28 december 2015

Predikan: Aposteln Johannes dag (MF)


Martin Fagerudd
27.12.2015 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Joh. 21:19-24
Gud är Skaparen, Frälsaren och Hjälparen

Aposteln Johannes blev en gammal man och levde sitt resterande liv i Mindre Asien. Han överlevde Petrus och de andra apostlarna. Han betraktas som författare till det fjärde evangeliet. Honom känner man där igen som "lärjungen som Jesus älskade." Samtidigt är han också en ansedd teolog i den tidiga kyrkan och kallas för Johannes Teologen.
Ett prov på hans skarpsinniga teologi ser vi genast i inledningen till hans evangelium som förkunnar Ordet som alltings utgångspunkt. Det finns ingen motsvarighet i de urkristna texterna eller ens i NT som kan mäta sig med denna. Kärnan i Johannes teologiska reflektion är Guds verklig väsen, som Jesus uppenbarade, att Gud är kärleken.
Händelserna i Johannes evangelium är mycket tydligt och åskådligt ordnade: Kapitel 1 utgör inledningen, som är Johannes kombinerade skapelseberättelse och julevangelium. Den kallas för prologen. I kapitlena 2-12 finns Jesu gärningar eller tecken som visar att Jesus är Messias. Kapitel 13 berättar om inledningen till lidandet och kapitlena 14-17 innehåller Jesu förbön för lärjungarna som han lovar sända den heliga Anden. I de sista kapitlena beskriver Johannes de sista händelserna och de första uppenbarelserna för lärjungarna.
I varje kapitel beskriver Johannes Guds väsen, hans ende Son och den heliga Anden. Johannes berättar om den treenige Guden. På det sättet håller han sig helt enkelt på trons kärna. Johannes sköter väl sitt teologjobb och visar att han behärskar det.
Johannes skriver om Skaparen genast i de första verserna. Utgångspunkt är det mäktiga Ordet som ”fanns hos Gud.” Det fanns före allting. Ordet har ett nära samband med Ordspråksboken beskrivning av Visdomen som jag läste för er i den första läsningen ”I urtiden formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns...När han spände upp himlen var jag där…när han lade jordens grundvalar, då var jag som ett barn hos honom.” Johannes ger en ledtråd och menar att vi kan identifiera Ordet som Visdomen.
Men har Visdomen eller Ordet någon mera bestämd identitet än som Ordet eller Visdomen? Då skall vi bara följa vad Johannes skriver om Ordet i sin prolog. Johannes ger ganska snabbt de avgörande ledtrådarna. Han skriver att Ordet är det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.
Johannes säger att Ordet är mycket bekant för alla, eftersom ”…Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.”
Det finns inga tvivel om Ordets identitet. Det är ingen annan än den som alla redan är bekant med. Han är den ende Sonen, som Gud har sänt. Honom känner man igen på det han gör. Det är de sju tecknen. De två första tecknen om vinet och brödet, berättar sitt tydliga språk om att Messias är redan här om någon inte visste det.
I samband med tecknen visar Johannes hur människorna tar emot Jesus. Det är avgörande att ta emot honom eftersom Johannes skriver ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn.”
Hur man blir Guds barn förklarar Johannes på ett enkelt och lättfattligt sätt. På samma sätt som Jesus komprimerar lagen i det dubbla kärleksbudet så att den blir begriplig för människorna, på samma sätt komprimerar Johannes evangeliet i den s.k. Lilla Bibeln ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” Kortare och begripligare kan man inte uttrycka evangeliet.
När Johannes vill berätta vem Hjälparen är så gör han det i samband med Jesu förbön. I sin förbön säger Jesus att han skall sända lärjungarna Hjälparen, sanningens ande, som vägleder lärjungarna när Jesus går tillbaka till sin Far. Samtidigt lär han hur vi skall leva som Guds barn när han helgat oss. När lärjungen inser att det viktigaste är att lärjungarna älskar varandra, då vet lärjungen att den fått den heliga Andens hjälp. När vi älskar så vet och tror vi att Gud älskat oss först.



 

Inga kommentarer: