24 december 2008

Predikan: Julaftonen

Martin Fagerudd:
Var inte rädda!
Julbön i Emsalö kapell kl. 15.30 och Kullo bykyrka kl. 17.00
Text: Luk 2:1-20
Vår församling har samlats här denna julafton för att ta emot julbudskapet om Frälsarens födelse. Det första julbudskapet mottogs av herdarnas församling.
Herdarna var på Jesu tid en föraktad människogrupp, eftersom de hörde till dem som varken kände till eller följde Guds lag och Guds vilja. Att känna till den och att efterfölja den kännetecknar Guds folk och församling i Bibeln.
Herdarna kunde inte följa Guds vilja och lag p.g.a. sina arbetskrav. Deras arbete krävde deras ständiga närvaro och all uppmärksamhet. Där måste de ju finnas; mitt ibland sin hjord. Därför räknas också de till den sociala grupp som kallas för syndare. NT visar att den gruppen finns med i Jesu program och det är just den gruppen av människor han uppsöker systematiskt.
Julevangeliet är inledningen till detta program som betonar från början till slut att Jesus och budskapet kommer just till dem som inte på något sätt kunde föra fram sina förtjänster. Jesu församling är de fattigas och föraktades församling.
Jesus får därför efterföljare bland tullmän, hedniska officerare, samarier och andra syndare. Men det är just hos tullmännen Jesu uppmaning till efterföljelse vinner gehör, det är just hos en romersk officer, som Jesus finner en stark tro, det är just de hedniska samarierna som visar prov på kärleken till nästan och tacksamheten till Gud och det är just hos syndarna som Jesus finner en verklig ånger. Dessa alla är människogrupper som av sin samtid inte ansågs känna Gud. I Jesu egna ord får de sjuka, utstötta och fattiga ett glädjebud.
Jesus prisar dessa människors villighet att ta emot hans inbjudan till Guds rike och gemenskap och han tar emot dem utan krav. Av evangeliet förstår man också att hans vägledning och undervisning förändrar dem, så att han kan säga att just de kommer att gå in i Guds rike, framom många andra som tror sig ha förtjänat det. Det är Jesus som ger dem en ny gemenskap. Det är de förlåtnas gemenskap, som är kännetecknande för hans församlingsgemenskap.
Herdarna får före alla andra höra helt och hållet hela julbudskapet "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."
Jag tror att många av våra medmänniskor i vårt land och ute i världen gärna skulle vilja höra orden Var inte rädda! och om man ytterligare tillade att Du får behålla ditt jobb, eller Vi förlåter dina skulder, eller Vi har här på orten bestämt, att arbetet fortsätter på vårt företag. Det skulle vara ett glädjebud, som också skulle vara orsaken till många tacksamma böner till Gud. Många medmänniskor är rädda för att bli utanför det aktiva samhällsdeltagandet.
När herdarna hör budskapet Var inte rädda!, så blir de rädda för Gud, för de har levt utan Gud och hans församlingsgemenskap. Från denna har de sälva uteslutit sig p.g.a. sitt arbete. Orden Var inte rädda! är tecknet för att Gud själv talar till dem. De ser själva med egna ögon att Herrens härlighet omger dem som bär budskapet till dem. När profeten Jesaja ser Herrens förkrossande helighet och upphöjdhet, är han rädd för att förgås p.g.a. sina synder.
Herdarna har aldrig sett sådant förut. De blir lika förskräckta som Jesaja och är säkert rädda att förgås. Aldrig någonsin har någon kommit till dem för att för dem berätta om att något stort händer. Sällan stördes de av några andra människor, som de såg sällan. Det hände visserligen där ute på markerna att de måste rycka ut för de vilda djuren som jagade deras boskap.
Herdarna vet inte varför de är utvalda till att höra budskapet. De vet inte att den som först fick Guds kallesle också var en herde, nämligen Abraham. De hade missat något viktigt i herdeskapet, att leva av tro, liksom herde Abraham, så som också herden David och herden Moses.
Jesus säger ofta till sina lärjungar Känn ingen oro. Tappa inte modet. Han säger så till dem när han vet att prövningar är på väg. Men lika mycket som han säger det för att förbereda dem för prövningar, lika mycket säger han det för att uppmuntra dem. Vid många tillfällen säger han också Var inte rädda. Det är när han uppenbarar sig för dem efter sin död. Då brukar han tillägga Det är jag. Det är på samma sätt som när en vän tillkännager sig för en annan att Jag är nu här.
Det är säkert första gången herdarna får frambära ett viktigt uppdrag och budskap. Det är en ny uppgift för dem. Istället för att bara valla sin hjord skall de bege sig till Betlehem för att berätta för Maria allt de hört av ängeln. När de kommer fram, gör de så, och Maria gömmer allt det i sitt hjärta allt hon får höra. Det betyder att hon tar emot budskapet i tro liksom hon gjorde när hon fick höra om att hon skall föda världens frälsare. Där får också herdarnas ögon efter uppenbarelsen vila på det nyfödda barnet. Herdarna vänder tillbaka och för första gången i sitt liv prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se.
Julevangeliet berättar att Gud vänt sig till människorna och räcker ut frälsningen. Frälsningen innebär att alla i tron får tjäna Gud utan fruktan, rena och rättfärdiga inför honom i alla dagar. Det är just Kristus som möjliggör det och han säger till oss Jag är här. Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.

1 kommentar:

Monika Pensar-Granroth sa...

Skönt med en portion glädjebudskap...

Efter att beskt hoppat över saliga kyrkokonserten med julens favoriter i närmaste kyrka, geografiskt sett för att det kostade fucking 15 euro och diverse julstämningar i familjens församling, för att det är fuckung för konservativt... så lapar jag gärna i mig en gnutta virituellt evengelium.