Karl af Hällström:
Ljusets barn
Predikan i Pernå kyrka 30.1.2005
Ljusets barn
Predikan i Pernå kyrka 30.1.2005
Vi firar idag kyndelsmässodagen. Ordet "kyndel" är gammalt nordiskt ord som inte längre används i svenskan, men den som kan finska märker att det har lånats dit. Det har bibehållit sin ursprungliga betydelse, men fått formen "kynttilä". Kyndelsmässodagen heter också "kynttilänpäivä" på finska. Kyndelsmässan var under medeltiden den helg då man hämtade sina ljus till kyrkan – alltså alla ljus som man skulle använda till belysning under året – för att de skulle välsignas. Och eftersom förhållandena på den tiden var sådana att hela staden kunde brinna upp bara för att ett enda ljus välte någonstans, så förstår man att denna välsignelse verkligen behövdes. I Bibeln finner vi ett flertal fina hymner och sånger. Tyvärr har endast sångtexterna bevarats, eftersom man inte ännu hade uppfunnit notskriften på biblisk tid, men dessa texter har under historiens gång ständigt tonsatts på nytt. De mest kända av dessa sånger hittar vi i GT, särskilt i Psaltaren, men också i NT finns några fina hymner. En av dem är Symeons lovsång [Lk 2:29-32], som ingår i kyndelsmässodagens heliga evangelium [Lk 2:22-32], som vi hörde för en stund sedan: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem, / i frid, som du har lovat. / Ty mina ögon har skådat frälsningen / som du har berett åt alla folk, / ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna / och härlighet åt ditt folk Israel."
Kyrkoårets kombination av Symeons lovsång å ena sidan och den kyrkliga välsignelsen av vaxljus å den andra kan ju verka vara något långsökt. Men kontakten finns där. Liksom Jesu föräldrar bar honom till prästen i templet där Symeon fick se honom, fick våra förfäder bära fram ljusen till prästen i kyrkan. Det är en kontaktyta. Den viktigaste är ändå att Symeon kallar Jesus för ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel (v. 32). Därför är det naturligt att kyndelsmässan har med ljus att skaffa, i ordets alla olika innebörder.
Symeon kallar Jesus för ett ljus … med härlighet åt [Guds] folk Israel. Om vi jämför detta med den gammaltestamentliga text [2Mos 33:18-23] som vi fick höra för en stund sedan, märker vi vad han kan ha menat. När Mose säger: "Låt mig få se din härlighet!", svarar Herren så här: "Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva … När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se."
Mose hade ett mycket speciellt förhållande till Gud. Han fick se Herrens härlighet, som han bad om, men inte i sin helhet, för det hade han inte klarat av. Ingen människa kan se mig och leva, säger Gud till honom. Därför får Mose bara se honom på ryggen, som texten uttrycker det. Ändå fick Symeon också se Guds härlighet, och inte bara se den, utan rent av hålla den i sin famn – Kristus, utstrålningen av Guds härlighet.
Det är intressant att Symeon, en from jude som levde under det "gamla förbundets" tid, inte ser Jesus endast som "Israels härlighet", vilket man kunde ha väntat sig. Han räknar också med icke-judarnas frälsning på ett sätt som inte var vanligt på hans tid, då han säger att Jesus skall vara ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna.
Och detta är det som, ur vår synvinkel, är det viktigaste med Jesus. Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, har kommit in i världen. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Så uttrycker evangelisten Johannes saken. Jesus har kommit för att lysa upp vårt mörker och uppenbara Gud för oss. Är detta högtflygande uttryckt? Kan hända, men det är inte desto mindre sant.
Paulus skriver i ett av sina första brev, nämligen 1Thess (5:5-6), så här: Ni är alla ljusets söner och dagens söner. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Därför får vi inte heller sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. Paulus beskriver oss hedningar, för vilka Guds ljus har uppenbarats genom Jesus Kristus.
Fastän solen lyser om dagen har vi ingen nytta av den om vi envisas med att vara verksamma enbart om natten. Eller, för att uttrycka det kanske lite modernare: Om det att vi tror på Gud bara betyder att vi tror på Gud, så hjälper det ingen utom möjligen oss själva, oberoende av hur starkt vi tror. Tron blir någonting inkrökt och egoistiskt, och någonting annat än vad Gud hade tänkt sig. Å andra sidan, fastän vi skulle ha en hur svag tro som helst, så kan den bli till stor glädje för våra medmänniskor, om den leder till att vi vill sprida Guds ljus, Guds värme och Guds kärlek omkring oss.
Alla de som vill följa Jesus är, som Paulus uttryckte det, ljusets söner och dagens söner. Eller döttrar, för den delen. Vi är kallade att lysa i världen och sprida Guds ljus omkring oss. Och det spelar ingen roll om vi tycker att vi är så små som ett värmeljus, jämfört med de väldiga strålkastare som vi ser omkring oss. För det är ju så, att ett tänt värmeljus lyser upp mycket bättre än en strålkastare som är släckt. Ljusets utseende är oviktigt, det är lågans utseende som är det viktiga.
Därför är det viktigt att vi också idag, i vår tid, firar kyndelsmässa. Också vi bör föra vårt ljus fram till Gud för att välsignas. Det behöver inte nödvändigtvis ske 40 dagar efter jul, som är den traditionella tidpunkten. Nej, det får ske närhelst vi kommer inför Gud. Vi måste låta Gud vårda vårt värmeljus. Låt Gud putsa vår veke genom bikt, alltså syndabekännelse och avlösning, fylla på nytt stearin genom bibelstudium och bön och låta oss sammanstråla vid nattvardsbordet med andra ljus av olika form, färg och storlek.
Anders Frostenson skriver i en av sina psalmer: Lågorna är många, / ljuset är ett, / ljuset - Jesus Kristus, / lågorna är många, / ljuset är ett, / vi är ett i honom!
Låt oss så resa oss och bekänna denna vår gemensamma kristna tro.
Kyrkoårets kombination av Symeons lovsång å ena sidan och den kyrkliga välsignelsen av vaxljus å den andra kan ju verka vara något långsökt. Men kontakten finns där. Liksom Jesu föräldrar bar honom till prästen i templet där Symeon fick se honom, fick våra förfäder bära fram ljusen till prästen i kyrkan. Det är en kontaktyta. Den viktigaste är ändå att Symeon kallar Jesus för ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel (v. 32). Därför är det naturligt att kyndelsmässan har med ljus att skaffa, i ordets alla olika innebörder.
Symeon kallar Jesus för ett ljus … med härlighet åt [Guds] folk Israel. Om vi jämför detta med den gammaltestamentliga text [2Mos 33:18-23] som vi fick höra för en stund sedan, märker vi vad han kan ha menat. När Mose säger: "Låt mig få se din härlighet!", svarar Herren så här: "Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva … När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se."
Mose hade ett mycket speciellt förhållande till Gud. Han fick se Herrens härlighet, som han bad om, men inte i sin helhet, för det hade han inte klarat av. Ingen människa kan se mig och leva, säger Gud till honom. Därför får Mose bara se honom på ryggen, som texten uttrycker det. Ändå fick Symeon också se Guds härlighet, och inte bara se den, utan rent av hålla den i sin famn – Kristus, utstrålningen av Guds härlighet.
Det är intressant att Symeon, en from jude som levde under det "gamla förbundets" tid, inte ser Jesus endast som "Israels härlighet", vilket man kunde ha väntat sig. Han räknar också med icke-judarnas frälsning på ett sätt som inte var vanligt på hans tid, då han säger att Jesus skall vara ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna.
Och detta är det som, ur vår synvinkel, är det viktigaste med Jesus. Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, har kommit in i världen. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Så uttrycker evangelisten Johannes saken. Jesus har kommit för att lysa upp vårt mörker och uppenbara Gud för oss. Är detta högtflygande uttryckt? Kan hända, men det är inte desto mindre sant.
Paulus skriver i ett av sina första brev, nämligen 1Thess (5:5-6), så här: Ni är alla ljusets söner och dagens söner. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Därför får vi inte heller sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. Paulus beskriver oss hedningar, för vilka Guds ljus har uppenbarats genom Jesus Kristus.
Fastän solen lyser om dagen har vi ingen nytta av den om vi envisas med att vara verksamma enbart om natten. Eller, för att uttrycka det kanske lite modernare: Om det att vi tror på Gud bara betyder att vi tror på Gud, så hjälper det ingen utom möjligen oss själva, oberoende av hur starkt vi tror. Tron blir någonting inkrökt och egoistiskt, och någonting annat än vad Gud hade tänkt sig. Å andra sidan, fastän vi skulle ha en hur svag tro som helst, så kan den bli till stor glädje för våra medmänniskor, om den leder till att vi vill sprida Guds ljus, Guds värme och Guds kärlek omkring oss.
Alla de som vill följa Jesus är, som Paulus uttryckte det, ljusets söner och dagens söner. Eller döttrar, för den delen. Vi är kallade att lysa i världen och sprida Guds ljus omkring oss. Och det spelar ingen roll om vi tycker att vi är så små som ett värmeljus, jämfört med de väldiga strålkastare som vi ser omkring oss. För det är ju så, att ett tänt värmeljus lyser upp mycket bättre än en strålkastare som är släckt. Ljusets utseende är oviktigt, det är lågans utseende som är det viktiga.
Därför är det viktigt att vi också idag, i vår tid, firar kyndelsmässa. Också vi bör föra vårt ljus fram till Gud för att välsignas. Det behöver inte nödvändigtvis ske 40 dagar efter jul, som är den traditionella tidpunkten. Nej, det får ske närhelst vi kommer inför Gud. Vi måste låta Gud vårda vårt värmeljus. Låt Gud putsa vår veke genom bikt, alltså syndabekännelse och avlösning, fylla på nytt stearin genom bibelstudium och bön och låta oss sammanstråla vid nattvardsbordet med andra ljus av olika form, färg och storlek.
Anders Frostenson skriver i en av sina psalmer: Lågorna är många, / ljuset är ett, / ljuset - Jesus Kristus, / lågorna är många, / ljuset är ett, / vi är ett i honom!
Låt oss så resa oss och bekänna denna vår gemensamma kristna tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar