18 mars 2012

Predikan: 4 söndagen i fastan (MF)

Martin Fagerudd:
18.3.2012 kl. 12
Helsinge kyrka St Lars (Vanda)
Joh. 6:1-15
Livets bröd
Vi är mitt i fastetiden och det kan vara bra med en paus i allvaret. Jag vill berätta om mina kolleger i Borgå som en gång hade haft högmässa på 1 söndagen i fastan på Emsalö och de skulle vidare till högmässan i domkyrkan. Men de kände att de behövde stärka sig efter arbetet, så de bestämde sig för att ta sig till korvkiosken vid Kyrkogatan som ledde upp mot domkyrkan. När de stod sedan där och lät sig väl smaka, kom där människor förbi som skulle till högmässan. Kantorn kände att han måste förklara så han sa: Man måste äta stadigt för att orka fasta.
Midfastosöndagen är en rastplats, för att man skall orka gå vidare i fastan för att begrunda det viktigaste av alla budskap, påskbudskapet. Söndagen är ett rastställe i fastetidens ökenvandring och därför talar den om bröd. Den berättar både om kroppsligt och andligt bröd.
Med brödet visar Gud sin omsorg om oss. Det säger också Psaltarpsalmen "Allas ögon ser till dig, du ger dem deras mat i rätt tid." När Gud verkar bland människorna i Jesus, började han med att ta hand om människors behov. Det gör Gud för att han är god. Men vi vet att bröd fattas på många bord också i våra dagar och att barn går hungriga till skolan. Vi blir varje dag påminda om Jesu ord att vi har alltid de fattiga bland oss.
Jesus har tillsammans med lärjungarna seglat över Galileiska sjön till den andra stranden, sannolikt den nordöstra stranden. Folk följde efter, därför att det sett honom göra under genom att bota de sjuka. Det vill säkert se flere tecken. Det har tagit tid och det är dags för paus.
Jesus vill ge bröd åt människorna men säger att det inte ens finns så mycket bröd att köpa i närheten att det skulle mätta de närvarande. Filippos säger att de har bara tvåhundra denarer, men det förslår inte på lång och när åt femtusen. Andreas vet berätta att där finns en pojke som har fem kornbröd och två fiskar, men inte heller det räcker till. När Jesus tar emot de fem kornbröden och två två fiskarna gör han som varje jude gör. Han läser en tackbön till Gud, som skapat födan. Han delade ut åt alla, alla blev mätta och de fick över.
Människorna märker att det blev över och de säger Det här måste vara Profeten. Med Profeten menar de Messias, den som Gud har sänt. Det är första gången människorna erkänner det om Jesus. Människorna förstår att Messias tid är inne. Därför ville de göra Jesus till kung. Men Jesus drog sig för det.
Jesus förklarar nu skillnaden mellan bröd och bröd. Gud skänkte Israel brödet som de åt i öknen. Var och en fick så mycket som den behövde för dagen, så att ingen behövde gå under. Men det som de fick gick inte att spara för att försöka trygga morgondagen, men Gud tog hand om dem varje dag.
Johannes evangelium berättar annars inte om nattvardens instiftelse, liksom i de tre första evangelierna. Det är ofta så att det som Jesus gör i de tre första evangelierna så förklarar han i Johannes evangelium. Så är det också med nattvarden.
Nattvarden är inte lik någon annan måltid. I nattvarden äter vi ett bröd och dricker ett vin, som är Jesu kropp och blod. Bördet Jesus är det sanna brödet, för att det ger evigt liv. Av det brödet blir man inte hungrig på nytt. Det brödet har man alltid med sig i tron. Det försvinner inte och inte behöver man vara rädd för att gå miste om det. Det brödet har en sådan verkan att när man en gång ätit av det, upphör man att begära om allt man tror kan förlänga livet.
När Jesus säger att han är livets bröd, så menar han Mitt liv är ditt. När vi tar emot litet bröd och litet vin som är Jesu kropp och blod räcker för att vi skall ha del i det eviga livet. Det är det andiga brödet som vi inte behöver äta oss mätta på. Därför har vi, bästa vänner, kyrkkaffe idag.
Nattvarden ger oss mättnad, så att vi vet och tror, när vi fått motta nattvardens sakrament, att litet bröd och litet vin som är Jesu kropp och blod räcker till för att vi skall ha syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet.

Inga kommentarer: