Karl af Hällström:
Sanning, lögn – och kärlek
Predikan i Lovisa kyrka 26.2.2012
Sanning, lögn – och kärlek
Predikan i Lovisa kyrka 26.2.2012
Sanningen är besvärlig. Därför råkar sanningssägare allt som oftast ut för svårigheter. Vi gömmer oss hellre under ett täcke av behagliga halvsanningar, osanningar och lögner än att vi skulle exponera oss för sanningens avslöjande ljus.
Det besvärliga är att också sanningen kan användas som lögn. Osanna lögner är rätt lätta att avslöja, helt enkelt genom att ta reda på sanningen. Sanna lögner kan däremot inte avslöjas på det sättet, just eftersom de är sanna.
”Men nu yrar nog den där prästen – inte kan ju lögner vara sanna!” Visst kan de – det har vi exempel på i dagens bibeltexter.
I syndafallsberättelsen (1Mos 3), som utgör dagens första läsning, finns det två träd mitt i Edens trädgård, kunskapens träd och livets träd. Dessa får människorna inte äta av. Ormen, som traditionellt anses vara djävulen, frågar: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?" Kvinnan svarade: "Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö." Ormen sade: "Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont." Och det är sant, det han säger. Frukten är inte i sig giftig, utan den ger kunskap och insikt. Det är inte hela sanningen, för människornas olydnad leder till att de blir fördrivna ur Eden, och döden kommer in i världen. Gud hade alltså rätt när han sade: "Gör ni det kommer ni att dö." Men det fungerade på ett annat sätt än ormen antydde.
Men inte desto mindre ljög ormen för människorna genom att tala sanning. Därför föll de också för frestelsen, med kända följder.
Samma genom tiderna framgångsrika taktik använder djävulen när han frestar Jesus i öknen (Mt 4:1-11), fast den här gången har taktiken inte framgång.
Efter att Jesus har blivit döpt av Johannes döparen, går han ut i öknen. Efter att ha fastat där i fyrtio dygn blev han till slut hungrig, vilket kanske inte är direkt förvånande. Jesus, som är medveten om sin kallelse, blir frestad just genom denna kallelse. Han, som är Guds son, har makt att förvandla vatten till vin och stenar till bröd. Djävulen talar alltså sanning genom att påstå att det skulle lyckas. Men vilket skulle motivet vara? Jesu egen bekvämlighet? Det var inte därför han kom till världen. Jesus kontrar därför med ett bibelcitat.
Den andra frestelsen är en utveckling av den första. Också här gäller det sådant som Jesus verkligen kan göra som Guds son. Den som kan gå på vattnet, kan säkert hoppa ner från tempelmuren. Utan att ta skada, menar jag. Själva hoppet skulle vi väl klara av lite till mans; problemen skulle komma först på marknivå. Men Jesu uppgift var inte att syssla med spektakulära trick, utan att leda folk in i Guds rike. Därför vägrar han gå med på det.
Det intressanta i denna andra frestelse är att också djävulen kommer med ett bibelcitat. Det är den 91 psaltarpsalmen han citerar, men han gör det lite på sitt eget sätt. Relevanta delar av den psalmen lyder så här: Den som bor i den Högstes skydd och vilar i den Väldiges skugga, han säger: "Herren är min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på." […] Du behöver inte frukta nattens fasor eller pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i dunklet eller farsoten som härjar i middagshettan. Tusen kan falla bredvid dig, ja, tiotusen vid din sida, men du skall inte drabbas. […] Din tillflykt är Herren, du har gjort den Högste till ditt värn. Inget ont skall drabba dig, ingen olycka komma nära ditt hus. Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går. De bär dig på sina händer, så att du inte stöter foten mot någon sten. Över lejon och ormar går du fram, du trampar på vilddjur och drakar. […]
Vi kan märka att djävulen rycker den elfte versen ur sitt sammanhang och dessutom citerar den bara delvis. Det korrekta citatet vore ju: Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går. De bär dig på sina händer, så att du inte stöter foten mot någon sten. Djävulen utelämnar det där om att skydda dig var du än går, så att det låter som om änglarnas uppgift verkligen vore att vara någon sorts rep för Jesu benjihopp.
Men inte nog med det. Psalm 91 skall knappast läsas så bokstavligt som den är skriven. Vem tror att en troende inte kunde råka ut för pilen som flyger om dagen, […] pesten som smyger i dunklet eller farsoten som härjar i middagshettan? Vi råkar nog illa ut om vi faktiskt börjar sporta med att följa det där om "Över lejon och ormar går du fram, du trampar på vilddjur och drakar." Jag misstänker att sagda djur nog skulle protestera rätt våldsamt mot en sådan behandling. Psalmens poäng kommer fram i början. Den som lever i tillit till Gud kan konstatera: "Herren är min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på." Vi kan råka ut för det ena och det andra, men tron på Gud hjälper oss att inte förtvivla mitt i prövningen.
Beklagligt ofta stöter vi än i dag på bibeltolkning i djävulskt bokstavlig anda.
Jesus sätter det hela i perspektiv genom att också han citera Bibeln, men denna gång på ett korrekt sätt, genom att peka på Gud.
Också i den tredje frestelsen talar djävulen sanning. Han visar all jordens rikedom och härlighet för Jesus – och det finns mycket som är härligt här på jorden! – och så säger han att Jesus skall få allt detta, bara han tillber honom, djävulen. Detta är sant. Genom att tillbe djävulen, åtminstone indirekt, kan vi uppnå mycket. Djävulen kunde verkligen ha gett Jesus all världens rikedom, makt och härlighet. Det han underlåter att nämna är att allt sådant är förgängligt. Han nämner inte hur snabbt Jesus vore tvungen att lämna allt det ifrån sig igen. Djävulens sanning är alltså återigen begränsad.
Jesus svarar med ytterligare ett bibelcitat, som åter pekar på Gud, den eviga sanningens källa. Då ger djävulen upp.
Det svåra valet ställs vi människor inte inför när sanning står mot lögn. Då väljer väl de flesta sanningen. Det svåra valet är när sanning står mot sanning. Vilken sanning skall vi då välja? Djävulen frestade både människorna i Eden och Jesus med sanningar, som på något vis var begränsade. Men begränsningarna i sanningen är svåra att upptäcka, särskilt när det är så djävulskt lätt att citera Bibeln på ett sanningsbegränsat sätt. ”Ni kommer inte att dö”, säger djävulen till kvinnan. Det är sant, men ni kommer att bli dödliga. ”Jag kan ge dig allt detta”, säger djävulen till Jesus. Det är sant, men det är bara tillfälligt.
Gud är sanningens gud, och i honom finns ingen lögn. Men sanning finns också annanstans. Det som skiljer den fullkomliga sanningen hos Gud från annan, begränsad sanning är att Gud är kärlek. Någonting som är helt och hållet sant, men inte sägs i kärlek, är inte fullkomlig sanning. Det är endast i kombination med kärleken som sanningen blir fullkomlig och gudomlig.
För att ta ett banalt exempel: Om man säger åt någon: ”Oj vad du har ful näsa!” så kan det vara objektivt sant, men knappast kärleksfullt. Sanning i kombination med kärlek vore att säga: ”Du är just sådan som Gud har skapat dig!”
(Vad klagar ni på, jag sade ju att exemplet var banalt!)
Vad gäller den djävulska bibeltolkningen i detta ljus, vill jag säga att vi alltid måste läsa och tolka Bibeln med Jesus som föredöme och ledstjärna. Jesus älskade oss så mycket att han gick i döden för vår skull. Jesus tog avstånd från bokstavlig och traditionell bibelutläggning och gav oss ett nytt ljus i vilket vi skall läsa Skriften – inte bokstav, utan Ande; inte enbart sanning, utan främst kärlek.
Och den som använder sanningen till att såra andra, felar i kärlekslöshet!
Hur kan vi genomskåda dessa begränsade sanningar? Det hjälper inte att kolla deras sanningshalt, eftersom de ju faktiskt är sanna. Det vi måste kontrollera är vilken resonansbotten de har i oss. Vad i oss vibrerar i takt med den sanning vi hör? Är det vår äregirighet som gör att vi vill ha all kunskap? Är det vårt habegär och maktbegär som gör att vi vill lägga under oss alla världens riken? Är det någon annan självisk drift hos oss? Eller är det kärleken?
Hur kan vi då känna igen vilken resonansbotten det sanna budskapet har i oss? Här kommer fastan in. Under fastan – och gärna också annars – får vi med Guds hjälp skala av oss allt det som är onödigt och tränga in i kärnan. Vi får granska oss själva för att se vilka drivkrafter vi har i vårt liv. Är det själviskhet och girighet är det illa. Är det sanning och rättvisa är det bra. Är det kärlek som är drivkraften, så är det så nära fullkomlighet som vi syndiga människor kan komma.
Jesus, var med oss då vi strävar efter sanningen. Ge oss din kärlek och hjälp oss att ge den vidare. Endast så kan vi också finna sanningen. Amen.
Det besvärliga är att också sanningen kan användas som lögn. Osanna lögner är rätt lätta att avslöja, helt enkelt genom att ta reda på sanningen. Sanna lögner kan däremot inte avslöjas på det sättet, just eftersom de är sanna.
”Men nu yrar nog den där prästen – inte kan ju lögner vara sanna!” Visst kan de – det har vi exempel på i dagens bibeltexter.
I syndafallsberättelsen (1Mos 3), som utgör dagens första läsning, finns det två träd mitt i Edens trädgård, kunskapens träd och livets träd. Dessa får människorna inte äta av. Ormen, som traditionellt anses vara djävulen, frågar: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?" Kvinnan svarade: "Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö." Ormen sade: "Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont." Och det är sant, det han säger. Frukten är inte i sig giftig, utan den ger kunskap och insikt. Det är inte hela sanningen, för människornas olydnad leder till att de blir fördrivna ur Eden, och döden kommer in i världen. Gud hade alltså rätt när han sade: "Gör ni det kommer ni att dö." Men det fungerade på ett annat sätt än ormen antydde.
Men inte desto mindre ljög ormen för människorna genom att tala sanning. Därför föll de också för frestelsen, med kända följder.
Samma genom tiderna framgångsrika taktik använder djävulen när han frestar Jesus i öknen (Mt 4:1-11), fast den här gången har taktiken inte framgång.
Efter att Jesus har blivit döpt av Johannes döparen, går han ut i öknen. Efter att ha fastat där i fyrtio dygn blev han till slut hungrig, vilket kanske inte är direkt förvånande. Jesus, som är medveten om sin kallelse, blir frestad just genom denna kallelse. Han, som är Guds son, har makt att förvandla vatten till vin och stenar till bröd. Djävulen talar alltså sanning genom att påstå att det skulle lyckas. Men vilket skulle motivet vara? Jesu egen bekvämlighet? Det var inte därför han kom till världen. Jesus kontrar därför med ett bibelcitat.
Den andra frestelsen är en utveckling av den första. Också här gäller det sådant som Jesus verkligen kan göra som Guds son. Den som kan gå på vattnet, kan säkert hoppa ner från tempelmuren. Utan att ta skada, menar jag. Själva hoppet skulle vi väl klara av lite till mans; problemen skulle komma först på marknivå. Men Jesu uppgift var inte att syssla med spektakulära trick, utan att leda folk in i Guds rike. Därför vägrar han gå med på det.
Det intressanta i denna andra frestelse är att också djävulen kommer med ett bibelcitat. Det är den 91 psaltarpsalmen han citerar, men han gör det lite på sitt eget sätt. Relevanta delar av den psalmen lyder så här: Den som bor i den Högstes skydd och vilar i den Väldiges skugga, han säger: "Herren är min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på." […] Du behöver inte frukta nattens fasor eller pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i dunklet eller farsoten som härjar i middagshettan. Tusen kan falla bredvid dig, ja, tiotusen vid din sida, men du skall inte drabbas. […] Din tillflykt är Herren, du har gjort den Högste till ditt värn. Inget ont skall drabba dig, ingen olycka komma nära ditt hus. Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går. De bär dig på sina händer, så att du inte stöter foten mot någon sten. Över lejon och ormar går du fram, du trampar på vilddjur och drakar. […]
Vi kan märka att djävulen rycker den elfte versen ur sitt sammanhang och dessutom citerar den bara delvis. Det korrekta citatet vore ju: Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går. De bär dig på sina händer, så att du inte stöter foten mot någon sten. Djävulen utelämnar det där om att skydda dig var du än går, så att det låter som om änglarnas uppgift verkligen vore att vara någon sorts rep för Jesu benjihopp.
Men inte nog med det. Psalm 91 skall knappast läsas så bokstavligt som den är skriven. Vem tror att en troende inte kunde råka ut för pilen som flyger om dagen, […] pesten som smyger i dunklet eller farsoten som härjar i middagshettan? Vi råkar nog illa ut om vi faktiskt börjar sporta med att följa det där om "Över lejon och ormar går du fram, du trampar på vilddjur och drakar." Jag misstänker att sagda djur nog skulle protestera rätt våldsamt mot en sådan behandling. Psalmens poäng kommer fram i början. Den som lever i tillit till Gud kan konstatera: "Herren är min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på." Vi kan råka ut för det ena och det andra, men tron på Gud hjälper oss att inte förtvivla mitt i prövningen.
Beklagligt ofta stöter vi än i dag på bibeltolkning i djävulskt bokstavlig anda.
Jesus sätter det hela i perspektiv genom att också han citera Bibeln, men denna gång på ett korrekt sätt, genom att peka på Gud.
Också i den tredje frestelsen talar djävulen sanning. Han visar all jordens rikedom och härlighet för Jesus – och det finns mycket som är härligt här på jorden! – och så säger han att Jesus skall få allt detta, bara han tillber honom, djävulen. Detta är sant. Genom att tillbe djävulen, åtminstone indirekt, kan vi uppnå mycket. Djävulen kunde verkligen ha gett Jesus all världens rikedom, makt och härlighet. Det han underlåter att nämna är att allt sådant är förgängligt. Han nämner inte hur snabbt Jesus vore tvungen att lämna allt det ifrån sig igen. Djävulens sanning är alltså återigen begränsad.
Jesus svarar med ytterligare ett bibelcitat, som åter pekar på Gud, den eviga sanningens källa. Då ger djävulen upp.
Det svåra valet ställs vi människor inte inför när sanning står mot lögn. Då väljer väl de flesta sanningen. Det svåra valet är när sanning står mot sanning. Vilken sanning skall vi då välja? Djävulen frestade både människorna i Eden och Jesus med sanningar, som på något vis var begränsade. Men begränsningarna i sanningen är svåra att upptäcka, särskilt när det är så djävulskt lätt att citera Bibeln på ett sanningsbegränsat sätt. ”Ni kommer inte att dö”, säger djävulen till kvinnan. Det är sant, men ni kommer att bli dödliga. ”Jag kan ge dig allt detta”, säger djävulen till Jesus. Det är sant, men det är bara tillfälligt.
Gud är sanningens gud, och i honom finns ingen lögn. Men sanning finns också annanstans. Det som skiljer den fullkomliga sanningen hos Gud från annan, begränsad sanning är att Gud är kärlek. Någonting som är helt och hållet sant, men inte sägs i kärlek, är inte fullkomlig sanning. Det är endast i kombination med kärleken som sanningen blir fullkomlig och gudomlig.
För att ta ett banalt exempel: Om man säger åt någon: ”Oj vad du har ful näsa!” så kan det vara objektivt sant, men knappast kärleksfullt. Sanning i kombination med kärlek vore att säga: ”Du är just sådan som Gud har skapat dig!”
(Vad klagar ni på, jag sade ju att exemplet var banalt!)
Vad gäller den djävulska bibeltolkningen i detta ljus, vill jag säga att vi alltid måste läsa och tolka Bibeln med Jesus som föredöme och ledstjärna. Jesus älskade oss så mycket att han gick i döden för vår skull. Jesus tog avstånd från bokstavlig och traditionell bibelutläggning och gav oss ett nytt ljus i vilket vi skall läsa Skriften – inte bokstav, utan Ande; inte enbart sanning, utan främst kärlek.
Och den som använder sanningen till att såra andra, felar i kärlekslöshet!
Hur kan vi genomskåda dessa begränsade sanningar? Det hjälper inte att kolla deras sanningshalt, eftersom de ju faktiskt är sanna. Det vi måste kontrollera är vilken resonansbotten de har i oss. Vad i oss vibrerar i takt med den sanning vi hör? Är det vår äregirighet som gör att vi vill ha all kunskap? Är det vårt habegär och maktbegär som gör att vi vill lägga under oss alla världens riken? Är det någon annan självisk drift hos oss? Eller är det kärleken?
Hur kan vi då känna igen vilken resonansbotten det sanna budskapet har i oss? Här kommer fastan in. Under fastan – och gärna också annars – får vi med Guds hjälp skala av oss allt det som är onödigt och tränga in i kärnan. Vi får granska oss själva för att se vilka drivkrafter vi har i vårt liv. Är det själviskhet och girighet är det illa. Är det sanning och rättvisa är det bra. Är det kärlek som är drivkraften, så är det så nära fullkomlighet som vi syndiga människor kan komma.
Jesus, var med oss då vi strävar efter sanningen. Ge oss din kärlek och hjälp oss att ge den vidare. Endast så kan vi också finna sanningen. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar