04 september 2016

PREDIKAN: SKAPELSENS SÖNDAG (MF)

Martin Fagerudd
Skaparglädje
4.9.2016 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Matt. 6:25 - 34
I ett av de många matlagningsprogrammen på televisionen finns bl.a. ett som heter Mitä tänään syötäisiin? eller på svenska Vad skulle man äta idag? Många trötta människor kanske ser på det för att söka inspiration till att göra en god middag åt familjen. Eller så ser man på det bara för att få vila ut utan behöva tänka på något annat efter en lång dag. När vi blir bjudna på ett varmt mål mat, när vi som mest behöver det, så känner vi att vi är föremål för största omsorg och omtanke. Det kallas också för kärlek.
Jag har annars märkt att människan är som mest skapande när hon känner sig trygg. Se till exempel på de små barnen. De låter sin fantasi och skaparglädje flöda i lekar och upptåg där i hemmets trygghet och lekarna tar de mest fantasifulla vändningar. Jag brukar ofta bara förundra mig över människans skaparförmåga. Men människan är skapt till att vara skapande. Det ger hon uttryck för när hon känner sig trygg.
I dag betraktar Jesus Guds skaparglädje i fåglarna och blommorna. De är bland de vackraste vi kan upptäcka i naturen. Både fåglarna och blommorna är fria och de lider ingen nöd, eftersom Gud ser till att de får det de behöver för dagen. Det gör dem trygga och då ger de prov på det allra vackraste. Fastän Jesus talar om sparvarna, som är bland de mest anspråkslösa fåglarna till sitt utseende, så ger de uttryck för sin frihet och trygghet så att de flyger nära människors bosättningar. Det får människan att förundras över deras liv och naturens rikedom.
Jesus vill att vi skall upptäcka Gud som skapat oss och inplanterat oss i hans trygga närvaro och värld. Han har gjort det för att vi inte skall bekymra oss för det vi behöver för dagen eller för att försöka trygga våra liv. Jesus säger att Gud har ju redan tryggat vårt liv.
Jesus i sin predikan idag att ”gör er inga bekymmer”, så betyder det att Gud har allt i sin hand. Jesus påminner oss att Gud är vår Far och vi är hans barn, så han tar hand om oss. Eftersom vi är hans barn så har vi redan en sådan trygghet och frihet som ingen annan kan ge oss. Gud vill bara att vi som hans barn skall låta vår skaparglädje komma fram. Vår skaparglädje hjälper våra medmänniskor.
När Jesus säger åt sina lärjungar, att de inte skall bekymra sig för vad de skall äta, så vet han att det kunde ibland gå dagar när det inte fanns något på bordet. Det har annars varit på det sättet i vårt land, och det är det fortfarande för många i vårt land. Så är det förstås också på många håll i världen.
Trots att det är så här så vågar Jesus ändå säga dem att de skall ställa Gud först och lita på hans faderliga omsorg. Det gör han i uppmaningen att först söka Guds rike och rättfärdighet. Guds rättfärdighet är det samma som hans godhet. Och att söka Guds rike är att söka Gud själv. Han berättar inte någonstans i evangeliet hur man skall söka Guds rike. Men han ger en vink: Jesus säger att Guds rike kommit nära i hans gärningar. Då är det lättare att förstå vad han menar. Det betyder att, håll er nära mig, kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, så skall jag ge er vila.
Hos Jesus känner vi oss inte pressade. Han ger oss trygghet. Det är den frihet Gud gett åt sina barn. När vi är trygga ser vi vad Gud i sin godhet ger oss och att inget fattas oss.
Guds rike och rättfärdighet berättar om Guds närhet. När vi upptäcker hans närhet kan vi bli kanaler för Guds godhet till våra medmänniskor.
Guds godhet kommer fram i Jesu verksamhet. Det är Jesu rättfärdighet som har blivit vår rättfärdighet. Det är hans godhet som har blivit vår räddning.
Guds skaparglädje kommer före alla våra bekymmer när Jesus uppstår från de döda. Gud ger oss inte bara trygghet och frihat som hans barn. Han inte bara har omsorg om oss. Den kan vi också få erfara i stunder när vi som mest behöver det, därför att han har redan sett oss förrän vi blev till. Han är nära oss i alla tid.

21 augusti 2016

PREDIKAN: 14 SÖNDAGEN EFTER PINGST (MF)

Martin Fagerudd
Vem kan vara en nästa åt dig?
21.8.2016 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Luk. 10:25-37
 
När vi ska resa brukar vi behöva en reseförsäkring som täcker eventuella skador på oss och vårt bagage. Även när vi ska in på sjukhus behöver vi fylla i en blankett, där det finns en ruta i vilken vi fyller i namnet på den närmaste medmänniskan vi har. Många har inte svårigheter att svara på den frågan.
En laglärd väckte i en diskussion med Jesus frågan vem som är hans närmaste medmänniska. Det är en följdfråga till den han först ställde Jesus som handlade om vad han skall göra för att få evigt liv. Det är inte en teoretisk fråga bara för att få igång en diskussion, utan praktisk: Vad skall jag göra? Därför frågar Jesus i sin tur vad säger lagen? Den laglärde svarar med det dubbla kärleksbudet. Jesus instämmer. Men den laglärde är inte nöjd. Han vill fortsätta diskussionen. Han menar säkert med sin fråga att Jesus skall berätta var gränsen för kärleken går.
Det finns ett tydligt mönster i diskussionen mellan den laglärde och Jesus. Det handlar om att man inte kan skilja kärleken till Gud från kärleken till medmänniskan. Kärleken till Gud kan man endast uppfylla genom kärleken till medmänniskan. Allt annat är bevis på att man tappat perspektivet på tron på Gud. Man kan inte tjäna Gud genom att titta förbi medmänniskan.
När Jesus vill att den laglärde skall berätta för honom vem som är den laglärdes nästa, så berättar han sin vana trogen en berättelse. Den här gången ur det levande livet. Det är ingen liknelse, utan en sann historia om en man som var på resa från Jerusalem ner till Jeriko, naturligtvis till fots.
Att det faktiskt heter ner till Jeriko, beror på att Jeriko ligger tusen meter lägre än Jerusalem, och ett par hundra meter lägre än havsytan. Mannen reser ensam. Det är bäst, eftersom vägen genom ödemarkerna mellan Jerusalem och Jeriko var känd för sin osäkerhet på Jesu tid, p.g.a. rövare som höll till där.
Rövarna som höll till där bestod mest av seloter. Det är judiska motståndsmän. De var frihetskämpar i sina egna ögon. Med tvivelaktiga metoder ville de befria sitt heliga land från de romerska hedningarna. I detta syfte sparade de inte ens sina landsmän.
De brukade ligga i bakhåll för intet ont anande resenärer som de sedan rövade på deras egendom. På detta sätt skaffade de pengar och medel till sin rörelse. Seloterna kunde helt objektivt kallas för rövare, men man kan också lätt pålägga dem en terroriststämpel. Det ville i alla fall de som tog romarnas parti.
Både prästen och leviten är Guds tjänare, som tjänade den enda levande Guden i templet. De var fanatiska förespråkare för Gud, liksom säkert de selotiska rövarna. Däremot ansåg inte dessa tre grupper, prästen, leviten eller seloterna, liksom judarna överlag på Jesu tid, att samariern, som nämns sist i berättelsen, skulle känna Gud eller att han är ens en riktig Guds tjänare. Så var det av historiska skäl. Därför höll judarna samarierna för hedningar.
Prästen och leviten hade skött sina tjänster för Gud i templet. De anser att de sig ha gjort sitt för Gud. Så att de går förbi den halvt ihjälslagna mannen.
I berättelsen om den halvt ihjälslagna mannen målar Jesus upp en märklig bild. Rövarna, prästen och leviten anses känna Gud. Av dem gör varken prästen eller leviten något för den slagna. Endast rövarna, som visserligen gör tvärtemot vad kärleksbudet säger. Sist och slutligen är det bara samariern, som inte anses känna Gud, som verkligen gör det vad Gud i kärnan av sitt ord begär. Samariern inte bara förbinder mannens sår. Han inte bara skaffar honom vård, utan lovar också följa upp mannens tillfrisknande genom att stå för alla kostnader tills mannen är frisk.
När svårigheterna dyker upp, brukar nog både den som är på resa och den som uppsökt sjukhus, vänta hjälp. Hjälpen behöver inte och kan inte alltid komma från den allra närmaste människan i vårt liv. Den kanske vi får av okända människor, som vi aldrig förr mött.
Den laglärde frågar: Vem är min nästa? Jesus ställer en motfråga med sin berättelse: Vem kan vara en nästa åt dig? Vem kan ens för ett ögonblick vara den närmaste människan i ditt liv, när du behöver din medmänniskas hjälp? Men en medmänniska är ju du också.

03 juli 2016

PREDIKAN: SJUNDE SÖNDAGEN EFTER PINGT (MF)

Martin Fagerudd
Hat och begär
3.7.2016 kl.10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Matt. 5:20-30
 
Jesus talar idag till sina lärjungar om starka känslor som han behandlar han med hjälp av det femte och det sjätte budet. Han talar om känslorna hat och begär. Det behövs inte mycket när hatet tar över en människa. Det behövs inte heller mycket för att begäret tar över en människa. De är så starka känslor att de driver människan till gärningar, som sätter henne i djupa svårigheter.
Jesus talar till sina lärjungar idag, och det är alla kristna. Han kräver större rättfärdighet av oss än fariséernas och de skriftlärdas rättfärdighet. Rättfärdighet betyder att vara god och att duga åt Gud. Jesus vet att de skriftlärdas och fariséernas rättfärdighet var stor, eftersom de tog lagen på allvar. Endast den som är god, handlar som lagen och kärleken kräver samt duger åt Gud.
Jesus menar idag att ingen är felfri. När Jesus behandlar hat och begär så vet han att de hör ihop med människan, också med lärjungarna. När han talar om dem i samband med buden så fördjupar innebörden av buden.
Det är inte bara fel att döda, utan blir du vred på din medmänniska så får du din dom, och den som förbannar sin medmänniska undgår inte helvetet. Det räcker med att genera en människa, att kalla henne för dumbom - inför andra -eller sätta henne i en pinsam belägenhet. Det räcker med att förolämpa. Det räcker med att skriva hatskrifter på Facebook, per email eller per sms -meddelande till henne. Det räcker med att försöka väcka hatkänslor mot flyktingar, så får du din dom. Det är inte bara fel med äktenskapsbrott utan den som ser med begär på en kvinna har begått äktenskapsbrott.
När du gör så, har du fått en medmänniska emot dig och samtidigt har du också gjort dig skyldig till något som ger det strängaste straffet.
Jesus jämställer vrede och hat med dråp, en blick fylld av begär med äktenskapsbrott. Men ingen är ju felfri!
Det som Jesus säger väcker känslor av skuld. Det är en lika destruktiv känsla som hat och begär. Jesus säger att sådana känslor hör ihop med människan. De är inbyggda i oss.
Därför säger inte Jesus att vi kan frivilligt avstå från hat och vrede. De är känslor som följer med oss på grund av vår mänskliga natur. Jesus förnekar inte människans natur. Han är ingen hycklare.
Känslorna sätter oss i svåra situationer. Känslorna är som en enorm elefant i oss och rår över förnuftet som är obetydligt som en liten loppa.
Det är just på grund av detta som Jesus vill visa på en snabb utväg. Den snabba utvägen heter försoning. Jesus är Mästaren på den vägen. Han visar att försona sig med vår medmänniska leder också till försoning med Gud. Han befriar dig från all din skuld. Och när du blivit befriad från synd och skuld, då vet du vad frihet är och du känner och vet att försoningen är en rättfärdighet som överträffar all annan rättfärdighet.
Det kan förstås hända att din medmänniska inte är snabb till försoning eller att hon är ovillig till försoning. Du behöver inte oroa dig för det. Ovillighet till försoning och förlåtelse har Guds vrede och hämnd skrivet på sin dom. Men det viktigaste är ändå det att nåd finns för alla för Jesu Kristi skull.

26 juni 2016

PREDIKAN: APOSTLADAGEN (MF)

Martin Fagerudd
Det kan inte skada att göra som Jesus säger
26.6.2016 kl. 10.00
Evangelium: Luk. 5:1 - 11
Jesus steg i båten för att han skulle höras bättre. Vatten har en bärande effekt för ljud som åstadkommes i båtar på sjön. Vi har inget vatten här, men vi har en predikstol, för att predikanten skall höras bättre. Predikstolen kom till i de tider när predikan fick en viktigare position i samband med reformationen, vars 500 års minne vi snart firar.
Det är mycket oljud vid våra stränder i midsommartider att alla ljud blandas ihop. Dessutom kan det vara svårt för kyrkan att höras fastän det finns ljudförstärkare och media som för budskapet längre än ljudvågor över vatten. Inte heller söker sig så många intresserade till budskapets källa. Tvärtom så vill många vara utom hörhåll för kyrkan. Petrus jobbade för Gud och Kristus i en tid där många ljud tävlade med varandra. Han kunde inte själv ty sig till ljudförstärkare, till media eller till något annat som underlättade hans kommunikation med andra människor. Men han visste att han hade något som var överlägset det andra hade att bjuda på. Hur han kom till den positionen har sitt ursprung i hans och hans kamraters misslyckande. Det började med att Jesus ställer lärjungarna två frågor. Först frågar an dem 'Vem säger människorna att jag är?' Han berättar inte vart han vill komma med frågan. Vad tänker andra om mig? brukar ofta unga människor fråga. Det värsta är att unga människor är mycket känsliga och ofta blir deras nyfikenhet på andras åsikter ibland katastrofal för deras självkänslan. Men allt behöver man inte bry sig om vad andra säger om en. Jesus kanske bara vill veta vad folket tänker om honom så där i allmänhet. Vi känner till åsikternas mångfald om honom. Herodes trodde att Jesus är Johannes döparen som uppstått från de döda. En del trodde han var Elia, en del Jeremia. Det är klart att människorna försöker definiera Jesus för att få honom på kartan, för att förstå vem han är och var han hör hemma. Jesus hör det här, men det tycks inte beröra honom. Människor talar och bra så. Han kommenterar inte människornas åsikter. När Jesus frågar lärjungarna 'Vem säger ni att jag är?', så behöver inte lärjungarna då heller motivera sitt svar. Men hur kan Petrus veta? Jesus har aldrig kallat sig för varken Messias eller Guds son. Han har inte använt namnet Kristus när han talat om sig, endast namnet Människosonen. De har alltså inte fått tanken av Jesus eller någon annan. När Petrus svarar så kommenterar Jesus själv 'Salig är du Simon Barjona, ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig.' Det är Gud själv som uppenbarar sig i Simon Petrus ord. Gud har uppenbarat sin Son för Petrus. Men det här är grunden för att vara lärjunge, tron på Guds son. När Jesus predikar från en av Sebedaios många båtar vid Gennesarets strand, kommenterar Lukas inte något annat om predikoinnehållet, annat än att det är Guds ord. Det viktigaste händer efteråt. Jesus har förstås ett budskap åt människorna, men han har ett alldeles personligt budskap åt Petrus. Jesu uppmaning är så överraskande och i Petrus öron är det så irrationell att han gör som Jesus säger, fastän han själv vet bättre. Petrus båt är gjord för fiske i strandvattnet, inte för fiske på djupt vatten. Båten har inte utrustning för det. Petrus säger ändå inget emot, annat än att de fiskat hela natten utan att få någon fångst. Det kan kanske inte skada att göra som Jesus säger. De får en stor fångst emot alla förväntningar och trots all sin kunskap om fiske på Gennesarets sjö. Petrus känner genast av Guds närvaro. Han, tillsammans med de andra lärjungarna reagerar som alla kända profeter gjorde när de möter och får kallelsen av den helige Guden. Petrus känner och vet liksom profeterna, att han är en syndare. Han ber Jesus lämna honom. Det här är stunden när Jesus kallar Petrus och hans kamrater till uppdraget som apostel, att bli människofiskare.
Jesu budskap till Petrus är inte att han skall hjälpa Petrus bli en framgångsrik fiskare och skaffa sig en egen fiskeflotta. Petrus och hans fiskekamrater skall fånga människor. Utan att fundera eller fråga vad det betyder, rodde de genast i land, lämnade allt och följde Jesus. De kanske tänkte, att inte kan det skada att göra som Jesus säger, hittills har det gått bra. Det viktigaste är att Herren är med.

19 juni 2016

Predikan: 5 SÖNDAGEN EFTER PINGST (MF)

Martin Fagerudd
Kärlek som inte dömer
Helsinge kyrka S:t Lars
19.6.2016 kl. 10
Evangelium: Luk.6:36-42
Vi har lyssnat idag till Jesu fältpredikan i Lukas evangelium som har sin motsvarighet i Bergs-predikan i Matteus evangelium. De båda predikningarna har flera likheter men också olikheter. Den första olikheten är namnet på predikan. Jesus håller sin predikan enligt Lukas på slätten när han kommit ner från berget där han bett hela natten. Det finns också andra olikheter. Jesu fältpredikan är mycket kortare än hans Bergspredikan. Men de båda börjar med saligprisningar. I fältpredikan är de bara tre till antalet, istället för nio i Bergspredikan. Genast efter följer ytterligare en olikhet. Efter de tre saligprisningarna följer tre ve -rop, som inte finns i Bergspredikan.
Avsnittet som vi idag betraktar är tvådelat. Den första delen är det sista på avsnittet som handlar om att älska sina fiender. Det temat är också bekant från Bergspredikan. I fältpredikan har det en mycket central position.
Lärjungarna skall inte bara vara slösaktigt god mot sina vänner. Jesus säger 'Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor.'
Gud har befriat oss att använda samma godhets mått som han använder och hans gåva är slösaktigt stor: ett gott mått, packat, skakat och rågat. Gud räknar aldrig på vad han ger. Därför skall människan inte mäta sin egen barmhärtighet. Men den som hårdhjärtat dömer sin nästa och räknar priset på sina tjänster har brutit mot Guds barmhärtighet. Det här avsnittet avslutar Jesus med orden Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.” Inte ens lärjungarnas fiender förtjänar obarmhärtighet. Gud är ju god mot både onda och goda och gör ingen skillnad på människor.
Det är av allt att döma det här som Jesus har i tankarna när han med hjälp av några kontrastfyllda liknelser undervisar om vad en församlingslärare skall ta i betraktande när han utövar sitt uppdrag. Det här temat finns inte i Bergspredikan. Jesus beskrivning av ett gott ledarskap gäller främst lärjungarna. Han har alldeles kort före kallat dem och förbereder dem redan för uppdraget att vara församlingsledare.
Vad tänker han när han betraktar sina lärjungar? De är en brokig skara, från olika samhällsgrupper. Den gemensamma nämnaren för dem alla är att de alla hör till syndarnas grupp. Den gruppen utgjorde en social grupp på Jesu tid. Det var just med den gruppen Jesus tog kontakt och som var huvudmålet för hans verksamhet.
När han nu undervisar sina lärjungar i att vara ledare, måste de komma ihåg att deras möjliga framgång beror på deras Mästare. Jesus är en god lärare. När han nu förbereder dem för att vara lärare, så vill han att de skall komma ihåg vissa saker: Under-visningen om Guds rike är en stor och ansvarsfull sak.
Lärjungarna kan lätt bli så nitiska att de glömmer varifrån de själva härstammar och att också de själva är människor, när de undervisar hur deras medmänniskor skall leva. Den ena gången Jesus verkligen blir förargad på dem är ju just då, när lärjungarna trodde sig veta bättre än sin Mästare och hindrade de små som ville komma till Jesus.
De goda lärjungarna följer sin Mästare. De kan komma honom mycket nära, utan ändå att någonsin kunna gå förbi honom. Därför är en hälsosam självkritik på sin plats för lärjungen, som strävar efter att bli som sin Mästare. Lärjungen måste kunna erkänna sina egna fel och inte tro att han kan ställa i ordning sina med-människors liv. Då dömer man inte andra så att man är blind för de egna bristerna. Det är inte bara en lärares största fallgrop. Vi förstår att Jesus nog menar att det gäller alla kristna i alla tider. Jesus menar att man kan bara hjälpa en medmänniska när man jämställer sig med henne och ger henne möjligheten att låta Gud rätta till det som skall rättas. Det här är riktig kristen kärlek, som inte dömer en annan.