07 december 2016

PREDIKAN: SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGEN (MF)

Martin Fagerudd
Om gränser - Rajoista
Jo sata vuotta ennen itsenäisyyttämme Venäjän suuriruhtinas Aleksanteri I korotti Valtiopäivien lopulla pitämässään puheessaan Suomen kansakuntien joukkoon.  Jo silloin syntyi Suomi kansakuntana. Suuriruhtinas Aleksanterilla oli tietty tarkoitus; Venäjän kannalta oli olennaista, että valtakunnan luoteisraja saataisiin mahdollisimman pian rauhoitettua.
Raja on mielenkiintoinen ilmiö. Henkisiä rajoja asetetaan lapsille jotta he osaisivat erottaa oikean väärästä. Suomella on lakeja jotta kansalaiset tietäisivät mitä on hyväksyttyä ja mitä ei. Maallamme on fyysiset rajat jotta kaikki tietäisivät missä Suomi alkaa ja loppuu. Olemme kansana kokeneet rajan eri tavalla eri aikoina. Nykyään moni toivoo että rajat olisi kiinni. Tämä on eräällä tavalla niin kuin itsenäisyytemme alkuaikoina, kun ihmisiä virtasi rajan puolelta toiselle esteettä. Viime vuosisadalla sekä rajojen siirtely että rajojen luominen oli usein osasyynä sotiin. Raja on myös yhteydessä kansallisvaltio -aatteeseen.
Raamatusta löytyy muuten kiinnostava, historiallinen kertomus miten erästä rajaa luotiin. Kertomus kuulu myös johtajuuskirjallisuuden klassikkoihin. Kirja kertoo eräästä Babylonian pakkosiirtolaisuudessa elävästä henkilöstä nimeltä Nehemia. Pakkosiirtolaisuuden herättämistä mielikuvista huolimatta Nehemian elämä Baabelin vankeudessa ei ollut ankeaa. Hän oli onnistunut kohoamaan kuninkaan hovissa juomanlaskijaksi, mikä kertoo jotakin hänen kyvyistään. Sydämessään hän oli kuitenkin kotona.

Kära vänner. När Nehemia hör av sin bror Hanan, att de som återvänt till Juudéen levde i stort elände och skam blir han upprörd och djupt berörd. Nehemia beslöt att resa hem av medkänsla försitt folk.
Han tar sig an uppgiften att leda återuppbyggnadsarbetena i Jerusalem. Han upptäckte nämligen en viktig sak. Hans folk som hade förlorat sina gränser, var mycket sårbart.
På vägen hem stöter Nehemia på horoniten Sanvallat och ammoniten Tobia, som hade fått höra om Nehemias planer. Det hade gjort dem ursinniga. Judeen hade nämligen tillhört Samarien, så det är klart att Sanvallat känner sig hotad när Jerusalem befästs på nytt.
Nehemia förstår att han måste förutse ett yttre motstånd mot sitt arbete. För att få så fort som möjligt en realistisk bild av återuppbyggnaden av murarna, så arbetar han noggrant både ytterom och innanför muren. Sanvallat igen försöker på många olika sätt störa byggarnas arbete och göra dem missmodiga.
De som bygger måste övervinna det yttre motståndet. Men ju längre arbetet framskrider desto räddare blir fienden. Motståndarna försökte t.o.m. konspirera men deras sammansvärjning avslöjades.

Nehemia ymmärtää että hän joutuu ennakoimaan vaikeuksia työlleen. Nehemian rakennustyölle löytyi ulkoista vastustusta. Merkillistä kyllä kansa ja sen johtajat olivat tottuneet raunioihin. Siksi vastustus ei nouse pelkästään vain ulkoa, vaan myös sisältä. Nehemia käsitteli ulkoista vastarintaa rohkaisemalla rakentajia: työtä kannattaa jatkaa ja hän vetoaa taisteluun veljien, poikien ja tyttärien, vaimojen ja kotien puolesta. Tämä antoi merkityksen työlle. Mutta jatkuva varuillaanolo, työn ulkoiset uhat ja työn fyysinen rasitus alkoivat käydä rakentajien voimille. Into oli poissa ja toivottomuus alkoi levitä.
Ulkoisesta vastustuksesta ja sisäisestä väsymyksestä huolimatta muurin rakentaminen edistyi suunnitelman mukaisesti ja kaupunkilaisten turvallisuuden tunne lisääntyi. Muurin valmistuttua portitkin valmistuivat.
Tässä vaiheessa Nehemia järjestää jumalanpalveluselämän uudelleen. Hän määrää pappien tehtävät ja palvelusvuorot ja ilmoittaa milloin polttopuut ja uutislahjat on toimitettava temppeliin. Ennen kuin Nehemia antaa käskyn porttien avaamiselle ja sulkemiselle niin hän vielä luetuttaa lain, missä sanotaan kaikkein tärkeimmät asiat uskosta Jumalaan sekä rakkaudesta lähimmäiseen että siitä että muukalaisia on kohdeltava reilusti. Tämän tehtyään Nehemia asettaa veljensä Hananin ja linnanpäällikkö Hananjan Jerusalemin johtoon ja lopuksi antaa määräykset porttien avaamisesta ja sulkemisesta.
Nyt kun on muurit ja portit, niin liikennettä voi kontrolloida. Porttien avaamisen ja sulkemisen avulla Jerusalem kävi vuorovaikutusta ympäristönsä kanssa. Nehemia viestittää porttien sulkemisella ja avaamisella arvomaailmansa ympärillä elävälle kansalle, että tässä asuu kansa joka elää uskonsa ja arvoperustansa mukaisesti. Lopuksi hän muistuttaa - Juhlikaa myös! Ei iloitsematta voi palvella.
När Nehemia låter läsa lagen för sitt folk förrän han bestämmer om när portarna skall öppnas och stängas så menar han att det är viktigt att förstå grunden till varför portarna öppnas och stängs. Det är klart att portarna stängs för att trygga stadens invånares liv. Men de öppnas därför att det är livsviktigt att stå i växelverkan med dem som bor utanför. Inte minst med tanke på dem som sökte skydd innanför stadens murar. Sådana fanns det också. Innanför Jerusalems murar har det allt bott mycket folk som kommit dit fjärran ifrån. Guds ord som de alla hade hört, visste att det garanterade alla frid, även främlingar, som var på resa och bara besökte staden.
Jesus betonar i dag, att även om alla folk har gränser, så på ett plan skall det inte finnas gränser. Den som vill vara störst skall vara den andras tjänare. Det innebär att vi inte gör skillnad på folk och folk, på människor och människor. Var och en är den andras tjänare. Jesus Kristus som är vårt exempel, har tjänat oss genom att ge sitt liv för oss, för att alla skall ha liv. Därför är vi alla systrar och bröder, och när vi är det, då är vi verkligen vår himmelske Faders barn.

13 november 2016

PREDIKAN: UPPBROTTETS SÖNDAG (MF)

Martin Fagerudd
Att vänta och lita på
13.11.2016 kl. 13 Myrbacka kyrka
Evangelium: Matt. 25:1-13
 
Hur är fiilisen idag konfirmander och festfolk? Bra? Vi hade ett hejdundrande skriftskolläger och nu har vi en hejdundrande konfirmationsmässa.
Har ni konfirmander sett er omkring idag? Alla de här människorna här i kyrkan. De är alla här för er skull. Jag och mina arbetskamrater är här för er skull. Ni får alla vara hjältar idag och i centrum. Vi firar er och hoppas att ni har en fin dag.
Jag tror att ni tänker mycket på den här dagen. Ni orkar säkert inte bry er om morgondagen. Jag tror att det är klokt. Vi får vara glada över den här stunden. Ni har gått i skriftskolan och nu avslutar vi er skriftskoltid med den här konfirmationen.
Vad händer sedan efter den här dagen? Nå ingen vet. Men morgondagen kommer. Det både hoppas vi på och tror. Det är hoppfullt att få tänka så. Så har människan ju förresten alltid gjort. Och det är bra. Att hoppas är något man gör fast man inte kan se så långt. Att tro är väldigt likadant. När man hoppas så är det liksom att vänta. När man tror så är det liksom att lita på. Vad är det vi väntar av morgondagen och vad är det vi litar på?
Jesus brukade svara på frågor om allt som handlade om människors liv. Han brukade använda exempel för sin berättelser ur levande livet, från både vardag och fest.
Idag så svarar han med en berättade på en fråga om väntan och tillit. Han berättar en berättelse om fest, om tio unga flickorna. Jag tror att han berättar om tio flickor för att det var just flickors uppgift vid bröllop att hålla lamporna brinnande, när man väntade på att bröllopsfesten skulle börja. Den börjar sedan när brudgummen anländer.
Jesus berättar en berättelse ur levande livet, för att människorna skulle kunna förstå honom. Nu har vi ju inte sådana bröllopstraditioner att tio unga flickor skall tända särskilda oljelampor för att vänta på brudgummen.
När vi tänker på den här festen, er konfirmation, så kan den börja när ni är på plats. Nu är ni på plats och vi alla andra med. Så festen har börjat.
Nu är förstås alla människor olika. En del är färdiga när festen skall börja. Sådana människor är på plats i tid. De har med sig sina blommor och kanske en gåva, för de vet att man skall uppvakta konfirmanderna. En del människor är inte lika färdiga. De kommer litet sent, eftersom de inte har hunnit skaffa blommorna och gåvorna i tid.
Det finns en skillnad mellan människorna i vår tid och med dem som Jesus berättar om. Skillnaden mellan Jesu tids människor och vår tids människor är den att i vår tid behöver ingen bli utanför festen, fast man är lite sen. Alla får vara med. Det är ju bra. Jesus vill också att alla skall få vara med idag.
Fast vi är färdiga för festen idag, så behöver det inte betyda att vi är färdiga för allt i alla våra dagar. När en ny dag börjar kan det hända att vi möter sådant som vi aldrig tänkt att vi ska behöva få uppleva. Kanske någon av våra närmaste blir sjuk, någon blir arbetslös. Kanske vi själva behöver hjälp. Då är det bra att hoppas att någon bryr sig om oss och att vi kan vänta hjälp.
När Jesus talar om de tio unga flickorna berättar han att Gud har ordnat en fest för oss alla och alla är inbjudna. Jesus är den första som kallar Gud för himmelske Far. Jesus menar att man kalla honom så för han är så nära oss och för att vi är hans barn. Det passar ju ganska bra idag för idag är det farsdag. Vi kommer ihåg våra pappor. Vi har kanske många tankar och känslor om vår pappa. Vi kan innesluta våra pappor i våra tankar och känslor och i festen idag.
Vår himmelska pappa igen är också här. Han har ordnat en fest för oss. Han väntar och litar på att vi är färdiga för festen. Men det är bara ett men. Ingen, inte ens Jesus vet när festen blir av. Men Jesus är absolut säker på att den blir av. Den festen är liksom ett hopp, eftersom vi inte vet när den blir av. Men vi får vänta på den. Och då är den liksom tro. Vi kan lita på att den blir av, eftersom Jesus säger det. Dessutom kan vi lita på att vi alla får vara med och att ingen blir utanför.
Det som mest beskriver det som Jesus menar med klokhet är att vänta och lita på. Jesus talar hebreiska som sitt modersmål. I hebreiskan betyder ordet klokhet en som ser eller ’en som har ögonen öppna.’
Det där klarar vi alla. Fast vi inte skulle kunna se tydligt och klart ens på nära håll så kan vi se med våra inre ögon. Jesus säger att det är klokt att kunna vänta och lita på. När vi gör det då menar Jesus att vi är färdiga för festen.
Jesus betonar att hoppas och tro, att vänta och lita på är det viktigaste. Han berättar också att ta hand om sina medmänniskor är det bästa sättet att hoppas och tro. Jesus menar att morgondagen kommer i vilket fall som helst fast det är fest idag.
Men han menar också att i vilket fall som helst är det fest just idag för er konfirmander och era närmaste, fastän morgondagen kommer. Ha en glad fest och välkomna alla. Er fest behöver ni inte mera vänta och hoppas på. Den är här. Gud välkomnar er alla till sin fest och han har inbjudit er alla.

16 oktober 2016

PREDIKAN: REFORMATIONSDAGEN (MF)

Martin Fagerudd
Tron tänder en eld
16.9.2016 kl.10
S:t Lars stora kapell
Evangelium: Matt. 5:13 - 16
Martin Luthers teser tände en eld för 500 år sedan. Vi firar minnet av den händelsen. Men reformationen rötter är djupare än i 1500- talets teologiska tänkande.
Livet i Europa i början av 1500-talet var fyllt av spänningar. Det berodde på den ekonomiska utvecklingen, böndernas hade det dåligt, det fanns politiska maktfrågor och så strävade kyrkan efter inre förnyelse. Det här är faktorer som också präglar vår tid.
Men det finns egentligen ingen motsvarighet i vår tid till Martin Luthers teser. Det vad han krävde var ett rättvist samhälle, vilket vi visserligen hela tiden strävar efter. Martin Luther betonade fyra centrala saker.
Det första och viktigaste är, att människan blir frälst endast genom tron, endast genom nåden för Jesu Kristi skull. Det centrala i tron handlar om nåden.
Dessutom betonade Luther kärleken till nästan med hjälp av den gyllene regeln som Jesus gav. Människan skall tänka vad hon skulle önska sig själv om hon var i samma situation som sin nästa. Människan är kallad till att leva barmhärtigt mot sin medmänniska.
Ytterligare menade Luther att kristendomens budskap skall göras tillgängligt för alla människor på alla språk. Bibeln skall översättas till folkspråket.
Gudstjänsterna skall hållas på folkets eget språk. Martin Luther stödde människors deltagande i gudstjänsterna. Han själv hjälpte människorna att delta i gudstjänsterna genom psalmsången och genom att dela ut både brödet och vinet i nattvardsfirandet. Det vanliga folket hade bara fått brödet. Man märker att Martin Luther var mycket före sin tid. Det har tagit ganska lång tid för människor att delta i olika upppgifter i gudstjänsten, som t.ex. som textläsare, nattvardsassistenter och kyrkvärdar.
Idag när vi firar högmässa så uppfyller vi reformationens mål. Vi firar högmässan på svenska. Vi lyssnar till bibelläsningarna på svenska, vi ber och sjunger psalmerna på svenska. Eftersom det är församlingens språk. Och när vi fått höra påvårtmodersmål förlåtelsens ord och deltagit i nattvarden så tror och vet vi att vi är Guds barn. Det ärigen helt och hållet i Guds hand eftersom han är vår domare men också vår frälsare.
Det är bra att tänka på trons grund, vilket är temat idag. Fastän det finns så många kyrkosamfund och det blir fler, så känner vi till kärnan och grunden för vår tro mycket väl. Det gör vi när vi bekänner idag vår tro på Fadern och Sonen och den heliga Anden.
Vad vet vi om Fadern, Sonen och den heliga Anden? Ifall vi frågar först, vad vi vet om Gud så kan jag räkna upp några centrala saker som vi tror och vet om Gud.
Gud välsignar den som tror. Det lärde vi oss redan i berättelsen om Abraham. Gud är allsmäktig. Det har vi lärt oss i berättelsen om Mose och farao, som egentligen berättar om Gud och farao. Och så har vi lärt oss att Gud är kärleken. Det har vi lärt oss i evangeliet om Jesus Kristus, Guds son, han som var hemma från Nasaret.
Vi lär oss någonting mer om Jesus, Guds son, när han idag berättar om salt och ljus. Vi lär oss vad han vill av oss.
Saltet är en mineral och ljuset är ett fenomen. De är sådana att de inte kan mista sin viktigaste egenskap. Ljuset är grunden för livet och saltet hindrar oss människor från att torka ut. Salt är en symbol för visdomen som kommer från himlen, som förhindrar världen från att ruttna. Jesus säger att lärjungarna skall vara som saltet.
Jesus vill också att lärjungarna skall vara världens ljus. Det betyder inte att lärjungarna kan vara självlysande som stjärnorna.
Ingen människa har ett sådant ljus i sig själv. Omlärjungarna skulle ha trott att de kan lysa av sig själva, så skulle de ha märkt hur snabbt det ljuset tar slut. Lärjungarna kan bara använda det ljus som Gud och Jesus ger och låta Gudoch Jesus lysa genom sig. Med orden om salt och ljus berättar Jesus om lärjungarnas uppgift i världen. Vi skall vara salt och ljus eftersom Jesus vill det.
Martin Luther betonar Den gyllene regelns nyckelposition i Jesu och i sin egen undervisning. Regeln är grunden för allt mänskligt liv. När du funderar och tänker på din medmänniska, så börja med att tänka, vad du skulle önska att dina medmänniskor gjorde för dig om du var i en likadan nödsituation, som dina medmänniskor i bombningarna i Aleppo, i Syrien eller som hemlösa flyktingar långt borta från hem och fosterland?
Att tro är inte något tillstånd vi lever i, utan det är tjänst för medmänniskan, kärlek till medmänniskan och Gud. Jesus säger att det är hans evangelium som befriat oss till tjänst för vår nästa och Gud.
I högmässan tjänar Gud oss med sin nåd, i sitt ord och med den heliga nattvarden därvi fårsyndernas förlåtelseoch evigt liv. När vi går ut från mässan får vi i vår tur, i tacksamhet för vad Gud gjort för oss, tjäna vår medmänniska.

02 oktober 2016

PREDIKAN: MIKAELIDAGEN (MF)


Martin Fagerudd
Helvetet är lös men himlen hjälper
2.10.2016 kl. 10
Evangelium: Matt: 18:1-6,10
Natten den 28 september för 21 år sedan började den dåvarande räddningsledaren kommodor Raimo Tiilikainens långa arbetsdag mitt i natten med ett oroväckande samtal. Det enda som den dejourerande räddningstjänstemannen kunde säga var, att ”Kom fort hit! Helvetet är lös! Estonia har gått under.
Räddningstjänstemannen hade alldeles rätt. Det säger vår Herre själv. Jesus berättar på det enda stället i hela Nya testamentet i Lukas evangelium att ”Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt.” Det berodde på som Uppenbarelseboken berättar idag, att det blev en strid i himlen mellan ärkeängeln Mikael och draken. Draken är djävulen. Djävulen övermannades och kastades med sina änglar ner på jorden. Uppenbarelseboken berättar att det är draken som förför hela världen och försöker få människan att tillbe sig och andra falska herrar. De kristna som vägrade då blev utsatta för förföljelser.
Det är just vid det här tillfället, när Jesus ser djävulen slungas ner från himlen som hans sjuttiotvå lärjungar kommer glada tillbaka från sin missionsresor. Jesus hade sänt dem två och två till varje stad han själv ämnade besöka. Han sänder dem för att få höra hur man kommer att ta emot honom. Han gör det inte för att han är rädd. Han har utrustat dem med samma kraft som han själv har, så att demonerna lyder dem, sjuka blir botade och människorna får ett gott budskap Guds rike är snart hos er. Räddningen är snart hos oss.
Det är inte bara räddningstjänstemannen och kommodor Raimo Tiilikainen som vet att helvetet är lös. Det vet vi alla. Visserligen säger ju en del att den moderna vetenskapen visat att ingen himmel finns. Då har den befriat oss från helvetet.
Det är klart att om man tar Jesu undervisning på allvar så vet man att helvetet finns. Men vi vet också att himlen finns. Ordet himmel har annars andra synonymer i Bibeln. Det betyder både himmelriket och Guds rike. Det är just himlen, himmelriket eller Guds rike som har kommit till vår räddning i Jesus.
Lärjungarna är glada över att demonerna lyder dem när de uttalar Jesu namn. Jesus säger dem att de inte skall vara glada över det. De skall vara glada över att deras namn är upptecknade i himlen. Där är alla Guds barn upptecknade i Livets bok. Det är här i denna stund som Jesus jublar över att Guds rike är dolt för de lärda och kloka och uppenbart för dem som är som barn. Räddningen kommer till barnen och till dem som gjort sig små.
Jesus förklarar det här med att göra sig liten. Det betyder varken att tänka eller att handla som ett barn. Inte heller betyder det att överlåta ansvaret åt någon annan. Det är snarare en fråga om att inte bry sig om yttre ära och position, utan istället ta emot den trygghet och det skydd som bara Gud kan ge. Paradoxalt nog säger Jesus att just dessa som gör sig små är också de största i himmelriket. Med det menar han att alla som hör till hans församling är de största i himmelriket.
Gud beskyddar sina barn för det onda genom att kämpa mot det onda. Det har han gjort ända sen Jesus sade det och långt före. Vi kan känna av det onda i våra liv. Det sker ofta just då när vi behöver få känna av att vi är Guds barn. Djävulen vill ju helt det motsatta. Han försöker med alla medel få oss att misströsta och sluta hoppas vänta på något bättre och misströsta så att vi till och med tvivlar på meningen med vårt liv. Särskilt försöker han fästa vår uppmärksamhet på något annat än det viktigaste, att just i svårigheter sätta vår tillit till Gud.
Världen kan se dyster ut så att man tror att helvetet har herraväldet. Men så illa är det inte. Dess öde avgjordes redan på Golgota kors. Misströsta inte och tappa inte modet. Vi går inte under. Våra namn är tecknade i Livets bok och Guds rike är snart hos oss.

04 september 2016

PREDIKAN: SKAPELSENS SÖNDAG (MF)

Martin Fagerudd
Skaparglädje
4.9.2016 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Matt. 6:25 - 34
I ett av de många matlagningsprogrammen på televisionen finns bl.a. ett som heter Mitä tänään syötäisiin? eller på svenska Vad skulle man äta idag? Många trötta människor kanske ser på det för att söka inspiration till att göra en god middag åt familjen. Eller så ser man på det bara för att få vila ut utan behöva tänka på något annat efter en lång dag. När vi blir bjudna på ett varmt mål mat, när vi som mest behöver det, så känner vi att vi är föremål för största omsorg och omtanke. Det kallas också för kärlek.
Jag har annars märkt att människan är som mest skapande när hon känner sig trygg. Se till exempel på de små barnen. De låter sin fantasi och skaparglädje flöda i lekar och upptåg där i hemmets trygghet och lekarna tar de mest fantasifulla vändningar. Jag brukar ofta bara förundra mig över människans skaparförmåga. Men människan är skapt till att vara skapande. Det ger hon uttryck för när hon känner sig trygg.
I dag betraktar Jesus Guds skaparglädje i fåglarna och blommorna. De är bland de vackraste vi kan upptäcka i naturen. Både fåglarna och blommorna är fria och de lider ingen nöd, eftersom Gud ser till att de får det de behöver för dagen. Det gör dem trygga och då ger de prov på det allra vackraste. Fastän Jesus talar om sparvarna, som är bland de mest anspråkslösa fåglarna till sitt utseende, så ger de uttryck för sin frihet och trygghet så att de flyger nära människors bosättningar. Det får människan att förundras över deras liv och naturens rikedom.
Jesus vill att vi skall upptäcka Gud som skapat oss och inplanterat oss i hans trygga närvaro och värld. Han har gjort det för att vi inte skall bekymra oss för det vi behöver för dagen eller för att försöka trygga våra liv. Jesus säger att Gud har ju redan tryggat vårt liv.
Jesus i sin predikan idag att ”gör er inga bekymmer”, så betyder det att Gud har allt i sin hand. Jesus påminner oss att Gud är vår Far och vi är hans barn, så han tar hand om oss. Eftersom vi är hans barn så har vi redan en sådan trygghet och frihet som ingen annan kan ge oss. Gud vill bara att vi som hans barn skall låta vår skaparglädje komma fram. Vår skaparglädje hjälper våra medmänniskor.
När Jesus säger åt sina lärjungar, att de inte skall bekymra sig för vad de skall äta, så vet han att det kunde ibland gå dagar när det inte fanns något på bordet. Det har annars varit på det sättet i vårt land, och det är det fortfarande för många i vårt land. Så är det förstås också på många håll i världen.
Trots att det är så här så vågar Jesus ändå säga dem att de skall ställa Gud först och lita på hans faderliga omsorg. Det gör han i uppmaningen att först söka Guds rike och rättfärdighet. Guds rättfärdighet är det samma som hans godhet. Och att söka Guds rike är att söka Gud själv. Han berättar inte någonstans i evangeliet hur man skall söka Guds rike. Men han ger en vink: Jesus säger att Guds rike kommit nära i hans gärningar. Då är det lättare att förstå vad han menar. Det betyder att, håll er nära mig, kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, så skall jag ge er vila.
Hos Jesus känner vi oss inte pressade. Han ger oss trygghet. Det är den frihet Gud gett åt sina barn. När vi är trygga ser vi vad Gud i sin godhet ger oss och att inget fattas oss.
Guds rike och rättfärdighet berättar om Guds närhet. När vi upptäcker hans närhet kan vi bli kanaler för Guds godhet till våra medmänniskor.
Guds godhet kommer fram i Jesu verksamhet. Det är Jesu rättfärdighet som har blivit vår rättfärdighet. Det är hans godhet som har blivit vår räddning.
Guds skaparglädje kommer före alla våra bekymmer när Jesus uppstår från de döda. Gud ger oss inte bara trygghet och frihat som hans barn. Han inte bara har omsorg om oss. Den kan vi också få erfara i stunder när vi som mest behöver det, därför att han har redan sett oss förrän vi blev till. Han är nära oss i alla tid.