15 november 2009

Predikan: Uppbrottets söndag

Martin Fagerudd:
Kristus vår ark
15.11.2009 kl. 10 Emsalö kapell (Borgå)
Matt 24:36-44

Den 21 december 2012 börjar katastrofer inträffa samtidigt i hela världen och det är början till jordens undergång - det berättar en film som har sin premiär i dagarna. Filmen är inspirerad främst av Mayakalendern som tar slut nämnda datum. Kalendern har faktiskt fått en del att tro att den yttersta dagen kommer att inträffa då.
Det här som jag nyss nämnde hör faktiskt till fantasivärlden, men det anknyter till ett aktuellare tema som Jesus tar upp. Eftersom Jesus jämför den yttersta dagen med Noa och floden i GT, vill jag berätta att jag tänkt mycket på klimatförändringen som jag kan behandla med hjäp av Jesu ord, förutom att jag också har i tankarna temat för denna söndag som är Vaka!
Någon har faktiskt med fog frågat om inte floden är först nu på kommande. Floden är inte något som bara skett i det förgågna utan det är något som alltid är möjligt i denna värld. Sådant skapar ångest hos människor.
Trots det lever de flesta människor som alltid förr som Jesus säger under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. Människorna lever sorglöst. Det kan vara ett sätt att förtränga rädsla. Visst lever vi kristna här i Finland ofta på samma sätt, av alla fördelar som vår välfärd bjuder på. Ibland kan sådant tyda på att vi försöker fly verkligheten. Väldigt få kan undvika rädsla, men vi kan reagera på den på olika sätt.
Det berättas att förbundskanslern i det dåvarande Väst-Tyskland Helmuth Schmidt en gång konstaterade för förbundspresidenten von Weizsäcker att Rädslan är en dålig rådgivare. Till detta svarade von Weizsäcker att Rädslan är ett sätt att observera verkligheten. Den kräver handling. Den kontrollerade rädslan är av godo. Förträngd rädsla framkallar just den olycka, som man försöker undvika.
När Jesus jämför den yttersta dagen med Noas tid är det inte för att säga att människorna är onda. De gör ju det som håller dem vid liv och ökar deras bestånd. Det är inte fel och det hör till Guds goda skapelse. Men det som Jesus vill poängtera med människorna före floden är att de uteslöt Guds dom. Just för sådana kom floden då som en tjuv om natten. När Jesus talar om domen så säger han att domen gäller alla människor - också Kristi församling. Det viktigaste med att ta domen på allvar är att vi håller oss till Guds kärleks bud.
När vi betraktar Noa och floden i GT så drabbar ju inte floden mänskligheten som genom ett oförklarligt öde. Orsaken är ju att människan grundligt misslyckats i att sköta uppgiften som gavs i skapelsen. Människan är ju Guds avbild i den meningen att hon skall ta hand om allt skapat lika vist och barmhärtigt som Gud. När hon misslyckas kommer också hennes ondska fram i att hon inte nöjde sig med att leva inom de gränser Gud hade gett, utan eftertraktar den gudomliga kunskapen, att helt kontrollera verkligheten. Det är just då människan faller.
Mayakalendern som jag nämnde i början var annars ett uttryck för mayakulturens besatthet av att kontrollera tiden. Visst ser vi också i denna besatthet ett symptom på människans och syndens hybris.
Nu talar inte Jesus om att vi skall försöka kontrollera verkligheten för att klara av problemen, utan att framför allt ta hela verkligheten på allvar. Han säger att domen kommer och att vi skall vara beredda. Många är de exempel i Bibeln på fullständig oberedskap, att människor inte tar på allvar att Gud är herre över hela historien.
Att vara beredd betyder i Bibeln bl.a. visdom och förstånd. Exempel på det hittar vi i liknelsen om de tio brudtärnorna. Visdomen är en beredskap att förstå verkligheten, att Gud verkligen finns och att han dömer världen när Jesus kommer tillbaka.
Jesus understryker att domen ingalunda är oförklarlig fastän den är plötslig. Det är ju bara Fadern som känner till tidpunkten. Det visar Jesus med liknelsen om husägaren som kommer hem och tjuven som kommer om natten. Likaså visar han med liknelsen om de två kvinnorna som mal och de två männen som plöjer på åkern, där bara den ena tas med, att domen skiljer åt människor. Så här möter domen hela mänskligenheten. Med andra ord: Gud är i högsta grad levande och verksam.
Eftersom Jesus inte vill att vi skall leva ett sorglöst liv genom att utesluta Gud så vill jag ännu återgå till berättelsen om floden, som har ett hoppfullt budskap. Noa börjar med att erkänna att läget är allvarligt och han börjar arbeta utgående ifrån de möjligheter Gud har gett, liksom utgående från det faktum att eftersom Gud skickar floden så avslutar han den också. Noa samarbetar med Gud och han har en meningsfull uppgift. Han bygger en ark och Gud hjälper honom. Han påbörjar inte arbetet p.g.a. själviska motiv för att rädda sitt eget skinn, utan enligt det uppdrag Gud ger. Räddningsoperationens syfte är väldigt: den vill trygga hela jordens liv, att människan och djuren räddas, som är Guds syfte ända från begynnelsen.
Noa använder sig både av djurens och teknikens hjälp. Korpen och duvan utforskar när floden drar sig tillbaka. Själva arken måste anses vara ett teknikens under i forntiden. Den hade tre däck och så är den ju verkligt stor med sina 150 m i längd. Först i mitten på 1800-talet kunde man bygga ett sådant fartyg.
Vi vet att Bibeln använder ordet ark också i betydelsen förbundsarken som innehöll lagens tavlor och som är uttrycket för Guds vilja. Ordet för ark är på hebreiska T­­­­eba och liknar namnet Tebe som är kungarnas stad i det forna Egypten. Ordet Teba betyder palats och är inte någon fartygstyp.
Arken har inte några master och inget roder heller. Den kan alltså inte manövreras av människor och är inte något fartyg i vanlig mening. Noas ark driver utan människans påverkan. Det var ju Gud som hade lovat Noa räddning genom arken. I arken förvarade och bevarade Gud det som vunnit hans välvilja, på samma som Guds folk förvarade i förbundsarken det dyrbaraste det fått av Gud, hans vilja och lag, liksom de hade hans ständiga närvaro.
I byggandet av arken tjänade tekniken människan och inte tvärtom. Det är otänkbart att man skulle kunna övervinna den nutida miljökrisen genom att helt avstå från modern teknik. Men den måste tjäna både naturen och människan. Bibeln säger att Gud vill rädda hela skapelsen som längtar efter frälsningen. Noa och floden berättar att både människan och djuren räddas.
Jesu ärende denna söndag är att domen är en verklig. Han uppmanar oss att vaka vilket är att vara beredd. Att vara beredd är motsatsen till ett sorglöst liv där man utesluter Gud och hans bud. Det betyder inte heller fly verkligheten in drömmar om den kommande härligheten. Inte heller betyder det att fly verkligheten pga förträngd eller förlamande rädsla i fruktan för straffet.
Att vara beredd är att räkna med Gud och hans kärleks bud. Att räkna med Gud är framför allt att hoppas på honom. Det gör vi genom att vi håller oss till Jesu undervisning, till hans ord. När vi gör det är vi inte oroliga, eftersom vi ser att Frälsaren har tagit på sig vår synd, vår ondska men också vårt lidande. Han är vår ark, vår frälsning eftersom han tog på sig straffet. Det är han som ger oss nåd och evigt liv.

2 kommentarer:

Anders Ginlund sa...

En alldeles förträfflig predikan, den lämpar sig såväl på dagens människor på oss! Tack för den.

Martin Fagerudd sa...

Tack Anders!