19 april 2015

Predikan: 2 söndagen efter påsk (MF)

Martin Fagerudd
Ett folk utan herde och en herde utan folk
19.4.2015 kl. 10.00
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Joh 10:1-10
Vad skall det bli av vårt land? Vi väljer herdar eller ledare för vårt land idag. Vi väljer människor som skall representera oss och vår vilja i de större sammanhangen. De har ett stort ansvar och ett stort jobb, och deras jobb är inte avundsvärt. De måste få vårt land på fötter i en tid då folkets värdegrund svajar och dess välbefinnande rubbas, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar. Dessa nya blivande ledare, herdar har det inte lätt.
Det är inte första gången det är svårt i världens eller ens i vårt lands historia. Men vi har fått leva i fred trots att många tänker annorlunda. Vi kan sätta vår energi på våra egna angelägenheter. Men våra blivande herdar eller ledare måste vara bra.
Jesus säger att han är den gode herden. Han är den enda som säger det om sig själv i NT och Gud är den enda som säger det om sig själv i GT. I Bibelns båda delar finns det gott om beskrivningar på dåliga herdar, som bara vallar sig själv och inte tänker på dem de vallar. Hur hemskt måste det inte vara med ett folk som har herdar, som om de inte var några herdar, så som Jesaja säger i GT och som Matteus och Markus säger i NT. Som svar på detta, så säger Gud "Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem."
Förrän Jesus kallar sig för den gode herden, så berättar han en liknelse om fårfållan, fåren och grinden. Det finns en herde, en hjord och en fålla där hjorden söker skydd för natten. Man går in till fållan genom grinden.
Grinden finns inte bara där för att herden skall gå in och ut genom den. Jesus säger att han själv är grinden. Man kommer in till fåren bara genom Jesus. Med det menar han förstås församlingen. Man kommer in i församlingen genom Jesus, genom dopet. Fastän någon skulle komma in i onda avsikter, så märker Jesus det, eftersom han är grinden. Jesus är lika viktig som grinden så som herden.
Jesus kallar sig både för grinden, fållan och herden. Det betyder att han är hela hjorden trygghet. Han fyller sin hjord, sin församling med sin Ande och församlingen är dubbelt omsluten av både Faderns och Sonens kärlek.
Dessutom påminner Anden oss vad Jesus har sagt och gjort. Det är på det som vi känner igen Jesu röst, och han har berättat det för oss. Han talar ett språk som bara vi kan förstå och han kan tala. Det är lidandets språk. Han försvarar oss med sitt liv och ger sitt liv för oss, och herden Jesus ser till att hans folk inte fattas något.
Visst finns det också människor, så som t.ex. fritänkarna, som påstår att herden Jesus kommer snart att bli utan sitt folk, d.v.s. utan sin hjord. De hjälper också till med det. Det är svårt att begripa att någon i vårt fria land tar som sin huvuduppgift att inte syssla med något positivt eller uppbyggligt, utan istället med något så negativt, som att försöka avfolka kyrkan bara för att de anser att det finns så många som har svag tro och svag anknytning till kyrkan. Men det är inte deras jobb. Det vad de sysslar med handlar egentligen om att störa trosfriden.
Man kunde förstås tänka att det är ju omtänksamt att någon bryr sig om dem som har svag tro och svag anknytning till kyrkan, så att de bjuder dem en snabb utväg. Det borde vara klart för dessa människor att det är frivilligt att höra till kyrkan. Det har det varit i nästan hundra år.
Det är frivilligt för alla att höra till kyrkan. Var och en vet det här och måste få handla efter sin egen övertygelse. Men den här utvecklingen får mig att misstänka, att de som vill snabbt hjälpa ut ur kyrkan de svaga i tron eller de med svag anknytning till kyrkan, vill egentligen tysta Kristi röst. Kristi röst påminner om kärleken till Gud och till medmänniskan. De som inte tycker om talet om Gud, brukar ju inte heller tycka om Kristi röst, eftersom just den påminner om medmänniskan.
Jag för min del tror inte att Jesus någonsin blir en herde utan folk. Inte heller kommer hans röst att tystna eller bli svagare. Det har han nog själv sett till. Vi jordiska herdar märker nog att våra hjordar blir mindre och mindre och att mycket beror på tidens anda, än på oss och våra kolleger som arbetar för församling och kyrka. Vi jordiska herdar vet också att flere herdar i vår kyrka kan bli utan folk. Men vi tänker ändå inte att Jesu hjord töms på folk, eftersom vi har en herde som älskar sin hjord.
Hur skall det gå för vårt lands herdar eller ledare som väljs idag. De vet att vårt folk finns här inom vårt lands gränser. De vet också att det finns andra människor utanför och också inom vårt lands gränser, som tycker att det skulle vara bra att få höra till vårt folk, eftersom man här bryr sig om medmänniskan. Fastän framtiden inte alltid ser så ljus ut, så kan vi upptäcka att det finns god vilja till att tillsammans arbeta för vårt folks bästa.
Jesu folk är inte av samma åsikt i allting, det är inte heller Finlands folk. Men det är bara Jesus som har som mål att det skall bli en herde och en hjord. Herden finns redan och många känner igen hans röst. Han har aldrig talat bara för att måla upp sköna bilder. I hans rike är hans tal verklighet. Han uppmanar oss att tro på det.

 

 

Inga kommentarer: