18 december 2017

PREDIKAN: 3 SÖNDAGEN I ADVENT (MF)

Martin Fagerudd
Johannes var hans namn
17.12.2017 kl. 10 Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Joh. 1:19 - 27
 
Vår tid kan man säkert karaktärisera som orolig och osäker. Inte minst när man frågar vilken världsledares röst människor eventuellt lyssnar till. En del uppträder hotfullt. En del uppträder som man inte väntat och andra mycket oväntat.
Johannes framträder också i en orolig tid. Man längtar efter en ledare vars röst man kunde lyssna till. Dessutom har det varit tyst på profetfronten. Man har inte hört en sådan på flera hundra år. Det verkar som om Gud fortsatte sin tystnad.  När Johannes framträder är det en nyhet som slår alla diskussionsämnen klart. Hans profetiska röst ljuder tydligt och klart.
Många blir nyfikna på Johannes och hans dopverksamhet vid floden Jordan. De söker sig dit för att se honom. Det gör också överste-prästerna och leviterna som också tjänade vid templet, liksom fariséerna. Översteprästerna som var de ledande i samhället, sände sina ögon och öron till Jordan för att höra sig för vad som stod på. Allt slags andlig verksamhet intresserade dem. Inte för att de ville främja sådan, utan snarare för att de ville försäkra sig om att inget rivaliserande var i görningen som kunde skapa samhällsoro eller sätta deras position i gungning.
Samhället levde i andlig och politisk oro. Människor levde på högkonjunkturen av Messiasväntan. Vem som helt kunde uppträda som Messias. Vem som helst gjorde det, med personliga katastrofer som följder.
I detta tumult framträder Johannes. Både prästerna och leviterna, som annars är Johannes pappas arbetskamrater, misstar honom för att vara Messias, Elia och Profeten. Inte ens prästerna känner till fakta kring Messias. Messias, Elia och Profeten är alla gestalter som skall uppträda i den yttersta tiden. Det är bara hälften av de väntade messiasgestalterna man väntade. Ytterligare väntade man på en kunglig Messias som befriar folket, alltså en politisk messias. Dessutom väntade Qumran-församlingen på två Messiasgestalter, en översteprästerlig och kunglig. Alla samhällsgrupper hade sina förväntningar på Messias. Alla dessa förväntningar förknippas med en Messias som har världslig makt.
Johannes förnekar inte att han inte skulle ha något med dem att göra, han bara förnekar att han är en av dem. Han berättar att han är rösten som ropar i öknen Bered väg för Herren.
Johannes har också en annan uppgift. Han skall också uppmana till bot och bättring. Med anledning av det säger han till de andliga ledarna att Redan är yxan satt till roten på trädet samt att Vem har sagt att ni skall undgå domen?
Johannes har också en positiv uppgift. När Jesus kommer för att döpas av Johannes så är det just Johannes som får säga Där är Guds lamm som tar bort världen synd.
Det vad Johannes säger hör till Israels gamla offersymbolik. Det är bekant för många att människooffer förekommer i krigs-, vålds- och terroristhandlingar. Det har ändå inte samma betydelse och har inget med sådan symbolik att göra. basen av Israels gamla offersymbolik som förekom på Jesu tid och några decennier efter honom, betydde det att varje dag offrades ett lamm i templet vilket var helt utan fel och brister. Det offrades för folkets synd. Det var en återbetalning för det offer som Gud krävde av det egyptiska folket för Israels befrielse.
Jag vet inte om människorna som hörde Johannes ord förstår det på samma sätt som jag gör, att Jesus är lammet som inte bara tar bort Israels folks synd utan hela världens synd. Det har effekt. Kort efter detta ändrar Jesus sitt arbetssätt.
Johannes evangelium låter oss förstå att Jesus själv hört till Johannes anhängare. Han inte bara hörde utan fungerade också själv som döpare. Det är möjligt att Jesus var Johannes lärjunge, så pass starkt binder dopverksamheten dem ihop.
Först följde Jesus Johannes exempel. En tid levde han asketiskt. Han döper människor och förkunnar syndernas förlåtelse, som är centralt också för Johannes. De båda strävade efter att återförena med de övriga och församlingen de som var utstötta p.g.a. synd och sjukdom. Det var deras profetiska uppdrag. Det var alla profeters budskap genom hela historien.
När Jesus lösgör sig från Johannes krets, börjar han söka sig dit där människorna finns självständigt predika, undervisa och bota människor.
Alla evangeliet säger att Jesus är Messias. Hur reagerar människorna på honom. Uppfyller han deras messiasförväntningar eller blir människorna besvikna?
Jesus har ingen världslig maktposition. Ändå talar och undervisar han med makt och myndighet. För att inte tala om det han gör, i det kan man ju ana Guds närvaro.
Människorna reagerar på det här genom att häpna. Jesus väcker häpnad över det han gör och säger. Människorna har varken sett eller hört något liknande förut.
När Jesus inlett sin verksamhet så avslutas Johannes’ verksamhet. Han blir fängslad på de grunder som vi känner till. Han har tid i fängelset att fundera. Han blir i något skede osäker på om Jesus är den som skulle komma. Samtidigt blir han osäker på om han utfört den uppgift som han förstod att vara hans. Därför sänder han sina lärjungar till Jesus för att fråga om han är den som skulle komma eller om han skall vänta på någon annan. Jesus försäkrar att han är den som skulle komma. Och så hänvisar han till allt sitt goda arbete.
Johannes hade med sin verksamhet lyckats väcka uppmärksamhet genom sin uppgift för den som hans uppgift egentligen pekar mot. Det är den han bereder väg för. När Jesus inleder sin verksamhet så vet alla tack vare Johannes att Messias är här. Johannes är viktig därför att ända sedan hans dagar hade Guds rike brutit fram. Det blev uppenbart när Jesus kom, vilket Johannes själv hade profeterat med Guds hjälp.