22 april 2007

Predikan: Andra söndagen efter påsk

Martin Fagerudd:
Den gode herden
Lilla kyrkan i Borgå 22.4.2007
I dag är det den gode herdens söndag. Ordet herde står i bibeln i den allmänna betydelsen för både världslig och andlig ledare. Den här söndagens alla bibeltexter kan indelas i tre olika grupper som också representerar tre olika synvinklar på ledar- eller herdeskapet.
Den första gruppen av bibeltexter representeras främst av GT:lig texter där herde- eller ledarskapet är beskrivet i mycket negativa bilder. Det är särskilt profeterna Jeremia och Hesekiel som står för ledarskapskritiken som är både svidande och hård. I Jeremias ord kan man höra att han är verksam både just innan och just då när landet intas av Babylonien då en stor del av folket deporterades till Babylon. Han säger ”Ve de herdar som låter fåren i min hjord gå vilse och skingras, säger Herren. Därför säger Herren, Israels Gud, om de herdar som vallar mitt folk: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem.” Landsförvisningen varade i sjuttio år. Hesekiel är profeten under den tiden och han tillägger till Jeremias kritik att "Mina herdar brydde sig inte om fåren utan vallade bara sig själva, fåren vallade ni inte." Den här tidsrymden på sjuttio år av landsförvisning beskriver särskilt Jesaja folkets situation med orden "som får utan herde". Det är just från den här tiden som de negativa herdebilderna som berättar om det katastrofala ledarskapet härrör sig.
Som en följd av denna tragiska tid säger Gud genom profeten Hesekiel "Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem." Gud talar genom profeten att hans får skall få sina betesmarker tillbaka, det är landet. Just i herdepsalmen, psaltarpsalm 23, kan vi höra den mänskliga erfarenheten av Guds goda herdeskap. Man hör särskilt erfarenheter av Guds goda omsorg, vård och beskydd av sitt folk.
Förutom herdepsalmen finns det också andra positiva herdebilder, som är uppmanande och uppmuntrande. Av sådana finner vi i NT ord till dem som leder Jesu hjord. Petrus skriver "Till era äldste riktar jag nu denna maning,.... Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden." Tiden var kärv för den unga kyrkan och ledarna förmanas vara vaksamma särskilt i kampen mot falska lärare.
Jag har inte kunnat undgå att märka, när jag tänker på det mänskliga ledarskapet, att det finns ett alltmer ökande utbud av utbildning både för andliga och värdsliga ledare. Själv får jag på elektronisk väg erbjudanden på utbildning flere gånger i veckan. Det handlar inte bara om att ledarskapet är ett populärt ämne utan att man i vår tid forskat mycket i ledarskap för att det är en grundläggande uppgift i alla slags organisationer.
I utbildningserbjudandena ingår naturligtvis tanken att var och en skall få en chans att lyckas som ledare. För en tid sedan bekantade jag mig med en studie som utgick från framgångsrika och mindre framgångsrika ledares sätt att arbeta. Skillnaderna framgick speciellt i ledarnas aktivitet att leda och att kommunicera. Det gemensamma för de båda ledargrupperna var, att de talade väldigt litet med sina underordnade om deras uppgifter och prestationer, i stället talade de om saker som berörde arbetsplatsen i allmänhet. Men skillnaden mellan de framgångsrika och de mindre framgångsrika var att de framgångsrika ledarna kommunicerade oftare med sina anställda.
Härifrån är det lätt att gå över i den tredje kategorin av herdeskap som Bibeln beskriver och det är ju exemplet framom alla andra, Jesus, som är den gode herden. I ljuset av olika ledarskapsteorier kan jag konstatera att Jesus i sin verksamhet bland sina lärjungar förverkligade ett mycket modernt ledarskap. I det moderna ledarskapet har tyngdpunkten förskjutits från övervakartänkandet till handledartänkandet. Ledaren är en handledare och kommunikatör och han eller hon skall helst också vara steget före det övriga i arbetslaget. Jesus levde med sina lärjungar hela den tiden han var verksam. Han handledde dem i och undervisade och samtalade med dem om Guds rikes utbredande, som skulle bli lärjungarnas grunduppgift som apostlar. Dessutom var Jesus alltid steget före dem eftersom han kunde förbereda dem för vad de skulle möta i sin uppgift som apostlar. Så långt om det moderna ledarskapet som inte är någon ny uppfinning. Dessutom var lärjungarna mycket trygga i hans ledning, han skapade en välmående gemenskap. Det märker man av motsatsen när Jesus blir fängslad. Deras skara skingras, deras trygghet försvinner, men också det hade Jesus förberett dem för. Därför samlar han dem igen.
Jesu ledarskap inskränker sig inte bara till handledandet av lärjungarna. När Jesus säger om sig själv "Jag är den goda herden", så kan vi upptäcka två konkreta betydelser för ordet. Först talar han om den gode herden i en liknelse, där han beskriver en riktig herdes betydelse för fåren. Fåren är herdens egna och han överger dem inte fastän stora faror hotar, Hans liv är garantin för deras säkerhet.
Sedan talar Jesus om herdens förhållande till fårahjorden. När han talar om herdens förhållande till fårahjorden, använder han sig av en gammal bild. Enligt en gammal uppfattning är konungen och hans folk ett, så att folket är liksom representerat i konungen. På samma sätt beskriver Jesus också sitt förhållande till sitt folk. Det är just här som Jesu herdeskap avviker från alla andra tidigare och senare herde- och konungabilder, för att inte tala om från alla moderna ledarskapsbilder. Han är herdekonungen, som ger sitt liv till lösen för hjorden. Petrus betonar just detta i sitt brev ”Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade.”
När Jesus använder herdemotivet vet han att det är allmänt känt, det hade ju sitt ursprung i GT, i betydelsen att Gud är herden som har omsorg om och beskyddar folket. I liknelsen om den gode herden åsyftar Jesus just det GT:liga motivet. Men han sammanbinder herdemotivet med att han och hans får känner igen varandra. Det igen betyder att när Frälsarens röst hörs, så för den som känner igen den, blir den människan född pånytt och förs från död till liv. Det igen betyder, att för dem som känner igen hans röst, finns det ingen annan som kan kallas för herde än Jesus. Han har gett sitt liv för sina egna och genom det har vi fått liv. Vi har fått en gemenskap, där det finns bara en röst vi kan lyssna till och följa. Att höra Jesu röst är att veta att herden har omsorg om sin hjord. Det är det som Petrus menar när han skriver om Jesu hjord som skingrades efter Jesu död men som samlades åter efter hans uppståndelse ”Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare.” Det är i den verkligheten också vi lever idag.

Inga kommentarer: