12 september 2010

Predikan: 16 söndagen efter pingst

Martin Fagerudd:
Gud är god
12.9.2010 Helsinge kyrka S:t Lars kl. 10 och
S:t Martins kapell kl.12 (Vanda)
Text: Matt 6:25-34
Jag har märkt att det finns två svårigheter när det gäller tron på Gud. Den ena är svårigheten att tro att Gud verkligen finns. Den andra för dem som tror att Gud verkligen har allt i sin hand. I alla fall för mig var det så att jag trodde att jag måste orka för att det jag ville säga om Gud skulle hålla streck. Det var igen ett uttryck för att det som Jesus lovar är ändå för mycket, så då måste ju jag försöka. Var och en förstår vart det leder. Det var inte bättre än att det var jag som fick lära mig något om Guds omsorg. Det var just då när jag som mest behövde det, men när jag som minst förstod det.
Jag låter ändå Jesus tala om Guds omsorg. Jesus är mästare på att göra det verkligen enkelt. Men ingen är väl så enfaldig att den skulle tänka att fåglarna måste så, skörda och samla i lador, för att de skall få sin föda varje dag, inte heller att liljorna skulle behöva arbeta eller spinna. Men med den här bilden ur naturen menar Jesus ändå att fåglarna och blommorna är levande vittnen för Guds omsorg om allt som finns. Dessutom menar han att Gud är så översvallande generös, att han i sin godhet överträffar det vad vi själva försöker åstadkomma för att trygga våra liv.
Det finns flere berättelser i Bibeln som visar Guds omsorg om allt. Men vi kan inte se honom eftersom han är den dolde Guden som ser allt. Den 139 psaltarpsalmen illustrerar detta på ett mycket berörande sätt ”Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick?” Gud är dold för våra ögon men han ser oss och långt ifrån. Det intygar psalmen med orden ”….Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga”.
Psalmen inte bara berättar att Gud förutser våra ord, han har också fjärran ifrån förutsett våra liv ”Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon enda av dem hade grytt.” Det här betyder inte att våra liv är förutbestämda. De berättar bara hur Gud ser allt fjärran ifrån förrän det sker. Han använder sin förutseende blick för att han har omsorg om oss för att han älskar oss. När Jesus säger i sin Bergspredikan ”gör er inga bekymmer”, och det uttrycker en så förtröstansfull och nästan barnslig tro på att Gud är vår far som har allt i sin hand, himmel och jord, liv och död, och allt däremellan.
Visst lät Jesu ord litet annorlunda i den ursprungliga situationen än idag. När Jesus säger till sina lärjungar ”bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på,” så menar han att lärjungarna inte hade samma problem som vi när vi tänker på alla valmöjligheter till middag eller när vi tittar in i våra garderober och funderar vad vi idag skall ta på oss.
Fastän Jesus betonar i Bergspredikan att vi skall leva på ett rätt sätt, så inleder han inte sin predikan med några regler. Han vet att han talar till alla fattiga, sörjande och hungrande, till dem som ingenting har. Därför inleder han sin predikan med saligprisningarna och lovar med dem en dramatisk förändring till alla som hör hans ord. Han lovar frälsning åt alla som är tillräckligt fattiga, hungriga eller sorgsna så att de har öron att höra. Han ställer inga villkor för saligheten.
I slutklämmen på sin undervisning om Guds omsorg uppmanar Jesus sina lärjungar att först söka Guds rike och rättfärdighet. Begreppet Guds rike är en omskrivning för Gud. Guds rättfärdighet igen betyder inte vad Gud kräver av oss, utan vad han gör för oss. Guds rättfärdighet betyder helt enkelt Guds godhet, den kärlek med vilken han hjälper oss.
När Jesus uppmanar oss att söka Gud säger han det bl.a. i en berättelse om att söka den smala vägen och den smala porten som leder till livet. Men han börjar ändå inte förklara hur man söker Guds rike och rättfärdighet eftersom han helt enkelt lovar ”Sök så skall du finna”, därför att Gud låter oss finna.
Guds godhet är lätt att berätta om, men till det behöver vi inga liknelser. Guds godhet kommer fram i Jesu ord och gärningar, men framför allt i hans största gärning, i Jesu uppståndelse, som öppnat för oss alla himmelriket. Vägen till uppståndelse och försoning är inte en lätt väg, eftersom den vägen måste Jesus gå via korsets kval och plåga.

Inga kommentarer: