07 februari 2010

Predikan: Kyndelsmässodagen

Martin Fagerudd:
Kristus, utstrålningen av Guds härlighet
7.2.2010 kl. 10.00 Svartbäcks-Spjutsunds skärgårdskyrka (Borgå)
Maria behövde kanske aldrig fundera vad det skulle bli av hennes son Jesus. Hon hade hört redan mycket av herdarna i Betlehem, som berättade om sin himmelssyn. Hon visste med bestämdhet att det skulle bli något av Jesus. Hon hade fått höra så mycket om honom av andra människor, för att inte tala om vad hon fått höra i sin egen himmelssyn. Allt det begrundade hon i sitt hjärta. Hon visste att Jesus inte skulle ha en samhälleligt framträdande position, men hon visste att det var framför allt något som var förbundet med Gud. Det var i alla fall i Guds händer.
När Maria och Josef bär Jesus till templet, som sed var enligt Lagen vid den första sonens födelse; Guds lag föreskriver att varje förstfödd son skulle helgas åt Gud och bli Guds egendom.
Så var det bl.a. med Samuel. Hans mor hade så innerligt väntat på en son att hon lovade honom till templet. När Samuel var fem år gammal förde hans mor honom till templet såsom hon lovat och där uppfostrades han av prästen Elia. Man kan förstås undra över vad som är glädjen i ett så kortvarigt moderskap. Ville hon inte behålla sin son? Nej, jag tror det inte var frågan om det. Hon gjorde det som hon lovat och pga sin moderslycka. Det finns också två andra par som innerligt önskade sig barn och det var Elisabet och Zacharias. De fick in son Johannes. Abraham och Sara fick sin Isak på sin ålderdom.
Både Samuels, Johannes och Isaks liv var sammanlänkade med Guds plan med människorna och särskilt Guds egendomsfolk Israel. Isak är löftets son, genom vilken Gud infriar sitt löfte till Abraham, att hans efterkommande skall bli ett stort folk. Samuel förblev inte bara en gudstjänare i tempet utan också en domare för Guds folk. Johannes var en levit och alltså av prästsläkt. Alla leviter var tempelpräster. Johannes blev inte präst. Just när man kunde vänta att han skulle gå in i uppdraget som tempelpräst, drar han ut i öknen och profeterar för människorna att Guds dom är nära och att han sänder Messias med sin kastskovel i handen, för att skilja agnarna från vetet. Många lyssnade till Johannes och ångrade sina synder, de omvände sig och som tecken på omvändelsen lät de döpa sig i Jordan av Johannes och hans lärjungar. Visst fanns det en mening med vars och en av dessa tre mäns liv. De finns till för en speciell uppgift som Gud bestämt dem till.
När Jesus bärs till templet blir han också Guds egendom. När Maria och Josef träffar de den gamle Symeon i templet, så säger han så att föräldrarna hör att mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel."
Symeon hade väntat med den heliga Andens hjälp på stunden att få se Jesus. Det betyder inte att han nu får allt besvarat, men nu vet han att Guds löften fullbordas.
Liksom alla hebreiska namn har en betydelse, så betyder också Jesu namn just frälsning. Symeons ögon har fått se den lycka, som inte bara berör honom personligen, inte bara hans folk, utan alla folk.
Dessa ord fyller säkert Jesu föräldrar med glädje, så finns det också ord som fyller dem med bävan. Sådana ord säger Symeon till Maria personligen: ”…ja, också genom din egen själ skall gå ett svärd…”. Det är inte ord om moderslycka, utan den outsägliga smärtan en moder kan känna för sitt barn. Det är orden som redan nu blickar framåt mot Golgata, mot korset.
Det är bekant att Jesus själv vid tre tillfällen berättar om vad som väntar honom i Jerusalem. Han säger att han kommer att dö, för att han skall uppstå. Men Lukas evangelium som vi läst idag berättar också närmare vad Jesu död betyder, men på ett dolt sätt.
Evangeliet berättar att föräldrarna följer gör efter att de fått sin son. Sedan skall de offra. Maria offrar det minsta offret som är två turturduvor eftersom hon inte har råd att offra ett lamm. Det här kan ske tidigast ungefär en månad efter förlossningen. Det här ger hon som synd- och brännoffer för sin egen del. På samma ställe i GT står det också att en judisk far skall köpa fri sin förstfödde, med fem siklar silver. Det här är viktigt som GT i 2 Mos 13 motiverar med att det är en återbetalning på den lösensumma som Gud betalade för Israels befrielse ur Egyptens slaveri, genom att döda alla förstfödda där. Offrandet i templet hade alltså en god etisk och religiös motivering.
Evangeliet berättar inte, att Josef skulle köpa Jesus fri. När vi läser om korsfästelsen så säger det att Jesus dör i den nionde timmen. Det är bönetimmen för syndoffret, när två felfria lamm offrades som syndoffer för folkets synder och offerblodet renade folkets synd. När Jesus dör i den nionde timmen betalar han inte bara skulden för sin egen del, eller för sitt folks del utan för alla folk. Hela mänskligheten köptes fri från synder. Det här framhåller annars inte apostlarna i sin förkunnelse, eftersom de betonar Guds plan, och att just Jesu uppståndelse från de döda är den viktigaste motivationen till att vända sig till Gud. Däremot understryker de att var och en genom dopet och tron får syndernas förlåtelse och den heliga Andes gåva.
Vi förstår så här långt efteråt att Gud styrt och förverkligat sin plan genom Isak, Samuel och Johannes döparen. De har funnits med i hans plan för att förbereda Guds frälsning. Meningen med Jesu liv något ännu mer än Isaks, Samuels och Johannes liv. Jesus helgades till tjänst för hela mänskligheten.
Vad är då meningen med vårt liv. Jo, vi är alla sammanlänkade genom Jesus i Guds plan. Det finns mening med vars och ens liv, fastän vi inte ser allt. Men vi är med och vi vet och tror att Gud förverkligar sin plan, så som han gjort med varje steg i historien. Vi är också Guds egendom, hans barn, och han hjälper oss att lita på sina löften, så att vi kan höra hans röst när han talar till oss genom sin Ande. Hans röst hör vi i Jesu ord som Anden bekräftar genom vår tro. Amen.

Inga kommentarer: