Karin Långström Vinge
Lukas 7:36-8:3 årg II
Lukas 7:36-8:3 årg II
Min fråga till dig idag är:
Får du plats här? Får du ta plats? Får du kämpa för din plats?
Eller måste du låtsas vara någon annan för att få vara med? Får du plats med ditt jag, din personlighet, med det du är bra och dålig på, i samhället, i kyrkan? Räcker du till i dina egna ögon?
Vi förflyttar oss i tanken tillbaka 2000 år, till staden Nain i Galileen, strax söder om Nasaret. Jesus är där, han har pratat med människor, upprört en del och gett nytt hopp åt några. Precis som överallt och i alla tider, finns det ett grupp människor som har hög status, som sätter trenderna och bestämmer vad som gäller. I vår tid är det kanske näringslivets företrädare, personligheter i reklamtevekanaler eller kvinnomagasinens redaktörer.
På Jesu tid fanns det religiösa jetsets. Evangeliernas författare har utsett fariséerna till symboler för det ofta kärlekslösa och uträknande etablissemanget.
I staden Nain finns inte bara höjdare utan också förlorare. Klassamhället har alltid funnits. Förlorarna kallas ”syndare”, kvinnor som på olika sätt råkat illa ut kallas ”synderskor”. Vad kvinnan i texten har gjort för att kallas så vet vi inte. Men hon är ändå utpekad som en sån där som man inte ska ha något att göra med om man själv vill framstå som en respektabel person.
Brännpunkten i den här berättelsen är givetvis Jesu möte med den här kvinnan. De sitter på en bjudning, kvinnan kommer in i huset, objuden förstås, och ger Jesus av sina omsorger. Jesus tackar och tar emot. Han bryr sig varken om ryktesspridningar eller social status. Han upprättar. Och mannen som bjudit Jesus blir arg. Varför bryr sig Jesus om såna personer? Måste Jesus verkligen vara så… pinsamt… generös?
I Matt 20, liknelsen om vingårdsarbetarnas lön, finns ett liknande scenario. Arbetarna hade arbetat olika länge, men fick ändå samma lön. Svaret till de klagande är klockrent:
”Ser du med onda ögon på att jag är god?”
Jesus visar att det är det kärleksfulla förhållningssättet som är det viktiga. Jesus visar mänskliga drag. Han har ont i fötterna efter långa vandringar på dammiga vägar. Han blir jätteglad över en stunds fotmassage med välgörande balsam. Jesus förväntar sig något av oss. Det går bra att visa kärleken till Gud genom omsorg om Jesu minsta bröder och systrar. Jesus låter oss inte glömma det perspektivet.
Han drar fram fariséns fördomar i ljuset. Hans bekvämlighet och hans sårade stolthet. Farisén tycker inte att den här kvinnan som Jesus pratar med har någon rätt till den platsen. Var sak på sin plats, var människa på sin plats. I livets sopsortering har en kvinna som inte beter sig som hon borde lika stor plats i Jesu sällskap som en glasburk bland metallförpackningarna. Men det ändrar Jesus på. Hon tar plats, och för Jesus är hon självklar. ”Din tro har hjälpt dig, gå i frid.” Jesus tar hans om glasskärvornas människor, de människor som gått i kras, och gör oss hela. Jesus är generös.
Det finns plats också för fariséen. Hemligheten med Guds kärlek är att det alltid finns en andra chans.
Så hur är det med dig? Får du vara den du är? Låter du dig vara den du är?
Får du plats här? Får du ta plats? Får du kämpa för din plats?
Eller måste du låtsas vara någon annan för att få vara med? Får du plats med ditt jag, din personlighet, med det du är bra och dålig på, i samhället, i kyrkan? Räcker du till i dina egna ögon?
Vi förflyttar oss i tanken tillbaka 2000 år, till staden Nain i Galileen, strax söder om Nasaret. Jesus är där, han har pratat med människor, upprört en del och gett nytt hopp åt några. Precis som överallt och i alla tider, finns det ett grupp människor som har hög status, som sätter trenderna och bestämmer vad som gäller. I vår tid är det kanske näringslivets företrädare, personligheter i reklamtevekanaler eller kvinnomagasinens redaktörer.
På Jesu tid fanns det religiösa jetsets. Evangeliernas författare har utsett fariséerna till symboler för det ofta kärlekslösa och uträknande etablissemanget.
I staden Nain finns inte bara höjdare utan också förlorare. Klassamhället har alltid funnits. Förlorarna kallas ”syndare”, kvinnor som på olika sätt råkat illa ut kallas ”synderskor”. Vad kvinnan i texten har gjort för att kallas så vet vi inte. Men hon är ändå utpekad som en sån där som man inte ska ha något att göra med om man själv vill framstå som en respektabel person.
Brännpunkten i den här berättelsen är givetvis Jesu möte med den här kvinnan. De sitter på en bjudning, kvinnan kommer in i huset, objuden förstås, och ger Jesus av sina omsorger. Jesus tackar och tar emot. Han bryr sig varken om ryktesspridningar eller social status. Han upprättar. Och mannen som bjudit Jesus blir arg. Varför bryr sig Jesus om såna personer? Måste Jesus verkligen vara så… pinsamt… generös?
I Matt 20, liknelsen om vingårdsarbetarnas lön, finns ett liknande scenario. Arbetarna hade arbetat olika länge, men fick ändå samma lön. Svaret till de klagande är klockrent:
”Ser du med onda ögon på att jag är god?”
Jesus visar att det är det kärleksfulla förhållningssättet som är det viktiga. Jesus visar mänskliga drag. Han har ont i fötterna efter långa vandringar på dammiga vägar. Han blir jätteglad över en stunds fotmassage med välgörande balsam. Jesus förväntar sig något av oss. Det går bra att visa kärleken till Gud genom omsorg om Jesu minsta bröder och systrar. Jesus låter oss inte glömma det perspektivet.
Han drar fram fariséns fördomar i ljuset. Hans bekvämlighet och hans sårade stolthet. Farisén tycker inte att den här kvinnan som Jesus pratar med har någon rätt till den platsen. Var sak på sin plats, var människa på sin plats. I livets sopsortering har en kvinna som inte beter sig som hon borde lika stor plats i Jesu sällskap som en glasburk bland metallförpackningarna. Men det ändrar Jesus på. Hon tar plats, och för Jesus är hon självklar. ”Din tro har hjälpt dig, gå i frid.” Jesus tar hans om glasskärvornas människor, de människor som gått i kras, och gör oss hela. Jesus är generös.
Det finns plats också för fariséen. Hemligheten med Guds kärlek är att det alltid finns en andra chans.
Så hur är det med dig? Får du vara den du är? Låter du dig vara den du är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar