Karl af Hällström:
Radikal nåd
Högmässa i Lilla kyrkan, Borgå 23.6.2007
Jes 40:1-8; Apg 13:23-26; Lk 1:57-66
Radikal nåd
Högmässa i Lilla kyrkan, Borgå 23.6.2007
Jes 40:1-8; Apg 13:23-26; Lk 1:57-66
Vi känner till en del av Jesu släktingar. Mest kända är säkert hans mor Maria och hans fosterfar Josef, men också hans bror Jakob, som blev en av ledarna för urförsamlingen i Jerusalem, är bekant för bibelläsaren. En annan välkänd släkting är Johannes döparen, även man inte alltid minns att de två var släkt sinsemellan. Men det var de; evangelisten Lukas (1:39-56) berättar att den gravida Maria besökte sin släkting Elisabet, som var gravid också hon och snart skulle föda Johannes, som var sex månader äldre än Jesus. Därför firar vi förresten Johannes döparens födelsefest just nu, sex månader före jul.
Namnet Johannes betyder "Gud är nådig". Hans far Sakarias får instruktioner om namnvalet av samma ängel som uppenbarar för honom att sonen skall födas trots föräldrarnas höga ålder. Processen liknar den som Maria går igenom lite senare, när ärkeängeln Gabriel kommer till henne och meddelar om Jesu tillkomst och om hans namn - med den skillnaden att Johannes' avlelse skedde på normalt sätt, inte genom den heliga Anden. Jesu namn betyder "Gud räddar", "Gud frälser", och båda namnen, Johannes och Jesus, är symboliska och säger något om bärarnas framtida uppgift och budskap. Det är förresten lite på samma sätt med mitt eget namn, Karl, som betyder "man" - men att jag skulle växa upp till en man var kanske inte en alltför långsökt gissning av mina föräldrar i tiden…
Hur som helst är Gud nådig. Det förkunnar Johannes redan genom sitt namn, men också genom sin förkunnelse. Johannes växer upp till en asketisk omvändelsepredikant som lever i ödemarken och ändå drar stora skaror av lyssnare till sig. Det är ofta så det sker, visar kyrkohistorien - den som har ett rent och radikalt budskap vill folk lyssna på fastän det skulle vara besvärligt, medan den som bara talar ytligheter mister sin åhörarskara efter en tid, hur vackra formuleringarna och omgivningarna än är. I sista hand är det budskapets innehåll, inte dess form, som gäller.
Och Johannes vägrar försköna sitt budskap. Han säger sanningen, oberoende av vad det kostar honom - och till sist kostar det honom livet, när han säger sanningen till orätt person. Sanningen är alltid farlig.
Johannes förkunnar syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop (Lk 3:3), till skillnad från det som var vanligt, nämligen syndernas förlåtelse genom offer i templet. Offerdjuren var väl inte helt billiga, så det fanns säkert sådana som av den orsaken tyckte att det var bra att slippa dem och istället låta döpa sig. Men Johannes låter inte lura sig. Huggormsyngel, får de höra. Bär […] sådan frukt som hör till omvändelsen (Lk 3:7f). Och när han får frågor om hur folk då ska bete sig, ger han instruktioner om rättvisa och hederlighet, inte fastor och böner och andra s.k. "andliga övningar". Han förkunnade en vardagsnära tro, som ändå var radikal, för den baserade sig inte på att betala för sina misstag genom offer, utan på att sträva efter att leva som hyggligt folk borde. Detta var omvändelsen.
Men var och en av oss vet - liksom folk på den tiden visste - att vi inte i längden klarar av att avhålla oss från felsteg av olika slag. Därför förkunnade Johannes inte endast omvändelse, utan också dop.
Innan vi går vidare vill jag betona att detta "Johannes-dop" visserligen är en förebild för det kristna dop som Jesus instiftar senare, men ändå är de båda dopen rätt olika. I det kristna dopet, där vi döps med vatten och Ande, blir vi Guds barn och får del av trons och frälsningens gåva, som vi bara har att ta emot. Att det tyvärr finns sådana som vägrar ta emot gåvan hör inte hit. Johannes-dopet [är] ett omvändelsedop (Apg 19:4), som närmast fungerar som en symbolisk reningsrit. Genom Johannes-dopet uttrycker den döpte sin vilja att renas från sin synd och vända sig tillbaka till Gud - men före Kristi död och uppståndelse och den heliga Andens utgjutande kunde dopet inte innehålla mer än så. Numera är situationen en annan.
Johannes förkunnade alltså syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. Han menade att vi skall sträva efter att göra det rätta och utföra en symbolgärning för att inför Gud rena oss från det orätta. Och hans främsta budskap var att peka på Jesus som den Messias som skulle komma för att fortsätta och fullfölja det verk som Johannes hade påbörjat.
Jesu död och uppståndelse är en vattendelare i frälsningshistorien. Johannes befinner sig på ena sidan av den vattendelaren och vi på den andra. Vad kan vi då lära oss av honom och hans budskap?
Det viktigaste som Johannes gör är att peka på Jesus som någon som skall komma. För oss har han redan kommit, men vi kan ändå följa hans exempel och se till Jesus. Låt oss hålla blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som Hebreerbrevets författare skriver (12:2).
Också Johannes' budskap om syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop är viktigt för oss. Eftersom vi inte praktiserar Johannes-dopet, utan det kristna dopet, kan vi inte överta tanken direkt. Till all lycka finns det något också i vår tid som har en liknande funktion som dopet hade för Johannes döparen.
Det jag tänker på är bikten.
Jag har hört kritik mot bikten som går ut på att vi inte behöver någon som medlar mellan oss och Gud, för genom Kristus har vi fått en direkt länk till Gud. Därför behövs inte bikten, för vi kan be Gud om förlåtelse så att säga ansikte mot ansikte. Menar man. Och tanken är inte helt felaktig. Det är sant att någon mellanhand inte behövs, och att vi får närma oss Gud var och en. Ändå har bikten en funktion.
Jag sade tidigare att vi bör omvända oss, men att vi inte i längden klarar av att avhålla oss från felsteg av olika slag. Därför förkunnade Johannes inte endast omvändelse, utan också Johannes-dopet, där den döpte uttrycker sin vilja att renas från sin synd och vända sig tillbaka till Gud.
I bikten uttrycker vi också denna vilja genom att bekänna vår synd inför Gud - men på denna sida av vattendelaren kan vi också få mer än så, nämligen Guds förlåtelse. Vi renas verkligen från det onda vi har gjort och får vandra vidare utan att behöva belastas av det! Jag har som biktfar upprepade gånger fått se vilken enorm lättnad detta kan innebära - de vilkas samvete belastas av stora och tunga synder har blivit befriade, och deras mörka existens har förbytts till ett ljust liv. Vilken nåd!
En viktig orsak till att en präst är inblandad i detta är det yttre tecknet på förlåtelsen, nämligen avlösningen. Detta yttre tecken saknas när vi bekänner våra synder för Gud på tu man hand - vilket vi också skall göra! - och särskilt i tyngre fall kan det vara viktigt att ha detta objektiva tecken att stödja sig mot.
Bikten har också kritiserats för att vara ett tecken på "billig" nåd. Samma kritik kunde Johannes' samtida komma med. Folk försöker komma undan utgifterna för offerdjuren genom att slinka igenom med en påstådd omvändelse och ett dopp i Jordan - billigt, billigt! Men nåden är inte billig, för Jesus gav sitt liv för oss. Omvändelsen är inte "påstådd" men inte heller lätt. För att verkligen omvända oss från de ovanor och onda vanor som vi har krävs en medveten ansträngning.
Och alltför ofta snubblar vi när vi går omvändelsens väg. Inga gärningar hjälper oss in i himlen, för vare sig vi vill samla poäng genom omvändelse av olika slag, offer av olika slag eller "andliga övningar" av olika slag, räcker poängen aldrig till. Omvändelse och goda gärningar gör oss till bättre människor, och det är förstås bra. Världen blir en bättre plats att leva i om alla strävar efter bättring. Men inträdesbiljetten till himlen kostar mer än så.
Den kostar allt vi har och mer därtill.
Endast Gud kan betala den. Vi själva klarar det aldrig.
Vilken lycka då att Gud verkligen har betalat den! Priset var oerhört högt också för honom, men på grund av sin nåd och kärlek ville han göra detta för oss. För så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv (Jh 3:16).
Nåden är inte billig, för priset är högt. Nåden är däremot gratis, för priset är betalt.
Men det är klart att vi ofta tar avstånd från sådant som är gratis. Nog borde väl en ordentlig karl betala för sig? Inte kan väl en ärbar kvinna ta emot hurdana presenter som helst?
Det är när vi kan frigöra oss från denna inställning som vi kan se det radikala i nåden, det radikala som Johannes strävar efter att förmedla. Sluta vara svin och omvänd er till att åter bli människor! Ta emot Guds förlåtelse! Håll blicken fäst vid Jesus! Tro, och tag emot det eviga livet - inte billigt, men gratis; inte med egen ansträngning, utan genom den radikala nåden.
Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud (Jes 40:1). Amen!
Namnet Johannes betyder "Gud är nådig". Hans far Sakarias får instruktioner om namnvalet av samma ängel som uppenbarar för honom att sonen skall födas trots föräldrarnas höga ålder. Processen liknar den som Maria går igenom lite senare, när ärkeängeln Gabriel kommer till henne och meddelar om Jesu tillkomst och om hans namn - med den skillnaden att Johannes' avlelse skedde på normalt sätt, inte genom den heliga Anden. Jesu namn betyder "Gud räddar", "Gud frälser", och båda namnen, Johannes och Jesus, är symboliska och säger något om bärarnas framtida uppgift och budskap. Det är förresten lite på samma sätt med mitt eget namn, Karl, som betyder "man" - men att jag skulle växa upp till en man var kanske inte en alltför långsökt gissning av mina föräldrar i tiden…
Hur som helst är Gud nådig. Det förkunnar Johannes redan genom sitt namn, men också genom sin förkunnelse. Johannes växer upp till en asketisk omvändelsepredikant som lever i ödemarken och ändå drar stora skaror av lyssnare till sig. Det är ofta så det sker, visar kyrkohistorien - den som har ett rent och radikalt budskap vill folk lyssna på fastän det skulle vara besvärligt, medan den som bara talar ytligheter mister sin åhörarskara efter en tid, hur vackra formuleringarna och omgivningarna än är. I sista hand är det budskapets innehåll, inte dess form, som gäller.
Och Johannes vägrar försköna sitt budskap. Han säger sanningen, oberoende av vad det kostar honom - och till sist kostar det honom livet, när han säger sanningen till orätt person. Sanningen är alltid farlig.
Johannes förkunnar syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop (Lk 3:3), till skillnad från det som var vanligt, nämligen syndernas förlåtelse genom offer i templet. Offerdjuren var väl inte helt billiga, så det fanns säkert sådana som av den orsaken tyckte att det var bra att slippa dem och istället låta döpa sig. Men Johannes låter inte lura sig. Huggormsyngel, får de höra. Bär […] sådan frukt som hör till omvändelsen (Lk 3:7f). Och när han får frågor om hur folk då ska bete sig, ger han instruktioner om rättvisa och hederlighet, inte fastor och böner och andra s.k. "andliga övningar". Han förkunnade en vardagsnära tro, som ändå var radikal, för den baserade sig inte på att betala för sina misstag genom offer, utan på att sträva efter att leva som hyggligt folk borde. Detta var omvändelsen.
Men var och en av oss vet - liksom folk på den tiden visste - att vi inte i längden klarar av att avhålla oss från felsteg av olika slag. Därför förkunnade Johannes inte endast omvändelse, utan också dop.
Innan vi går vidare vill jag betona att detta "Johannes-dop" visserligen är en förebild för det kristna dop som Jesus instiftar senare, men ändå är de båda dopen rätt olika. I det kristna dopet, där vi döps med vatten och Ande, blir vi Guds barn och får del av trons och frälsningens gåva, som vi bara har att ta emot. Att det tyvärr finns sådana som vägrar ta emot gåvan hör inte hit. Johannes-dopet [är] ett omvändelsedop (Apg 19:4), som närmast fungerar som en symbolisk reningsrit. Genom Johannes-dopet uttrycker den döpte sin vilja att renas från sin synd och vända sig tillbaka till Gud - men före Kristi död och uppståndelse och den heliga Andens utgjutande kunde dopet inte innehålla mer än så. Numera är situationen en annan.
Johannes förkunnade alltså syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. Han menade att vi skall sträva efter att göra det rätta och utföra en symbolgärning för att inför Gud rena oss från det orätta. Och hans främsta budskap var att peka på Jesus som den Messias som skulle komma för att fortsätta och fullfölja det verk som Johannes hade påbörjat.
Jesu död och uppståndelse är en vattendelare i frälsningshistorien. Johannes befinner sig på ena sidan av den vattendelaren och vi på den andra. Vad kan vi då lära oss av honom och hans budskap?
Det viktigaste som Johannes gör är att peka på Jesus som någon som skall komma. För oss har han redan kommit, men vi kan ändå följa hans exempel och se till Jesus. Låt oss hålla blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som Hebreerbrevets författare skriver (12:2).
Också Johannes' budskap om syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop är viktigt för oss. Eftersom vi inte praktiserar Johannes-dopet, utan det kristna dopet, kan vi inte överta tanken direkt. Till all lycka finns det något också i vår tid som har en liknande funktion som dopet hade för Johannes döparen.
Det jag tänker på är bikten.
Jag har hört kritik mot bikten som går ut på att vi inte behöver någon som medlar mellan oss och Gud, för genom Kristus har vi fått en direkt länk till Gud. Därför behövs inte bikten, för vi kan be Gud om förlåtelse så att säga ansikte mot ansikte. Menar man. Och tanken är inte helt felaktig. Det är sant att någon mellanhand inte behövs, och att vi får närma oss Gud var och en. Ändå har bikten en funktion.
Jag sade tidigare att vi bör omvända oss, men att vi inte i längden klarar av att avhålla oss från felsteg av olika slag. Därför förkunnade Johannes inte endast omvändelse, utan också Johannes-dopet, där den döpte uttrycker sin vilja att renas från sin synd och vända sig tillbaka till Gud.
I bikten uttrycker vi också denna vilja genom att bekänna vår synd inför Gud - men på denna sida av vattendelaren kan vi också få mer än så, nämligen Guds förlåtelse. Vi renas verkligen från det onda vi har gjort och får vandra vidare utan att behöva belastas av det! Jag har som biktfar upprepade gånger fått se vilken enorm lättnad detta kan innebära - de vilkas samvete belastas av stora och tunga synder har blivit befriade, och deras mörka existens har förbytts till ett ljust liv. Vilken nåd!
En viktig orsak till att en präst är inblandad i detta är det yttre tecknet på förlåtelsen, nämligen avlösningen. Detta yttre tecken saknas när vi bekänner våra synder för Gud på tu man hand - vilket vi också skall göra! - och särskilt i tyngre fall kan det vara viktigt att ha detta objektiva tecken att stödja sig mot.
Bikten har också kritiserats för att vara ett tecken på "billig" nåd. Samma kritik kunde Johannes' samtida komma med. Folk försöker komma undan utgifterna för offerdjuren genom att slinka igenom med en påstådd omvändelse och ett dopp i Jordan - billigt, billigt! Men nåden är inte billig, för Jesus gav sitt liv för oss. Omvändelsen är inte "påstådd" men inte heller lätt. För att verkligen omvända oss från de ovanor och onda vanor som vi har krävs en medveten ansträngning.
Och alltför ofta snubblar vi när vi går omvändelsens väg. Inga gärningar hjälper oss in i himlen, för vare sig vi vill samla poäng genom omvändelse av olika slag, offer av olika slag eller "andliga övningar" av olika slag, räcker poängen aldrig till. Omvändelse och goda gärningar gör oss till bättre människor, och det är förstås bra. Världen blir en bättre plats att leva i om alla strävar efter bättring. Men inträdesbiljetten till himlen kostar mer än så.
Den kostar allt vi har och mer därtill.
Endast Gud kan betala den. Vi själva klarar det aldrig.
Vilken lycka då att Gud verkligen har betalat den! Priset var oerhört högt också för honom, men på grund av sin nåd och kärlek ville han göra detta för oss. För så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv (Jh 3:16).
Nåden är inte billig, för priset är högt. Nåden är däremot gratis, för priset är betalt.
Men det är klart att vi ofta tar avstånd från sådant som är gratis. Nog borde väl en ordentlig karl betala för sig? Inte kan väl en ärbar kvinna ta emot hurdana presenter som helst?
Det är när vi kan frigöra oss från denna inställning som vi kan se det radikala i nåden, det radikala som Johannes strävar efter att förmedla. Sluta vara svin och omvänd er till att åter bli människor! Ta emot Guds förlåtelse! Håll blicken fäst vid Jesus! Tro, och tag emot det eviga livet - inte billigt, men gratis; inte med egen ansträngning, utan genom den radikala nåden.
Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud (Jes 40:1). Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar