Henry Byskata:
Den gode herden
Predikan vid högmässa och centrum-kvällskriftskolans konfirmation
Den gode herden
Predikan vid högmässa och centrum-kvällskriftskolans konfirmation
i Trefaldighetskyrkan (Vasa) 6 april 2008 kl. 13.00
Joh. 21:15-19
Joh. 21:15-19
Markus, Kristian med K, Jacke eller Christian med ch, Sanna, Patrick, Therese, Thomas, Kristina, Anton, Susanna och Robert, elva konfirmander, fyra flickor och sju pojkar, kommer om en stund att konfirmeras här i Trefaldighetskyrkan och vara med om sin första nattvardsgång. Kvällsskriftskolan här i centrum inleddes redan i september och avslutas nu närmare sju månader senare. En fin gemensam vandring genom den kristna tron och Bibeln har vi ledare fått ha tillsammans med er konfirmander. Och kontakten med föräldrar, faddrar och andra anhöriga har också hört till.
Tack, bästa föräldrar, för ert fina förtroende och för att ni i ur och skur transporterat era ungdomar till församlingshem och kyrka och till Alskat lägergård. Tack till Jarkko, Heidi och fina hjälpledare och praktikanter, som har vandrat tillsammans med dessa ungdomar. Jag är säker på att det inte på något sätt har varit förgäves! Tvärtom!
En ungdomsarbetsledare i en församling i södra Finland skrev nyligen på Kyrkpressens blogg, att "jag har på ett lustigt plan lärt mig att älska dessa ungar på dessa läger. De flesta är alldeles obetalbara i sin spontanitet. Deras oförstörda frågor om Gud, Jesus och hela kyrkan är en fantastisk källa till tänkande."
Han finner också mindre goda sidor hos dem: "Det är klart att man kan fokusera på lågvattenmärken. Konfirmander är ett pack. Konfirmander kan man inte lita på. Konfirmander frågar efter presenter i stället för Guds rike. Konfirmander ljuger. Konfirmander mobbar varandra etc. etc."
Men så fortsätter han: "Dessa underliga och underbara ungar är precis som du och jag, när vi var unga. Glada, förhoppningsfulla, modiga, rädda, osäkra, roliga, labila och skapta till Guds avbild. De är liksom du och jag älskade av Gud. Dessutom är de en del av den kyrka vi bekänner oss till. Tack gode Gud för konfirmanderna."
Det är lätt att hålla med om detta. Och en notis på kyrkans hemsida berättar, att i fjol år 2007 var antalet konfirmander i hela landet 59.888! Av 15-åringarna deltog 88,5% i konfirmandundervisningen, en ökning med 1.264 konfirmander och 0,3%.
År 2007 skrev också 1.859 personer in sig i kyrkan i samband med skriftskolan och av dem lät 1.114 döpa sig. Antalet hjälpledare var 18.007 och i hjälpledarutbildningen deltog hela 27.053 unga.
År 2007 gick 47.573 unga i lägerskriftskola, 997 i kvällsskriftskola och 3.590 unga i dagskriftskola. Kvällsskriftskolan ökade sin popularitet med drygt 7 procent.
"I skriftskolan", säger man, "är det stora frågor kring liv och död som intresserar de unga. Relationer intresserar mycket - familj, vänner och sällskapande." Man talar också om kriser av olika slag. "Många unga har redan hunnit uppleva mycket i sina liv, också tuffa saker," säger en ungdomsarbetsledare i Mellungsby församling i Helsingfors.
Ungdomarna upplever skriftskolan som en plats, där de ges utrymme att tala både med andra unga och med vuxna. Innehållet i skriftskolan är annorlunda än i skolan, där det inte finns något läroämne inom vars ram man kan tala om stora saker i livet.
De unga är också intresserade av att behandla frågor utgående från kyrkans och trons synvinkel. Skriftskolan är en del av ungdomskulturen, säger kyrkostyrelsens sekreterare för församlingsfostran, men samtidigt är det kyrkans egen grej, som skiljer sig från annat man gör på fritiden. Unga är intresserade av vad kyrkans anställda har för åsikter och vad kristendomen betyder idag. Och han tillägger: en av målsättningarna med konfirmandundervisningen är att stöda familjerna i fostran. Också föräldrar, som inte hör till kyrkan, anser att skriftskolan är en fin sak. En av hemligheterna med skriftskolans popularitet är hjälpledarverksamheten. De 16-18-åringar som blivit konfirmerade erbjuds ansvarsfulla uppgifter. Att det finns hjälpledare med, påverkar skriftskolan så att dess språk och kultur är nära ungdomarna.
Ja, nu har jag uppehållit mig en god stund kring skriftskolan och vad den är och kan vara. Det har jag gjort, för att jag anser att den är så viktig och jag vill tacka er, föräldrar och övriga anhöriga, för att vi under drygt ett halvår fått har era ungdomar till låns. Vi hoppas, att ni låter dem också i fortsättningen få komma med i församlingen, i ungdomsarbete, hjälpledarutbildning, konserter, gudstjänster och nattvardsgångar.
Evangeliet och den predikotext vi hörde Jarkko läsa från altaret, Joh. 21:15-19, är en direkt fortsättning på den text konfirmanderna för en vecka sedan vid weekenden på Alskathemmet mycket levande och engagerade framförde i form av en dramatisering. Detsamma kan jag inte göra här nu, men jag skall använda mig av en fantasiberättelse. Så här går den:
Som vanligt var det lång kö på arbetskraftsbyrån. Han fick tumma länge på den köbricka han hade i handen. De som väntat längst satt bara och stirrade tomt framför sig, medan andra, nykomlingarna, rastlöst vankade av och an i rummet.
Äntligen satt han i besöksfåtöljen och formulerade de oundvikliga orden:
- Jag behöver ett arbete av något slag.
Tjänstemannen rörde inte en min, frågade bara:
- Vad hade ni tänkt er?
- Inget speciellt. Jag tar vad som helst.
- Vad har ni för kvalifikationer?
- Egentligen inga alls. Jag arbetade ett tag som fiskare, men sedan…
- Vad då?
- Tja, något kom emellan. Jag har liksom varit på luffen, kan man säga, drivit omkring med några andra i ett fåfängt försök att förändra samhället litet.
- Jaha, en revolutionsromantiker alltså, utan fast punkt i tillvaron - det gör dig minst sagt en smula svårplacerad. I de flesta fall ställs bestämda krav på plikttrohet, erfarenhet, dokumenterad samarbetsförmåga och så vidare. Livet är ingen lekstuga för drällpellar. Den som ska klara sig behöver både målinriktning, vilja och karaktär…Men, nåja, gå till den här adressen och pröva i alla fall.
Mannen tackade och gick till angiven adress, där den oklanderligt blanka dörrskylten förkunnade: PASTORSEXPEDITION.
- Kom in, hördes en bjudande stämma, som svar på hans knackning.
- Jag söker arbete, sade mannen.
- På det viset, sade prosten bakom skrivbordet och fortsatte:
- Det förhåller sig så, min gode man, att vi för närvarande har en besvärande vakans på posten som förste avbytare för kyrkvaktmästaren, men, sade prosten och mönstrade sin besökare, arbetet ställer bestämda krav på god vandel, oklanderligt uppträdande, behagfullt utseende, ja, vårdad klädsel alltså samt gudfruktighet. - Det sista ordet betonades mycket starkt, varefter harangen avslutades med frågan:
- Är ni döpt?
- Nej, svarade besökaren och tillade halvt för sig själv:
- Det blev liksom aldrig av…
- Går ni regelbundet i kyrkan då? undrade prosten.
- Nej, inte så ofta precis, blev svaret.
- Då kan vi nog tyvärr inte ta emot er i vår gemenskap. Som ni nog förstår måste vi hålla styvt på vissa former. Någon ordning måste det vara också i vår kära kyrka. Jag tänker då givetvis på församlingen. Vad skulle församlingsrådet säga om jag anställde er. Ni förstår säkert - eller hur?
Prosten fick inget svar, utan mannen gick bara tyst sin väg, vilket prosten tolkade så att hans ord fallit i god jord och blivit föremål för meditation och självrannsakan.
- När låter vi Jesus fråga genom oss: - "Älskar du mig?" - i stället för att själva fråga: - "Har vi papper på dig?"
Kanske behöver vi Petri erfarenhet - en upplevelse av det ögonblick, då förnekelsens brännande skuld tas emot i morgonljuset av Någon, som bara bryr sig om den kärlek som
Han ser leva inne i den som Han möter? Där och ingen annanstans examineras den ring, som hålls samman av gemensam svaghet. Där uppenbaras också den allra djupaste innebörden av vad det betyder att vara FRISTÄLLD.
Friställd att tjäna Gud i våra medmänniskor. "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör? Simon, Johannes son, älskar du mig? Simon, Johannes son, har du mig kär?"
Svaret, det tre gånger jakande svaret följdes av Jesu uppmaning: "Följ mig!"
Jag vill avsluta min predikan med att citera en dikt av författaren Bo Setterlind om vad detta att följa Jesus kunde betyda, den heter Tänd ljus:
Tack, bästa föräldrar, för ert fina förtroende och för att ni i ur och skur transporterat era ungdomar till församlingshem och kyrka och till Alskat lägergård. Tack till Jarkko, Heidi och fina hjälpledare och praktikanter, som har vandrat tillsammans med dessa ungdomar. Jag är säker på att det inte på något sätt har varit förgäves! Tvärtom!
En ungdomsarbetsledare i en församling i södra Finland skrev nyligen på Kyrkpressens blogg, att "jag har på ett lustigt plan lärt mig att älska dessa ungar på dessa läger. De flesta är alldeles obetalbara i sin spontanitet. Deras oförstörda frågor om Gud, Jesus och hela kyrkan är en fantastisk källa till tänkande."
Han finner också mindre goda sidor hos dem: "Det är klart att man kan fokusera på lågvattenmärken. Konfirmander är ett pack. Konfirmander kan man inte lita på. Konfirmander frågar efter presenter i stället för Guds rike. Konfirmander ljuger. Konfirmander mobbar varandra etc. etc."
Men så fortsätter han: "Dessa underliga och underbara ungar är precis som du och jag, när vi var unga. Glada, förhoppningsfulla, modiga, rädda, osäkra, roliga, labila och skapta till Guds avbild. De är liksom du och jag älskade av Gud. Dessutom är de en del av den kyrka vi bekänner oss till. Tack gode Gud för konfirmanderna."
Det är lätt att hålla med om detta. Och en notis på kyrkans hemsida berättar, att i fjol år 2007 var antalet konfirmander i hela landet 59.888! Av 15-åringarna deltog 88,5% i konfirmandundervisningen, en ökning med 1.264 konfirmander och 0,3%.
År 2007 skrev också 1.859 personer in sig i kyrkan i samband med skriftskolan och av dem lät 1.114 döpa sig. Antalet hjälpledare var 18.007 och i hjälpledarutbildningen deltog hela 27.053 unga.
År 2007 gick 47.573 unga i lägerskriftskola, 997 i kvällsskriftskola och 3.590 unga i dagskriftskola. Kvällsskriftskolan ökade sin popularitet med drygt 7 procent.
"I skriftskolan", säger man, "är det stora frågor kring liv och död som intresserar de unga. Relationer intresserar mycket - familj, vänner och sällskapande." Man talar också om kriser av olika slag. "Många unga har redan hunnit uppleva mycket i sina liv, också tuffa saker," säger en ungdomsarbetsledare i Mellungsby församling i Helsingfors.
Ungdomarna upplever skriftskolan som en plats, där de ges utrymme att tala både med andra unga och med vuxna. Innehållet i skriftskolan är annorlunda än i skolan, där det inte finns något läroämne inom vars ram man kan tala om stora saker i livet.
De unga är också intresserade av att behandla frågor utgående från kyrkans och trons synvinkel. Skriftskolan är en del av ungdomskulturen, säger kyrkostyrelsens sekreterare för församlingsfostran, men samtidigt är det kyrkans egen grej, som skiljer sig från annat man gör på fritiden. Unga är intresserade av vad kyrkans anställda har för åsikter och vad kristendomen betyder idag. Och han tillägger: en av målsättningarna med konfirmandundervisningen är att stöda familjerna i fostran. Också föräldrar, som inte hör till kyrkan, anser att skriftskolan är en fin sak. En av hemligheterna med skriftskolans popularitet är hjälpledarverksamheten. De 16-18-åringar som blivit konfirmerade erbjuds ansvarsfulla uppgifter. Att det finns hjälpledare med, påverkar skriftskolan så att dess språk och kultur är nära ungdomarna.
Ja, nu har jag uppehållit mig en god stund kring skriftskolan och vad den är och kan vara. Det har jag gjort, för att jag anser att den är så viktig och jag vill tacka er, föräldrar och övriga anhöriga, för att vi under drygt ett halvår fått har era ungdomar till låns. Vi hoppas, att ni låter dem också i fortsättningen få komma med i församlingen, i ungdomsarbete, hjälpledarutbildning, konserter, gudstjänster och nattvardsgångar.
Evangeliet och den predikotext vi hörde Jarkko läsa från altaret, Joh. 21:15-19, är en direkt fortsättning på den text konfirmanderna för en vecka sedan vid weekenden på Alskathemmet mycket levande och engagerade framförde i form av en dramatisering. Detsamma kan jag inte göra här nu, men jag skall använda mig av en fantasiberättelse. Så här går den:
Som vanligt var det lång kö på arbetskraftsbyrån. Han fick tumma länge på den köbricka han hade i handen. De som väntat längst satt bara och stirrade tomt framför sig, medan andra, nykomlingarna, rastlöst vankade av och an i rummet.
Äntligen satt han i besöksfåtöljen och formulerade de oundvikliga orden:
- Jag behöver ett arbete av något slag.
Tjänstemannen rörde inte en min, frågade bara:
- Vad hade ni tänkt er?
- Inget speciellt. Jag tar vad som helst.
- Vad har ni för kvalifikationer?
- Egentligen inga alls. Jag arbetade ett tag som fiskare, men sedan…
- Vad då?
- Tja, något kom emellan. Jag har liksom varit på luffen, kan man säga, drivit omkring med några andra i ett fåfängt försök att förändra samhället litet.
- Jaha, en revolutionsromantiker alltså, utan fast punkt i tillvaron - det gör dig minst sagt en smula svårplacerad. I de flesta fall ställs bestämda krav på plikttrohet, erfarenhet, dokumenterad samarbetsförmåga och så vidare. Livet är ingen lekstuga för drällpellar. Den som ska klara sig behöver både målinriktning, vilja och karaktär…Men, nåja, gå till den här adressen och pröva i alla fall.
Mannen tackade och gick till angiven adress, där den oklanderligt blanka dörrskylten förkunnade: PASTORSEXPEDITION.
- Kom in, hördes en bjudande stämma, som svar på hans knackning.
- Jag söker arbete, sade mannen.
- På det viset, sade prosten bakom skrivbordet och fortsatte:
- Det förhåller sig så, min gode man, att vi för närvarande har en besvärande vakans på posten som förste avbytare för kyrkvaktmästaren, men, sade prosten och mönstrade sin besökare, arbetet ställer bestämda krav på god vandel, oklanderligt uppträdande, behagfullt utseende, ja, vårdad klädsel alltså samt gudfruktighet. - Det sista ordet betonades mycket starkt, varefter harangen avslutades med frågan:
- Är ni döpt?
- Nej, svarade besökaren och tillade halvt för sig själv:
- Det blev liksom aldrig av…
- Går ni regelbundet i kyrkan då? undrade prosten.
- Nej, inte så ofta precis, blev svaret.
- Då kan vi nog tyvärr inte ta emot er i vår gemenskap. Som ni nog förstår måste vi hålla styvt på vissa former. Någon ordning måste det vara också i vår kära kyrka. Jag tänker då givetvis på församlingen. Vad skulle församlingsrådet säga om jag anställde er. Ni förstår säkert - eller hur?
Prosten fick inget svar, utan mannen gick bara tyst sin väg, vilket prosten tolkade så att hans ord fallit i god jord och blivit föremål för meditation och självrannsakan.
- - -Nej, Petrus, om det nu var han, stod sig slätt i anställningsintervjuerna. Både kyrka och samhälle klarar sig bra utan hans tjänster, när de är rörande överens om att krav måste ställas, ansvar utkrävas och jordbundna ordningar upprätthållas. Ingen törs lägga något tyngre ansvar på en vindflöjel som Petrus i den värld som bara godkänner skriftliga meriter och i en kyrka, där bara medlemmar med dop- och konfirmationsbevis och präster med skäggväxt godkänns.
- När låter vi Jesus fråga genom oss: - "Älskar du mig?" - i stället för att själva fråga: - "Har vi papper på dig?"
Kanske behöver vi Petri erfarenhet - en upplevelse av det ögonblick, då förnekelsens brännande skuld tas emot i morgonljuset av Någon, som bara bryr sig om den kärlek som
Han ser leva inne i den som Han möter? Där och ingen annanstans examineras den ring, som hålls samman av gemensam svaghet. Där uppenbaras också den allra djupaste innebörden av vad det betyder att vara FRISTÄLLD.
Friställd att tjäna Gud i våra medmänniskor. "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör? Simon, Johannes son, älskar du mig? Simon, Johannes son, har du mig kär?"
Svaret, det tre gånger jakande svaret följdes av Jesu uppmaning: "Följ mig!"
Jag vill avsluta min predikan med att citera en dikt av författaren Bo Setterlind om vad detta att följa Jesus kunde betyda, den heter Tänd ljus:
Låt intet mörker hindra dig
att söka Ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.
Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.
Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker.
tänd frihetens ljus i ofrihetens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.
Tänd ljus!
Amen. aHhAN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar