Eva-Lotta Blom:
Den upphöjde Herren
Evangelium: Luk. 24:46-53
Lovisa kyrka 17.5.2012
Den upphöjde Herren
Evangelium: Luk. 24:46-53
Lovisa kyrka 17.5.2012
Det fordras ett visst avstånd att se. Om någon kommer riktigt nära, som i en omfamning, försvinner han ur synfältet. Sitt eget ansikte kan man inte se, om man inte skapar ett avstånd till det med hjälp av en spegel.
Vi kanske tänker att Kristi himmelsfärd innebär skilsmässa och ökat avstånd mellan Jesus och lärjungarna. Men egentligen är det tvärtom. Avstånd finns bara i materien, i tid och rum. När Jesus lyfts ut ur tid och rum upphör för hans del alla avstånd. Allt är nära. Allt är nu. Allt är ett.
“Uppfor till himlarna, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida” betyder att han nu delar Faderns förmåga att vara allestädes närvarande. Himlen är inte en plats utan snarare en närvaro. Himlen är här, mitt ibland oss, inom oss.
Härlighetens land är utom synhåll därför att det är inom oss. Det är oupptäckt av de flesta men gör sig ständigt påmint som saknad och längtan. Och finns inte förbindelsen med gudsnärvaron inom oss, är vi avskurna från våra egna rötter.
I evangelietexten står det att Jesus säger: “Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.” Inte från någon fjärran plats utan med början i Jerusalem, där som hoppet slocknade, där som lärjungarna skingrades och flydde undan. Där skall evangeliet predikas och hoppet på nytt tändas. Jesus fortsätter: “Ni skall vittna om allt detta” och visst fick de vittna - till ett högt pris. Flera av lärjungarna dog ju martyrdöden.
Men Jesus lovade lärjungarna att de skulle bli “rustade med kraft från höjden.” Närhelst det föds något i Guds hjärta som måste bli gjort, förbinder han sig med en levande själ.
Det är sällan han väljer en mäktig människa att utföra uppgiften.
Gud rör sig i det stilla och enkla. Jag kommer att tänka på berättelsen om Elia som möter Gud, inte i den stora starka stormen, inte i jordbävningen, inte i elden utan i den stilla susningen. Där fanns Gud. Och Gud är färdig att handla närhelst vi är färdiga att gå hans vägar. Lärjungarna var färdiga att gå Guds vägar och Gud verkade genom dem. Vi har fått följa med Jesus och lärjungarna från Långfredagens bävan till påskmorgonens förundran och nu Kristi himmelsfärdsdagen då Jesus fördes upp till himlen. Det är egentligen en mycket mänsklig bild som vi får av dessa Jesu lärjungar. De går igenom hela känsloskalan från rädsla och tvivel till glädje, kärlek och tro på den Uppståndne Kristus.
Kristus upphöjdes till himlen. Han har stigit upp till sin tron i himlen och sitter på Faderns högra sida. Han har getts all makt i himlen och på jorden. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek.
Vi kanske tänker att Kristi himmelsfärd innebär skilsmässa och ökat avstånd mellan Jesus och lärjungarna. Men egentligen är det tvärtom. Avstånd finns bara i materien, i tid och rum. När Jesus lyfts ut ur tid och rum upphör för hans del alla avstånd. Allt är nära. Allt är nu. Allt är ett.
“Uppfor till himlarna, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida” betyder att han nu delar Faderns förmåga att vara allestädes närvarande. Himlen är inte en plats utan snarare en närvaro. Himlen är här, mitt ibland oss, inom oss.
Härlighetens land är utom synhåll därför att det är inom oss. Det är oupptäckt av de flesta men gör sig ständigt påmint som saknad och längtan. Och finns inte förbindelsen med gudsnärvaron inom oss, är vi avskurna från våra egna rötter.
I evangelietexten står det att Jesus säger: “Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.” Inte från någon fjärran plats utan med början i Jerusalem, där som hoppet slocknade, där som lärjungarna skingrades och flydde undan. Där skall evangeliet predikas och hoppet på nytt tändas. Jesus fortsätter: “Ni skall vittna om allt detta” och visst fick de vittna - till ett högt pris. Flera av lärjungarna dog ju martyrdöden.
Men Jesus lovade lärjungarna att de skulle bli “rustade med kraft från höjden.” Närhelst det föds något i Guds hjärta som måste bli gjort, förbinder han sig med en levande själ.
Det är sällan han väljer en mäktig människa att utföra uppgiften.
Gud rör sig i det stilla och enkla. Jag kommer att tänka på berättelsen om Elia som möter Gud, inte i den stora starka stormen, inte i jordbävningen, inte i elden utan i den stilla susningen. Där fanns Gud. Och Gud är färdig att handla närhelst vi är färdiga att gå hans vägar. Lärjungarna var färdiga att gå Guds vägar och Gud verkade genom dem. Vi har fått följa med Jesus och lärjungarna från Långfredagens bävan till påskmorgonens förundran och nu Kristi himmelsfärdsdagen då Jesus fördes upp till himlen. Det är egentligen en mycket mänsklig bild som vi får av dessa Jesu lärjungar. De går igenom hela känsloskalan från rädsla och tvivel till glädje, kärlek och tro på den Uppståndne Kristus.
Kristus upphöjdes till himlen. Han har stigit upp till sin tron i himlen och sitter på Faderns högra sida. Han har getts all makt i himlen och på jorden. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar