Ärkebiskop Jukka Paarmas predikan på riksdagens 100-årsjubileumsgudstjänst har som predikotext Joh. 17:18-23. Predikan publicerades av Kyrklig tidningstjänst; nedan några utdrag ur den.
”I den text jag läste bad Jesus att "de skall helgas genom sanningen". Ett säreget uttryck, att helgas genom sanningen. Vem av oss lever upp till denna definition! Förhoppningsvis många; åtminstone de som bär ansvar för andras och gemensamma angelägenheter borde verkligen höra till dem som söker och strävar efter sanning och i allt håller sig till sanningen. Det är sådana människor som andra kan lita på.
I Bibeln talas det mycket om sanning. Sanning är i själva verket ett av de mest centrala begreppen i den kristna tron. Dess två viktigaste aspekter är sanningen om människan och sanningen om Gud. I arbetsfördelningen mellan statsmakten och kyrkorna faller sanningen om Gud klart inom kyrkans revir. I förvaltningen och ledningen av staten och samhället och i lagstiftningen behövs däremot korrekt information om människan, hennes omständigheter och behov. Medborgarna behöver vardera, både sanningen om människan och om Gud. För ett gott liv behöver människan såväl värderingar som nåd.”
”Människans värde grundar sig på att Gud skapade människan till sin avbild. Enligt den kristna tron är människan Guds bild. Detta svårförståeliga uttryck avser människans särställning i världen. Hon har skapats för dialog och enhet med hela världens Skapare. Hon är Guds samtalspartner; hon har en gudsrelation. Som Skaparens kamrat är hon ansvarig inför Gud såväl för skapelsen, miljön och naturen som för andra människor. Därför är människan värdefull och helig. Människovärdet får inte trampas ner eller glömmas bort.
Människans värde beror alltså inte på hennes egenskaper eller ställning. Även den som är okunnig, ineffektiv, gammal eller ligger andra till last har samma mänskliga rättigheter och samma värde som människa.”
”Varför fick många så sent som i början av 1900-talet för första gången känna sig som fullvärdiga medborgare med ett nytt slags människovärde, trots att våra läror om människans värde och alla människors betydelse var så gamla? Människans uselhet innebär också att vår insikt och förståelse är bristfällig och att vi ibland inte ens vill se klart.
Vilken är den blinda fläcken i dag? Var finns de vilkas människovärde nu sätts på prov? Var finns de som känner sig överflödiga och åsidosatta? Kanske finns de på åldringshem med alltför få hjälpande händer? Eller bland våra invandrare? Bland dem som känner sig onyttiga för att de blivit arbetslösa? Eller kanske bland dem som hamnat i en livslång skuldfälla vid samhällsomvälvningen? Eller någon annanstans? Hur skall de få människovärde och fullvärdiga rättigheter? Var skall vi ta viljan att bevaka även deras intressen?
För att en människa verkligen skall ha sitt värde behövs ibland – nej, alltid – också något annat än rättvisa lagar och välplanerade anstalter eller hjälpsystem. Det som behövs är mer medmänsklig hänsyn.”
”I den text jag läste bad Jesus att "de skall helgas genom sanningen". Ett säreget uttryck, att helgas genom sanningen. Vem av oss lever upp till denna definition! Förhoppningsvis många; åtminstone de som bär ansvar för andras och gemensamma angelägenheter borde verkligen höra till dem som söker och strävar efter sanning och i allt håller sig till sanningen. Det är sådana människor som andra kan lita på.
I Bibeln talas det mycket om sanning. Sanning är i själva verket ett av de mest centrala begreppen i den kristna tron. Dess två viktigaste aspekter är sanningen om människan och sanningen om Gud. I arbetsfördelningen mellan statsmakten och kyrkorna faller sanningen om Gud klart inom kyrkans revir. I förvaltningen och ledningen av staten och samhället och i lagstiftningen behövs däremot korrekt information om människan, hennes omständigheter och behov. Medborgarna behöver vardera, både sanningen om människan och om Gud. För ett gott liv behöver människan såväl värderingar som nåd.”
”Människans värde grundar sig på att Gud skapade människan till sin avbild. Enligt den kristna tron är människan Guds bild. Detta svårförståeliga uttryck avser människans särställning i världen. Hon har skapats för dialog och enhet med hela världens Skapare. Hon är Guds samtalspartner; hon har en gudsrelation. Som Skaparens kamrat är hon ansvarig inför Gud såväl för skapelsen, miljön och naturen som för andra människor. Därför är människan värdefull och helig. Människovärdet får inte trampas ner eller glömmas bort.
Människans värde beror alltså inte på hennes egenskaper eller ställning. Även den som är okunnig, ineffektiv, gammal eller ligger andra till last har samma mänskliga rättigheter och samma värde som människa.”
”Varför fick många så sent som i början av 1900-talet för första gången känna sig som fullvärdiga medborgare med ett nytt slags människovärde, trots att våra läror om människans värde och alla människors betydelse var så gamla? Människans uselhet innebär också att vår insikt och förståelse är bristfällig och att vi ibland inte ens vill se klart.
Vilken är den blinda fläcken i dag? Var finns de vilkas människovärde nu sätts på prov? Var finns de som känner sig överflödiga och åsidosatta? Kanske finns de på åldringshem med alltför få hjälpande händer? Eller bland våra invandrare? Bland dem som känner sig onyttiga för att de blivit arbetslösa? Eller kanske bland dem som hamnat i en livslång skuldfälla vid samhällsomvälvningen? Eller någon annanstans? Hur skall de få människovärde och fullvärdiga rättigheter? Var skall vi ta viljan att bevaka även deras intressen?
För att en människa verkligen skall ha sitt värde behövs ibland – nej, alltid – också något annat än rättvisa lagar och välplanerade anstalter eller hjälpsystem. Det som behövs är mer medmänsklig hänsyn.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar