Tomasmässan Helsingfors 21.10.2009

Predikan
Tomasmässa 21.10.2009
Ben Thilman
Joh 7:40-52

Jesus väcker känslor och tankar. Han gjorde det bland de människor han vandrade med. Han gör det ännu i dag. Han väckte mycket positiva känslor och mycket negativa känslor. Jag tror att det beror och berodde på att han berörde något mycket väsentligt i människor. Det var svårt att förhålla sig likgiltigt till Jesus.
Vi behöver kanske inte fråga oss, samma frågor som de som hörde honom i städerna och byarna på Galileens landsbygd. Vi har facit i handen. Vi har en tradition att bygga vår uppfattning på. Bibeln vittnar för oss att Jesus är Guds son och vi kan ta emot detta vittnesbörd i tro, eller vi kan lämna det obeaktat. Vi kan också förhålla oss positivt likgiltiga.
För en tid sedan kunde man stöta på en reklamtext på stadsbussarna. Där stod det ungefär så att: Gud finns knappast, så sluta bekymra dig och njut av livet. Om jag nu får säga vad jag tycker, så var kampanjen rätt naiv. Den sköt förbi målet rätt så ordentligt. Orsaken var att den innehöll ett påstående som inte alls är väsentligt. Guds existens är inte en fråga som så många kristna överhuvudtaget diskuterar. Vad vi kan göra av vårt gudsförhållande är däremot något som är betydligt mera väsentligt.
Under kampanjens gång så såg jag någonstans en broschyr där det stod: Gud finns! Fråga fast buss chauffören.
Det uppstod ju onekligen en liten diskussion om själva kampanjen. Där diskuterade de som aldrig hade haft en Gudsupplevelse, med dem som hade haft det och de förstod inte varandra och talade förbi varandra.
Det är säkert ganska naturligt att det finns människor som ägnar tid (och pengar) till att försöka övertyga andra om att det inte är någon ide att fundera över Gud. Men för en människa som har upplevt Gud, som har en relation till Gud, är frågan: Vad skall jag göra av den här relationen? Vad har jag för plats i Guds sinne och vad har Gud för plats i mitt liv?
Det är den grundläggande frågan för en troende människa.
Jag tänkte flere gånger på de sjöfarare som jag arbetar med. Att det nog är en lycka att de inte förstår finska, för de skulle ha blivit ganska fundersamma över den intellektuella standard, som den här kampanjen visade på.
I stället hörde jag berättelser om de katastrofer som drabbat, bl.a. Filippinerna och flere filippinska sjömän sade. Vi måste ge upp. Naturen är starkare än vi. Men… Gud är ännu starkare. Vi måste vända oss till honom. Så talar en människa, som inser sin egen litenhet, men som inte förlorat sitt hopp.
Amen.

Predikan: Mikaelidagen

Karl af Hällström:
Vem är som Gud?
Tomasmässa i Tomas kyrka, Helsingfors 7.10.2007
Upp 12:7-12; Matt 18:1-10

I Uppenbarelseboken hittar vi det färggrannaste bildspråk som NT bjuder på. I Bibeln finns motsvarigheter bara i en del profetböcker i GT, men resten av NT är närmast torrt sakligt i förhållande till Upp. Detta innebär dock också att Upp är en av de delar av Bibeln som är svårast att förstå och där det blir som mest uppenbart att vi i vår läsning är tvungna att tolka, vare sig vi vill det eller inte. Det oaktat blir jag som läsare fascinerad av Upp:s starka bilder.
Berättelsen om striden mellan Mikael och draken är en sådan fascinerande bild. Draken, alltså djävulen, förföljer i sammanhanget den nyfödde Kristus, som dock står under Guds beskydd. Ärkeängeln Mikael leder sin armé av änglar för att bekämpa draken och hans änglar. Djävulens änglar kallas i traditionen ofta för djävlar, och de blir alla utkastade ur himlen ner till jorden. Här härjar de efter bästa förmåga - och för att se resultatet av dessa härjningar vill jag hänvisa till dagstidningar och nyhetssändningar - men djävulen vet att hans tid är kort, vilket också kommer fram senare i Upp, där det berättas att han kastas i en sjö av eld och svavel (20:10).

Vi får återkomma till den här striden. Först lite tankar om vad änglar egentligen är. Och då börjar vi med en annan berättelse. Den är dock inte lika biblisk.
Folkskollärarinnan sade till sina elever: "Barn, när vi dör blir vi alla änglar i himlen och får vita vingar. Men du, Pelle, som svär så mycket, får nog svarta vingar!" Pelle svarade: "Det bryr jag mig katten i, bara jag får flyga!"
Den här lilla historien avspeglar mycket som finns i folktron och kallas kristet, men som inte egentligen är det. Naturligtvis får var och en tro som den vill, men att kalla icke-kristna tankar för kristna är givetvis ett sakfel. Den här gången är sakfelet att vi skulle bli änglar när vi dör. Det stämmer nämligen inte enligt Bibeln.
Jag har uppfattningen att denna tanke har sin upprinnelse i en slarvig läsning av vad Jesus säger i evangelierna, nämligen att "alla är som änglarna i himlen" efter uppståndelsen. Det står ju nämligen inte att "alla är änglar", utan "alla är som änglar", vilket är en markant skillnad.
Detta avsnitt (som finns i Matt 22:23-33, Mark 12:18-27 och Luk 20:27-40) består av en fråga som saddukeerna ställer och av Jesu svar. Frågan handlar om en kvinna som i tur och ordning har blivit bortgift med sju bröder, efter att de en och en har dött - vems hustru kommer hon att vara efter uppståndelsen? Jesus visar att frågans grundval är felaktig, eftersom saddukeerna egentligen inte tror på någon uppståndelse, och konstaterar att äktenskapet saknar betydelse "på andra sidan".
De olika evangelierna formulerar den aktuella versen på lite olika sätt. Matteus skriver: Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen, och Markus har samma tanke. Det var (förstås) männen som gifte sig; kvinnorna blev bortgifta. Att vara som änglarna i himlen betyder här alltså att vara asexuella varelser. Lukas lägger ut texten lite mer, och innehållet förändras därför: ... de gifter sig inte och blir inte bortgifta. De kan ju inte mera dö, de är som änglar ... Änglalikheten innebär alltså här odödlighet.
Bibelns undervisning om änglar (i bl.a. Hebr 1-2) går ut på att de är andevarelser, skapade av Gud för att vara hans tjänare. Grekiskans anggelos betyder "budbärare", och det verkar vara den främsta uppgift som änglarna har. Hur som helst är de skapade varelser precis som människor, djur och växter. Lika lite som en människa blir en hund efter döden, blir hon en ängel. Jag vet att det finns folk som tror på själavandring (och varsågod bara), men det är lika icke-kristet som att tro på en änglatillvaro i livet efter detta.
Änglar tycks vara musikaliska. De bildar en lovsångskör inför Gud. Det minns vi från julevangeliet (Luk 2:13f): Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt." Och på olika ställen i Bibeln talas det om hur änglarna spelar olika instrument: Trumpeter, basuner, harpor m.m. I en kyrka i Strasbourg i Frankrike såg jag på en glasmålning en bild av en ängel som rent av spelade saxofon! Och varför inte?
Vi blir inte änglar när vi dör, som jag sade i början. Däremot får vi i himlen sjunga och spela med i änglakören. Tänk att få jamma där med de bästa tänkbara musikerna! Härligt!
Ibland stöter man på bilder av änglar som ser ut som små knubbiga barn med lockigt hår och pastellfärgade vingar. De bilderna stämmer inte överens med Bibeln, utan baserar sig på grekisk-romerska myter. Bibliska änglar är stora och starka, så att de skall kunna sköta sina uppgifter - att beskydda oss, att strida mot det onda, att arbeta för det goda. Såsom Mikael, t.ex.
Änglar nämns också i dagens heliga evangelium (Matt 18:1-10). Jesus säger att barnens änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte. Och här är en annan del av änglarnas uppgifter. De vakar över oss och bär bud till Gud om hur vi har det. Och de änglar som är viktigast är förstås de som hela tiden är nära Gud. Man skulle tro att det skulle vara ärkeänglar och änglafurstar som är det, men enligt Jesus är det barnens skyddsänglar som Gud helst lyssnar till. "Hur är det med Pelle idag," kanske han frågar av någon ängel. Eller: "Har Lisas förkylning redan blivit bättre?" Eller så säger han till en av änglarna: "Det var bra att du skyddade Lasse, så han inte blev under när bilen kom så nära honom!"
Ni har säkert sett bilder av en skyddsängel som vakar över ett par barn på något farligt ställe; det finns många varianter. Det är det som Jesus talar om i detta sammanhang. Det är denna beskyddaruppgift som har gjort att Mikaelidagen tidigare har kallats "Änglarnas och barnens dag" och firats med familjegudstjänster. I och för sig är det ju inte illa, men om man skall hålla änglabudskapet barntillvänt, så tenderar man nog att ta bort t.ex. bilden av striden mellan Mikael och draken - vilket begränsar budskapet en hel del. Tillvaron består trots allt inte av pastellfärgad bomull.

För att då återgå till Upp, vill jag konstatera att alla de tre ärkeänglar som nämns i Bibeln bär namn med budskap. Själva ordet ärkeängel förekommer inte i Bibeln, men i den kristna traditionen får Mikael, Gabriel och Rafael den titeln. Gabriel, som bl.a. berättar för Maria att hon skall föda Jesus, har ett namn som betyder "Gud hör". Rafael, som är en av huvudpersonerna i Tobits bok och där starkt bidrar till att Tobit återfår sin syn, har ett namn som betyder "Gud helar", "Gud botar". Och namnet Mikael betyder "Vem är som Gud?" - d.v.s. i praktiken "Ingen är som Gud". Änglarna förkunnar Guds storhet redan genom sina namn.
Men fastän "ingen är som Gud", kan ändå både Mikael och vi strida mot ondskan. Mikael och hans änglar tar sig an djävulen och hans änglar i direkt konfrontation. För oss kanske det vore bättre att strida mot ondskan genom att i stället verka för det goda, eftersom vi saknar änglastyrka. Men striden är ändå också vår.
Vi bör förresten observera att det inte bara är Gud som har änglar - också "draken" har änglar i den berättelse vi här granskar. Att det finns sådana som medvetet eller omedvetet tjänar djävulen och följer honom känner vi till, men att de skulle kallas änglar är kanske mer överraskande. Det visar oss att inte allt som ser gott ut verkligen är det. Det finns t.ex. argumentation - också inom kyrkan - som låter kristen och verkar grundad på Bibeln. När man lyssnar närmare på den kan man ändå ibland höra hur den ekar tomt av kärlekslöshet. Vi skall inte låta oss förledas av sådant.
Mikaels seger över djävulen, såsom den beskrivs i Upp, är inte endast goda nyheter. Vi läser där: "Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde." Så långt är det ju bra.
Men senare i texten läser vi: "... ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort." Ja, han kommer att bli evigt besegrad, och ondskan kommer att förintas, men än har vi inte kommit dit. Nej, minsann! Vi som vill arbeta och kämpa för det goda har mycket kvar att göra i denna värld!
Men vi läste också: "De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord." Det visar oss vilka våra verktyg är när det gäller att bekämpa ondskan: Lammets blod och vårt vittnesbörds ord - i praktiken alltså att hålla sig fast vid tron på Kristus och låta hans strid vara det avgörande, inte vår egen. "Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde." Detta får vi lita på.