12 augusti 2007

Predikan: Elfte söndagen efter pingst

Martin Fagerudd:
Kallelsetider
12.8.2007 kl. 10 St Olofs kapell, Borgå
Text: Luk. 19:41-48.
Den röda tråden i Jesu verksamhet är att kalla människor till Guds rike. Den upptar han redan i inledningen till sin verksamhet som sker i Nasarets synagoga och genom hela evangeliet betonas att Jesus är sänd av Gud för att kalla och samla Guds folk till sitt rike.
I dagens evangelium når temat ett av sina dystraste höjdpunkter. Jesus närmar sig Jerusalem och han säger att allt hopp är ute för staden, Gud har vänt den ryggen och den är dömd.
Att staden ofta upptog Jesu tankar återspeglar också ett annat ord av honom vid ett annat tillfälle: "Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte (Luk 13:34)." Samtidigt som orden säger något om stadens dövhet för Guds kallelse säger den också något om Guds ändlösa omsorg och vilja att rädda och befria sitt folk.
Förrän Jesus alls tågar in i staden berättas det att han vid åsynen av den börjar gråta och säger: "Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred!" Också Paulus, som citerar profeten Jesaja, uttrycker sin sorg över Guds folks obotfärdighet men också Guds omsorg: "Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och motspänstigt folk" (Rom 10:20-21).
Jesu ord har två syften, det första ordet gäller staden Jerusalem och den andra gäller templet. I evangeliet sammanflätas dessa båda i ett gemensamt öde.
Också när det gäller Jerusalem kan man minnas vad romarna brukade säga, att namnet är ett omen. För den som bär namnet förebådar det något. Jerusalem har liksom alla hebreiska namn en egen betydelse. Det betyder att betrakta freden. Men Jesus talar inte om fred.
I den första delen av sina ord i dag som Jesus riktar mot staden säger han att "Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll. De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök." Jesus profeterar stadens undergång. Dess undergång sker ca 40 år efter att Jesus uttalar orden. Romarna omringade staden, intog och förstörde den och dödade många människor, många kvinnor och barn. Landet hade till råga på allt elände före romarnas angrepp genomgått ett par år av inbördeskrig, lika blodigt som de som verkställts i vår närhistoria.
Den andra delen av Jesu ord riktar sig mot templet. Efter sitt intåg i Jerusalem beger han sig raka vägen till templet, utan att se sig omkring i staden. I templet tillbringar han hela sin tid för att undervisa, förutom det sista dygnet i sitt liv.
Hans intåg i templet börjar med att han kör ut dem som drev handel där och sade till dem: "Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste." Jesus lånar här ord av profeten Jeremia. I profeten Jeremias bok står orden i ett sammanhang där profeten själv har ställt sig innanför tempelporten och säger åt dem som går in där att att det är viktigare att ändra sitt sitt liv och leva det i tro och tillit än att försöka skaffa sig ett gott samvete med offer. Samma tanke upprepar den skriftlärde som svarade på Jesu fråga om det viktigaste budet. Han sade att kärleken till Gud är viktigare än offer. Grundtanken i det här resonemanget är att tempeltjänsten är onödig om det inte finns någon vilja att lyssna till och följa Gud. Det här är också en av huvudtankarna i tempelkritiken i Israels historia före Jesus. I våra dagar kunde vi översätta den här kritiken med att det är viktigare med ett liv i tro och tillit än att hålla fast vid ett ytligt liv av riter och former.
Den här incidenten eller provokationen som Jesus ställer till med i templet är inte en spontan och oplanerad handling som tillkom av stundens ingivelse utan en medveten och välriktad aktion. Jesus visste mycket väl vad han gjorde och åt vem. Den är en krigsförklaring åt de styrande översteprästerna och händelsen noteras noggrannt och når adressaterna "Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom."
Också Jesu tempelprofetia blir verklighet ca 40 år efter att han uttalar orden. Templet förstördes i samma krig mot romarna på den nionde dagen i den elfte månaden Av, den sista dagen i en mindre fasta. Det blir ingen fest i templet som avslutning på fastan utan dess verksamhet upphör för all framtid.
Med sina ord säger Jesus att hans besök i staden är Guds ingripande och räddande besök, men att det för staden blir till dom. I NT är ordet dom egentligen ett positivt ord. Förutom att ordet dom har synonymen bedöma så har det också synonymen kris. Det kanske mest kännetecknande för en kris är att den kommer överraskande. Vi kan tänka att Jerusalem största kris var kriget som Jesus profeterade, när dess fiender omringade staden, belägrade, intog och förstörde den helt, men det var det inte. Dess största kris är Jesu besök men också alla profeters besök före honom.
En kris kan i värsta fall ta bort grunden för allt vi tyckt att är säkert och bestående. Den rubbar vår tillvaro och tvingar oss att tänka på utvägar ur den svåra situationen. Det är bra om vi reagerera så, för i en kris kan vi inte gå på som tidigare. Vi måste stanna upp och tänka hur vi skall gå vidare.
Stadens och templets förstörelse var inte Jerusalems slutgiltiga öde. Den fick en möjlighet till, därför att Jesus uppstod. Här kan vi ta in en tredje synonym för ordet kris. Det är ordet avgöra. Det är viktigt att kunna avgöra rätt i kritiska situationer. Ytterligare en sådan dyker upp för staden Jerusalem.
Jerusalem lyssnade inte till Jesu undervisning i templet. När apostlarna med Petrus i spetsen samlas på pingsten och den heliga Anden utgjutes över dem, då vänder inte staden ryggen åt Guds sändebud, utan avgör i den kritiska situationen till sin egen räddning. Den tar fasta på budskapet, omvänder sig och tror på evangeliet. Det gäller att avgöra rätt i kritiska situationer.
Jerusalem blir nu staden varifrån evangeliet når ut till hela världen. Därifrån har det nått också oss efter många och långa vägar. Vi har fått en möjlighet att använda den här dagen på ett värdefullt sätt till att fördjupa oss i Guds ord samt bedöma och avgöra hur Guds kallelse och frälsning berör oss i dag.

Inga kommentarer: