20 maj 2007

Predikan: 6 söndagen efter påsk

Martin Fagerudd:
Predikan 20.5.2007
Den sjätte söndagen efter påsk återkommer väldigt sällan. Det beror på när påsken infaller. Men den här söndagen förbereder egentligen firandet av Pingsten som infaller nästa söndag. Därför är temat för den här söndagen I väntan på den heliga Anden. Evangeliet för den här helgen hör vi också sällan. Men det handlar om ett bekant avsnitt ur Johannes evangelium. Det är Jesu avskedtal till sina lärjungar och handlar om hans löfte till dem.
Kännetecknande för Jesus är att han upprepar han tre gånger sitt löfte om den heliga Anden, i tre olika sammanhang för att lärjungarna skall ha flere möjligheter att koppla samman till Jesu ord. Talet tre är annars ofta förekommande i evangeliet, Petrus förnekar Jesus tre gånger och tre gånger frågar Jesus Petrus om Petrus älskar honom. Petrus glömde säkert aldrig att han förnekade Jesus men han glömde säkert aldrig att Jesus raderade ut hans förnekelse med sina tre frågor som lovade Petrus upprättelse och uppgift.
Jesus inleder talet om att sända Hjälparen, Sanningens ande just efter att han berättat för dem att han går tillbaka till Fadern varifrån han kommit. Sanningens ande skall hjälpa dem att inte känna sig övergivna. Därför berättar Jesus första gången han nämner Sanningens Ande att den skall trösta lärjungarna. Tredje gången han talar om Anden berättar han vad Andens skall lära dem om Guds rikes hemligheter, om synden, rättfärdigheten och domen.
Den andra gången Jesus lovar den heliga Anden, dvs dagens evangelium, säger han att han sänder den från Fadern och Anden skall vittna om Jesus. Att vittna om Jesus betyder just i det här sammanhanget att den skall berätta för lärjungarna att Jesus är sänd av Gud, att han är hos Gud och att han är Gud. Det är det centrala som Jesus berättar om sig själv i Johannes evangelium. Sedan lovar Jesus att lärjungarna skall vittna om Jesus. Det är det centrala i de första kristnas verksamhet är att de förkunnade Jesus som den upphöjde och uppståndne. Lärjungarna är såtillvida i specialställning att de kan berätta om Jesu egen verksamhet eftersom de var med Jesus från början.
I den här situationen berättar Jesus varför han berättar allt detta. Han gör det för att lärjungarna inte skall komma på fall. I samband med löftet om den heliga Anden är det här den enda gågnen som Jesus säger att de skall möta prövningar. De skall möta den i hotet att bli utesluta ur synagogorna och i hotet att bli dödade. Det här är fakta. Inte bara när lärjungarna förkunnade Jesu uppståndelse hotades de med döden utan också redan under Jesu livstid hotades de som trodde på Jesus att uteslutas ur synagogan.
Att uteslutas ur synagogan innebar inte att de bara uteslöts ur gudstjänst- och församlingsgemenskapen eller så som människor gör nuförtiden när de utträder ur kyrkan. De anmäler på pastorskanlsliet att de inte mera vill vara medlemmar i kyrkan, i trosgemenskapen. Att uteslutas ur synagogan innebar inte bara att uteslutas ur församlings- och trosgemenskapen.
Synagogorna hade på Jesu tid också en social dimension. Det var där man skaffade sig rätt. I synagogan fanns Mose stol som domaren satt på och skipade rätt. Ni kommer säkert ihåg att Jesus botade en sjuk på sabbaten i synagogan, vilket tyder på synagogans andra tredje funktion. Synagogan var ett slags hälsocentral. Det här betyder, att när en människa uteslöts på Jesu tid ur synagogan innebar det inte bara att människan gick miste om gudstjänst- och trosgemenskapen, vilket förstås inte är litet, men hon gick också miste om alla sin sociala och juridiska rättigheter. En sådan människa var utanför hela samhället. Hon var laglös och ingen som tog livet av en sådan blev ställd till svars.
Vi vet att människor inte brukar sätta sina rättigheter på spel, men den som trodde på Jesus på Jesu tid gjorde det. I det här sammanhanget berättar Jesus varför han sagt det här, för att lärjungarna, när den tiden kommer, skall minnas att just han sagt dem det.
Lärjungarna gav inte upp allra minst för att de inte skulle ha känt för uppdraget som Jesus nu ger, att vittna om honom. Men det beror inte på dem utan det beror på Jesus. Jesus ger inte upp, han förbinder sig till sina löften, han håller dem, eftersom han förbinder sig till sina lärjungar. Fastän de skulle svika honom, ger han dem en ny chans.Lärjungarna kunde säkert inte glömma vad Jesus lovat dem, så tuffa var hans löften för de lovade ju inte någon lätt tillvaro. De visste att Jesus genom utgjutandet av den heliga Anden skapar ett Andens folk, som förenas i tron på Jesus som är den uppstånde och upphöjde. Samtidigt vet lärjungarna att Jesus skapat en församlings- och trosgemenskap och är den enda som kan ge en trygghet, som ingen annan kan ge. Hans är äran i evigheters evigheter. Amen.

Inga kommentarer: