Henry Byskata:
Jesus segrar över ondskans makter
Predikan (teilweise auf deutsch)
i Trefaldighetskyrkan i Vasa 24 februari 2008 kl.10.00
(25.2.2008 gått 90 år sedan jägarna landsteg i Vasa)
Jesus segrar över ondskans makter
Predikan (teilweise auf deutsch)
i Trefaldighetskyrkan i Vasa 24 februari 2008 kl.10.00
(25.2.2008 gått 90 år sedan jägarna landsteg i Vasa)
Joh. 12:37-43
Trots att Jesus hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: "Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats?" De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: "Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig." Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade.
Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud.
Bästa åhörare och gudstjänstdeltagare! I morgon har det förflutit exakt 90 år sedan passagerarfartyget Arcturus och fraktfartyget Castor med 854 resp. 96 jägare ombord landsteg i Vasa exakt tre år efter att pfadfindrarnas utbildning hade börjat i Tyskland. Följande dag uppträdde jägarna för sista gången tillsammans i en parad på Vasa torg.
Bakgrunden till jägarrörelsen och därmed tillkomsten av den 27 Preussiska Jägarbataljonen är de så kallade ofärdsåren i Finlands historia dvs det ryska kejsardömets strävan att förryska storfurstendömet av Finland och att utplåna dess inre autonomi.
I januari 1915 beslöt Tysklands militärledning och utrikesministerium att ge 200 finländare militärutbildning. I studentkretsarna vidtog genast en skyndsam värvning till Tyskland. Genom att använda sina utrikespass kunde alla utan svårigheter till en början resa via Sverige till Tyskland. Utbildningen skedde i Lockstedtlägret i Holstein. Finländarna ansågs inte vara soldater, utan de var klädda i pojkscoutkläder och kallades Pfadfinder. På hösten 1915 beviljades inte längre utrikespass åt 19-35-åriga män. Dessa måste fara till Tyskland i smyg. För detta inrättades ett slags etapper som uppehölls av lokala invånare för dem som skulle överskrida gränsen. Den viktigaste etappvägen gick från Kemi till Haparanda, en annan via Torneå. Från Österbotten färdades också blivande jägare över isen till Umeå; man brukar tala om "Munsala-passet".
Jägarnas utbildning var effektiv, hård och petig. Erfarenheter som erhållits i krig beaktades i utbildningen. En del fick ledarutbildning. Finländarna fick erkännande av sina tyska utbildare för sin skjutskicklighet, marschförmåga och idrottsprestationer.
Liebe Zuhörer! Finnland bat im 1. Weltkrieg Deutschland um die militärische Ausbildung von Freiwilligen für seinen Unabhängigkeitskamf gegen Russland.
1915 trafen av 25. Februar die ersten knapp 200 Freiwilligen im Lockstedter Lager ein. Bis 1917 wuchs ihre Zahl auf knapp 2000, zusammengefasst im Königlich-Preussischen Jägerbataillon 27. Dieses Bataillon wurde am 25. Februar 1918 nach Vasa in Finnland überstellt, um mit Erfolg in den Bürgerkrieg um die Unabhändigkeit Finnlands einzugreifen.
Aber noch zurück nach Deutschland! Als die Jäger in Libau waren, fand in der Dreifaltigkeitskirche einmal im Monat ein Gottesdienst für die Finnen statt. Die drei Pastoren im Bataillon, Anttila, Grundström und Marttinen, zelebrierten die Messe. Selbst bei diesen Verrichtungen trugen sie kein Messgewand sondern ihre verschlissenen Jägeruniformen, wie sonst beim normalen Soldatendienst. Es scheint mir dafür heute 90 Jahre später erheblich feierlich ein Gottesdienst hier in der Dreifaltigkeitskirche zu Vasa als Andenken zu zelebrieren. Durch neun Jahrzehnte ist die Möglichkeit uns gegeben worden Wort Gottes zu hören.
Die Überschrift dieses Sonntags ist: “Der Kampf gegen die bösen Mächte".
Im Evangelium nach Johannes, Kapitel 12, heisst es: "Wiewohl er (Jesus) aber so viele Zeichen vor ihnen getan hatte, glaubten sie nicht an ihn, damit das Wort des Propheten Jesaja erfüllt würde, das er gesprochen hat: ’Herr, wer hat unsrer Predigt geglaubt, und wem ist der Arm des Herrn offenbar geworden?’ Deshalb konnten sie nicht glauben, weil Jesaja wiederum gesagt hat: ’Er hat ihre Augen geblendet und ihr Herz verstockt, damit sie mit den Augen nicht sehen noch mit den Herzen verstehen und sich bekehren und ich sie heile.’
Dies hat Jesaja gesagt, weil er seine Herrlichkeit sah, und von ihm har er geredet.
Gleichwohl glaubten doch auch viele von den Oberen an ihn; aber wegen der Pharisäer bekannten sie es nicht, damit sie nicht aus der Synagoge ausgeschlossen würden. Denn sie liebten die Ehre bei den Menschen mehr als die Ehre bei Gott."
Jägarnas inverkan på krigets gång i frihetskriget-medborgarkriget år 1918 var synnerligen stor och till och med avgörande. När de anlände till Vasa, gav de det unga självständiga landet hopp. Men det skulle dröja ytterligare nästan en månad, innan jägarnas roll i den finska armén var klar. Det gick nämligen inte utan svårigheter att inordna en aktiv jägarskara i en armé, som leddes av officerare, som tidigare tjänat i den kejserliga ryska armén.
Av de förluster som den lagliga regeringens trupper led var jägarnas andel exceptionellt stor: 127 jägare stupade och 238 sårades av de 1261, som deltog i striderna.
Efter kriget återvände största delen av jägarna till det civila livet. De var arbetare, småbrukare och tjänsteinnehavare. En del fortsatte dock på den militära banan. En av dem var Terjärvfödde Frans Uno Fagernäs, som utnämndes till generalmajor 16.11.1942. Han blev efter kriget först chef för Norra Österbottens militärlän i Idensalmi och sedan kommendör för Mellersta Finlands militärlän i Vasa, det som senare kom att bli Vasa militärlän.
Helge Smedjebacka skriver i sin historik om Fagernäs, att han var mycket folklig och humoristisk, en god militär och ledare. En gång vid fronten hörde han om en soldat som var från Terjärv. Han bad honom anmäla sig och frågade: "Vems pojk ä du?" "Ja e Kåvas Hugos pojk från Hästbackbye i Tärjär". "Jassu - no tjännder ja ha". Så presenterade han sig själv: "å ja e Byyskata snoro-Uno från Tärjär". Till saken hörde att han som barn hade en ganska svår allergisk snuva med rinnande näsa.
Som överstelöjtnant och kommendör för Gardesjägar-bataljonen i Vasa gav Fagernäs en ypperlig beskrivning av jägarandan i ett tal han höll för bataljonen vid 15-årsminnet av jägarnas avfärd till Tyskland, 25.2.1930. Han yttrade bl.a.:
"En brinnande tro på idealens makt i livet, en stark förtröstan på egen kraft, djärva tag och höga mål, seg uthållighet och offensiv beredskap i de mest kritiska situationer, allt detta fann ett sammanbitet, kollektivt uttryck i Jägarbataljonen 27.
--- Arvet efter jägarbataljonen 27 besticker sig just däri, att vi ställt uppräknade egenskaper som rättesnöre för oss. Ifall vi lystra till dessa paroller och förverkliga dem i vårt liv, då hedra vi även samtidigt den finländska krigarens ädlaste egenskaper och vackraste minne från gångna sekler, då hylla vi bäst de starka ideal, som nationalskalden frambesvurit, ideal vars tändande och eggande kraft var ett av de blankaste och skarpaste vapnen i frihetskampens för-
beredelse och genomförande. Men det är trots allt icke nog med att passivt mottaga ett arv och s.a.s. leva på dess räntor. Det gäller för oss att genom positivt arbete förkovra arvet och skapa nya traditioner. Må envar se till att gardesemblemen icke bli enbart en simpel dekoration, utan att vår uniform är och förblir ett garantimärke för verklig elit!" Så general Uno Fagernäs, "snoro-Uno"!
Insgesamt waren 1.897 Mann in Lockstedter Lager ausgebildet worden. Es kamen von Österbotten 784 Mann, vom Nyland 282 Mann, vom Karelien 234 Mann, vom Satakunda 168 Mann usw.
Über 90 Jahre ist Finnland mit Hohenlockstedt (Lockstedter Lager) historisch eng verbunden und betrachtet diesen Ort als die Wiege seiner Unabhängigkeit. Am Ehrenmal der finnischen Jäger in Hohenlockstedt findet alljährlich am 25. Februar eine Gedenksfeier statt. Im Heimatsmuseum am Wasserturm ist eine ständige Ausstellung über die Geschichte der finnischen Jäger zu besichtigen.
Heute sind wir hier in Finnland und besonders in Vasa sehr dankbar für die Heldtaten der finnischen jungen Männer und für die gute Verbindungen zwischen unseren beiden Länder nunmehr der Europäischen Union.
Unsere Dankbarkeit ist gross wie die Worte des Psalms 144:12-15:
Unsre Söhne sind in ihrer Jugendkraft gleich hochgezogenen Stämmen,
unsre Töchter sind wie Säulen, gemeisselt für den Palastbau.
Unsre Speicher sind gefüllt und spenden Vorrat jeder Art.
Unsre Schafe mehren sich tausendfach, vieltausendfach auf unsern Fluren.
Unsre Rinder sind schwer beladen. Kein Unglück, kein Ausfall
und kein Geschrei auf unsern Strassen!
Wohl dem Volke, dem es also geht!
wohl dem Volke, dessen Gott der Herr ist!
Bästa veteraner och gudstjänstdeltagare!
Jag har här i den svenska och tyska delen av predikan rätt mycket uppehållit mig kring jägarna och deras historiska insats då för 90 år sedan eller mera. Jägarna var frihetskämpar.
Det kan passa in vad gäller den yttre kampen på denna söndags rubrik om "seger över ondskans makter". När det handlar om den inre kampen vi idag var och en av oss har att gå, behöver hela rubriken nämnas: "Jesus segrar över ondskans makter."
Den segern Guds egen son, världens Frälsare, har vunnit för oss är det som bär oss igenom alla svårigheter i dagens postmodärna värld. All materialism, all fri marknadsekonomi, all företagsamhet bör bygga på sanna mänskliga värden och värderingar. Bör bygga på att vi - i motsats till majoriteten av Jesu eget folk i texten - kan inse vem han är som låter oss förlora fast hela världen men vinna seger till vår själ!
Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
Trots att Jesus hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: "Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats?" De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: "Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig." Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade.
Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud.
Bästa åhörare och gudstjänstdeltagare! I morgon har det förflutit exakt 90 år sedan passagerarfartyget Arcturus och fraktfartyget Castor med 854 resp. 96 jägare ombord landsteg i Vasa exakt tre år efter att pfadfindrarnas utbildning hade börjat i Tyskland. Följande dag uppträdde jägarna för sista gången tillsammans i en parad på Vasa torg.
Bakgrunden till jägarrörelsen och därmed tillkomsten av den 27 Preussiska Jägarbataljonen är de så kallade ofärdsåren i Finlands historia dvs det ryska kejsardömets strävan att förryska storfurstendömet av Finland och att utplåna dess inre autonomi.
I januari 1915 beslöt Tysklands militärledning och utrikesministerium att ge 200 finländare militärutbildning. I studentkretsarna vidtog genast en skyndsam värvning till Tyskland. Genom att använda sina utrikespass kunde alla utan svårigheter till en början resa via Sverige till Tyskland. Utbildningen skedde i Lockstedtlägret i Holstein. Finländarna ansågs inte vara soldater, utan de var klädda i pojkscoutkläder och kallades Pfadfinder. På hösten 1915 beviljades inte längre utrikespass åt 19-35-åriga män. Dessa måste fara till Tyskland i smyg. För detta inrättades ett slags etapper som uppehölls av lokala invånare för dem som skulle överskrida gränsen. Den viktigaste etappvägen gick från Kemi till Haparanda, en annan via Torneå. Från Österbotten färdades också blivande jägare över isen till Umeå; man brukar tala om "Munsala-passet".
Jägarnas utbildning var effektiv, hård och petig. Erfarenheter som erhållits i krig beaktades i utbildningen. En del fick ledarutbildning. Finländarna fick erkännande av sina tyska utbildare för sin skjutskicklighet, marschförmåga och idrottsprestationer.
Liebe Zuhörer! Finnland bat im 1. Weltkrieg Deutschland um die militärische Ausbildung von Freiwilligen für seinen Unabhängigkeitskamf gegen Russland.
1915 trafen av 25. Februar die ersten knapp 200 Freiwilligen im Lockstedter Lager ein. Bis 1917 wuchs ihre Zahl auf knapp 2000, zusammengefasst im Königlich-Preussischen Jägerbataillon 27. Dieses Bataillon wurde am 25. Februar 1918 nach Vasa in Finnland überstellt, um mit Erfolg in den Bürgerkrieg um die Unabhändigkeit Finnlands einzugreifen.
Aber noch zurück nach Deutschland! Als die Jäger in Libau waren, fand in der Dreifaltigkeitskirche einmal im Monat ein Gottesdienst für die Finnen statt. Die drei Pastoren im Bataillon, Anttila, Grundström und Marttinen, zelebrierten die Messe. Selbst bei diesen Verrichtungen trugen sie kein Messgewand sondern ihre verschlissenen Jägeruniformen, wie sonst beim normalen Soldatendienst. Es scheint mir dafür heute 90 Jahre später erheblich feierlich ein Gottesdienst hier in der Dreifaltigkeitskirche zu Vasa als Andenken zu zelebrieren. Durch neun Jahrzehnte ist die Möglichkeit uns gegeben worden Wort Gottes zu hören.
Die Überschrift dieses Sonntags ist: “Der Kampf gegen die bösen Mächte".
Im Evangelium nach Johannes, Kapitel 12, heisst es: "Wiewohl er (Jesus) aber so viele Zeichen vor ihnen getan hatte, glaubten sie nicht an ihn, damit das Wort des Propheten Jesaja erfüllt würde, das er gesprochen hat: ’Herr, wer hat unsrer Predigt geglaubt, und wem ist der Arm des Herrn offenbar geworden?’ Deshalb konnten sie nicht glauben, weil Jesaja wiederum gesagt hat: ’Er hat ihre Augen geblendet und ihr Herz verstockt, damit sie mit den Augen nicht sehen noch mit den Herzen verstehen und sich bekehren und ich sie heile.’
Dies hat Jesaja gesagt, weil er seine Herrlichkeit sah, und von ihm har er geredet.
Gleichwohl glaubten doch auch viele von den Oberen an ihn; aber wegen der Pharisäer bekannten sie es nicht, damit sie nicht aus der Synagoge ausgeschlossen würden. Denn sie liebten die Ehre bei den Menschen mehr als die Ehre bei Gott."
Jägarnas inverkan på krigets gång i frihetskriget-medborgarkriget år 1918 var synnerligen stor och till och med avgörande. När de anlände till Vasa, gav de det unga självständiga landet hopp. Men det skulle dröja ytterligare nästan en månad, innan jägarnas roll i den finska armén var klar. Det gick nämligen inte utan svårigheter att inordna en aktiv jägarskara i en armé, som leddes av officerare, som tidigare tjänat i den kejserliga ryska armén.
Av de förluster som den lagliga regeringens trupper led var jägarnas andel exceptionellt stor: 127 jägare stupade och 238 sårades av de 1261, som deltog i striderna.
Efter kriget återvände största delen av jägarna till det civila livet. De var arbetare, småbrukare och tjänsteinnehavare. En del fortsatte dock på den militära banan. En av dem var Terjärvfödde Frans Uno Fagernäs, som utnämndes till generalmajor 16.11.1942. Han blev efter kriget först chef för Norra Österbottens militärlän i Idensalmi och sedan kommendör för Mellersta Finlands militärlän i Vasa, det som senare kom att bli Vasa militärlän.
Helge Smedjebacka skriver i sin historik om Fagernäs, att han var mycket folklig och humoristisk, en god militär och ledare. En gång vid fronten hörde han om en soldat som var från Terjärv. Han bad honom anmäla sig och frågade: "Vems pojk ä du?" "Ja e Kåvas Hugos pojk från Hästbackbye i Tärjär". "Jassu - no tjännder ja ha". Så presenterade han sig själv: "å ja e Byyskata snoro-Uno från Tärjär". Till saken hörde att han som barn hade en ganska svår allergisk snuva med rinnande näsa.
Som överstelöjtnant och kommendör för Gardesjägar-bataljonen i Vasa gav Fagernäs en ypperlig beskrivning av jägarandan i ett tal han höll för bataljonen vid 15-årsminnet av jägarnas avfärd till Tyskland, 25.2.1930. Han yttrade bl.a.:
"En brinnande tro på idealens makt i livet, en stark förtröstan på egen kraft, djärva tag och höga mål, seg uthållighet och offensiv beredskap i de mest kritiska situationer, allt detta fann ett sammanbitet, kollektivt uttryck i Jägarbataljonen 27.
--- Arvet efter jägarbataljonen 27 besticker sig just däri, att vi ställt uppräknade egenskaper som rättesnöre för oss. Ifall vi lystra till dessa paroller och förverkliga dem i vårt liv, då hedra vi även samtidigt den finländska krigarens ädlaste egenskaper och vackraste minne från gångna sekler, då hylla vi bäst de starka ideal, som nationalskalden frambesvurit, ideal vars tändande och eggande kraft var ett av de blankaste och skarpaste vapnen i frihetskampens för-
beredelse och genomförande. Men det är trots allt icke nog med att passivt mottaga ett arv och s.a.s. leva på dess räntor. Det gäller för oss att genom positivt arbete förkovra arvet och skapa nya traditioner. Må envar se till att gardesemblemen icke bli enbart en simpel dekoration, utan att vår uniform är och förblir ett garantimärke för verklig elit!" Så general Uno Fagernäs, "snoro-Uno"!
Insgesamt waren 1.897 Mann in Lockstedter Lager ausgebildet worden. Es kamen von Österbotten 784 Mann, vom Nyland 282 Mann, vom Karelien 234 Mann, vom Satakunda 168 Mann usw.
Über 90 Jahre ist Finnland mit Hohenlockstedt (Lockstedter Lager) historisch eng verbunden und betrachtet diesen Ort als die Wiege seiner Unabhängigkeit. Am Ehrenmal der finnischen Jäger in Hohenlockstedt findet alljährlich am 25. Februar eine Gedenksfeier statt. Im Heimatsmuseum am Wasserturm ist eine ständige Ausstellung über die Geschichte der finnischen Jäger zu besichtigen.
Heute sind wir hier in Finnland und besonders in Vasa sehr dankbar für die Heldtaten der finnischen jungen Männer und für die gute Verbindungen zwischen unseren beiden Länder nunmehr der Europäischen Union.
Unsere Dankbarkeit ist gross wie die Worte des Psalms 144:12-15:
Unsre Söhne sind in ihrer Jugendkraft gleich hochgezogenen Stämmen,
unsre Töchter sind wie Säulen, gemeisselt für den Palastbau.
Unsre Speicher sind gefüllt und spenden Vorrat jeder Art.
Unsre Schafe mehren sich tausendfach, vieltausendfach auf unsern Fluren.
Unsre Rinder sind schwer beladen. Kein Unglück, kein Ausfall
und kein Geschrei auf unsern Strassen!
Wohl dem Volke, dem es also geht!
wohl dem Volke, dessen Gott der Herr ist!
Bästa veteraner och gudstjänstdeltagare!
Jag har här i den svenska och tyska delen av predikan rätt mycket uppehållit mig kring jägarna och deras historiska insats då för 90 år sedan eller mera. Jägarna var frihetskämpar.
Det kan passa in vad gäller den yttre kampen på denna söndags rubrik om "seger över ondskans makter". När det handlar om den inre kampen vi idag var och en av oss har att gå, behöver hela rubriken nämnas: "Jesus segrar över ondskans makter."
Den segern Guds egen son, världens Frälsare, har vunnit för oss är det som bär oss igenom alla svårigheter i dagens postmodärna värld. All materialism, all fri marknadsekonomi, all företagsamhet bör bygga på sanna mänskliga värden och värderingar. Bör bygga på att vi - i motsats till majoriteten av Jesu eget folk i texten - kan inse vem han är som låter oss förlora fast hela världen men vinna seger till vår själ!
Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar