04 oktober 2009

Predikan på Mikaelidagen

Martin Fagerudd:
Änglarnas dag
Svartbäck-Spjutsunds skärgårdskyrka
75 års festgudstjänst
4.10.2009 kl. 10.00
Matt. 18:1-10
Mikaelidagen tillägnas änglarna. Ordet för ängel betyder i NT sändebud eller utsänd. Änglarna är sända av Gud och deras uppgift anknyter på ett speciellt sätt till evangeliet. De beskyddar barnen och de som är som barn för det onda och kämpar mot det onda. Med barnen och de som är som barn menas just Guds barn.
Den här söndagen har ytterligare en mycket angelägen dimension, som man inte lätt kommer att tänka på. En av dagens läsningar från Uppenbarelseboken berättar om striden i himlen mellan ärkeängeln Mikael och draken. Draken eller djävulen övermannades och störtades tillsammans med sina änglar ner på jorden (Upp 12:7–12). Draken är den som förför hela världen och som inför Gud anklagade hans barn både dag och natt. Dagen handlar framför allt om frälsningen.
Till Uppenbarelsebokens berättelse anknyter annars endast ett ställe i evangeliet (Luk 10:1-24). I Lukas evangelium säger Jesus Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt. Han säger det just då, efter att de sjuttiotvå lärjungarna, som han sänt ut, kommer glada tillbaka.
Jesus hade sänt dem före sig två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. De är liksom på rekognosering för att se var man tar emot honom och var man inte tar emot. Där man tar emot, ger Jesus dem direktivet att äta det som bjuds, bota de sjuka och säga till folket Guds rike är snart hos er. Och där man inte tar emot dem, skall de gå ut på gatorna och säga Till och med dammet som har fastnat på våra fötter här i staden stryker vi av - behåll det. Men så mycket skall ni veta: Guds rike är snart här.
Till de utsända, som är glada över att "… till och med demonerna lyder oss när vi uttalar ditt namn" säger Jesus, att de inte skall glädja sig över att andarna lyder dem, utan över att deras namn är upptecknade i himlen. Det anknyter just till Uppenbarelseboken som säger att Guds barn är upptecknade i Livets bok. Och det är just då Jesus jublar över att Guds rike är dolt för de lärda och kloka och har uppenbarats för dem som är som barn. Frälsningen kommer till barnen och till dem som gjort sig små.
Men djävulen är störtad till jorden och får härja fritt. När den dåvarande räddningsledaren kommodor Raimo Tiilikainen intervjuades om räddningsverksamheten i samband med Estoniakatastrofen, berättade han att hans långa arbetsdag började med att man ringde honom mitt i natten. Det enda som den dejourerande räddningstjänstemannen kunde säga var att Kom fort hit, Helvetet är lös.
Så har det varit ända sen Jesus sade att han sett Satan slungas till jorden. Och det gäller också i våra dagar med de förödande tyfornerna och översvämningarna på Filippinerna, jordbävningen på Sumarta och tsunamin på Samoa och Tonga.
Visst kan också vi känna av det i vårt personliga liv. Det sker ofta just då när vi vill och behöver få känna av att vi är Guds barn. Djävulen vill ju helt det motsatta. Han försöker med alla medel få oss att misströsta och inte vänta något bättre. Särskilt försöker han avleda vår uppmärksamhet från det viktigaste, att i svårigheter sätta vår tillit till Gud, som ändå alltid har lovat att höra vår bön och svara på den.
Evangeliet anknyter också idag till barnen och till dem som är som barn, det är frälsningens barn. Evangeliet utgör en del av Jesu tal som kallas för församlingstalet, som i huvudsak gäller församlingsfrågor. Lärjungarna har en församlingsfråga som ansluter sig till det centrala om Guds barn, när de frågar honom Vem är störst i himmelriket?
Deras fråga gäller inte mera inre stridigheter, egna fördelar eller främsta positioner, som vi är vana med från andra sammanhang. Frågan är respektfull och Jesus svarar genom att kalla fram ett barn Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. Han talar inte bara om barnen, utan han utvidgar tanken till att gälla alla i hans församling De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket.
Att göra sig själv liten, betyder varken att tänka eller att handla som ett barn. Inte heller betyder det att överlåta ansvaret åt någon annan. Det är snarare en fråga om att inte bry sig om yttre ära och position, utan istället ta emot den trygghet och det skydd som bara Gud kan skänka.
I ett annat viktigt tal, i Bergspredikan, undervisar Jesus just om tryggheten i Gud, och där säger han att allt bekymrande om de dagliga behoven inte förlänger vårt liv på något sätt. När vi blir varse Gud, då upptäcker vi den himmelske Fadern som tar hand om sina barns behov. Och i särskida stunder, när vi verkligen behöver det som mest märker vi också att han har allt i sin hand.
När Jesus talar om den som är störst i himmelriket pekar han inte bara på ett sätt att bli störst. Att göra sig själv liten utgår framför allt utifrån erfarenheten av mötet med Gud, att han är större än vi kan föreställa oss. På grund av hans storhet kan och vågar vi vara små. Jesus säger, att den som tar emot en sådan som gjort sig liten , tar emot ett Guds barn och Jesus själv. Jesus menar med det här att lärjungarna ställde en riktigt bra fråga som koncentrerar sig på det allra viktigaste i församlingens liv, nämligen på Herren Jesus själv.
I dag på änglarnas dag talar Jesus endast i en speciell bemärkelse om ängelns uppdrag. Men förrän han säger något om änglarna, säger han att man inte skall förakta någon enda av barnen och dem som gjort sig små. Att särskilt de små nämns beror på att de är så viktiga därför att hela Guds herravälde är på deras sida. Jesus själv säger Guds rike tillhör dem.
När Jesus sedan till sist talar om änglarna, berättar han att de gör något som ingen annan kan göra. Jesus är den första som talar om att varje människa och alldeles särskilt de små har personliga änglar. Deras änglar finns i himlen och ser hela tiden Guds ansikte. På det här sättet påminner änglarna om det rätta och orätta, men också om frälsningen, och varnar för att försöka hindra Guds barn att nå den.
I den här världen kan det ofta se ut att helvetet har herraväldet, men så dystert är det inte. Tvärtom – den sista och yttersta striden har ägt rum. Den ägde rum på Golgata där djävulen en gång för alla har besegrats genom Lammets blod. Amen.

Inga kommentarer: