07 oktober 2007

Predikan: 18 söndagen efter trefaldighet

Jonatan Mattsson:
Predikan i Mariakyrkan, 7/10-2007.
Även om det sägs så - både i Bibeln själv och upprepat ofta i kristen förkunnelse - så är Bibelns bud inte nedfaxade till oss från Himlen. Buden är vare sig ofelbara, eviga eller gudomliga: de är vad man får, när fromma och säkerligen välmenande människor, utifrån sin upplevelse av verkligheten, sin gudsbild och sin tids idéer och förhållande försöker ge en "livsinstruktion", skriva en "handbok för livet" - sätta på pränt vad som är bra, vad som är dåligt, hur man ska göra i olika situationer. Resultatet är vad det är: både bra och dåligt. En del bud är direkt frånstötande i sitt barbari, ohyggligt brutala, grymma - de återspeglar en primitiv beduinkulturs hårdkokta syn på livet. Andra bud är goda och framhåller frikostighet, barmhärtighet, rättvisa och rättrådighet. Alla bud är mänskliga. Och sedan tiden då moseböckerna skrevs har vår värld, våra värderingar och vårt tänkande om Gud förändrats i grund - och det måste vi acceptera. Vi kan inte låtsas som att det är ofelbara, eviga lagar som ges oss direkt ur Guds mun i Bibeln: det är en svunnen tids regler - och vi ska vara väldigt glada, för att Bibeln inte är "lagbok" i dag.
På Jesu tid hade man för länge sedan insett skrifternas otillräcklighet - att man inte bara kan "läsa som det står" och enkelt ordna sitt liv efter torah. För att försöka lösa detta problem byggde de skriftlärda upp väldiga kommentarsamlingar, volymer med tolkningar och kompletteringar: det som i senare judendom kallas talmud.
Otillräcklig är emellertid inte det samma som oanvändbar och i dagens evangelietext får vi ett exempel på hur Jesus använder lagen - buden - men samtidigt går vidare. En man kommer fram och frågar vad han skall göra för att vinna evigt liv.
Frågan i sig är intressant - för vad menar han egentligen? "Evig" för oss betyder väl närmast "oändlig tid" - men som ordet evig används i Bibeln har det oftast en innebörd som mer handlar om kvalitet än kvantitet: det mannen är ute efter är troligen inte ett svar på frågan vad han skall göra för att få existera i oändlighet, utan vad han skall göra för att nå det sanna, äkta, verkliga livet - ett liv fyllt av mening, sanning och kraft: ett gudomligt liv.
Jesus svarar: "Du kan budorden: du skall inte dräpa, du skall inte begå äktenskapsbrott, du skall inte stjäla… osv".
Mannen svarar: "Allt detta har jag gjort sedan jag var ung."
Och det har han säkert. Jesus säger i vilket fall inte emot honom. Han säger inte "du ljuger, din hycklare - ingen kan hålla alla buden" eller något sådant. Istället ser han på mannen med kärlek och säger: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga. Då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig."
Men så står det faktiskt inte lagen. Det finns inget bud som säger att man "måste" eller att det ens är "bra" att göra sig av med egendom. Snarare säger torah att rikedom, egendom, är en välsignelse från Gud - något man ska ta väl hand om och vara tacksam för. Man ska förvisso vara generös och givmild mot de fattiga, man ska betala sin tempelskatt och sitt tionde - och tionden är alltså inte en "församlingsavgift" som det är kristna kyrkor idag, fast vi har kyrkoskatt istället i SvK, utan tiondet är en föreskrift att man ska lägga undan pengar så att familjen har råd att fira de religiösa högtiderna ordentligt. Men att ge bort allt och göra sig själv fattig - det finns det inget som helst bud om.
Inte heller är det något som Jesus kräver av alla han möter. Lärjungarna verkar inte ha några individuella ägodelar längre - bortsett från att Petrus tydligen har ett hus och någon äger visst fortfarande båt - utan liksom i ett kloster eller kollektivboende har de en gemensam kassa. Det kunde säkert vara en vacker slant i den, det vet vi inget om. Men i vilket fall: "Sälj allt du äger och ge till de fattiga" (-gör dig fattig själv-) är inget "nytt bud" från Jesus, för det är ju faktiskt ingen allmän regel som han ålägger alla, utan en uppmaning till just den frågande mannen.
Lagen räcker alltså inte till. Den är otillräcklig. Mannen med frågan har följt den gudomliga lagen sedan han var ung, men ändå har han inte uppnått det verkliga, sanna livet. Jesus ser honom och förstår vad det är som står mellan mannen och pånyttfödelsen till ett sant, gudstillvänt liv. I mannens fall är det pengar. I mångas fall är det pengar och materialism. Mångas förhållande till pengar är mycket osunt; det vet vi alla. Det som står mellan mannen och Gud, är pengarna. Pengarna och ägodelarna har mer makt än Gud över hans liv och han förmår inte konfrontera penningens avgud: det står att han mörknade och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket - och egendomarna var tydligen viktigare än det sanna livet, när allt kom omkring.
Vad som står mellan en människa och ett sant liv i Gud kan vara många olika saker. En osund relation till pengar är en. Snedvriden eller frustrerad sexualitet en annan. En skev självkänsla - självförakt eller storhetsvansinne - en tredje, osv, osv. Med lite fantasi tror jag vi alla här skulle kunna göra en riktigt, riktigt lång lista över alla tänkbara saker som hamnar i vägen mellan oss, och det liv som bär en evighetsmening i sig.
Faktiskt är det så att Bibeln, eller kyrkan, eller Gud - rättare sagt våra mänskliga föreställningar och vanföreställningar om Gud - kan hamna ivägen mellan oss det eviga livet. I många kristna samfund tycks man ha skrivit om "Och ordet blev kött och tog sin boning ibland oss" till "och ordet blev Bibel och i den finns varken fel eller brist". Men Jesus är ingen bibelfundamentalist. Han använder Bibeln mycket, men går ofta långt utöver den, tolkar om saker, relativiserar dess budskap - kanske därför att hans mål inte är att göra folk "superreligiösa" utan till fria, frimodiga, sanna och kärleksfulla människor. Och han ser till den enskilda människan, till hennes behov - och drar sina egna slutsatser angående vad som behöver sägas och göra.
Om vi frågar efter Guds vägledning, efter hur ska vi leva våra liv för att de skall bli "eviga" - fyllda av mening, sanning, kraft och den där djupa glädjens grundton som inte är glättig och påklistrad, men ändå finns där i botten hur eländigt det än kan bli - så är det faktiskt inte bara att slå upp bibeln och kolla manualen. Naturligtvis kan man slå upp skriften och hitta texter som är inspirerande, vägledande och som känns som ett direkt tilltal från Gud: "Hej! Det här handlar om mig!". Men du kan precis lika gärna hitta något som tar musten ur dig totalt, dumheter och tokigheter som du inte alls bör tillämpa i ditt eget liv.
Men vi kan ställa oss frågan: "Vad skulle Jesus säga till mig? Vad är det som står mellan mig och det riktiga livet med stort L, fetstil och dubbel understrykning? Är jag rätt person att svara på den frågan eller behöver jag hjälp för att komma underfund med det - som mannen som frågade Jesus? Och vad gör jag med svaret? Vill jag förändras, ifall det är vad som krävs av mig? Är jag beredd till ansträngning, att tänka om, kanske göra upp med mig själv och mina värderingar - eller är jag sådan att jag ’är som jag är och det finns inget att göra åt saken’?"
Regler, bud och traditioner som får folk att krympa, som krossar individualitet och självständigt tänkande, som gör oss inskränkta, anti-intellektuella, småsinta och hatiska, som gör oss fega, grymma och intoleranta leder inte till Gud.
Jag tror det är teologen Hans Küng som sagt "Guds vilja är människans väl" - alltså inte "det vi gillar är guds vilja" utan det som är det bästa för oss, det är Guds vilja. Det som får oss att växa, som gör oss mer, bättre, klokare, barmhärtigare, omtänksammare, rättvisare, mer kärleksfulla - det är Guds vilja; det fyller våra liv med Guds liv.

8 kommentarer:

Dan Fellman sa...

Vem har sagt dessa hårda och kalla ord?? Jag började faktist må riktit dåligt när jag läste detta ifrågasättande och tvivelhet gentemot Guds HELIGA ord.

Jonatan Mattsson sa...

Hej Dan. Den som har sagt dessa ord är jag, Jonatan Mattsson. Du och jag har nog tämligen olika åsikt om vad som är kallt och hårt och inte. Vill du lämna en mer rejäl kommentar, kan du göra det på predikans originalplats.

jari sa...

Svenska kyrkan, Luthersk???

Knappast.

Markus Saarinen sa...

Jag håller faktiskt med Dans och Jaris bestörtning. Det är för bedrövligt vad folk (dessutom sannolikt en präst) kan skriva i Jesu, i Guds namn... Vakna och upp och omvänd er, Jonatan och Karl.

Sonja Nyström sa...

Tack Jonatan
för en sällsynt klarsynt predikan.

Hindren i kontakten
mellan människan och Gud,
livsstörningarna,
är hinder även
mellan människa och människa...

Kristian Nyman sa...

Den ovannstående predikan är knappast klarsynt. När jag läste den kom jag att tänka på ett bibelord från Matt. 18: 6-7.

Majvor Grönroos sa...

Vilka ord tyckte du, Dan, var hårda? Jag förstår inte riktigt.
Jag tror också att Gud faktiskt vill människan väl.

Z sa...

"det mannen är ute efter är troligen inte ett svar på frågan vad han skall göra för att få existera i oändlighet, utan vad han skall göra för att nå det sanna, äkta, verkliga livet - ett liv fyllt av mening, sanning och kraft: ett gudomligt liv."

Nu kommer kluriga frågan: ;)

Kan ett liv fyllt av mening, sanning och kraft någonsin ta slut?
Tar sanningen slut?