Pastor Karl af Hällström:
Andrum (4'54") 27.7.2006 kl. 6:55 i Radio Vega
Kan Kyrkan brinna?
Andrum (4'54") 27.7.2006 kl. 6:55 i Radio Vega
Kan Kyrkan brinna?
Den som idag kommer körande till min hemstad Borgå västerifrån, över ån, märker snabbt att något har förändrats sedan i våras. Den medeltida domkyrkan är borta, och i dess ställe står en modern konstruktion av stål och plast, som närmast påminner om ett höghus. Stadsprofilen är verkligt annorlunda.
Det handlar naturligtvis om en följd av att domkyrkan råkade ut för ett attentat den 29 maj i år - några berusade ungdomar tände på det tjärade trätaket, som brann som en fackla. Genom brandkårens skicklighet och inte minst Guds nåd blev varken någon människa eller de övriga byggnaderna i Gamla stan skadade, och också kyrkans stenväggar och mellantak kom undan med rök- och vattenskador. Det blir dyrt att reparera, men ingenting omistligt har gått förlorat.
Stålkonstruktionen som jag nämnde är byggnadsställningen och det provisoriska plåttak som skyddar kyrkoruinen under reparationens gång.
Det handlar naturligtvis om en följd av att domkyrkan råkade ut för ett attentat den 29 maj i år - några berusade ungdomar tände på det tjärade trätaket, som brann som en fackla. Genom brandkårens skicklighet och inte minst Guds nåd blev varken någon människa eller de övriga byggnaderna i Gamla stan skadade, och också kyrkans stenväggar och mellantak kom undan med rök- och vattenskador. Det blir dyrt att reparera, men ingenting omistligt har gått förlorat.
Stålkonstruktionen som jag nämnde är byggnadsställningen och det provisoriska plåttak som skyddar kyrkoruinen under reparationens gång.
Naturligtvis sörjer jag att domkyrkan förstördes för flera år framöver. Mest sörjer jag ändå att dessa ungdomar i fyllan och villan förstörde sina liv. Vilket motiv de hade, eller ens om de hade något egentligt motiv, har inte ännu kommit ut i offentligheten, men helt klart är det att alkoholen hade en stor roll i det inträffade. Var och en må dra sina slutsatser av det.
Mina tankar har ändå gått i andra banor, för jag har kommit fram till att Kyrkan inte kan brinna.
Det låter lite överraskande, men hänger ihop med att ordet ”kyrka” egentligen har tre olika betydelser. I grunden kommer det från grekiskan, där kyriaké betyder ”det som tillhör Herren” (som på grekiska är Kyrios). Och alla kyrkor, oberoende av ordets innebörd, tillhör Herren, men alla är inte likadana.
Ordet ”kyrka” kan, för det första, beteckna en byggnad. Borgå domkyrka är en sådan. En byggnad kan skadas, rivas eller, som i detta fall, brinna. Sorgen och chocken är stor, men det är ändå s.a.s. ”bara” en byggnad.
För det andra kan ordet ”kyrka” beteckna en organisation. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är en sådan. En organisation kan byggas upp och rivas ner, delas och sammanslås, ja, allmänt förändras med tiden. Organisationer är inte oviktiga, men orsaken till varför organisationen finns måste vara viktigare än att bevara organisationens existens för dess egen skull.
Slutligen kan ordet ”kyrka” beteckna det som vi bekänner i trosbekännelsen: ”en helig, allmännelig kyrka, de heligas gemenskap”. Den är en osynlig sammanslutning av alla som tror på Jesus – nu, tidigare och i framtiden. Denna Kyrka (som jag gärna stavar med stort K) beror inte på oss människor och vår föränderlighet, utan endast på Herren Jesus.
Av detta ser vi att byggnader och organisationer är (åtminstone delvis) världsliga och mänskliga. Vad som händer med dem kan (och får!) beröra oss djupt, men det är inte de som är det djupaste i tillvaron.
Oberoende av vad som händer med kyrkorna, står Kyrkan (med stort K) alltid kvar. ”Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet” (Hebr. 13:8). Tack, Herre, för din stora nåd!
Musik: G.F. Händel: Allegro ur Water Music
Mina tankar har ändå gått i andra banor, för jag har kommit fram till att Kyrkan inte kan brinna.
Det låter lite överraskande, men hänger ihop med att ordet ”kyrka” egentligen har tre olika betydelser. I grunden kommer det från grekiskan, där kyriaké betyder ”det som tillhör Herren” (som på grekiska är Kyrios). Och alla kyrkor, oberoende av ordets innebörd, tillhör Herren, men alla är inte likadana.
Ordet ”kyrka” kan, för det första, beteckna en byggnad. Borgå domkyrka är en sådan. En byggnad kan skadas, rivas eller, som i detta fall, brinna. Sorgen och chocken är stor, men det är ändå s.a.s. ”bara” en byggnad.
För det andra kan ordet ”kyrka” beteckna en organisation. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är en sådan. En organisation kan byggas upp och rivas ner, delas och sammanslås, ja, allmänt förändras med tiden. Organisationer är inte oviktiga, men orsaken till varför organisationen finns måste vara viktigare än att bevara organisationens existens för dess egen skull.
Slutligen kan ordet ”kyrka” beteckna det som vi bekänner i trosbekännelsen: ”en helig, allmännelig kyrka, de heligas gemenskap”. Den är en osynlig sammanslutning av alla som tror på Jesus – nu, tidigare och i framtiden. Denna Kyrka (som jag gärna stavar med stort K) beror inte på oss människor och vår föränderlighet, utan endast på Herren Jesus.
Av detta ser vi att byggnader och organisationer är (åtminstone delvis) världsliga och mänskliga. Vad som händer med dem kan (och får!) beröra oss djupt, men det är inte de som är det djupaste i tillvaron.
Oberoende av vad som händer med kyrkorna, står Kyrkan (med stort K) alltid kvar. ”Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet” (Hebr. 13:8). Tack, Herre, för din stora nåd!
Musik: G.F. Händel: Allegro ur Water Music
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar