Predikan: Annandag påsk

Eva-Lotta Blom:
Mötet med den Uppståndne
Valkom kyrka (Lovisa) 9.4.2012

Hur inverkade Jesu uppståndelse från de döda på dem som sedan såg honom?
I dess äldsta bevarade form slutar Markusevangeliet med orden: de var rädda. Rädsla var den direkta reaktionen på Jesu uppståndelse och allt det som skedde på den tredje dagen efter korsfästelsen. Men där fanns också glädje. Stor glädje. Rädslan försvann och smalt bort i denna glädje över att Kristus levde.
Jesu kropp efter avrättningen – den förmultnade inte utan förvandlades. Hans ande var eld som förvandlade materien. Kroppsligheten fick en annan densitet och uppvisade nya egenskaper. Den passerade tvärs igenom annan materia och kunde uppenbara sig var som helst oavsett avstånd.
Jesus är densamme efter uppståndelsen och ändå mycket annorlunda. En viss förståelse för hur något kan vara detsamma och samtidigt så annorlunda får vi av förhållandet mellan is, vatten och ånga. Vattenmolekylerna är desamma i alla tre tillstånden.
Den uppståndne Jesus. I och med att Jesus uppstått hade döden nu ett annat ansikte kan vi säga. Det är som dendär flickan som gick sin skolväg genom en gravgård och någon frågade henne om hon var rädd: ”Nej, svarade hon, jag går bara igenom den på vägen hem.”
Jesu uppståndelse hade också en annan inverkan: kvinnorna sprang för att berätta nyheten för Jesu lärjungar. En glädje som inte övergår i en handling förblir kanske vag.
I Ryssland under tsartiden gick människorna ut på påskmorgonen och omfamnade varandra med orden ”Christos voscres!” Kristus är uppstånden!” och den andra svarade “Vo istine voscres!” Han är sannerligen uppstånden! Denna hälsning eller snarare en sorts trosbekännelse används fortfarande i den ortodoxa kyrkan idag. Även i vår kyrka.
När kvinnorna skulle springa med budskapet till lärjungarna visar sig Jesus för dem och som han brukar, säger han lugnt: ”Var inte rädda!. Han hade sagt detta ofta under sitt jordiska liv, nu sade han det med en kraft som triumferat över döden. Uppståndelsen förvandlade lärjungarnas blindhet till klart seende, deras världsliga ambitioner till broderlig kärlek och deras feghet till mod och styrka som inte fruktade döden. Jesu uppståndelse är en vattendelare i den mänskliga historien. Margareta Melin skriver:
Hans kropp är inte död men helt förvandlad och oberoende av tid och rum. Han överför sitt hjärtas eld till andra, och där den brinner upphör döden, allt får liv.