19 april 2015

Predikan: 2 söndagen efter påsk (MF)

Martin Fagerudd
Ett folk utan herde och en herde utan folk
19.4.2015 kl. 10.00
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Joh 10:1-10
Vad skall det bli av vårt land? Vi väljer herdar eller ledare för vårt land idag. Vi väljer människor som skall representera oss och vår vilja i de större sammanhangen. De har ett stort ansvar och ett stort jobb, och deras jobb är inte avundsvärt. De måste få vårt land på fötter i en tid då folkets värdegrund svajar och dess välbefinnande rubbas, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar. Dessa nya blivande ledare, herdar har det inte lätt.
Det är inte första gången det är svårt i världens eller ens i vårt lands historia. Men vi har fått leva i fred trots att många tänker annorlunda. Vi kan sätta vår energi på våra egna angelägenheter. Men våra blivande herdar eller ledare måste vara bra.
Jesus säger att han är den gode herden. Han är den enda som säger det om sig själv i NT och Gud är den enda som säger det om sig själv i GT. I Bibelns båda delar finns det gott om beskrivningar på dåliga herdar, som bara vallar sig själv och inte tänker på dem de vallar. Hur hemskt måste det inte vara med ett folk som har herdar, som om de inte var några herdar, så som Jesaja säger i GT och som Matteus och Markus säger i NT. Som svar på detta, så säger Gud "Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem."
Förrän Jesus kallar sig för den gode herden, så berättar han en liknelse om fårfållan, fåren och grinden. Det finns en herde, en hjord och en fålla där hjorden söker skydd för natten. Man går in till fållan genom grinden.
Grinden finns inte bara där för att herden skall gå in och ut genom den. Jesus säger att han själv är grinden. Man kommer in till fåren bara genom Jesus. Med det menar han förstås församlingen. Man kommer in i församlingen genom Jesus, genom dopet. Fastän någon skulle komma in i onda avsikter, så märker Jesus det, eftersom han är grinden. Jesus är lika viktig som grinden så som herden.
Jesus kallar sig både för grinden, fållan och herden. Det betyder att han är hela hjorden trygghet. Han fyller sin hjord, sin församling med sin Ande och församlingen är dubbelt omsluten av både Faderns och Sonens kärlek.
Dessutom påminner Anden oss vad Jesus har sagt och gjort. Det är på det som vi känner igen Jesu röst, och han har berättat det för oss. Han talar ett språk som bara vi kan förstå och han kan tala. Det är lidandets språk. Han försvarar oss med sitt liv och ger sitt liv för oss, och herden Jesus ser till att hans folk inte fattas något.
Visst finns det också människor, så som t.ex. fritänkarna, som påstår att herden Jesus kommer snart att bli utan sitt folk, d.v.s. utan sin hjord. De hjälper också till med det. Det är svårt att begripa att någon i vårt fria land tar som sin huvuduppgift att inte syssla med något positivt eller uppbyggligt, utan istället med något så negativt, som att försöka avfolka kyrkan bara för att de anser att det finns så många som har svag tro och svag anknytning till kyrkan. Men det är inte deras jobb. Det vad de sysslar med handlar egentligen om att störa trosfriden.
Man kunde förstås tänka att det är ju omtänksamt att någon bryr sig om dem som har svag tro och svag anknytning till kyrkan, så att de bjuder dem en snabb utväg. Det borde vara klart för dessa människor att det är frivilligt att höra till kyrkan. Det har det varit i nästan hundra år.
Det är frivilligt för alla att höra till kyrkan. Var och en vet det här och måste få handla efter sin egen övertygelse. Men den här utvecklingen får mig att misstänka, att de som vill snabbt hjälpa ut ur kyrkan de svaga i tron eller de med svag anknytning till kyrkan, vill egentligen tysta Kristi röst. Kristi röst påminner om kärleken till Gud och till medmänniskan. De som inte tycker om talet om Gud, brukar ju inte heller tycka om Kristi röst, eftersom just den påminner om medmänniskan.
Jag för min del tror inte att Jesus någonsin blir en herde utan folk. Inte heller kommer hans röst att tystna eller bli svagare. Det har han nog själv sett till. Vi jordiska herdar märker nog att våra hjordar blir mindre och mindre och att mycket beror på tidens anda, än på oss och våra kolleger som arbetar för församling och kyrka. Vi jordiska herdar vet också att flere herdar i vår kyrka kan bli utan folk. Men vi tänker ändå inte att Jesu hjord töms på folk, eftersom vi har en herde som älskar sin hjord.
Hur skall det gå för vårt lands herdar eller ledare som väljs idag. De vet att vårt folk finns här inom vårt lands gränser. De vet också att det finns andra människor utanför och också inom vårt lands gränser, som tycker att det skulle vara bra att få höra till vårt folk, eftersom man här bryr sig om medmänniskan. Fastän framtiden inte alltid ser så ljus ut, så kan vi upptäcka att det finns god vilja till att tillsammans arbeta för vårt folks bästa.
Jesu folk är inte av samma åsikt i allting, det är inte heller Finlands folk. Men det är bara Jesus som har som mål att det skall bli en herde och en hjord. Herden finns redan och många känner igen hans röst. Han har aldrig talat bara för att måla upp sköna bilder. I hans rike är hans tal verklighet. Han uppmanar oss att tro på det.

 

 

05 april 2015

Predikan: Påskdagen (MF)

Martin Fagerudd
Inget kan skilja människan från Gud
5.4.2015 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Matt. 28:1-8
Jag hörde nyligen att senaste år var igen ett dystert år för alla dödsdömda. Tusentals avrättades. Vi måste också anta att det fanns oskyldiga bland dem. I en undersökning som gjordes för några år sedan i USA av flere juriststuderanden under ledning av sina lärare, fann de att en stor del var dömda på mycket lösa grunder och att flere av dem i själva verket var oskyldiga till det de hade anklagats och dömts för. Guvernörerna i flere delstater stoppade genast verkställandet av dödsdomarna.
Det här har fått mig att tänka, att hur många är det inte i vår värld som blivit offer för justitiemord, och blivit oskyldigt dödsdömda och avrättade. Skulle inte också de vara värda en uppståndelse, liksom de mördade stundenterna i Kenya, annat än i form av en posthum upprättelse. Det här sker inte bara i totalitära stater utan i den s.k. västvärlden för vilken mänskliga rättigheter är en grundläggande värdegrund.
Vi vet också att utgången av Jesu rättegång var bestämd på förhand. Han dömdes på lösa och felaktiga grunder, för att människorna ville det, inte för att Gud ville det. Det var människorna som krävde offer, inte Gud. Gud krävde ju inte heller att Abraham skulle offra sin son Isak.
I jesu fall så fick människorna sin vilja igenom därför att de också trodde att det var Guds vilja.
Människan har alltid misstagit sig på Gud, när hon krävt offer. Allra värst är det när hon tror att genom att själv skapa sig en gud, gör hon något som är väldigt bra och behagligt.
Människorna som dömde Jesus misstog sig på Gud därför att de inte visste att Jesus var Messias, utan trodde att han var en falsk profet. Också Paulus säger i sitt tal på atenarnas areopag, att människorna misstagit sig på Gud när de gjort sig så många gudabilder. När Bibeln säger att både judarna och grekerna misstagit sig på Gud så har hela mänskligheten gjort det. Det är också ett absolut klart faktum att människan kan möta Gud i denna värld, när man minst annar det.
Eftersom människan misstog sig på Gud i fallet med Jesu, så upphävde Gud Jesu dödsdom på tredje dagen, så som han hade lovat. Det betyder att Jesus är Messias. Det vad han sade och gjorde är sant. Det gäller fortfarande tack vare Guds ingripande. Och de som då trodde på Gud för det vad Jesus gjorde, gjorde det inte förgäves.När bibeln talar om omvändelse så menar den att människan skall att omvända sig till Gud från sitt "misstag", att ha misstagit sig på Gud.
När Bibeln talar om Gud så berättar den alltid så mycket som människan behöver veta om Gud. Bibeln berättar om Guds första möte med människan efter syndafallet. Det är Abraham Gud möter. Det första Gud lovar människan Abraham är välsignelse. I det andra mötet med människan så berättar Gud sitt namn för Mose. Guds namn är ”Jag är”. Det betyder att människan tappat så totalt kontakten till Gud att han måste på nytt presentera sig för människan. Han berättar för människan att han är den som lever. Det är en viktig uppgift, eftersom många människor kämpar emot det ännu. Efter det så berättar Gud med Mose hjälp, vad det är han vill människan, när han ger henne buden.
När Bibeln berättar om Guds möte med människan i sin Son Jesus, så berättar Gud mera både om sitt namn och sin vilja, när han upphäver Jesu dödsdom. Gud vill att vi skall leva. Det är uttrycket för hans innersta väsen som är kärleken. Den tron uppehåller han hos oss genom att han skänkt oss den heliga Anden, hans eget väsen, för att vi inte skall missta oss på honom flere gånger. Därför har Kristus uppstått! Han har sannerligen uppstått!
Skall vi oroa oss för de oskyldigt dömda? Det skall vi alltid göra, fastän många länder och folk handskas med människolivet som det skulle vara en produkt, vars värde växlar lika mycket som marknaderna i vår värld där den anses värdefull bara för vad den kan och förmår. Vi tänker inte så, eftersom också de som har begränsad förmåga, liksom de som har svårt att ens leva och ta hand om sig själv, har också ett gränslöst värde.
Gud vill att du skall leva. Inte ens korset som människan upprättade kan skilja oss från Guds kärlek. Kvinnorna som kom till graven för att smörja Jesus för hans begravning, fick en ny glädje. Vi tar del i den glädje. Jesus är inte död. Han har uppstått från de döda, och han går med er varthelst ni går, vid er sida.