Missionsfesten pågår som bäst i Borgå. Folk från hela Svenskfinland, ja, från hela världen, har samlats i vår stad för att fira tillsammans. Och vad firar vi? Jo, att vi alla är olika, men att vi trots våra olikheter har åtminstone en sak gemensamt: vi är alla älskade av Gud.
Vi människor har ibland en tendens att som jämlikar godkänna endast dem som är likadana som vi. Det här tänkesättet leder förstås i längden till absurditeter. Först plockar vi bort dem som har annan hudfärg än vi, så dem som är födda i ett annat land än vi, därefter dem som talar ett annat språk än vi, dem som har annan inkomstklass än vi, dem som har annat kön än vi… och till sist finns bara jag och mina barn kvar. Då får jag veta hur det känns, för i det skedet fortsätter väl barnen med det jag har uppfostrat dem till och förkastar mig, för jag är ju av annan generation än de.
Men på missionsfesten kan vi få märka att det är bättre att vända sig åt andra hållet – att istället för att utesluta andra för att de är annorlunda, ta med dem som vi har något gemensamt med. Åtminstone detta ena: att Gud älskar oss.
Olikheter hittar vi ju alltid. Inte ens vår spegelbild är ju som vi, för den är spegelvänd! Låt oss i stället söka likheter. Om vi gör det, kan vi bli överraskade över hur många vi hittar.
I morgon firar vi Treenighetssöndagen. Då påminns vi åter om det här med enighet i mångfalden. Gud är en enda gud, som har uppenbarat sig för oss som Skaparen (Fadern), Frälsaren (Sonen) och Hjälparen (den heliga Anden). Om vi insisterar på att endast det som är precis likadant är jämlikt, kommer vår gudsbild att sönderfalla i en triteism, alltså tre gudar, inte en. Om vi däremot ser att det finns gemenskap i mångfalden, är det inte svårt för oss att inse att en enda gud kan visa sig på olika sätt, och fortfarande vara en.
Den treenige Guden är en, som är tre, som är en. Vår Gud är en enda, som är mångfaldig. Vi människor, skapade till Guds avbild, har gemenskap och enighet just i mångfalden. Bara vi skulle se det. Bara vi skulle handla därefter. Bara vi inte skulle anse att olikheter i t.ex. utseende, beteende eller åsikter innebär grundläggande hinder för samarbete eller gemenskap.
För visst är det väl bättre med mångfald än med enfald?
Vi människor har ibland en tendens att som jämlikar godkänna endast dem som är likadana som vi. Det här tänkesättet leder förstås i längden till absurditeter. Först plockar vi bort dem som har annan hudfärg än vi, så dem som är födda i ett annat land än vi, därefter dem som talar ett annat språk än vi, dem som har annan inkomstklass än vi, dem som har annat kön än vi… och till sist finns bara jag och mina barn kvar. Då får jag veta hur det känns, för i det skedet fortsätter väl barnen med det jag har uppfostrat dem till och förkastar mig, för jag är ju av annan generation än de.
Men på missionsfesten kan vi få märka att det är bättre att vända sig åt andra hållet – att istället för att utesluta andra för att de är annorlunda, ta med dem som vi har något gemensamt med. Åtminstone detta ena: att Gud älskar oss.
Olikheter hittar vi ju alltid. Inte ens vår spegelbild är ju som vi, för den är spegelvänd! Låt oss i stället söka likheter. Om vi gör det, kan vi bli överraskade över hur många vi hittar.
I morgon firar vi Treenighetssöndagen. Då påminns vi åter om det här med enighet i mångfalden. Gud är en enda gud, som har uppenbarat sig för oss som Skaparen (Fadern), Frälsaren (Sonen) och Hjälparen (den heliga Anden). Om vi insisterar på att endast det som är precis likadant är jämlikt, kommer vår gudsbild att sönderfalla i en triteism, alltså tre gudar, inte en. Om vi däremot ser att det finns gemenskap i mångfalden, är det inte svårt för oss att inse att en enda gud kan visa sig på olika sätt, och fortfarande vara en.
Den treenige Guden är en, som är tre, som är en. Vår Gud är en enda, som är mångfaldig. Vi människor, skapade till Guds avbild, har gemenskap och enighet just i mångfalden. Bara vi skulle se det. Bara vi skulle handla därefter. Bara vi inte skulle anse att olikheter i t.ex. utseende, beteende eller åsikter innebär grundläggande hinder för samarbete eller gemenskap.
För visst är det väl bättre med mångfald än med enfald?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar