Karl af Hällström:
Det bibliska skenet bedrar
Predikan i Lovisa kyrka 29.7.2012
Det bibliska skenet bedrar
Predikan i Lovisa kyrka 29.7.2012
Vi lever i en religiöst sett mycket intressant tid. De senaste decennierna har varit ett slags nyandlighetens decennier. Borta är 80-talets själviska materialism och 70-talets ateistiska rationalism. Borta (eller åtminstone försvagad) är modernismen, som sade att man med hjälp av vetenskap och ständig utveckling kan uppnå ett paradis på jorden. Vårt samhälle har blivit postmodernistiskt, vilket innebär att det inte längre finns bara en sanning, utan det som är lögn för mig kan vara sant för dig och tvärtom.
Att vi lever i en nyandlighetens tid innebär att allt fler människor har blivit allt mer intresserade av religion, mystik och t.o.m. ockultism, vilket syns på många olika sätt. I nyheterna hör vi ibland om gravstenar som välts. Då spekuleras det ofta i att satanister skulle vara framme. Detta är en uttrycksform av nyandlighet – en uttrycksform från den värsta ändan. Det finns många uttrycksformer som är samhälleligt helt acceptabla och accepterade. Astrologi, t.ex. – horoskop förekommer ju i de flesta tidningar med ens lite karaktär av underhållning eller populism. Annat som man stöter på allt som oftast är healing, tarotkort, numerologi, grafologi, yoga samt olika terapier med andlig eller mystisk karaktär, t.ex. kristallterapi, aromterapi och zonterapi.
Det finns orsak att hålla ögonen öppna för dessa olika slag av andlighet. Det gäller oss på två plan: som medlemmar av samhället och som kristna. Den första av dessa kan vi illustrera med hjälp av en passus från Bergspredikan (Mt 7:15-23), där Jesus säger: Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Många av dessa ”ulvar i fårakläder” är nämligen ute efter att göra pengar – eller har någon bakom sig som gör pengar på denna verksamhet. Det är ofta inte alls frågan om altruism eller människokärlek. Men det är klart att det också i dessa kretsar finns sådana som är fullt uppriktiga och tror på det som de gör.
Då kommer vi in på det andra planet för vår försiktighet, nämligen tron, i vårt fall den kristna tron. Jag har hört sådana som sysslar med healing säga att det är med den heliga Andens kraft som de helar människor – och jag vet att det är möjligt för Gud att hela människor, det har jag själv upplevt – men när dessa terapeuter sedan säger att de inte tror på Jesus så är det dags att dra öronen åt sig. Detta talar flera ställen i NT om. Ett exempel är 1Jh (4:2f), där det står: … varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud, men den ande som förnekar Jesus är inte från Gud.
Om någon sysslar med healing genom den heliga Anden men förnekar Jesus, är det alltså inte den heliga Anden som är i farten.
Överhuvudtaget är det här en god prövosten när det gäller olika andliga rörelser. Hur ställer de sig till Jesus? Erkänner de honom? Är han både Gud och människa, är han ingendera eller är han bara endera? Hur är det med frukterna? Jesus sade ju att vi skall känna igen de falska profeterna på deras frukter. I Gal (5:22f) räknar Paulus upp de s.k. ”andens frukter”, nämligen kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Visar de inblandade tecken på detta, då kanske – kanske! – den heliga Anden har sitt finger med i spelet.
Enligt det postmoderna tänkesättet som är så populärt idag finns det inga absoluta sanningar. Vad som är lögn för mig kan vara sant för dig, som jag konstaterade i början. Denna relativism kan låta tolerant, vilket ju är trevligt, men framför allt behöver man ju inte anstränga sig för att söka reda på sanningen, eftersom man själv kan välja sin egen sanning. Men jag tror inte att det är så här. Jag tror att det är viktigt att söka.
Det är många som hävdar att de känner till sanningen, men som vid närmare granskning ändå har misstagit sig. Hela tiden måste vi som kristna, ja, redan som människor överhuvudtaget, kämpa för att skilja sanning från lögn, rätt från orätt, äkta från falskt, så att inte skenet bedrar oss och vi till slut blir lurade.
Detta gäller som sagt på alla livets olika områden. Men också på det andliga planet kan vi missta oss grundligt, även om vi tror oss inneha sanningen. Ett speciellt svårt område är tolkningen av Bibeln. Vilka principer skall vi följa när vi läser den heliga Skrift? Debatten om de nya bibelöversättningarna har de senaste åren gått het emellanåt, men debattörerna tycks redan i grunden ha olika åsikter, inte bara om översättningsfrågor, utan också om tolkningen. Det verkar som om frågan vilken bibelöversättning man läser sist och slutligen är mindre viktig än hur man tolkar denna bibelöversättning.
Profeten Jeremia kommer med ett budskap från Gud (6:20): Vad skall jag med rökelse från Saba, finaste kalmus från fjärran land? Era brännoffer tar jag inte emot, era slaktoffer behagar mig inte. Folket har följt de gamla rituallagarna, de har kommit med rökelseoffer, slaktoffer och brännoffer, så som Gud har föreskrivit. Problemet är att deras gudstjänst endast har blivit yttre former, deras lydnad är endast bokstavlig, inte andlig. Detta samma fenomen angriper Gud i Hos 6:6, som också Jesus hänvisar till på flera ställen i evangelierna: … jag vill se kärlek, inte slaktoffer, kunskap om Gud hellre än brännoffer.
Vilken är parallellen idag? Är det inte att bry sig om formen i gudstjänsten, formuleringarna i läran eller varför inte Bibelns bokstav mer än barmhärtighet, kärlek eller ett liv i Jesu efterföljd? Den som följer Bibelns bokstav fördömer dem som syndar – Jesus förlåter dem. Den som följer Bibelns bokstav kan påstå att kärlek är synd, bara för att de som älskar varandra råkar vara av samma kön. Den som följer Bibelns bokstav kan få för sig att Europeiska unionen är djävulsk, eftersom någon obskyr vers i Upp med god fantasi kan tolkas lite åt det hållet.
Men talar jag inte nu emot Bibeln? Där står det ju i Heb 4:12f: … Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.
Frågan här blir: Vad är Guds ord? Mången vill säkert sätta ett likhetstecken mellan Guds ord och Bibeln. Men det är en överförenkling. Om Bibeln som sådan är Guds ord, varför lever vi då inte efter den? Varför äter vi fläsksås eller blodplättar och varför stenar vi inte äktenskapsbrytare till döds, bara för att ta ett par exempel. Därför att det finns en högre princip i arbete. Guds ord är levande och verksamt, det är inte gjort av bläck och papper. Guds ord är att leva ut Bibelns lära i kärlek och barmhärtighet.
Guds verksamma ord, den bibliska etiken, kan sammanfattas i det dubbla kärleksbudet: Älska Gud över allting och din nästa som dig själv. Guds ord blottlägger hjärtats uppsåt och tankar genom att avslöja oss, genom att visa hurudana kärlekslösa syndare vi är. Detta avslöjande försöker vi ibland komma bort från genom att gömma oss bakom Bibelns bokstav. Men också detta försök är dömt att misslyckas. Ingenting kan döljas för [Gud], allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.
När vi avlägger räkenskap inför Guds tron måste vi minnas det som Jesus säger i Bergspredikan (Matt 7:21): Inte alla som säger 'Herre, herre' till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. Vilken denna vilja är får vi veta i Mik 6:8: Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.
Vad är det vi söker i vårt andliga liv, och vad är det vi litar på? Vem kan vara absolut säker på att han har hittat rätt? Dessa problemställningar är giltiga och allvarliga. Om vi verkligen söker efter sanningen och vill finna den, så måste vi noga välja också det ljus som vi använder för att lysa upp oss medan vi letar.
Jesus säger: ”Jag är världens ljus” (Jh 8:12). Vi skall söka i det ljuset. Vi skall undvika att bygga vårt andliga liv på våra egna upplevelser och våra egna prestationer, utan i stället bygga på Guds ord och på det som Kristus har gjort för oss på korset. Annars förlitar vi oss nog på den svagare parten i vårt Gudsförhållande.
Gud ger oss ljuset när vi söker. Gud ger oss grunden när vi bygger. Gud ger oss det himmelska målet för vår livsvandring. Gud ger oss guiden på vår färd, Jesus Kristus. Honom vill jag följa. Jag hoppas att också du vill göra det.
Vi skall inte låta skenet bedra oss. Det som har ett sken av att vara så bibliskt behöver inte nödvändigtvis vara det. Det som verkar vara sant kanske inte sist och slutligen är det. Den ende som innehar den slutliga sanningen är Herren Gud – och allt är inte Gud, som glimmar.
Att vi lever i en nyandlighetens tid innebär att allt fler människor har blivit allt mer intresserade av religion, mystik och t.o.m. ockultism, vilket syns på många olika sätt. I nyheterna hör vi ibland om gravstenar som välts. Då spekuleras det ofta i att satanister skulle vara framme. Detta är en uttrycksform av nyandlighet – en uttrycksform från den värsta ändan. Det finns många uttrycksformer som är samhälleligt helt acceptabla och accepterade. Astrologi, t.ex. – horoskop förekommer ju i de flesta tidningar med ens lite karaktär av underhållning eller populism. Annat som man stöter på allt som oftast är healing, tarotkort, numerologi, grafologi, yoga samt olika terapier med andlig eller mystisk karaktär, t.ex. kristallterapi, aromterapi och zonterapi.
Det finns orsak att hålla ögonen öppna för dessa olika slag av andlighet. Det gäller oss på två plan: som medlemmar av samhället och som kristna. Den första av dessa kan vi illustrera med hjälp av en passus från Bergspredikan (Mt 7:15-23), där Jesus säger: Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Många av dessa ”ulvar i fårakläder” är nämligen ute efter att göra pengar – eller har någon bakom sig som gör pengar på denna verksamhet. Det är ofta inte alls frågan om altruism eller människokärlek. Men det är klart att det också i dessa kretsar finns sådana som är fullt uppriktiga och tror på det som de gör.
Då kommer vi in på det andra planet för vår försiktighet, nämligen tron, i vårt fall den kristna tron. Jag har hört sådana som sysslar med healing säga att det är med den heliga Andens kraft som de helar människor – och jag vet att det är möjligt för Gud att hela människor, det har jag själv upplevt – men när dessa terapeuter sedan säger att de inte tror på Jesus så är det dags att dra öronen åt sig. Detta talar flera ställen i NT om. Ett exempel är 1Jh (4:2f), där det står: … varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud, men den ande som förnekar Jesus är inte från Gud.
Om någon sysslar med healing genom den heliga Anden men förnekar Jesus, är det alltså inte den heliga Anden som är i farten.
Överhuvudtaget är det här en god prövosten när det gäller olika andliga rörelser. Hur ställer de sig till Jesus? Erkänner de honom? Är han både Gud och människa, är han ingendera eller är han bara endera? Hur är det med frukterna? Jesus sade ju att vi skall känna igen de falska profeterna på deras frukter. I Gal (5:22f) räknar Paulus upp de s.k. ”andens frukter”, nämligen kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Visar de inblandade tecken på detta, då kanske – kanske! – den heliga Anden har sitt finger med i spelet.
Enligt det postmoderna tänkesättet som är så populärt idag finns det inga absoluta sanningar. Vad som är lögn för mig kan vara sant för dig, som jag konstaterade i början. Denna relativism kan låta tolerant, vilket ju är trevligt, men framför allt behöver man ju inte anstränga sig för att söka reda på sanningen, eftersom man själv kan välja sin egen sanning. Men jag tror inte att det är så här. Jag tror att det är viktigt att söka.
Det är många som hävdar att de känner till sanningen, men som vid närmare granskning ändå har misstagit sig. Hela tiden måste vi som kristna, ja, redan som människor överhuvudtaget, kämpa för att skilja sanning från lögn, rätt från orätt, äkta från falskt, så att inte skenet bedrar oss och vi till slut blir lurade.
Detta gäller som sagt på alla livets olika områden. Men också på det andliga planet kan vi missta oss grundligt, även om vi tror oss inneha sanningen. Ett speciellt svårt område är tolkningen av Bibeln. Vilka principer skall vi följa när vi läser den heliga Skrift? Debatten om de nya bibelöversättningarna har de senaste åren gått het emellanåt, men debattörerna tycks redan i grunden ha olika åsikter, inte bara om översättningsfrågor, utan också om tolkningen. Det verkar som om frågan vilken bibelöversättning man läser sist och slutligen är mindre viktig än hur man tolkar denna bibelöversättning.
Profeten Jeremia kommer med ett budskap från Gud (6:20): Vad skall jag med rökelse från Saba, finaste kalmus från fjärran land? Era brännoffer tar jag inte emot, era slaktoffer behagar mig inte. Folket har följt de gamla rituallagarna, de har kommit med rökelseoffer, slaktoffer och brännoffer, så som Gud har föreskrivit. Problemet är att deras gudstjänst endast har blivit yttre former, deras lydnad är endast bokstavlig, inte andlig. Detta samma fenomen angriper Gud i Hos 6:6, som också Jesus hänvisar till på flera ställen i evangelierna: … jag vill se kärlek, inte slaktoffer, kunskap om Gud hellre än brännoffer.
Vilken är parallellen idag? Är det inte att bry sig om formen i gudstjänsten, formuleringarna i läran eller varför inte Bibelns bokstav mer än barmhärtighet, kärlek eller ett liv i Jesu efterföljd? Den som följer Bibelns bokstav fördömer dem som syndar – Jesus förlåter dem. Den som följer Bibelns bokstav kan påstå att kärlek är synd, bara för att de som älskar varandra råkar vara av samma kön. Den som följer Bibelns bokstav kan få för sig att Europeiska unionen är djävulsk, eftersom någon obskyr vers i Upp med god fantasi kan tolkas lite åt det hållet.
Men talar jag inte nu emot Bibeln? Där står det ju i Heb 4:12f: … Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.
Frågan här blir: Vad är Guds ord? Mången vill säkert sätta ett likhetstecken mellan Guds ord och Bibeln. Men det är en överförenkling. Om Bibeln som sådan är Guds ord, varför lever vi då inte efter den? Varför äter vi fläsksås eller blodplättar och varför stenar vi inte äktenskapsbrytare till döds, bara för att ta ett par exempel. Därför att det finns en högre princip i arbete. Guds ord är levande och verksamt, det är inte gjort av bläck och papper. Guds ord är att leva ut Bibelns lära i kärlek och barmhärtighet.
Guds verksamma ord, den bibliska etiken, kan sammanfattas i det dubbla kärleksbudet: Älska Gud över allting och din nästa som dig själv. Guds ord blottlägger hjärtats uppsåt och tankar genom att avslöja oss, genom att visa hurudana kärlekslösa syndare vi är. Detta avslöjande försöker vi ibland komma bort från genom att gömma oss bakom Bibelns bokstav. Men också detta försök är dömt att misslyckas. Ingenting kan döljas för [Gud], allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.
När vi avlägger räkenskap inför Guds tron måste vi minnas det som Jesus säger i Bergspredikan (Matt 7:21): Inte alla som säger 'Herre, herre' till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. Vilken denna vilja är får vi veta i Mik 6:8: Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.
Vad är det vi söker i vårt andliga liv, och vad är det vi litar på? Vem kan vara absolut säker på att han har hittat rätt? Dessa problemställningar är giltiga och allvarliga. Om vi verkligen söker efter sanningen och vill finna den, så måste vi noga välja också det ljus som vi använder för att lysa upp oss medan vi letar.
Jesus säger: ”Jag är världens ljus” (Jh 8:12). Vi skall söka i det ljuset. Vi skall undvika att bygga vårt andliga liv på våra egna upplevelser och våra egna prestationer, utan i stället bygga på Guds ord och på det som Kristus har gjort för oss på korset. Annars förlitar vi oss nog på den svagare parten i vårt Gudsförhållande.
Gud ger oss ljuset när vi söker. Gud ger oss grunden när vi bygger. Gud ger oss det himmelska målet för vår livsvandring. Gud ger oss guiden på vår färd, Jesus Kristus. Honom vill jag följa. Jag hoppas att också du vill göra det.
Vi skall inte låta skenet bedra oss. Det som har ett sken av att vara så bibliskt behöver inte nödvändigtvis vara det. Det som verkar vara sant kanske inte sist och slutligen är det. Den ende som innehar den slutliga sanningen är Herren Gud – och allt är inte Gud, som glimmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar