikan: Mikaelidagen

Martin Fagerudd:
Predikan vid ekumenisk gudstjänst
i Vålax bönehus (Pingstförsamlingen) 1.10.2006
Vi firar idag Mikaelidagen, som tillägnas änglarna. Ordet för ängel i NT betyder utsänd. De är utsända på Guds uppdrag. Fast Jesus i sitt tal (Matt. 18:1-10) nämner änglarna i ett speciellt syfte, är hans uppmärksamhet fäst på ett annat håll. Jesu tal kallas annars för församlingstalet eftersom han talar till sin församling och tar upp saker som gäller alla hans lärjungar. Församlingsfrågor som berör alla lärjungar handlar om ”barnen” och en människogrupp som kallas för ”dessa minsta”.
Lärjungarnas fråga "Vem är den största i himmelriket?" tjänar som en inledning till Jesu tal. Deras fråga gäller inte mera inre stridigheter, egna fördelar eller främsta positioner, utan deras fråga är respektfull. Frågan för tankarna till det som människor ofta är mycket måna om, nämligen sitt anseende. I det judiska samhället på Jesu tid var man mån om att ta hänsyn till människors anseende. Man följer koden heder och skam. En människas personliga heder och ära är en känslig sak, inte sällan går man även nufördtiden till rätta för ärekräkning.
Men det finns exempel i evangeliet på hur man hedrade ansedda människor speciellt vid middagar och särskilt i bordplaceringen. Sånt sker också nuförtiden och betonas på ett synligt sätt vid statliga middagar, d.v.s. vem som sitter brevid vem. Jag tror att bland vänner är man informell. Man kan visa sin vördnad för sina medmänniskor på andra sätt.
En gång vid en måltid hos en farise märker Jesus hur gästerna försöker få de bästa platserna som var avsedda för hedersgästerna. De brukar sitta närmast värden. En del kanske tycker att just de är hedersgästerna. Då påminner Jesus att det alltid kan finnas någon annan som värden själv utsett till hedersgäst och då måste den som tror sig vara hedersgäst placera sig längre ifrån värden och samtidigt utstå skam. Ju större anseende människa har desto mera heder och ära har hon. Ju mindre anseende en människa har desto mindre heder och ära har hon. De som är helt utan ära och anseende och istället förkroppsligar skammen kallas, som vi vet, för syndare som ingen människa vill umgås med.
På en sådan fråga som lärjungarna ställde brukar Jesus i allmänhet svara antingen genom ett under eller genom en undervisande handling. Nu svarar han genom att kalla fram ett barn: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket.” Han talar inte bara om barnen, utan han utvidgar tanken genom att låta den gälla alla i hans församling: ”De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket.” Att göra sig själv liten, betyder att tänka och att handla som ett barn. Det betyder inte att man är ansvarslös, utan snarare att man inte bryr om sig yttre ära och position och istället tar man emot den trygghet och det skydd som bara Gud kan skänka. Jesus menar att människan måste söka tilliten till Gud så att hon får erfara barnaskapet i Gud. När man får upptäcka den himmelske Fadern märker man att han är oändlig, att det är just han som har allt i sin hand och att man verkligen kan lita på honom. Jesus skapar också en ny rangordning som baserar sig på en annan kod än motsatsförhållandet heder och skam. Det är en kod som grundar sig på tro och tillit.
När Jesus talar om den som är störst i himmelriket visar han inte bara ett sätt att bli störst. Han visar att endast den som litar på Gud kan ta emot barnaskapet av honom. Att vara på detta sätt liten menar Jesus att är en gåva och att man kan leva av den här gåvan. Då erkänner vi att det är vi är små och Gud är stor. Sedan säger Jesus vad det betyder att ta emot ett sådant barn som litar på Gud: ”Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.” Jesus menar att lärjungarna ställer en bra fråga som riktar sig på det allra viktigaste i församlingens liv, Herren Jesus själv.
Fastän Mikaelidagen är änglarnas dag talar Jesus endast i en speciell bemärkelse om ängelns uppdrag. Men förrän han säger något om änglarna, säger han att man inte skall förakta någon enda av barnen och dem som gjort sig små, till vilket han också tillägger ett fruktansvärt straffhot. När Jesus sedan till sist talar om änglarna, berättar han att de gör något som ingen annan kan göra. Han säger att de minstas änglar ser Guds ansikte.
De minsta är en speciell grupp som Jesus endast omnämner i Matteus evangelium. De förekommer som en grupp i Jesu församlingstal men också i hans beskrivning av den yttersta domen, till vilken alla folk samlas. Folken indelas i tre grupper. Två grupper beskrivs genom sin gärningar till eller försummelser av en tredje grupp som är den enda som har ett namn som grundar sig på deras position bland människor. Denna tredje grupp kallar domaren för sina minsta bröder. Det är en grupp som Herren identifierar sig med och som han känner. Det är den gruppens enda identitet.
Man kan ännu göra en iakttagelse gällande de två namnlösa gruppernas inställning till de minsta bröderna. Ingendera av de två förstnämnda grupperna har någonsin riktigt noterat de minsta bröderna i sina liv. Ingendera är medveten om att de gjort något för den eller försummat den. De minsta är sådana som av allt att döma inte har något anseende i andras ögon. Men Jesu ord visar att han har alla inför sina ögon, där inte den minsta är glömd. Av beskrivningen av de två namnlösa grupperna kan man förstå att dessa minsta är sådana som lider brist på något och behöver sina medmänniskors hjälp. Genom beskrivningen av de tre grupperna vid den yttersta domen betonar Jesus kärleksbudet. Om kärleksbudet påminner tron, genom vilken vi vet att Gud förverkligar allt han sagt att han tänker göra. Kärleksbudet påminner om hur vi skall leva och kärleken från Gud lovar oss att vi i Kristus har evigt liv.
GT säger att speciellt de rättfärdiga beskyddas av änglarna. På Jesu tid föreställde man sig att alla dessa änglar finns på jorden, men Jesus är den första som talar om att varje människa och särskilt de små har personliga änglar. Deras änglar finns i himlen och ser hela tiden Guds ansikte. Att de små nämns beror på att de är så viktiga därför att hela Guds herravälde är på deras sida. Jesus själv säger "Guds rike tillhör dem". Kristi evangelium är därför riktat till hela mänskligheten, så att var och en har möjlighet att erfara hans nåd och omsorg, men inte bara det utan också hans ändlösa förråd, hans outtömliga resurser och framför allt att han leder var och en på sina outgrundliga vägar som alltid leder rätt, mot det mål som han själv bestämt.

Inga kommentarer: