Karl af Hällström:
Ägget och uppståndelsen
Predikan i Lovisa kyrka 8.4.2012
Ägget och uppståndelsen
Predikan i Lovisa kyrka 8.4.2012
I samband med många högtider äter vi olika sorters traditionell mat. Så också vid påsken. Vi äter fårstek, memma, pasha och ägg i olika former, antingen naturliga eller gjorda av choklad. De olika rätterna har olika bakgrund, men alla har de blivit del av vårt påskfirande.
En orsak till att vi äter ägg vid påsk är att hönsen så här på våren började värpa igen efter vinterns paus. Numera får vi ju ägg året om, men så har det inte alltid varit. Efter fastan kunde man därför börja äta kraftigare mat igen, och eftersom man fick tillgång till ägg, föll det sig naturligt att ta också dem i bruk.
I den östliga kristenheten utvecklades en tradition av att måla ikoner på äggen, och den syns hos oss också, när vi målar våra ägg i glada färger och mönster.
Men ägget har också en symbolisk innebörd så här vid påsk. [Håller upp ett ägg.] Om vi ser på ett ägg utan att veta vad det är, ser det ut som en slät sten. Och äggskalet är ju förstås – på ett sätt – en kalksten. Och den stenen ser död ut. Men innanför stenskalet finns någonting oväntat: liv och näring.
Om ägget lämnas att utvecklas naturligt och ruvas av hönan, växer kycklingen innanför skalet ända tills den, fullt utvecklad, bryter sig ut. Om vi människor tar hand om ägget och tillreder det till föda, ger det oss mångsidig näring och gör att vi orkar gå vidare med våra uppgifter, med vårt liv.
Ägget får därför symbolisera Jesu grav. Liksom det stenaktiga äggskalet döljer livet, döljer den sten, som rullades för Jesu grav, det nya livet i uppståndelsen. Liksom kycklingen utvecklas helt osynlig för omvärlden innanför äggskalets skydd, sker det ofattbara innanför gravstenen.
Men så – plötsligt – sker något överraskande. [”Tappar” ägget i golvet.] Skalet spricker, stenen rullas undan, och livet uppenbarar sig, livet som har övervunnit döden. [Skalar ägget.]
Men precis som vi inte blir mätta av att se ett matlagningsprogram i TV, precis som vi inte får näring av att se någon annan äta, på samma sätt kan vi inte ta emot det nya livet genom Kristus om vi inte smälter det och integrerar det i oss personligen. Annars blir det kanske bara ett berörande skådespel, en vacker fabel, men inte den kraft som kan hjälpa oss att leva vidare trots dödens grepp om oss i denna värld.
I Bergspredikan säger Jesus att vi kristna är kallade att vara jordens salt. [Håller upp en saltströare.] Det innebär att vi får verka, leva och arbeta i världen, samtidigt som vi inser att denna värld inte är slutmålet, att det finns en verklighet utöver den synliga. Men att bara äta salt vore skadligt. Saltet blir nyttigt först när det på rätt sätt används i matlagning, så att saltet hjälper de övriga smakerna att bättre komma fram. [Strör salt på ägget.]
När vi som vill vara kristna lyfter fram det nya livet genom Jesu uppståndelse, fyller vi vår uppgift. Då kan det lilla saltet och det stora ägget förenas till en maträtt som är både välsmakande och nyttig.
Vi ska inte förminska Jesus till endast en stor lärare eller till Guds offerlamm som dog för våra synder. Också det var han, och det är inte oviktigt. Men Jesus, som dog för oss, förblev inte död, utan uppstod från de döda, för att visa oss att döden inte har sista ordet, att också vi dödliga har en möjlighet till evigt liv med Gud.
Om vi inser detta och integrerar det i vår tro, i vårt liv, kan vi knäcka det stenliknande ägget och nå in till det näringsrika innanmätet. Och då, endast då, får vi kraft till vår vandring i denna värld, som är så full av sjukdom och död. Endast då orkar vi till fullo uppskatta den skönhet och glädje som också finns här, och endast då kan vi vandra på den väg som leder till livet, vägen till det eviga gudsriket.
Glad påsk! [Äter ägget.]
En orsak till att vi äter ägg vid påsk är att hönsen så här på våren började värpa igen efter vinterns paus. Numera får vi ju ägg året om, men så har det inte alltid varit. Efter fastan kunde man därför börja äta kraftigare mat igen, och eftersom man fick tillgång till ägg, föll det sig naturligt att ta också dem i bruk.
I den östliga kristenheten utvecklades en tradition av att måla ikoner på äggen, och den syns hos oss också, när vi målar våra ägg i glada färger och mönster.
Men ägget har också en symbolisk innebörd så här vid påsk. [Håller upp ett ägg.] Om vi ser på ett ägg utan att veta vad det är, ser det ut som en slät sten. Och äggskalet är ju förstås – på ett sätt – en kalksten. Och den stenen ser död ut. Men innanför stenskalet finns någonting oväntat: liv och näring.
Om ägget lämnas att utvecklas naturligt och ruvas av hönan, växer kycklingen innanför skalet ända tills den, fullt utvecklad, bryter sig ut. Om vi människor tar hand om ägget och tillreder det till föda, ger det oss mångsidig näring och gör att vi orkar gå vidare med våra uppgifter, med vårt liv.
Ägget får därför symbolisera Jesu grav. Liksom det stenaktiga äggskalet döljer livet, döljer den sten, som rullades för Jesu grav, det nya livet i uppståndelsen. Liksom kycklingen utvecklas helt osynlig för omvärlden innanför äggskalets skydd, sker det ofattbara innanför gravstenen.
Men så – plötsligt – sker något överraskande. [”Tappar” ägget i golvet.] Skalet spricker, stenen rullas undan, och livet uppenbarar sig, livet som har övervunnit döden. [Skalar ägget.]
Men precis som vi inte blir mätta av att se ett matlagningsprogram i TV, precis som vi inte får näring av att se någon annan äta, på samma sätt kan vi inte ta emot det nya livet genom Kristus om vi inte smälter det och integrerar det i oss personligen. Annars blir det kanske bara ett berörande skådespel, en vacker fabel, men inte den kraft som kan hjälpa oss att leva vidare trots dödens grepp om oss i denna värld.
I Bergspredikan säger Jesus att vi kristna är kallade att vara jordens salt. [Håller upp en saltströare.] Det innebär att vi får verka, leva och arbeta i världen, samtidigt som vi inser att denna värld inte är slutmålet, att det finns en verklighet utöver den synliga. Men att bara äta salt vore skadligt. Saltet blir nyttigt först när det på rätt sätt används i matlagning, så att saltet hjälper de övriga smakerna att bättre komma fram. [Strör salt på ägget.]
När vi som vill vara kristna lyfter fram det nya livet genom Jesu uppståndelse, fyller vi vår uppgift. Då kan det lilla saltet och det stora ägget förenas till en maträtt som är både välsmakande och nyttig.
Vi ska inte förminska Jesus till endast en stor lärare eller till Guds offerlamm som dog för våra synder. Också det var han, och det är inte oviktigt. Men Jesus, som dog för oss, förblev inte död, utan uppstod från de döda, för att visa oss att döden inte har sista ordet, att också vi dödliga har en möjlighet till evigt liv med Gud.
Om vi inser detta och integrerar det i vår tro, i vårt liv, kan vi knäcka det stenliknande ägget och nå in till det näringsrika innanmätet. Och då, endast då, får vi kraft till vår vandring i denna värld, som är så full av sjukdom och död. Endast då orkar vi till fullo uppskatta den skönhet och glädje som också finns här, och endast då kan vi vandra på den väg som leder till livet, vägen till det eviga gudsriket.
Glad påsk! [Äter ägget.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar