16 augusti 2009

Predikan: 11 söndagen efter pingst (MF)

Martin Fagerudd:
Guds nu
Predikan 16.8.2009
kl 10 Emsalö kapell, kl. 12 Nordisk gudstjänst i Borgå domkyrka
Evangelium: Luk. 19:41-48.
Den här söndagens evangelium fick mig att minnas Pekka Parikkas film Pohjanmaa som heter på svenska En dag i Österbotten och baserar sig på Antti Tuuris roman. Filmen berättar om tre bröder Hakala och om deras öden en dag i sina hemtrakter i finska Österbotten. Det är särskilt en scen som jag minns och jag tror, att alla som ens litet känner mentaliteten i finska österbotten också skulle ha skrattat igenkännande åt den.
Den mellersta brodern Veikko hade p.g.a. ett häftigt festande fått en allvarlig sjukdomsattack och tas in på sjukhus. Den yngsta brodern Erkki får höra om det och skyndar sig sent på kvällen till sjukhuset för att besöka sin bror. När han kommer dit, avvisas han vänligt av en sköterska pga den sena stunden och uppmanas komma under besökstid. Till det svarar Erkki: Ei, ku mää tulin nyt! Nä! Jag kom nu!
Kanske det sist och slutligen är ett ganska bekant drag. I alla fall så väntar många på bättre tider nu. Många väntar på en vändning till det bättre för vår jord pga klimatförändringen. Många väntar på att det sker just nu. Lika intensiv var säkert väntan på Messias i det judiska samhället vid vår tideräknings början, att han skulle reda upp problemen, och framför allt för att göra upp med alla fiender samt ge frihet och självständighet åt sitt folk. Man väntade på omedelbar befrielse.
Det finns väl knappast någon människa som lever så i nuet som när hon väntar på något avgörande. Väntan har alltid tidsformen nu. Det är aldrig frågan om då eller senare.
När Jesus får syn på Jerusalem börjar han gråta, förrän han alls tågar in i den. Han säger Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Gud har också alltid tempusfomen nu eller idag. Det som Jesus reagerar mest på i sin verksamhet är det, att människor ofta har invändningar till detta Guds nu. Tänk t.ex. på liknelsen om bröllopet till vars inbjudan kungens vänner artigt framför olika ursäkter och säger nej tack men senare. Det finns många liknelser av den sorten som Jesus berättar.
Tänk också på det motsatta och just t.ex. på synagogföreståndaren, på hans åga och oro för sin dödssjuka dotter eller den syrisk-fenisiska kvinnan som också i sin oro för sin allvarligt sjuka dotter kommer en lång väg för att träffa Jesus. Jesus svarar både synagogföreståndaren och den hedninska kvinnan genast Gå, det skall bli som du vill. Din tro har hjälpt dig. Och tänk på alla andra berättelser som stöder detta Guds omedelbara svar, när människans nu och Guds nu möts i Bibeln, och i vårt eget liv.
Jesus svarar alltid genast när människornas väntar nu. Vi vet ju att Gud hör vår bön när vi ber, och vi väntar att han svarar på vår bön med det snaraste.
Gud är ändå inte någon automatisk svarsapparat. Guds nu på något sätt är alltid tudelat. I sitt svar så kommunicerar Gud också. Han inte bara svarar utan han väntar sig också något av oss. I den första delen av sina ord i dag som Jesus riktar mot staden säger han att Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll. De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök. I brist på svar så ger Gud färdigt ett svar. Vi vet att Jesu ord förverkligades några decennier senare.
Det finns också en annan liknande men kanske mycket positivare berättelse än dagens evangelium om Guds nu, hur han också väntar sig ett svar. Det är berättelsen om kung Achas, som är den enda människan i Bibeln som Gud lovar att får begära ett tecken.
I allmänhet uppfattas begärandet av tecken i Bibeln som ett försök att liksom objektivt betrakta Gud utan tro och tillbedjan. Därför får varken fariséerna eller saddukeerna tecken från Gud, just p.g.a. att initiativet kommer från dem och inte från Gud.
Achas hade blivit rädd, eftersom grannkungarna dragit ut i fält mot honom. Profeten har ett lugnande budskap till Achas och uppmanar kungen att begära vilket tecken som helst från Gud. Kungen vill inte begära tecken. Han är rättlärd, men också helt utan omdöme, eftersom Gud själv gett honom lov. Trots att kungen inte begärt något tecken så ger Gud honom ett tecken i alla fall Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel. Detta lov att begära tecken är också ett tecken.
Berättelsen är positiv i den meningen att kungen erbjuds löfte om direkt utväg ur knipan- direkt räddning - men kungen tar inte löftet till sig och blir utanför det. Istället får han ett tecken som han inte begriper och som han aldrig får se. Löftet blir verklighet för kommande generationer.
Guds nu är alltid sådant att han aldrig motiverar varför just nu. Därför står orden när tiden var inne som den enda motiveringen till varför Gud sände sin Son. Sedan förstår man händelsen bättre när man långt senare studerar omständigheterna. På Jesu tid fanns det åtminstone 6 olika Messiasbilder, om inte fler, som var för sig nog grundar sig på GT. Men man kunde säga att därför var möjligheterna till att igenkänna Messias ganska små. Mest väntade man på en kung- och prästmessias som skulle befria folket från dess fiender. Men Gud sänder inte Messias på ett sådant sätt, utan sänder honom i den skepnaden man kanske minst väntade, i tjänargestalt. Först efter att han dömts som en falsk profet och dödats på ett kors, och uppstår från de döda förstår man vem han är och då tror man. Det igen påminner om Guds eviga nu, att han ständigt kallar oss genom evangelium, som säger att straffet som vi hade förtjänat, har lagts just på honom som var oskyldig. Istället har vi fått nåden, som vi inte har förtjänat. Det är just därför nåd, eftersom endast Gud kan ge den och det är igen alltid just nu. Amen.

14 augusti 2009

Predikan: 11 söndagen efter pingst (BT)

Ben Thilman:
Att samtala med Gud
Esbo domkyrka 16.8.2009
1 Mos 18:20-32
Berättelsen om Abrahams förbön för Sodom är en av bibelns mest fascinerande berättelser. Den börjar med att Gud talar till Abraham och avslöjar för honom att han har hört klagorop från Sodom för den stadens synd är svår. Gud skickar då tre män till Abraham och dessa betjänas av Abraham för att sedan gå vidare till Sodom för att se hur läget riktigt är där. Det talas inte desto mera om vari den stora synden bestod. Det förefaller som om det är oväsentligt i sammanhanget. Men man kan kanske dra några slutsatser utifrån berättelsen.
Fokuset i den här berättelsen är ändå Abrahams samtal med Gud. Han börjar köpslå med Gud om Sodoms öde. Och han vädjar till Guds omsorg om de rättfärdiga. Och så börjar han först med att föreslå att det kanske finns femtio rättfärdiga i staden. Sedan går han ner till 45, därefter till 40, sedan 30, 20, och till sist 10. Och Abraham vet och Gud vet säkert med att där finns inte 10 rättfärdiga, men där finns Lot, Abrahams bror, och hans familj. Och så går händelsen vidare och Lot räddas från katastrofen och Abraham har en relation till Gud som väl ingen annan.
Det som Abraham ger prov på är en samtalsrelation till Gud. Abrahams samtal med Gud är ett förtroligt och ett jämbördigt samtal. Gud lyssnar på Abraham och Abraham lyssnar på Gud. På så sätt är denna förbön en urtyp för vad förbön överhuvudtaget är.
Vi minns berättelsen om hur Gud förstörde Sodom och Gomorra. Hur eld och svavel regnade ner över städerna. Och många gånger har man också spekulerat i vad det var för en förfärlig synd som gjorde att Gud gav dessa städer en sådan dom. Jag tror det är väsentligt att påpeka att det inte var fråga om homosexualitet.
Det finns en antydan i det som följer efter predikotexten. Hur männen kom till Sodom och hur Lot bjöd dem in i sitt hem och hur huset sedan omringades av männen i staden, alla utan undantag, unga och gamla. Och de begärde att Lot skulle överlämna sina gäster till dem för att de skulle våldta dem. Det framkommer också att de hade fått för sig att gästerna var ett hot mot dem och därför ville de förnedra dem. Det förekom att man förnedrade en man genom att våldta honom, göra honom till kvinna. Men var detta homosexualitet? Nej, ingalunda. Sodoms synd kan vara ogästvänlighet, främlingsförakt, högmod, men knappast homosexualitet.
Men det här är något som inte får stort utrymme i berättelsen. Det viktiga är att ha en sådan relation till Gud att vi kan samtala med Gud i förtroende och med ömsesidig respekt.
Amen.

09 augusti 2009

Predikan: 10 söndagen efter pingst

Martin Fagerudd:
Öppenhet inför framtiden
Konfirmationsmässa i Borgå domkyrka 9.8.2009 kl. 12.00
Evangelium: Luk 12:42-48
Den här söndagen berättar Jesus om att ha hus och om att bo. Alla människor bor ju i olika slags hus, så vad är det för märkvärdigt? Att ha hus och att bo handlar egentligen om samma sak, att de som bor i ett hus måste sköta om det, liksom om dem som bor i huset. Det handlar alltså om hushållning, om ekonomi.
Det är viktigt att veta hur man sköter ett hus för att få det att hållas på fötter och det är just de vuxnas, föräldrarnas ansvar. Jesus säger nu i Bibeln idag att det viktigaste i den här hushållningen är ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid, när deras herre är på resa. Det här säger han först åt sina apostlar, som är satta till förvaltare för Jesu församling. Apostlarna hade blivit lovade en stor lön, men de har också ett stort ansvar.
Att sköta ett hushåll är föräldrars sak och handlar om att se till dem som bor under samma tak och till deras välbefinnande, att var och en bidrar till att hushållet klarar sig, liksom vem hör till husets vänner. Det är svårt att sköta ett hushåll, speciellt då när priser och skatter stiger, när inkomster hotar sjunka p.g.a. att ansiktslösa internationella företag minskar sin personal i olika länder. Då märker vi också hur verkligt liten och känslig vår jord är.
Det är inte bara människor som har ekonomi. Också naturen har en ekonomi. Det ser vi i allt som växer upp varje vår och sommar. När vi låter människans ekonomi gå före naturens ekonomi, när vi inte bryr oss om naturen, utan bara tänker på att vi skall få vårt med vinst, då lider naturen och blir trött. Också den behöver vila liksom vi och om den inte får vila reagerar den också, liksom vi.
Vi kan bara tänka på klimatförändringen som hotar miljontals hem världen runt om i världen och som hotar att krympa den bebodda världen ytterligare. Då kan vi inte mera bara tänka på hur vi själva klarar oss. Var vi än bor så bor vi alla här i Guds värld, i hans skapelse och med vårt liv påverkar vi den och alla andra som lever och bor här.
Men det är inte meningen att vi skall bli rädda inför framtiden. Vi ser mycket lidande i Guds värld och vi vet att vi med det prövas särskilt med tanke på det dubbla kärleksbudet, att älska Gud och vår nästa. Oftast ängslas vi ju bara för vår egen del. Jesus säger trots all att vi inte skall bekymra oss. Gud vet vad vi behöver Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på ängen och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Tänk inte på hur ni skall få något att äta och dricka, och oroa er inte… Sök i stället hans rike, så skall ni få det andra också. Så här slösaktigt god är Gud i sin hushållning med oss. Hans resurser räcker till för alla hans barn.
Gud tar hand om oss för att han har först älskat oss i Jesus Kristus. Han ger oss också möjligheten att alltid börja från början. Han befriar oss från bekymren och säger att han har allt i sin hand. I tron på honom och hans frälsning skall vi också komma ihåg att vi har ansvar inför Gud, för hela denna Guds värld och för alla som bor här. Det är just oss, människor, han har satt till att bruka och bevara jorden.
Grundtanken bakom det Jesus säger till apostlarna är att han kommer tillbaka i härlighet och att var och en skall avlägga räkenskap, också apostlarna. Vi har ansvar för allt vi gör. Därför uppmanar Jesus sina apostlar med en liknelse att de skall i all sin tjänstgöring tänka på att Jesus, deras herre, kommer tillbaka.
Det här handlar framför allt om deras inställning till framtiden, att de har ansvar för allt de gör och att de sköter det som de skall. Och lyckas de så får de mera ansvar när deras herre kommer tillbaka. Jag tror att de lyckades med Guds hjälp.
För en tid sedan såg jag ett program i vilket försvarsmaktens tidigare kommendör general Gustav Hägglund presenterades. När intervjuaren frågade vad generaler egentligen jobbar med, så svarade generalen bland annat, att generaler inte är inriktade på det förgågna, utan de tänker på vad som sker nu och vad kommer att ske i framtiden. Deras jobb är att iaktta den föränderliga världen och se hur det påverkar framtiden och vårt land. Jag tyckte att det var ett bra svar. Då gör de det som väntas av dem. Det samma vill jag också säga er konfirmander att det viktigaste är att att tänka på nuet och framtiden. Ni har egentligen en kort livshistoria bakom er, och har därför livet framför er.
Ursprungligen så härstammar inte den här öppenheten inför framtiden från generalen, utan från Jesus själv. Han säger att det viktigaste är hur vi reagerar nu inför framtiden. Det värsta vi kan göra är vi blir likgiltiga inför framtiden, att vi börjar tänka att det inte egentligen spelar någon roll hur vi sköter vårt liv. Tvärtom - allt vi gör har alltid betydelse. Inte behöver vi leva så, att vi är rädda för för framtiden eller för straff. Guds ord försäkrar oss att vi för Jesu Kristi skull får leva som hans befriade barn, just därför att Gud verkligen har hela världen i sin hand. Det är grunden för vårt liv och för vår framtid.
Med Guds hjälp kan vi göra något och det viktigaste vi kan göra är att lägga vårt liv i hans hand. Jag kan berätta för er att det för mig tog hemskt länge att lägga mitt liv i hans hand, därför att jag trodde att allt berodde på mig. Men jag märkte till min befrielse och lättnad att så är det inte. Allt beror på Gud. Därför kan ni med trygghet lägga ert liv i hans hand. Ni får göra det med att idag bekänna er tro. Den bekännelsen är inte ett krav utan en gåva. För att ni verkligen skall förstå det får ni också välsignelsen som följer er i hela ert liv. I den kan ni konfirmander liksom alla vi andra erfara Guds goda ledning och hjälp varje dag.