22 januari 2014

Predikan: 2 söndagen efter trettondagen (MF)

Martin Fagerudd:
Jesus har gudomlig kraft
19.1.2014
kl. 10 Helsinge kyrka St Lars
kl. 12 St Martins kapell
Evangelium: Joh. 4:5-26
 
Jesus besökte Jerusalem tre gånger under sin livstid och att hans familj tog aktivt del i de religiösa festerna där. Han och hans syskon besökte åtminstone en gång staden under sin uppväxttid. Jesus återvänder från Jerusalem efter första resan till Galileen. Han hade fått många anhängare. Detta hade avundsjukt noterats bland fariseerna. Men det här är inga viktiga saker utan bara detaljer i berättelsen. Det viktiga sker på vägen hem.
Den rakaste vägen hem går genom staden Sykar. Utanför staden finns en brunn, som fått namn efter Jakob p.g.a. en speciell händelse. Jakob återvände dit när han hade försonats med sin bror Esau. Brunnen påminner om att hans långa flykt tog slut, när han sökte upp Esau och bad honom om förlåtelse för sitt svek. Det är svårt att leva i landsflykt, men det är hopplöst att leva utan förlåtelse.
Vid samma brunn stannar Jesus vid middagstid när det är mycket hett. Vid brunnen träffar han en samarisk kvinna. Han ber henne om vatten. Med det överger han sitt folks uppfattning om samarierna. Mellan Jesus och kvinnan utspelas en diskussion, som först betonar skillnaden mellan deras folk. Det är kvinnan som undrar hur en jude kan be en samarier om vatten.
Diskussionen övergår på grund av Jesu initiativ till ett religiöst plan. Jesus säger att Gud kan ge är mera än bara vanligt vatten. Om hon visste det, skulle hon be Jesus om levande vatten, som man inte blir törstig av på nytt. Det vattnet vill hon ha, för det skulle spara henne många och långa resor till brunnen.
Diskussionen övergår nu till ett mera personligt plan. När Jesus visar att han vet allt om kvinnan erkänner hon att han är en profet. Nu är det hon som tar initiativ till att diskussionen vänder och får igen ett religiöst tema.
Hon frågar var det är rätt att be, är det på samariernas heliga berg eller i Jerusalem? Jesus säger att det inte handlar om platsen, utan hur man ber. Att be i ande och sanning betyder att man vet vem man tillber, den som vet allt och har skapat alla. Kvinnan förstår plötsligt, att Jesus talar om Messias tid och att den är nu. Hon hoppas, liksom många i vår tid, att alla de teologiska stridsfrågorna skulle lösas, och att var och en skulle få veta hur man skall ära Gud på ett rätt sätt.
Både samarierna och fariseerna vet på basen av Mose-böckerna att Messias är både en profet och en lärare, men också en mäktig konung. Kvinnan vet inte att denna okända profet inte fyller föreställningarna om Messias. Men han är Faderns utsände Son, och Jesus säger henne Det är jag, den som talar till dig.
Det betyder att den hon väntar är närvarande. Han väntar tro av henne. Kvinnan är förvånad över allt hon fått höra. Hon lämnar sin kruka vid brunnen och glömmer sitt ärende. Istället går hon bort och berättar för alla och undrar om det var Messias hon talade med, eftersom han visste allt. Många i staden kom till tro genom hennes ord. De bad Jesus stanna kvar där och han stannade i två dagar. Jesus visade, att också samarierna hör till dem han vill kalla. Samarierna är också de första som kommer till tro under kyrkans första en mission.
Jag nämnde i början att Jakob återvände till brunnen när han hade träffat sin bror Esau. Det skedde efter att bröderna försonats. Jakobs brunn kan vi se som ett tecken på försoning och fred. Detta skedde naturligtvis mellan de två bröderna, mellan två individer.
När Jesus kom, återförenades det samariska folket med sin Gud och sitt brödrafolk. När Jesus kommer till brunnen, är det inte bara frågan om ett möte mellan två människor eller brödrafolk. Det är Gud som möter mänskligheten. Han inte bara återförenar en människa med en annan, två folk med varandra, utan han förenar alla folk till ett enda folk i sig.

Inga kommentarer: