Eva-Lotta Blom:
Hjärtats samtal med Gud
Evangelium: Luk.11:5-13
Lovisa kyrka 13.5.2012
Hjärtats samtal med Gud
Evangelium: Luk.11:5-13
Lovisa kyrka 13.5.2012
Pingis med Gud?
Så ljöd rubriken för denna bönsöndag för ett år sedan då jag gjorde min församlingspraktik i Högfors församling. Det var en familjemässa och jag ville berätta för barnen om bönen och tog denna bild till hjälp.
Jag liknade pingisspelandet vid en diskussion mellan två människor. Jag talar till dig och du svarar mig. Så talade jag om att Gud mer än gärna också vill tala med oss – spela pingis med oss, för att nu använda den bilden.
Men väl, det var för ett år sedan i Högfors.
Bön kan ibland vara en kamp, precis som Jakobs kamp med ängeln som vi läser om i Gamla testamentet. När Jesus bad, ibland hela natten, kan vi vara säkra på att han inte bara tyst inväntade Gud. Vi behöver bara komma ihåg Getsemane.
Men den kamp som vi har att kämpa är inte mot Gud utan mot andemakter och också ibland en kamp med oss själva. Vi ber om och om igen och kämpar med vår egen stolthet, själviskhet och likgiltighet. Vi lider av att inte kunna frigöra oss och verkligen be till Gud. Bönens kamp är inte vår kamp med Gud, utan Guds kamp med oss, på ett sätt. När vi ber - då bearbetar Gud oss och formar oss.
Att be, att söka, att bulta – de kan alla vara en bild för den begärande, sökande bönen. Det är som om Jesus skulle vilja poängtera att vi skall be ihärdigt och söka oförtröttat. Att vi skall be regelbundet och troget; “ var inte rädda för att söka och var inte modfällda från att be” är det som om Jesus skulle säga till oss.
Poängen med berättelsen om det finns någon far ibland oss som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg, är den att vi inte behöver köpslå med Gud. Han vet vad vi behöver förrän vi ens bett om det och han är på vår sida. Han är en Fader som älskar oss och vill oss väl. Vi kan lita på hans godhet och skall inte tänka att vi besvärar Gud när vi ber. Gud bryr sig om oss, han lyssnar till våra böner och han gläds över att ge oss det vi behöver.
Och fastän Gud inte alltid ger oss allt vi ber honom om , är han ändå alltid färdig att ge sin bästa gåva – den heliga anden. Den kan han ge oss bara om vi ber om den.
Jag tycker om Margareta Melins texter och för denna söndag har hon skrivit denna text: “Vi går och talar om bönen, en vän och jag. Om den dröm vi delar med många om en levande gudsrelation. Om tillit och tillhörighet som inte blir ifrågasatt. Om enhet innanför mångfalden av ord och handlingar.
Då kommer min vän att tänka på styvmorsviolen som en illustration av tillbedjan, där den står vid hennes stuga i hundratal och vänder sig efter solen. Viola Tricolor kallade Linné henne för det tre färgernas skull. Dessförinnan hade hon namnet Herba Trinitatis, får jag veta, Heliga Trefaldighets blomma.
Men vad har styvmor med denna lilla solälskare att göra? undrar jag. Jo, med kronbladens förhållande till foderbladen. De två översta kronbladen är styvmoderligt behandlade och får till skillnad från de andra bladbarnen sitta på ett och samma foderblad. Styvmodern själv sitter på två. Tre namn med helt olika klang på samma lilla blomma!
Lilla Viola Tricolor, i henne kan jag se skapelsen återspegla skaparen. I sin anspråkslösa skönhet säger hon till mig :”Också du har ett bortglömt mycket vackrare namn.
Genom att vända dig mot den eviga solen kommer du att minnas vem du är. En underbar spegel finns i dig och kallar på din uppmärksamhet. Inför den döljer sig inte himlen. Du är mycket mer än jag, säger blomman, en återspegling av Treenigheten, en Herba Trinitatis.
Och så vill jag önska alla som är mamma, mormor, farmor eller svärmor: En riktigt välsignad och glad Morsdag!
Så ljöd rubriken för denna bönsöndag för ett år sedan då jag gjorde min församlingspraktik i Högfors församling. Det var en familjemässa och jag ville berätta för barnen om bönen och tog denna bild till hjälp.
Jag liknade pingisspelandet vid en diskussion mellan två människor. Jag talar till dig och du svarar mig. Så talade jag om att Gud mer än gärna också vill tala med oss – spela pingis med oss, för att nu använda den bilden.
Men väl, det var för ett år sedan i Högfors.
Bön kan ibland vara en kamp, precis som Jakobs kamp med ängeln som vi läser om i Gamla testamentet. När Jesus bad, ibland hela natten, kan vi vara säkra på att han inte bara tyst inväntade Gud. Vi behöver bara komma ihåg Getsemane.
Men den kamp som vi har att kämpa är inte mot Gud utan mot andemakter och också ibland en kamp med oss själva. Vi ber om och om igen och kämpar med vår egen stolthet, själviskhet och likgiltighet. Vi lider av att inte kunna frigöra oss och verkligen be till Gud. Bönens kamp är inte vår kamp med Gud, utan Guds kamp med oss, på ett sätt. När vi ber - då bearbetar Gud oss och formar oss.
Att be, att söka, att bulta – de kan alla vara en bild för den begärande, sökande bönen. Det är som om Jesus skulle vilja poängtera att vi skall be ihärdigt och söka oförtröttat. Att vi skall be regelbundet och troget; “ var inte rädda för att söka och var inte modfällda från att be” är det som om Jesus skulle säga till oss.
Poängen med berättelsen om det finns någon far ibland oss som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg, är den att vi inte behöver köpslå med Gud. Han vet vad vi behöver förrän vi ens bett om det och han är på vår sida. Han är en Fader som älskar oss och vill oss väl. Vi kan lita på hans godhet och skall inte tänka att vi besvärar Gud när vi ber. Gud bryr sig om oss, han lyssnar till våra böner och han gläds över att ge oss det vi behöver.
Och fastän Gud inte alltid ger oss allt vi ber honom om , är han ändå alltid färdig att ge sin bästa gåva – den heliga anden. Den kan han ge oss bara om vi ber om den.
Jag tycker om Margareta Melins texter och för denna söndag har hon skrivit denna text: “Vi går och talar om bönen, en vän och jag. Om den dröm vi delar med många om en levande gudsrelation. Om tillit och tillhörighet som inte blir ifrågasatt. Om enhet innanför mångfalden av ord och handlingar.
Då kommer min vän att tänka på styvmorsviolen som en illustration av tillbedjan, där den står vid hennes stuga i hundratal och vänder sig efter solen. Viola Tricolor kallade Linné henne för det tre färgernas skull. Dessförinnan hade hon namnet Herba Trinitatis, får jag veta, Heliga Trefaldighets blomma.
Men vad har styvmor med denna lilla solälskare att göra? undrar jag. Jo, med kronbladens förhållande till foderbladen. De två översta kronbladen är styvmoderligt behandlade och får till skillnad från de andra bladbarnen sitta på ett och samma foderblad. Styvmodern själv sitter på två. Tre namn med helt olika klang på samma lilla blomma!
Lilla Viola Tricolor, i henne kan jag se skapelsen återspegla skaparen. I sin anspråkslösa skönhet säger hon till mig :”Också du har ett bortglömt mycket vackrare namn.
Genom att vända dig mot den eviga solen kommer du att minnas vem du är. En underbar spegel finns i dig och kallar på din uppmärksamhet. Inför den döljer sig inte himlen. Du är mycket mer än jag, säger blomman, en återspegling av Treenigheten, en Herba Trinitatis.
Och så vill jag önska alla som är mamma, mormor, farmor eller svärmor: En riktigt välsignad och glad Morsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar