Predikan: Fastlagssöndagen

Eva-Lotta Blom:
Guds kärleks offerväg
Lovisa kyrka 19.2.2012

Se, vi går upp till Jerusalem börjar den psalm vi skall sjunga efter predikan. Jesu offentliga verksamhet i Galileen når en vändpunkt. Nu börjar han sin vandring mot Jerusalem, mot lidande och död. Fastetiden inleds med Askonsdagen fr.o.m nästa onsdag. Då avskalas också liturgin i gudstjänst och högmässa och tex. sångpartiernas hallelujan uteblir. Vi får förbereda oss i hjärta och sinne inför det som sedan kommer att ske i Jerusalem.
Vi ser en bild framför oss med Jesus som vandrar först och åtföljs av lärjungarna som är fyllda av bävan. Jesus vet vad som väntar honom men han vandrar modigt och tappert mot sitt mål. Att gå upp till Jerusalem, med det sinnelag som Jesus hade, betyder att gå från en säker och trygg plats till en osäker ja, rent av farlig plats. Det är att gå från en plats som inte betyder stor försakelse till en plats där priset som måste betalas är oerhört högt. Det är många som aldrig går den vägen, utan stannar kvar i det trygga Galileen. Gränsen mellan Galileen och Jerusalem är en viktig gräns. När vi går över den gränsen går vi från det bekväma till det obekväma och måste kanske fatta beslut som inte är lätta men som alltid kämpar emot sociala orättvisor och är på de människors sida som kommit i kläm. Ibland måste vi vara som det lilla barnet i sagan om Kejsarens nya kläder där han utbrister att kejsaren överhuvudtaget inte bär några kläder.
"Den som vill vara stor bland er skall vara den andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav" säger Jesus åt sina lärjungar. Paradoxen med vem som är stor i Guds rike.. Det är slaven eller den som tjänar de andra som är störst i Guds rike. Om vi vill ta Jesu ord på allvar skall vi ha ett tjänande sinnelag.
Jesus frågade ofta när han skulle bota någon från en sjukdom: “vad vill du att jag skall göra för dig?” Det frågar han också i dagens evangelietext av lärjungarna Jakob och Johannes. Vad vill ni att jag skall göra för er? Och vad vill vi att Jesus skall göra för oss idag? Är vi färdiga att låta Gud ta över våra liv?
Vi kanske ber om välsignelse i våra liv och det är alltid en bra sak - men då måste vi vara färdiga att låta Gud bearbeta oss. Att bli fria från vårt knutna jag, att tro på Gud och att förlora oss själva i något större så att livet inte bara kretsar kring jaget och mitt eget.
Det finns en annan gräns i dagens evangelietext. Den första gränsen handlade om Galileen och Jerusalem.
Jesus säger att Människosonen inte har kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. Jesu verksamhet gick inte ut på att han skulle bli tjänad, den passiva rösten som vi kan kalla den. Han utövade den aktiva rösten ”han tjänade”. Vi får också som kristna söka oss från det passiva emottagandet till det aktiva utövandet. Dethär är också en gräns, en vattendelare. Varje människa börjar sitt liv med att ta emot. Vi är älskade förrän vi älskar. Vi är beskyddade förrän vi beskyddar. Den dagen kommer då vi övergår från den passiva till den aktiva rösten. Endast när vi går över denna gräns kan vi uppleva livet till fullo, med glädje och tacksamhet. Den kristna upplevelsen börjar i det passiva: vi är kallade av Gud, älskade, beskyddade och frigjorda. Upplevelsen skall gå vidare till det aktiva: kalla, älska, beskydda, frigör!
Med Fransiskus ord kan vi instämma: Det är genom att ge som man får, det är genom att glömma sig själv som man finner sig själv, det är genom att förlåta som man får förlåtelse, och det är genom att dö som man kan uppstå till evigt liv.” Amen.