Ben Thilman:
En häst skall ha en sadel...
Esbo domkyrka 27.4.2008
Matt 6:5-13
En häst skall ha en sadel...
Esbo domkyrka 27.4.2008
Matt 6:5-13
Vad är bön riktigt? Vad är det inte? Dessa frågor ställs vi inför i dag. Vi får först följa med Jesus ut i stadsvimlet. Där stöter vi på ett fenomen som berättar åt oss vad bön inte är. Det är människor som uppvisar fromhet. I ett samhälle var det är en fördel att vara en frommis, så försöker man ge ett så from intryck som möjligt. Men något har gått fel. Den bön som dessa frommisar bad var inte i första hand riktad till Gud. Den var riktad till dem som gick förbi. Den var ämnad att skapa en bild av en god och from människa. Det var fråga om en varudeklaration, snarare än en bön.
Bön är inte att rabbla upp ord.
Vad är bön? Bön är ett möte. Det handlar om att vara tillsammans. Det är att i det fördolda möta den Gud som är fördold för oss. Att lägga sig i Guds famn och möta Gud. Att tala till Gud det som ingen annan skall få höra. Det handlar om att vara tillsammans.
Den andra delen av dagens predikotext handlar om en speciell bön. Den vi kallar Herrens bön, eller Fader vår.
Bakgrunden till den bönen torde vara ganska enkel. Johannes Döparen hade lärjungar och de levde tillsammans och de hade också en bön som de hade gemensamt, som var deras bön. När Jesu lärjungar fick höra om detta ville de också ha en bön, som var bara deras.
När de frågade Jesus om han kunde ge dem en bön som skulle bli deras, så sade Jesus, så här skall ni be och så kom Fader vår, bönen till. Den bönen är alltså en bön som förenar oss med Jesus. Det är Jesu och hans lärjungars bön. Men det finns knappast en bön som lästs lera slentrianmässigt är just Fader vår bönen.
Det berättas om två kristna som samtalade om fader vår bönen, och så sade den ena; Om du kan be den koncentrerat, från börjat till slutet, skall du få min häst. Det här hände för länge sedan. Den andre började be och hade bara kommit halvvägs innan han måste fråga: Får jag sadeln också?
Orden kan vara svåra att hålla reda på, och tankarna kan flyga iväg, men det är faktiskt inte så farligt, om bönen är det som Jesus menade att den skall vara. Ett samtal i det fördolda, ett möte med den dolde Guden.
Amen
Bön är inte att rabbla upp ord.
Vad är bön? Bön är ett möte. Det handlar om att vara tillsammans. Det är att i det fördolda möta den Gud som är fördold för oss. Att lägga sig i Guds famn och möta Gud. Att tala till Gud det som ingen annan skall få höra. Det handlar om att vara tillsammans.
Den andra delen av dagens predikotext handlar om en speciell bön. Den vi kallar Herrens bön, eller Fader vår.
Bakgrunden till den bönen torde vara ganska enkel. Johannes Döparen hade lärjungar och de levde tillsammans och de hade också en bön som de hade gemensamt, som var deras bön. När Jesu lärjungar fick höra om detta ville de också ha en bön, som var bara deras.
När de frågade Jesus om han kunde ge dem en bön som skulle bli deras, så sade Jesus, så här skall ni be och så kom Fader vår, bönen till. Den bönen är alltså en bön som förenar oss med Jesus. Det är Jesu och hans lärjungars bön. Men det finns knappast en bön som lästs lera slentrianmässigt är just Fader vår bönen.
Det berättas om två kristna som samtalade om fader vår bönen, och så sade den ena; Om du kan be den koncentrerat, från börjat till slutet, skall du få min häst. Det här hände för länge sedan. Den andre började be och hade bara kommit halvvägs innan han måste fråga: Får jag sadeln också?
Orden kan vara svåra att hålla reda på, och tankarna kan flyga iväg, men det är faktiskt inte så farligt, om bönen är det som Jesus menade att den skall vara. Ett samtal i det fördolda, ett möte med den dolde Guden.
Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar