28 december 2008

Predikan: Menlösa barns dag

Martin Fagerudd:
Jesus som flykting
Borgå domkyrka 28.12.2008 kl. 12.00
Evangelium: Matt. 2:13–21

Menlösa barnens dag återkommer varje år den 28 december. Den här dagen har också ett ständigt aktuellt tema. Den berättar om barn som förföljs, plågas och lider. Världen påminner om att det sker fortfarande. Listan över brott mot barn är bedrövligt lång.
Kung Herodes var känd bland sina samtida för sin grymhet. Han lät avrätta tre av sina egna söner. Han var rädd för konspirationer och led av det som diktatorer genom historien lidit av, förföljelsemani. Han hade också planerat för sin begravning och krävt att det skulle dödas en medlem ur varje familj, så att sorgen över honom skulle kännas äkta. Hans brottsregister är långt. Men han är inte heller denna söndag huvudpersonen, men representerar nog dem som motarbetar Guds rike.
Herodes blir oroad när han hör av de österländska stjärntydarna att judarnas konung har fötts. Stjärntydarna var babyloniska hovfunktionärer som gav råd åt högt uppsatta personer med hjälp av drömtolkning och stärntydning.
Herodes blir oroad eftersom han inte själv är jude utan idumé. Han hade fått sin utnämning till kung av kejsaren i Rom, av Augustus själv, och inte av det judiska folket. Det är inget under att han kände sin position hotad. Och han gör det som de som har absolut makt gör; han gör allt för att förhindra att hotet som det lilla barnet utgör, växer upp till vuxen människa. Men han misslyckas trots sin position, eftersom han arbetade mot den som tagit barnet som exempel för mottagandet av Guds rike. Herodes ber stjärntydarna ta reda på var den nyfödde judarnas konung finns. Men de blir själva i en dröm tillsagda att inte återvända till Herodes.
Det är just då som Josef, Jesu far i en andra dröm får veta att han skall fly tillsammans med barnet och dess mor till Egypten. Egypten var utanför Herodes maktsfär, och hade flere gånger varit en flyktort för förföljda, börjande med Elisa som flydde Isebel. Jakob och hans familj, hade ju också flytt till Egypten, inte undan politisk förföljelse, men nog en hungersnöd, som hotade familjen, efter hans son Josef sålts dit av sina bröder.
Drömmarna leder Josef, Jesu far. Josef hade fått veta att hans trolovade Maria var gravid förrän äktenskapet började. Josef besluter att skilja sig från henne i all tysthet, för att inte göra det till myndighetsärende. Det är just då han får sin första dröm, i vilken en ängel säger till honom att inte vara rädd för att ta Maria som hustru. Josef lämnar inte Maria och hennes barn åt sitt öde. När han tar dem till sig blir det till räddning för många. När han tar barnet och dess mot till sig sparas hans sons offer för ett större offer.
Josef leds av drömmar på samma sätt som Jakobs son Josef i GT. Skillnaden i deras drömmar är den att Jakobs Josef kan tyda både sina och andras drömmar, men Jesu får Josef ett klart budskap och ett tydligt handlingsmönster i sina drömmar. Det är också en sådan dröm de österländska dröm- och stjärntydarna får, efter att ha hittat Jesus, hyllat honom och givit honom gåvor. Det är just sådana drömmar som profeten Joel talar om när han säger bl.a. era gamla män skall ha drömmar. Det är sådana drömmar som förekommer i de tider när Gud utgjuter sin Ande över alla. Man kan kalla dem för frälsningstidens drömmar.
När Herodes märker att stjärntydarna hade fört honom bakom ljuset, blir han ursinnig, och han låter det gå ut över de oskyldiga gossebarnen i Betlehem, de som är två år eller under, på samma sätt som farao lät döda de judiska barnen som var lika gamla när han såg det förslavade folket växa trots alla motåtgärder. Här uppfylls profetens ord Så säger Herren: Rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt: Rakel gråter över sina barn. Hon låter inte trösta sig, ty hennes barn finns inte mer. Profetian uppfylls inte för att det skulle vara Guds vilja att de små lider och dör, utan för att Gud har utvägar. I profetens ord hörs ekot från det judiska folkets stammoder Rakel som begråter sina deporterade och bortförda barn.
Nuförtiden förföljs, fängslas och misshandlas barnen till oliktänkare i Kina. Det är igen den bekanta utpressningstaktiken; att slå till där det känns mest - dem man älskar mest.
Efter att Herodes dött, får Josef sin tredje dröm, i vilken han uppmanas återvända till Israels land med sin familj. Det här är enda gången sraels land nämns i NT, för att Guds frälsningsarbete skall just utföras där, bland hans folk.
Jesu familjs frivilliga flykt till Egypten påminner om att Jesus är egentligen en flykting hela sitt liv. Hans liv börjar med flykten från Betlehem till Egypten. Efter Herodes död återvänder han till Nasaret varifrån han flyttar till Kafarnaum, varifrån han börjar sin sista vandring. Det berättas att under denna kommer en skriftlärd fram till honom och sade: "Mästare, jag skall följa dig vart du än går." Jesus svarade: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” Hans sista vandring slutar på Golgata. Hans vandring och dess mål igen försäkrar oss i dag också att det fortfarande finns förbarmande och förlåtelse för alla som ångrar och tror.
Också Guds folks är ständig på vandring, som Bibeln visar. Den är en vanding mot befrielsen mot Guds rike, eftersom vi här i världen inte har någon varaktig boning. Vandringen är inte utan mål och mening, eftersom Gud leder den. Gud leder också vårt liv, fastän det ibland kan vara svårt att förstå livets vändningar, liksom också livets mening kan ofta kännas dunkel. Men vi vet att Gud är trofast och att han håller sina löften. Han visar i Bibeln att han frälsar oss just genom Jesu flykt, vanding, lidande och död.

Inga kommentarer: