05 december 2011

Predikan: Självständighetsdagen

Martin Fagerudd:
Tvåspråkig gudstjänst
Helsinge kyrka St Lars
6.12.2011 kl. 10
Guds lås håller

Det är inte kanske av en händelse att just vår nationalskald Johan Ludvig Runeberg myntade begreppet fosterland. Ett fosterland är ett hem för var och en som bor här, och ett land som fostrar sina barn. Hur fostrar ett land sina barn? Det kan man upptäcka hos Runeberg speciellt i hur han beskriver vårt lands natur men också hur han beskriver vårt folk. Det gör han i särskilt i sitt mest kända verk Fänrik Ståls sägner. Han beskriver också vårt folks etiska kvaliteter när han berättar om det finska krigets hjältar.

Kun Runeberg halusi kuvata isänmaata, hän käytti veteraanien kertomuksia. Heidän huomattavin ominaisuutensa, urhoollisuuden ja rohkeuden lisäksi, oli velvollisuudentunto. He eivät hylkää tovereitaan. Sellaisen toverin voimme nähdä Sven Tuuvassa. Hän ei ehkä ymmärrä maailman menosta niin paljon, hän on lähes kaikesta epätietoinen, eikä tiedä edes mikä on käännös oikeaan tai vasempaan päin, mutta tiesi oikean ja väärän. Sen hän oli oppinut hyväsydämisyytensä ansoista, että hän ei petä. Hän yksin puolustaa kun suurin osa joukkueestaan on kaatunut vihollisten jo ensimmäisten kiväärinlaukausten jälkeen.

Att det var just Runeberg som på sin tid lyfte fram det finska krigets veteraner från 1808-09 års krig, var ett led i den uppgift han såg sig fylla, att beskriva veteranernas vedermödor i en kamp som inte bara var orättvis. Den var också sådan att soldaterna egentligen inte fick visa vad de gick för. Samtidigt framhäver han, förutom att kriget var ett ensamt folks ensamma kamp mot en övermäktig motståndare, också var en kamp för folkets och landets existens. Det handlade inget mindre om än fosterlandets existens. De sistnämnda dragen är också gemensamma med vårt senaste krig

Moderni esimerkki siitä, miten kansamme itsenäisyyskamppailua on kuvattu, on ainutlaatuinen, Åke Lindmanin filmi ”Etulinjan edessä”, joka kuvaa JR 61:n toimintaa jatkosodassa ja Tienhaaran taisteluiden ratkaisevaa torjuntavoittoa. Se ei ainoastaan kuvaa todellisuutta, vaan myös sitä, mitä nuoret miehet tunsivat ja kokivat kaikessa minkä kohtasivat sodassa.
Ainutlaatuista filmissä on, että jokaisella hahmolla, joka esiintyy filmissä on historiallinen esikuva todellisuudessa. Tämä kaikki perustuu veteraanien kertomuksiin. Jokaisella sotilaalla, joka torjuu hyökkäystä ja joka ehkä kaatuu taisteluissa kohtaa siis todellisuuden oikeasti.

Det är mycket värdefullt att både textförfattaren och regissören strävat att dokumentera verkligheten, utan att ändå strikt hålla fast vid sin konstnärliga frihet. Jag täffade nyligen en veteran från JR 61:an och han berättade att de fick i högtalare höra från fiendesidan att den natten skulle JR 61:an utplånas.

Lindmanin filmin perusajatus on sama, jonka myös äskettäin tapaamani Tienhaaran taisteluiden veteraani kertoi, että Suomen lukko piti. Filmi, joka perustuu todellisuuteen osoittaa tämän ja josta kaikki on hyvin dokumentoitu. Osoitus tästä on, että olemme tänään kokoontuneet viettämään jumalanpalvelusta, jota ei muuten arkipäivänä vietettäisi, joka nyt on kansallinen juhlapäivä. Samalla hiljennymme niitten edessä, jotka antoivat henkensä vapautemme puolesta.

Även evangeliet anknyter på samma sätt till verkligheten som Åke Lindmans film som jag nyss berättade om. Evangeliet innehåller gestalter som har sina förebilder i historiska personer. Dessutom berättar evangeliet om händelser som verkligen ägt rum och i vilka de historiska personerna verkligen deltagit. Evangeliet berättar idag om att Gud sände sin Son, som inte har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. Det har han bekräftat med sin Sons uppståndelse. Det igen betyder att Guds lås håller, i alla tider.

2 kommentarer:

Tuomas Anttila sa...

Predikanten berättar följande om Runeberg: "Att det var just Runeberg som på sin tid lyfte fram det finska krigets veteraner från 1808-09 års krig, var ett led i den uppgift han såg sig fylla, att beskriva veteranernas vedermödor i en kamp som inte bara var orättvis. Den var också sådan att soldaterna egentligen inte fick visa vad de gick för. Samtidigt framhäver han, förutom att kriget var ett ensamt folks ensamma kamp mot en övermäktig motståndare, också var en kamp för folkets och landets existens. Det handlade inget mindre om än fosterlandets existens."

Runebergs projekt var konservativ nationalism, att måla krigsledningen och kungen med mörka färjer mot den finska soldatens tappra kamp allt för att skilja det nya storfurstendömet under Ryssland från det gamla moderlandet, fienden står inte i centrum, det kunde den inte heller, Runeberg stod ju i rysk kejsarlig tjänst med årliga donationer mm. Professor emeritus Matti Klinge skildrar Runebergs politiska motiv i sin forskning.

Krigsupplevelser som Runeberg använder sig av härstammar dessutom till stor del från Gustav IIIs krig 1788-90.

Hälsn.
Tuomas Anttila
TM, fil st (historia)
Helsingfors

Martin Fagerudd sa...

Tack Tuomas för din kommentar! Jag uppskattar den.
Jag tänker bara så att visst var ju friheten också ett viktigt motiv hos Runeberg vilket jag lyfter fram i predikan.
mvh Martin Fagerudd