Karl af Hällström :
Överallt närvarande
Predikan i Pernå kyrka 5.5.2005
Överallt närvarande
Predikan i Pernå kyrka 5.5.2005
Under påsk och tiden efter påsk firar vi flera stora högtider till minne av sådant som Jesus har gjort för oss – stora, viktiga händelser. På långfredagen mindes vi hur Jesus dog på korset för våra synders skull. Jesus led och dog för vår skull. Han var medveten om Guds vilja och underkastade sig den, fastän det betydde att han skulle bli fängslad, förnedrad och korsfäst. Guds Son dolde sin allmakt och lät sig dömas till döden som en brottsling bland andra.
På Golgata kors ropade Jesus ut sin förtvivlan över att Gud hade övergett honom. Han dog ensam och skymfad. De närmaste lade honom i en grav. Döden tycktes ha avgått med den slutliga segern.
Jesus utsatte sig i vårt ställe för Guds vrede. Han tog, fastän oskyldig, på sig det straff som vi för våra synders skull har förtjänat. Kristus sonade på det sättet hela mänsklighetens synder. Han göt sitt blod till ett offer för var och en och köpte oss fria.
Jesus dog, men hans död var början till ett nytt liv. När han steg in i dödsriket, visade han att hans makt var större än allt ont. Nederlaget på korset var samtidigt en seger över synden, döden och djävulen. (Katekesen 17)
På påskdagen firade vi minnet av Jesu uppståndelse från de döda. Döden kunde inte hålla Kristus i sitt våld. I enlighet med Bibelns löften uppstod han från de döda. På veckans första dag såg lärjungarna att graven var tom och blev förvirrade. Men när de mötte sin uppståndne Herre, började de förstå vad som hade skett.
Kristi uppståndelse innebär att döden är besegrad. Djävulens makt har brutits. Döden har inte längre det sista ordet. Han som har segrat över döden befriar oss också från alla andra fördärvsmakter. Vi får invänta uppståndelsen och det eviga livet. (Katekesen 18)
Före sin död lovade Jesus att sända den heliga Anden för att försvara och vägleda dem som hör honom till. På pingsten, efter det att Jesus hade uppstått, utgöt Gud sin Ande över lärjungarna. De uppfylldes då av hans nåd och fick del av hans gåvor. (Katekesen 19) Till minne av detta firar vi pingst om tio dagar.
Den heliga Anden kommer till oss med Guds godhet och Kristi kärlek. Vi kan varken tro på Kristus eller närma oss honom utan den livgivande Andens hjälp. Vi flyr undan Gud och vänder oss bort från honom. Den heliga Anden kallar oss och väcker tron och det nya livet i oss. Han ger oss Kristus och allt det som han har gjort för oss och bevarar oss i en rätt tro.
Den heliga Anden är, såsom hans namn säger, den som helgar. Han gör syndiga människor heliga. Han öppnar våra hjärtan för Guds ord, han hjälper oss att lära känna Kristus och att lita på Guds löften. Det är den heliga Andens verk att människan får del av Guds nådegåvor, samt börjar älska Gud och sina medmänniskor. (Katekesen 19)
Ytterligare en av dessa stora, viktiga helger firar vi idag, 40 dagar efter påsk. Vi firar minnet av Kristi himmelsfärd. Också den har långtgående följder både för kyrkans liv och för vårt eget liv som kristna. Både under sin levnad och efter uppståndelsen var Jesus bunden till en tid och en plats, precis som vi människor också själva är. Genom att han steg upp till himlarna och sitter på Guds, den allsmäktige Faderns högra sida, som trosbekännelsen formulerar det, är han inte längre begränsad. Han har möjlighet att leva ut det löfte som han har gett oss, nämligen: Jag är med er alla dagar till tidens slut (Matt 28:20).
Kristus utövar sin makt på sin allsmäktige Faders högra sida i himlen. Vi kan inte längre se Jesus på samma sätt som hans samtida kunde det. Men enligt sitt löfte är han alltid mitt ibland oss. Kristus ber för oss. Han känner vår smärta och vår ångest, eftersom han har levt en människas liv.
Vid tidens slut kommer Kristus tillbaka. Då måste alla böja sig för hans makt och hans rättvisa dom. Endast Kristi nåd kan rädda oss från den eviga fördömelsen. En kristen människa ser förtröstansfullt mot framtiden och den dag då Kristi rike skall bli synligt. (Katekesen 18)
Vi kan inte se Jesus med våra sinnen. Ändå får vi lita på att han alltid är med oss och att vi får möta honom i bönen och vid nattvardsbordet.
Nattvarden eller altarets sakrament är en helig måltid, som Jesus har instiftat. I denna måltid ger han sin kropp och sitt blod åt oss för att ätas och drickas.
Nattvardens bröd och vin är Kristi sanna kropp och blod. Detta mysterium kan vi inte förstå, men vi kan lita på Frälsarens egna ord, som har nedtecknats i bibeln. Natten före sin död gav Jesus det välsignade brödet åt sina lärjungar och sade: ”Detta är min kropp.” På samma sätt gav han också vinet, som enligt hans ord är förbundets blod, hans eget blod. Vi firar nattvarden i trohet mot dessa Jesu ord och till hans minne.
Altaret är en plats där vi påminns om Guds närvaro. Inför det samlas den kristna församlingen för att be och för att tacka Gud. Där får vi lyssna till Guds ord och ta emot nattvardens sakrament. Den gemensamma gudstjänsten ger oss kraft för vårt liv och för vår gärning. (Katekesen 37)
I nattvarden minns vi Jesu död på korset. Guds ende Son, Guds Lamm, utgöt sitt blod på Golgata kors och dog för hela världen. Kristus led offerdöden på korset, och nu ger han sig själv, sin kropp och sitt blod, åt oss i nattvardens sakrament.
Nattvardens gåva är syndernas förlåtelse. Denna gåva får vi del av när sakramentet utdelas med orden: ”för dig utgiven”. När vi i tro på dessa ord tar emot brödet och vinet, får vi del av en andlig måltid som förnyar vårt liv och ökar vår kärlek till medmänniskorna. I nattvarden förenas vi med Kristus och med varandra. Vi firar den i gemenskap med den himmelska skaran och alla heliga.
Genom att ta del av nattvarden förblir vi i Kristus och han förblir i oss. Kristi kropp, som är livets bröd, ger näring och styrka för det andliga liv som har fått sin början i dopet. Kristi blod är ett ”odödlighetens läkemedel”, som helar oss och skänker oss evigt liv. Nattvarden ger en föraning om den himmelska festmåltid till vilken Kristus en gång skall samla alla dem som hör honom till. (Katekesen 38)
Var och en som tar emot nattvarden blir enligt Kristi ord delaktig av hans kropp och blod. Nattvarden får sin innebörd av det som Kristus har gjort och gör och är oberoende av utdelarens eller mottagarens prestationer. En förutsättning för att en människa skall kunna delta i nattvarden på ett rätt sätt är att hon tror på Kristus och litar på hans ord. Även då vår tro är svag, kan vi lita på att Kristi kropp och blod har utgetts just för oss.
Man kan delta i nattvarden, även om man inte helt förstår dess betydelse. Man bör dock veta skillnaden mellan Kristi kropp och blod och annan mat och dryck. För barn som deltar i nattvarden tillsammans med vuxna bör man på lämpligt sätt förklara dess betydelse. Konfirmerade församlingsmedlemmar får gå till nattvarden på egen hand, eftersom de har fått undervisning om nattvarden och bekänt sig till kyrkans tro.
Nattvarden är avsedd för alla kristna. När vi prövar oss själva måste vi medge att vi är fattiga på tro och kärlek. Vi behöver denna måltid. Kristi inbjudan till nattvarden gäller särskilt dem som är medvetna om sin synd och skuld. (Katekesen 39)
Kristus är närvarande överallt. Det är möjligt endast genom hans himmelsfärd. Därför firar vi idag dess minne.
Låt oss så resa oss och bekänna vår gemensamma kristna tro.
På Golgata kors ropade Jesus ut sin förtvivlan över att Gud hade övergett honom. Han dog ensam och skymfad. De närmaste lade honom i en grav. Döden tycktes ha avgått med den slutliga segern.
Jesus utsatte sig i vårt ställe för Guds vrede. Han tog, fastän oskyldig, på sig det straff som vi för våra synders skull har förtjänat. Kristus sonade på det sättet hela mänsklighetens synder. Han göt sitt blod till ett offer för var och en och köpte oss fria.
Jesus dog, men hans död var början till ett nytt liv. När han steg in i dödsriket, visade han att hans makt var större än allt ont. Nederlaget på korset var samtidigt en seger över synden, döden och djävulen. (Katekesen 17)
På påskdagen firade vi minnet av Jesu uppståndelse från de döda. Döden kunde inte hålla Kristus i sitt våld. I enlighet med Bibelns löften uppstod han från de döda. På veckans första dag såg lärjungarna att graven var tom och blev förvirrade. Men när de mötte sin uppståndne Herre, började de förstå vad som hade skett.
Kristi uppståndelse innebär att döden är besegrad. Djävulens makt har brutits. Döden har inte längre det sista ordet. Han som har segrat över döden befriar oss också från alla andra fördärvsmakter. Vi får invänta uppståndelsen och det eviga livet. (Katekesen 18)
Före sin död lovade Jesus att sända den heliga Anden för att försvara och vägleda dem som hör honom till. På pingsten, efter det att Jesus hade uppstått, utgöt Gud sin Ande över lärjungarna. De uppfylldes då av hans nåd och fick del av hans gåvor. (Katekesen 19) Till minne av detta firar vi pingst om tio dagar.
Den heliga Anden kommer till oss med Guds godhet och Kristi kärlek. Vi kan varken tro på Kristus eller närma oss honom utan den livgivande Andens hjälp. Vi flyr undan Gud och vänder oss bort från honom. Den heliga Anden kallar oss och väcker tron och det nya livet i oss. Han ger oss Kristus och allt det som han har gjort för oss och bevarar oss i en rätt tro.
Den heliga Anden är, såsom hans namn säger, den som helgar. Han gör syndiga människor heliga. Han öppnar våra hjärtan för Guds ord, han hjälper oss att lära känna Kristus och att lita på Guds löften. Det är den heliga Andens verk att människan får del av Guds nådegåvor, samt börjar älska Gud och sina medmänniskor. (Katekesen 19)
Ytterligare en av dessa stora, viktiga helger firar vi idag, 40 dagar efter påsk. Vi firar minnet av Kristi himmelsfärd. Också den har långtgående följder både för kyrkans liv och för vårt eget liv som kristna. Både under sin levnad och efter uppståndelsen var Jesus bunden till en tid och en plats, precis som vi människor också själva är. Genom att han steg upp till himlarna och sitter på Guds, den allsmäktige Faderns högra sida, som trosbekännelsen formulerar det, är han inte längre begränsad. Han har möjlighet att leva ut det löfte som han har gett oss, nämligen: Jag är med er alla dagar till tidens slut (Matt 28:20).
Kristus utövar sin makt på sin allsmäktige Faders högra sida i himlen. Vi kan inte längre se Jesus på samma sätt som hans samtida kunde det. Men enligt sitt löfte är han alltid mitt ibland oss. Kristus ber för oss. Han känner vår smärta och vår ångest, eftersom han har levt en människas liv.
Vid tidens slut kommer Kristus tillbaka. Då måste alla böja sig för hans makt och hans rättvisa dom. Endast Kristi nåd kan rädda oss från den eviga fördömelsen. En kristen människa ser förtröstansfullt mot framtiden och den dag då Kristi rike skall bli synligt. (Katekesen 18)
Vi kan inte se Jesus med våra sinnen. Ändå får vi lita på att han alltid är med oss och att vi får möta honom i bönen och vid nattvardsbordet.
Nattvarden eller altarets sakrament är en helig måltid, som Jesus har instiftat. I denna måltid ger han sin kropp och sitt blod åt oss för att ätas och drickas.
Nattvardens bröd och vin är Kristi sanna kropp och blod. Detta mysterium kan vi inte förstå, men vi kan lita på Frälsarens egna ord, som har nedtecknats i bibeln. Natten före sin död gav Jesus det välsignade brödet åt sina lärjungar och sade: ”Detta är min kropp.” På samma sätt gav han också vinet, som enligt hans ord är förbundets blod, hans eget blod. Vi firar nattvarden i trohet mot dessa Jesu ord och till hans minne.
Altaret är en plats där vi påminns om Guds närvaro. Inför det samlas den kristna församlingen för att be och för att tacka Gud. Där får vi lyssna till Guds ord och ta emot nattvardens sakrament. Den gemensamma gudstjänsten ger oss kraft för vårt liv och för vår gärning. (Katekesen 37)
I nattvarden minns vi Jesu död på korset. Guds ende Son, Guds Lamm, utgöt sitt blod på Golgata kors och dog för hela världen. Kristus led offerdöden på korset, och nu ger han sig själv, sin kropp och sitt blod, åt oss i nattvardens sakrament.
Nattvardens gåva är syndernas förlåtelse. Denna gåva får vi del av när sakramentet utdelas med orden: ”för dig utgiven”. När vi i tro på dessa ord tar emot brödet och vinet, får vi del av en andlig måltid som förnyar vårt liv och ökar vår kärlek till medmänniskorna. I nattvarden förenas vi med Kristus och med varandra. Vi firar den i gemenskap med den himmelska skaran och alla heliga.
Genom att ta del av nattvarden förblir vi i Kristus och han förblir i oss. Kristi kropp, som är livets bröd, ger näring och styrka för det andliga liv som har fått sin början i dopet. Kristi blod är ett ”odödlighetens läkemedel”, som helar oss och skänker oss evigt liv. Nattvarden ger en föraning om den himmelska festmåltid till vilken Kristus en gång skall samla alla dem som hör honom till. (Katekesen 38)
Var och en som tar emot nattvarden blir enligt Kristi ord delaktig av hans kropp och blod. Nattvarden får sin innebörd av det som Kristus har gjort och gör och är oberoende av utdelarens eller mottagarens prestationer. En förutsättning för att en människa skall kunna delta i nattvarden på ett rätt sätt är att hon tror på Kristus och litar på hans ord. Även då vår tro är svag, kan vi lita på att Kristi kropp och blod har utgetts just för oss.
Man kan delta i nattvarden, även om man inte helt förstår dess betydelse. Man bör dock veta skillnaden mellan Kristi kropp och blod och annan mat och dryck. För barn som deltar i nattvarden tillsammans med vuxna bör man på lämpligt sätt förklara dess betydelse. Konfirmerade församlingsmedlemmar får gå till nattvarden på egen hand, eftersom de har fått undervisning om nattvarden och bekänt sig till kyrkans tro.
Nattvarden är avsedd för alla kristna. När vi prövar oss själva måste vi medge att vi är fattiga på tro och kärlek. Vi behöver denna måltid. Kristi inbjudan till nattvarden gäller särskilt dem som är medvetna om sin synd och skuld. (Katekesen 39)
Kristus är närvarande överallt. Det är möjligt endast genom hans himmelsfärd. Därför firar vi idag dess minne.
Låt oss så resa oss och bekänna vår gemensamma kristna tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar