Eva-Lotta Blom:
Guds folks hemlängtan
Evangelium: Joh.14:1-7
Lovisa kyrka 29.4.2012
Guds folks hemlängtan
Evangelium: Joh.14:1-7
Lovisa kyrka 29.4.2012
Avskedstalet som Johannes evangeliets 14-17 kapitlen kallats för, saknar motsvarighet i de andra evangelierna. Här talar Jesus i mycket personliga ordalag om livet, andlighet, bön, hopp och tröst, om Gud och om himlen. Dessutom innehåller Avskedstalet de berömda Jesu orden: Jag är vägen, sanningen och livet.
Avskedstalet börjar med Jesu ord till lärjungarna: Känn ingen oro. Dessa Jesu lärjungar hade pga omständigheterna mycket att oroa sig för. Deras Mästare hade sagt att han skulle gå bort. Vart skulle han gå? De kunde inte förstå det. Dessutom hade en av dem, Judas Iskariot, förrått Jesus. Orden som Jesus uttalar innan dagens evangelietext handlar om Petrus som Jesus förutsade att skulle förneka honom.
Skulle även Petrus svika sin Herre? Allt höll på att falla samman och kollapsa.
Trots allt detta säger Jesus lugnt till dem: Känn ingen oro!
Rädsla är något som griper tag i en. Som får en att kallsvettas och bli orolig till sinnes. Det är ofta som Jesus tar till orden: Var inte rädda! Var inte oroliga och ängsliga! Som om han skulle veta vårt flackande sinne.
Jesus fortsätter med att säga till lärjungarna: Tro på Gud. Tro att det finns en Gud, tro att du aldrig är ensam, tro att han bär dig och att du alltid kan gå till honom för att be om hjälp. Till och med när du glömmer honom, glömmer han inte dig, utan tar hand
om dig. Som Guds barn har du en Fader. Du kan också tänka dig bilden av en passagerare på en båt som reser en lång väg. Passageraren får lämna navigation och annat som har med båtens hantering att göra till kaptenen som är kunnig, vis och pålitlig och för båten säkert till den rätta hamnen.
Jesus fortsätter: och tro på mig. Tro på allt jag berättat för er om Gud, om människan , om synd och om frälsning. Tro på mig, sade Jesus – för snart kommer alla att sammangadda sig emot mig och försöka få er att tro att jag svikit er eller lämnat er. Men,
säger Jesus, jag överger er inte och jag glömmer er inte. Ni har en säker och speciell plats i mitt hjärta, och varhelst jag är, kommer jag att tänka på er, arbeta för er, vänta på er. Han berättar öppet för lärjungarna att de har en stenig väg framför sig men att det värsta som kan hända är detta: en trött vandrare, och ett varmt välkomnande hem efter färdens slut.
Jesus sade också: I min Faders hus finns många rum. Var och en av oss har sin egen personliga, särskilda plats i Guds hjärta och ingen annan kan fylla den platsen förutom just du.
Jesus fortsätter med att säga att “jag går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.”
En kristen människa har Jesu egna ord att lita på.
Han, den uppståndne Kristus tar emot oss där på andra sidan och han sviker inte. Han håller sitt ord. När en kristen människa sluter sina ögon för den sista gången går hon inte till något obekant utan till något bekant som hon redan fått försmak av här på jorden. Det finns ett ord på grekiska som betyder tid men inte avser klockans tid utan en tid som tex. glädjens, längtans eller vänskapens tid. Denna tid kallas för kairos. När en människa upplever kairos glömmer hon plats, tid och rum och det kan ses som en försmak av himmelen. Därför menar jag att när vi går över gränsen går vi till något inte helt främmande, trots att det säkert är ofantligt mycket mer än vad vi någonsin kan föreställa oss.
Men än vandrar vi på den vägen som är oss förunnad. Vi vandrar under en öppen himmel och är hemma här och överallt dit våra steg för oss. Framför oss finns Ljuset. Allt mörker skall en dag bli bakom oss. Gud säger: Gå i frid, en dag tar jag emot dig med öppna
armar.
Här är vägen. Vandra på den.
Jag är med dig alla dagar till tidens slut.
Avskedstalet börjar med Jesu ord till lärjungarna: Känn ingen oro. Dessa Jesu lärjungar hade pga omständigheterna mycket att oroa sig för. Deras Mästare hade sagt att han skulle gå bort. Vart skulle han gå? De kunde inte förstå det. Dessutom hade en av dem, Judas Iskariot, förrått Jesus. Orden som Jesus uttalar innan dagens evangelietext handlar om Petrus som Jesus förutsade att skulle förneka honom.
Skulle även Petrus svika sin Herre? Allt höll på att falla samman och kollapsa.
Trots allt detta säger Jesus lugnt till dem: Känn ingen oro!
Rädsla är något som griper tag i en. Som får en att kallsvettas och bli orolig till sinnes. Det är ofta som Jesus tar till orden: Var inte rädda! Var inte oroliga och ängsliga! Som om han skulle veta vårt flackande sinne.
Jesus fortsätter med att säga till lärjungarna: Tro på Gud. Tro att det finns en Gud, tro att du aldrig är ensam, tro att han bär dig och att du alltid kan gå till honom för att be om hjälp. Till och med när du glömmer honom, glömmer han inte dig, utan tar hand
om dig. Som Guds barn har du en Fader. Du kan också tänka dig bilden av en passagerare på en båt som reser en lång väg. Passageraren får lämna navigation och annat som har med båtens hantering att göra till kaptenen som är kunnig, vis och pålitlig och för båten säkert till den rätta hamnen.
Jesus fortsätter: och tro på mig. Tro på allt jag berättat för er om Gud, om människan , om synd och om frälsning. Tro på mig, sade Jesus – för snart kommer alla att sammangadda sig emot mig och försöka få er att tro att jag svikit er eller lämnat er. Men,
säger Jesus, jag överger er inte och jag glömmer er inte. Ni har en säker och speciell plats i mitt hjärta, och varhelst jag är, kommer jag att tänka på er, arbeta för er, vänta på er. Han berättar öppet för lärjungarna att de har en stenig väg framför sig men att det värsta som kan hända är detta: en trött vandrare, och ett varmt välkomnande hem efter färdens slut.
Jesus sade också: I min Faders hus finns många rum. Var och en av oss har sin egen personliga, särskilda plats i Guds hjärta och ingen annan kan fylla den platsen förutom just du.
Jesus fortsätter med att säga att “jag går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.”
En kristen människa har Jesu egna ord att lita på.
Han, den uppståndne Kristus tar emot oss där på andra sidan och han sviker inte. Han håller sitt ord. När en kristen människa sluter sina ögon för den sista gången går hon inte till något obekant utan till något bekant som hon redan fått försmak av här på jorden. Det finns ett ord på grekiska som betyder tid men inte avser klockans tid utan en tid som tex. glädjens, längtans eller vänskapens tid. Denna tid kallas för kairos. När en människa upplever kairos glömmer hon plats, tid och rum och det kan ses som en försmak av himmelen. Därför menar jag att när vi går över gränsen går vi till något inte helt främmande, trots att det säkert är ofantligt mycket mer än vad vi någonsin kan föreställa oss.
Men än vandrar vi på den vägen som är oss förunnad. Vi vandrar under en öppen himmel och är hemma här och överallt dit våra steg för oss. Framför oss finns Ljuset. Allt mörker skall en dag bli bakom oss. Gud säger: Gå i frid, en dag tar jag emot dig med öppna
armar.
Här är vägen. Vandra på den.
Jag är med dig alla dagar till tidens slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar