07 juni 2009

Predikan: Treenighetssöndagen

Martin Fagerudd:
Gud - dold men uppenbar
Borgå domkyrka 7.6.2009 kl. 12.00

Den här dagen heter Treenighetssöndagen och berättar om hur Gud har uppenbarat sig som Skaparen, Förlossaren och Heliggöraren. Samtidigt som den berättar att Gud är uppenbar så berättar den att han är dold, vilket låter ganska motstridigt. På vilket sätt är Gud uppenbar och vilket sätt är han dold?
Att Gud är uppenbar och är dold hör ändå ihop. Bibeln berättar att det inte är många som sett Gud. Bland de första som gör det är Jakob, Abrahams sonson. Jakob hade blivit uppmanad av sin far Isak att bege sig till Harran för att hämta sin hustru. På vägen dit övernattar han i Betel och i drömmen får han se Herren, som förnyar löftet som han gav åt Abraham, att han skall få denna mark och att han skall bli far till ett stort folk. Likaså lovar Gud hålla sitt löfte åt Jakob liksom sitt beskydd.
Gud uppenbarar sig på detta sätt när han har ett angeläget ärende åt någon av sina tjänare - både i GT och NT. Jakob ser Gud, men Guds gestalt beskrivs inte. Så är det förresten med alla de övriga berättelserna i Bibeln där Gud uppenbarar sig. Det här berättar bara att Gud är helig och upphöjd och att han inte kan nås av människan.
Det finns egentligen bara en berättelse i GT där Guds gestalt faktiskt kan upptäckas. Den som får göra upptäckten är Jakob. Det är annars en märkvärdig berättelse.
Jakob återvänder till sitt land sent omsider, med familj och stor rikedom. Han har skickat bud om att få möta sin bror Esau, som vill möta honom, men med 400 man. Det gör Jakob mycket orolig, eftersom han mycket väl kommer ihåg att han genom svek fick sin fars välsignelse, fastän den hade tillhört den förstfödde Esau. Därför skickar Jakob gåvor i förväg åt Esau. Men under natten ger sig Jakob iväg med sin familj och tjänare och går över floden Jabbok vid vadstället.
Efter att han låtit familjen först gå över floden, blir Jakob ensam kvar. Han brottades med en man tills dagen gryr. Mannen märker att han inte kan besegra Jakob, och då slår han till Jakob på höftbenet, så att höften går ur led. Trots detta vinner Jakob, och får hans välsignelse. Platsen kallar Jakob Penuel, vilket betyder Guds ansikte. Han förstår att han har brottats med Gud och att han sett Guds ansikte. Ändå skonades hans liv. Det märkvärdiga är att han vinner över Gud i brottningskampen. Han som såg Herrens ansikte får nåd och får leva. Här kommer Guds förkrossande godhet och kärlek fram, han skonar människor och förlåter deras synder. Jakob själv säger i sin bön Jag är inte värd alla dina välgärningar och all den trofasthet du har visat mig. Jag ägde inte mer än min stav när jag gick över Jordan, och nu står jag här med dessa båda skaror. Han har fått något han inte förtjänat. Det är Guds nåd han erfar.
Syftet med dessa Guds uppenbarelser är att visa hur Gud handlar när han har en gestalt. Han har budskap åt sina tjänare, samtidigt som han förlåter männsikor deras synder och välsignar dem. Hans uppenbarelse är förkrossande, inte bara i sin helighet och upphöjdhet, utan också i sin nåd, i sin godhet och i sin kärlek.
Dessa få berättelser om Guds uppenbarelse har också sina motsvarigheter i NT, men att så här handlar Gud bara i undantag. GT liksom NT visar att Gud i huvudsak arbetar i det fördolda. Han är den dolde Guden, därför att hans uppenbarade härlighet och väsen är så förkrossande. Han döljer sig därför bakom sina gärningar, som igen är uppenbara.
Också NT innehåller en berättelse om Guds uppenbarade gestalt. Den berättelsen handlar om Jesus Kristus, som arbetar och handlar öppet. Denna offentliga tjänst understryker han själv. Men Gud verkar i det fördolda och när Jesus talar t.ex. om bönen säger han att den skall ske i det fördolda, vilket betyder att vi inte behöver intyga våra medmänniskor om vår tillbedjan. Vi får istället gå in i vårt hjärtas bönekammare och be.
Hur skall vi upptäcka den dolde Guden, när han ingriper i historien, då många tycker att han är så fjärran och avlägsen, så att det är svårt att tro på honom och Kristus?
Jag vill förklara det här med hjälp av Apg (= Apostlagärningarna), eftersom den berättar om kyrkans tid, i vilken också vi lever. I Bibeln uppenbaras Gud sällan och uindantagsvis som en gestalt. När Apg berättar om Guds ingripande, så betyer det att han har en plan. Den planen handlar om att ta bort hinder för att förverkliga sin plan. Guds plan går helt enkelt ut på att sprida Ordet, som sänds ut i världen.
I NT ingriper Gud i historien på samma sätt som i GT. I början av Apg:s berättelse sker det genom den heliga Anden, änglar och eller genom drömmar. Jag tar som exempel Guds allra största ingripande i Apg; utgjutandet av den heliga Anden. Den heliga Andes utgjutande är inte bara en programförklaring i Apg utan själva utgångspunkten för kyrkans väsen, verksamhet och liv, eftersom kyrkan inte kan existera utan den heliga Anden. Där verkar Anden till att tro och tillbedjan föds.
Det är kännetecknade för händelsen med utgjutandet av den heliga Anden att det inte finns någon som förstår vad som sker, förutom apostlarna och församlingen som fått löftet om Anden. De andra frågar förvirrade Vad vill detta betyda? När de ytterligare hör apostlarnas tungotal tror de att apostlarna är berusade.
Det är då Petrus står upp för första gången offentligt och talar till de församlade. Han förklarar vad det som skett betyder. 3000 kommer då till tro. Det är kännetecknande för alla Guds ingripanden i historien enligt Apg, att det är endast apostlarna som kan förklara vad Guds ingripande i historien betyder och vad det har för syfte.
De stora ingripandena av Gud i Apg kapitel 1-15 påminner annars mycket om Guds ingripanden i Israels liv under ökenvandringen. Dessutom kan man märka att ju närmare berättelsen kommer författarens Lukas egen tid, så får berättelsen en annorlunda karaktär; Guds stora ingripanden avtar. Livet liknar mera det vanliga livet som vi är vana med. Men Gud verkar fortfarande genom den heliga Anden i Ordet och sakramenten, till att väcka tro.
Fastän det är Anden som leder budbärarna kan man upptäcka att Gud inte dikterar sitt budskap åt sina budbärare. Snarare är det så att han skapar förutsättningar för förkunnelsen. Det är apostlarna eget ansvar vad de läser för bibelord, vad de förkunnar och talar. Därför innebär inte Guds ledning att apostlarna skulle undgå misslyckanden och motgångar. Apostlarnas liv, liksom vårt liv överskuggas av korset, liksom vägens riktning ändras på många ställen. Trots det skall vi inte tro att Gud övergivit oss.
Ett är dock alldeles uppenbart i Apg; Gud vill skapa utrymme för förkunnelsen, som i Apg utgör vändpunkter i Guds historia. Vändpunkterna innebär att Gud får både tillbejdare och efterföljare men också motståndare.
Vägens riktning ändras på många ställen också för Jakob, men han fick i sin tro erfara Guds närvaro och ledning. Jag nämnde att hans brottning med Gud var en märklig berättelse; Gud nämligen förlorade, men välsignade Jakob, som trots allt överlevde.
Jesus Kristus förlorade också sin jordiska kamp med människor; han dog på ett kors. Men han uppstod och välsignar oss alla. Vi får med Jakob bekänna att Vi inte är värda alla Guds välgärningar och all den trofasthet han har visat oss, men vi har fått möta honom. Han har skänkt oss sin nåd och frälsning fastän vi hade förtjänat straffet, som Jesus Kristus istället tog på sig. Vi igen får leva i de frälstas församling och en gång som han lovat, möta honom ansikte mot ansikte. Vi får också i vårt personliga liv erfara hur Gud ingriper och vägleder oss på olika sätt. Också i Ordet och sakramenten kan vi känna hans närvaro.
Församlingen som idag samlats till gudstjänst är omsluten av Faderns och Sonens kärlek, som också fyllt församlingen med Anden. I kraft av det prisar och hyllar församlingen honom som har uppstått från de döda och som getts all makt i himlen och på jorden. Det är just han som är med oss alla dagar till tidens slut. Lovad vare Kristus! Amen.

Inga kommentarer: