Eva-Lotta Blom:
Guds Lamm
Lovisa kyrka 6.4.2012
Guds Lamm
Lovisa kyrka 6.4.2012
Eli, Eli lema sabachtani? Min Gud min Gud varför har du övergett mig? Dessa Jesu ord har genom tiderna så rört vid mänsklighetens hjärta att det känns som om en diskussion kring orden tränger in på helig mark.
I Jesu ord finns en parallel till psaltarpsalmen 22 där det står: “Min Gud min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat men du är långt borta. (vers 2)” Ropade Jesus ur djupet av sin förtvivlan eller citerade han psalm 22 som samtidigt, mot slutet, också förkunnar Guds seger över det onda?
Jesus delade vår mänskliga natur samtidigt som han delade vår sorg och kanske tom. vår förvirring och vårt tvivel. Vi minns Jesus i öknen och hur han kämpade en kamp mellan ont och gott. Vi minns Jesus i Getsemane där han i ångest bad att denna bägare skulle gå förbi honom. Jesus visste och kände tider av mörker. Delade Jesus även den mänskliga upplevelsen av att bli övergiven av Gud? Ropade han ut sitt Varför , precis som vi, mot en himmel som verkar stum och tom.
Vi kan inte säga att Jesu ord bara var en meditation över psalm 22. Vi vet att Jesus delade vår mänskliga kamp, båda under sitt liv och på korset.
Jesus på korset. Slutet kom fort. Det var inte fallet för alla som blev korsfästa. Den troliga tiden för Jesu korsfästelse var klockan nio på morgonen och han gav upp andan klockan tre på eftermiddagen. Evangelisten Matteus skriver att han gav upp andan vilket vill antyda att Jesus gjorde det av fri vilja. Han avstod sitt liv och gav upp andan i döden med samma kärlek som han levat sitt liv med.
Vad skall vi tänka om förhänget som brast i templet, om jordbävningen och om gravarna som öppnade sig? Det är endast evangelisten Matteus som skriver om gravar som öppnade sig. På Jesu tid hade dessa tecken ett naturligt sammanhang med olycka och lidande. Gud tecknade sin dom över berg och himmel. Dessa tecken kan dock inte ses som bara legender, de berättar om den starka tro som kännetecknade den tidiga kristna kyrkan. Denna tro uttryckt: Gud vakade över sin Son på korset. Gud tecknade sin dom över mänsklighetens ondska i en mörknande himmel och en jord som skakade. Gud bevisade att han var Herre över liv och död i det att han utgav sin ende Son och sedan uppväckte honom från de döda. Denna tro bekände den tidiga kristna kyrkan – denna tro delar vi och bekänner vi oss till.
I Jesu ord finns en parallel till psaltarpsalmen 22 där det står: “Min Gud min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat men du är långt borta. (vers 2)” Ropade Jesus ur djupet av sin förtvivlan eller citerade han psalm 22 som samtidigt, mot slutet, också förkunnar Guds seger över det onda?
Jesus delade vår mänskliga natur samtidigt som han delade vår sorg och kanske tom. vår förvirring och vårt tvivel. Vi minns Jesus i öknen och hur han kämpade en kamp mellan ont och gott. Vi minns Jesus i Getsemane där han i ångest bad att denna bägare skulle gå förbi honom. Jesus visste och kände tider av mörker. Delade Jesus även den mänskliga upplevelsen av att bli övergiven av Gud? Ropade han ut sitt Varför , precis som vi, mot en himmel som verkar stum och tom.
Vi kan inte säga att Jesu ord bara var en meditation över psalm 22. Vi vet att Jesus delade vår mänskliga kamp, båda under sitt liv och på korset.
Jesus på korset. Slutet kom fort. Det var inte fallet för alla som blev korsfästa. Den troliga tiden för Jesu korsfästelse var klockan nio på morgonen och han gav upp andan klockan tre på eftermiddagen. Evangelisten Matteus skriver att han gav upp andan vilket vill antyda att Jesus gjorde det av fri vilja. Han avstod sitt liv och gav upp andan i döden med samma kärlek som han levat sitt liv med.
Vad skall vi tänka om förhänget som brast i templet, om jordbävningen och om gravarna som öppnade sig? Det är endast evangelisten Matteus som skriver om gravar som öppnade sig. På Jesu tid hade dessa tecken ett naturligt sammanhang med olycka och lidande. Gud tecknade sin dom över berg och himmel. Dessa tecken kan dock inte ses som bara legender, de berättar om den starka tro som kännetecknade den tidiga kristna kyrkan. Denna tro uttryckt: Gud vakade över sin Son på korset. Gud tecknade sin dom över mänsklighetens ondska i en mörknande himmel och en jord som skakade. Gud bevisade att han var Herre över liv och död i det att han utgav sin ende Son och sedan uppväckte honom från de döda. Denna tro bekände den tidiga kristna kyrkan – denna tro delar vi och bekänner vi oss till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar