30 juni 2013

Predikan: Apostladagen


Martin Fagerudd:
Let’s go fishing
Helsinge kyrka S:t Lars 
30.6.2013 kl 10
Evangelium: 5:1-11
När vi idag minns apostlarna så har jag ofta undrat vad det var som fick dem att lämna allt och följa Jesus? Varje evangelium har förstås en förklaring till det. Samtidigt har jag många gånger undrat hur Jesus valde stunden att kalla dem.
Lukas berättar att Jesus möter de blivande lärjungarna mitt i deras fiskarjobb vid Gennesarets sjö. De jobbade för Sebedaios som ägde en fiskeflotta och som fiskade åt befolkningen runt stränderna på Gennesarets sjö. Det hade flyttat mycket folk dit, eftersom Herodes hade startat många byggprojekt och det behövdes fisk åt husbyggarna.
Sebedaios flotta måste också ha varit relativt stor, inte bara ett litet familjeföretag, fastän även hans söner Jakob och Johannes jobbade för sin far i samma båt som Simon Petrus och hans bror Andreas.
Båtarna var relativt grundgående och jag har beskrivit hur de såg ut i ett bibelföredrag med temat Bibeln och havet. Som grundgående var de lätta att fiska med nära stranden och sedan få fångsten snabbt upp på land.
Jag tror inte att de fyra fiskarna som var de första lärjungarna var okända för Jesus, fastän han inte är känd som någon fiskare. Tidigare var han liksom sin far husbyggare. Jesus hade säkert ofta sett Petrus och de andra och utbytt ord sinsemellan. Dessutom bodde de ju också i samma stad Kafarnaum, inte långt från varandra. Jesus och de blivande lärjungarna var gamla bekanta. Jesus vet att särskilt Petrus är impulsiv men en uthållig och enträgen man som har kvaliteter som övertygade.
Jesus gör nu så som han säkert gjort någon annan gång, att han ber bröderna om en tjänst och lånar en båt av de två som finns uppdragna där på stranden efter nattens arbete. De vet att Jesus tidigare hade döpt tillsammans med Johannes, men nu sedan en tid bytt arbete och är känd här i Galileen som en kringvandrande lärare och predikant, läkare och exorcist, som också håller måltider med syndare.
Idag predikar Jesus från en av Sebedaios många båtar för människorna vid Gennesarets strand. Från båten hörs det bättre över vattnet.
Efter predikan säger byggarsonen åt yrkesfiskaren "Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där." Uppmaningen är utmanande eftersom Jesus vet, att Petrus vet att man inte kan få fisk på djupt vatten med den utrustningen de hade, utan bara vid stranden. Det är ganska förståeligt att Petrus inte den här gången uppträder som yrkesman och sakkunnig, så som i stormen (Mark. 4), eftersom han säger att de har fiskat hela natten, men inte fått något. Dessutom hade Petrus sett Jesus bota hans svärmor, jämte många sjuka och besatta, så han tänker att det kan ju inte skada att göra som Jesus säger. När de nu får en stor fångst så förstår Petrus att Jesus är någon helt annan än han föreställt sig. Därför kallar han honom för Herre. Endast Herren ser i djupet, dit ingen människa kan se. 
Det är nu som Jesus ger uppgiften åt Simon som nu får namnet Petrus, att fånga människor. Det är svårare än att fånga fiskar, fastän var och en vet hur knepigt fisket kan vara. Det här var ett annorlunda möte än de någonsin varit med om. Jesus kallar Petrus när han som minst litar på sig själv och har tappat hoppet.
Det finns väldigt litet i NT som berättar om vad Petrus tänkte, sade och gjorde. Paulus har fått ett mycket större utrymme eftersom han skriver. Men vad tänkte, sade och gjorde Petrus? Många har inte hållit honom ens som någon teolog, för att inte tala om skrivkunnig.
I Apostlagärningarna kan vi se exempel på hur Petrus reflekterade över sina upplevelser i berättelsen om den romerska officeren Cornelius och drar slutsatser. Det visar att han är en god teolog, förkunnare och missionär, eftersom Cornelius döps till den kristna tron. Och som förkunnare hade han fördelen, att han alltid kunde foga en berättelse om Jesus ur det levande livet, eftersom han hade arbetat med Jesus i flere år.
Petrus är också en god missionstrateg. Han tar initiativet till en mängd viktiga avgöranden för kyrkans framtid. Det är han som säger att apostlarna skall vara tolv, för Israels tolv stammar, så att alla förstår att det här gäller hela Israels folk. Det är han som tar initiativet att predika på pingsten och vid många andra avgörande tillfällen, eftersom han tycks förstå situationen mycket bra och också intuitivt känna hur åhörarna känner och tänker.
Det är också Petrus förtjänst, att evangeliet nådde Rom, tack vare hans många resor till den syriska staden Antiokia, som var en stödjepunkt för missionen. Dessutom är han känd av församlingarna i hela Medelhavsområdet på grund av sina många missionsresor, långt före Paulus.
När Petrus och Paulus möts i Antiokia, uppstår en konflikt om evangeliet och vad som krävs av dem som tar emot det. Det håller på att leda kyrkan mot splittring. Dessutom blir situationen spänd mellan de hednakristna och judekristna församlingar i städerna på grund av att man inte mera kunde fira nattvard tillsammans. Det här visar Paulus brev liksom för de vidare konflikterna.
Men NT visar på många sätt att både Paulus och Petrus, liksom alla NT:s författare skriver och vädjar för kyrkans enhet. Kyrkans enhet är viktig, därför att Herren är en liksom tron och dopet är ett. Det är varje biskops heliga uppgift att värna om och främja kyrkans enhet, liksom det är varje kyrkoherdes heliga uppgift att värna om och främja församlingens enhet.
Då gäller enheten främst förstås enheten i tron på Kristus, att Herren är en, tron är en och dopet är ett. Det är den viktigaste biten i evangeliet. Det är min uppgift att påminna församlingen om, att den som inte samlar, den söndrar och splittrar.
Min syn på riskerna och möjligheterna för Vanda svenska församlings enhet kan ni läsa på församlingens hemsida, i dokumentet VISION OCH METOD 2014 https://www.vantaanseurakunnat.fi/sv.
Vi har alla upptagits  i Guds tjänst i dopet och alla är vi i en och samma tro förlåtna. Därför får vi verka som kristna på den plats vi lever och arbetar. Är det inte annars vackert väder för fiske!

Inga kommentarer: