13 januari 2008

Predikan: 1 e Trettondedagen

Karin Långström Vinge:
Ett säkert tecken
"När du går genom vatten är jag med dig. Vattenmassorna ska inte dränka dig.
När du går genom eld ska du inte bli svedd, lågorna ska inte bränna dig."
Profeten Jesajas ord är starka. Han talar om en Gud som är nära, så nära att inget hemskt kan hända oss. Inga farliga vattenmassor och inga brännande eldslågor. Ändå är det så. Människor dör i översvämningar och eldsvådor. Vad tror profeten Jesaja egentligen? Även på hans tid dog människor.
Ibland känns Gud bara så långt borta, och ibland så nära. Ibland tänker vi oss att det är bäst om Gud är nära, för då kan vi känna oss så där trygga och säkra, som vi ibland tänker oss att kristna människor gör.
Nu är det inte riktigt så enkelt. Olyckor och sjukdom drabbar även den mest engagerade kristna människa, ty sådana är våra livsvillkor.
Men om vi nu ska tro profeten Jesaja, så utlovas två saker av Gud. Det första är att Gud är med. När du går genom vattnet och genom elden. I det svåra är vi inte ensamma. Men tar Gud ifrån oss också skadorna? Eller menas att det finns något inom oss som aldrig kan bli skadat, som aldrig kan dränkas eller brännas?
Jesus säger i Lukasevangeliet kap 20: "Gud är inte en Gud för döda, utan för levande. Ty för honom är alla levande."
Vi fattar inte hela tillvaron. Det finns så många frågor. Men på våra frågor ger Gud oss svaret Jesus Kristus. För att var och en som tror på honom inte ska förgås, utan ha evigt liv.
Och Gud känner oss människor. Att vi ibland tvivlar på Guds närvaro. Gud visste att vi behöver ett tecken. Ett säkert tecken. Så vår vän gav oss ett särskilt tecken, och det tecknet gavs först av alla till sitt älskade barn, den förste i raden av många miljontals älskade barn.
Det är en stark bild som möter oss i dagens bibelord från Markusevangeliet. Jesus i vattnet, himlen som öppnar sig, Guds ande svävande över vattnet, och Guds röst: Du är min älskade son, du är min utvalde.
Jesu dop, och nu får vi veta vem Jesus är, han kommer ut som Frälsaren. Befriaren. Honom som mänskligheten väntat på i så många år. Nu står han själv där, mitt i vattnet.
Med ett tydligt uppdrag: att leva bland oss, dö bland oss och gå före oss in i evigheten. När vår stund är kommen, tar han oss i handen och leder oss fram. "Tro på Gud och tro på mig. Jag går bort och bereder plats för er, kommer tillbaka och hämta er till mig, för att också ni ska vara där jag är."
Ett tydligt uppdrag: med profeten Jesajas ord, att "öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset". Alltså, att få oss att fatta hur Gud är, hur hela världen hänger ihop och vad det är för mening med det hela. Ta på sig allt det, som vi inte orkar bära.
Jesus bad oss att döpa. Vi döps och döper in i allt det goda som Jesus står för. Vi får vår identitet som kristna. Dop i tidig eller sen ålder spelar ingen roll. Dopet är samma tecken - på vår vänskap med Gud, och Guds vänskap med oss. Också till oss säger Gud: Du är min älskade dotter, du är min älskade son.
Att se oss själva i Guds kärleks ljus - det kanske vi behöver träna oss mer i. Och som sagt: Det faktum att Gud är med oss och älskar oss är inte knutet till vår känsla, utan till Guds löfte att så faktiskt är fallet.
Nu är vi inte ensamma. Gud bestämde sig för att ge oss extra kraft. Metoden stavas Den heliga Ande.
Men Den heliga Ande ger oss glädje, hjälp, kraft att orka vara människor - osynligt men verkligt. Ibland lika påtagligt som när vinden fläktar eller solstrålarnas värmer kinden.
Inte alls alltid en extatisk upplevelse - läser vi vidare i Bibeln märker vi att dom stunderna är få.
Men trots att Anden är närvarande, är det ingen vi förfogar över, kontrollerar eller bestämmer över. Vi känner Andens verkningar. Inte att bestämma över, men fritt andas i. Glädje, liv, värme, luft.
"Men Hjälparen, den heliga Anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er."
Och så är det. Vi fördjupas i att vara människor - människor tillsammans med Gud, som ser oss krönta med ära och härlighet.
Genom allt där Anden är med lärs vi och påminns vi att Gud är med oss, att Gud älskar oss och inte sviker sitt löfte. Och det sker i musiken, bild - och filmkonsten, litteraturen, forskningen...
Vi lärs och påminns att livet är något extra. Att livet innehåller så mycket mer än vad vi egentligen kan se och greppa... det är väl ytterst det som är livslust?
Låt oss be:
Mer än alla ord, större än alla bilder är du , o Gud.
Ändå är du mig närmare än mina egna tankar.
Allt finns till i dig - min bön och mitt arbete, nuet och framtiden.
Du som skapar, försonar och ger mening åt allt, av din hand får jag liv, hos dig är jag hemma, nu och för evigt, amen.

1 kommentar:

Kerstin Lindén sa...

Ja, svaret på våra frågor är Jesus Kristus! "För att vi inte ska förgås utan ha evigt liv."
Vi får se på Jesus.
Och vi får göra korstecknet och minnas att vi är döpta. Guds barn. Hela livet. Hans egendom.
Och Jesus som är väldens ljus skall leda oss hela vägen hem.