Karl af Hällström:
Vill du visa den apostoliska tron i ditt liv?
Konfirmationsmässa i Mariagården, Borgå 22.6.2008
Ef 2:19-22; Matt 16:13-19
Vill du visa den apostoliska tron i ditt liv?
Konfirmationsmässa i Mariagården, Borgå 22.6.2008
Ef 2:19-22; Matt 16:13-19
Detta veckoslut firar vi minnet av flera bibliska personer. Igår firade vi Midsommardagen, som också är känd som Johannes döparens dag. Det finländska folket har höjt mången skål för att fira minnet av denna asketiska absolutist.
Mer lämpligt är det kanske att fira Apostladagen med konfirmation. Dagens texter talar om apostlarnas kallelse och en lärjunges uppgifter, och eftersom både ni konfirmander och vi övriga är kallade att vara Jesu lärjungar, passar det bra att tala om detta idag.
På lägret fick en del av er konfirmander läsa dagens texter och ställa frågor utgående från dem. En del av era frågor skall jag försöka besvara nu. Vi börjar med evangelietexten (Matt 16:13-19).
När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi ... Var ligger Caesarea Filippi? var första frågan. Den staden ligger på ett icke-judiskt område nordost om Galileen, i nuvarande Syrien.
... frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" Vem är människosonen? frågade ni. I Matt använder Jesus ofta uttrycket Människosonen när han talar om sig själv. Ordet kommer från profeten Hesekiel i GT, och betyder egentligen helt enkelt "människan". Jesus uttrycker alltså att förutom att han är Guds son är han också människa.
De svarade: "Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet." - "Och ni", frågade han, "vem säger ni att jag är?" Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens son." Hur kunde Petrus veta att Jesus var Messias? undrade ni. Petrus och de andra lärjungarna hade redan vandrat med Jesus en tid, och visste att det var något speciellt med honom. Insikten om att Jesus var Messias, den som judarna väntade på och som skulle befria dem från ondskan, hade vuxit i Petrus under den tiden, och nu kunde han uttrycka sin övertygelse i ord.
Då sade Jesus till honom: "Salig är du, Simon Barjona ..." Vad betyder ordet "salig" i den här meningen? Ordet "salig" betyder ungefär "lycklig" eller "välsignad".
"... ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen." Varför skall Jesus ge Petrus nycklarna? ville ni veta. Det som det i första hand handlar om är bikten. Som ni fick lära er på lektionerna, består bikten av syndabekännelse och avlösning, alltså syndernas förlåtelse. Detta har vi fått vara med om också här idag, när vi inledde vår mässa. Detta är den s.k. allmänna bikten; det finns också enskild bikt, som äger rum mellan sex ögon, s.a.s. - närvarande är den som biktar sig, den som tar emot bikten, alltså oftast en präst, och så Gud.
Förresten visade sig ordet "avlösning" vara besvärligt för vissa av er; någon skrev ner det i formen "avslöjning", även om vi avslöjas som syndare redan innan vi biktar oss, och så var det någon som på sant tonårsmanér använde formen "utlösning". Hur annars.
Nåja, det som Jesus säger till Petrus är alltså att Kristus skall bygga sin kyrka på den klippa som är Jesus själv, men som Petrus har fått att förvalta som den ledande aposteln. Den apostoliska kristna tron, som vi skall bekänna om en liten stund, går alltså tillbaka till Jesus. Därför skall dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. "Himmelrikets nycklar", som Petrus skall få av Jesus, är just den apostoliska tron på Gud som Skaparen, Befriaren och Livgivaren, och det är när vi inser att det finns någonting som vi måste befrias från, det som med en teknisk term kallas "synd", som det här med bikt blir aktuellt. Det är genom sin kyrka som Kristus låter möjligheten till syndernas förlåtelse bli förkunnad i denna värld, och det är detta som är makten att binda och lösa. Den som för Jesu skull vill ta emot förlåtelsen för sina synder, blir löst från dem, medan den som inte vill, fortfarande är bunden i dem.
Hur fungerar då detta? Där kommer vi in på den andra texten för idag, episteltexten (Ef 2:19-22). Först era frågor om den också.
[Ni] är [...] inte längre gäster och främlingar ... Vem är inte mera gäster och främlingar? Det är i första hand frågan om de kristna i staden Efesos i dagens Turkiet, men i andra hand också om alla kristna som inte har judisk bakgrund. Det var ju så att Gud först utvalde det judiska folket som sitt folk, men sedan när Jesus kom, så började budskapet om honom förkunnas också för oss som inte är judar. Först stod vi alltså utanför Guds folk och var gäster och främlingar, men numera har situationen ändrats. Paulus fortsätter just med denna tanke:
... utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad ... Var finns "byggnaden"? Nå, det är förstås frågan om bildspråk. Någon gatuadress går inte att ge direkt. Ändå har byggnaden på ett sätt gatuadresser också. En av dem är Slingervägen 1 i Gammelbacka i Borgå; matar du in den adressen i navigatorn hamnar du här i Mariagården.
Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Vad är en hörnsten? Nå, som ordet säger, är det en sten som sitter i hörnet. (Sten, är det du som sitter där borta?) Det är den viktigaste stenen i en murad vägg, för som Paulus skriver:
Genom honom hålls hela byggnaden ihop ... Vad händer efter man drar ut hörnstenen? frågade ni också, och svaret är att väggarna börjar röra på sig och spricka och till sist faller huset samman. Om Kristus är hörnstenen i den här bildliga byggnaden, alltså kyrkan, så faller alltsammans ihop om vi försöker få bort Jesus från systemet. Och det gör vi om vi försöker leva som om vi vore perfekta, hela människor utan behov av förlåtelse. För det har vi. Jag vet med mig själv att jag har behov av att be om förlåtelse, av att ta emot förlåtelse och av att ge förlåtelse - för annars går livet bara ut på att upprätthålla en fasad kring ett inre som är fullt av smärta och mörker. Men med Jesus som hörnsten kan vi som kyrka och som medlemmar i kyrkan - ja, helt enkelt som Guds barn - leva i ljuset såsom Gud är i ljuset. Och tillvaron blir då betydligt lättare. Pröva! Det är det värt!
Genom [Kristus] växer [byggnaden] upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud. Vad är en andlig boning? Nå, en boning är ju ett hem, ett ställe där man bor. Och en andlig boning åt Gud är inte en fysisk kyrkobyggnad som den vi befinner oss i just nu, utan en gemenskap där Gud är hemma. Om vi med Jesus Kristus som exempel och ledstjärna strävar efter att komma närmare Gud och närmare varandra, så blir vår gemenskap en andlig boning åt Gud, ett ställe där inte bara vi trivs, utan där också Gud trivs tillsammans med oss. Och det är ju inte så illa.
Vi kommer om en stund att bekänna vår gemensamma kristna tro. Då använder vi den apostoliska trosbekännelsen, som alltså uttrycker den kristna tro som har apostlarna [...] till grund och som är gemensam för alla kristna oberoende av tid eller plats. Det finns mycket som skiljer olika kristna inriktningar från varann, men det som vi säger i den apostoliska trosbekännelsen är gemensamt.
Och efter att vi har bekänt vår tro, kommer jag att fråga er konfirmander om ni med Guds hjälp vill visa denna tro i ert liv. Detta kan man kalla konfirmationsfrågan. Jag frågar inte om ni lovar att alltid tro fullt och fast på allt detta, för det kan ingen lova. Jag frågar inte heller om ni lovar att alltid visa er kristna tro genom ert levnadssätt, för inte heller det kan någon lova. Det jag frågar är om ni vill visa tron i ert liv, om ni får Guds hjälp att göra det. Och den frågan kan man besvara jakande. Jag utgår ifrån att ni kommer att göra det, eftersom ni nu har kommit hit idag; jag har upprepade gånger uppmanat dem som skulle vilja besvara konfirmationsfrågan nekande att inte handla mot sitt samvete.
De flesta av oss här i kyrkan idag har någon gång ställts inför konfirmationsfrågan. Den som svarar "ja" på denna fråga kommer inte att bli lämnad ensam. Gud hjälper dig. Det hjälper också att söka sig till den kristna gemenskapen, Guds "andliga boning", för då är vi inte längre gäster och främlingar; då är vi inte längre ensamma, utan kan tillsammans sträva efter det goda och meningsfulla livet, livet hos Gud.
Herren vare med er!
Mer lämpligt är det kanske att fira Apostladagen med konfirmation. Dagens texter talar om apostlarnas kallelse och en lärjunges uppgifter, och eftersom både ni konfirmander och vi övriga är kallade att vara Jesu lärjungar, passar det bra att tala om detta idag.
På lägret fick en del av er konfirmander läsa dagens texter och ställa frågor utgående från dem. En del av era frågor skall jag försöka besvara nu. Vi börjar med evangelietexten (Matt 16:13-19).
När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi ... Var ligger Caesarea Filippi? var första frågan. Den staden ligger på ett icke-judiskt område nordost om Galileen, i nuvarande Syrien.
... frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" Vem är människosonen? frågade ni. I Matt använder Jesus ofta uttrycket Människosonen när han talar om sig själv. Ordet kommer från profeten Hesekiel i GT, och betyder egentligen helt enkelt "människan". Jesus uttrycker alltså att förutom att han är Guds son är han också människa.
De svarade: "Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet." - "Och ni", frågade han, "vem säger ni att jag är?" Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens son." Hur kunde Petrus veta att Jesus var Messias? undrade ni. Petrus och de andra lärjungarna hade redan vandrat med Jesus en tid, och visste att det var något speciellt med honom. Insikten om att Jesus var Messias, den som judarna väntade på och som skulle befria dem från ondskan, hade vuxit i Petrus under den tiden, och nu kunde han uttrycka sin övertygelse i ord.
Då sade Jesus till honom: "Salig är du, Simon Barjona ..." Vad betyder ordet "salig" i den här meningen? Ordet "salig" betyder ungefär "lycklig" eller "välsignad".
"... ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen." Varför skall Jesus ge Petrus nycklarna? ville ni veta. Det som det i första hand handlar om är bikten. Som ni fick lära er på lektionerna, består bikten av syndabekännelse och avlösning, alltså syndernas förlåtelse. Detta har vi fått vara med om också här idag, när vi inledde vår mässa. Detta är den s.k. allmänna bikten; det finns också enskild bikt, som äger rum mellan sex ögon, s.a.s. - närvarande är den som biktar sig, den som tar emot bikten, alltså oftast en präst, och så Gud.
Förresten visade sig ordet "avlösning" vara besvärligt för vissa av er; någon skrev ner det i formen "avslöjning", även om vi avslöjas som syndare redan innan vi biktar oss, och så var det någon som på sant tonårsmanér använde formen "utlösning". Hur annars.
Nåja, det som Jesus säger till Petrus är alltså att Kristus skall bygga sin kyrka på den klippa som är Jesus själv, men som Petrus har fått att förvalta som den ledande aposteln. Den apostoliska kristna tron, som vi skall bekänna om en liten stund, går alltså tillbaka till Jesus. Därför skall dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. "Himmelrikets nycklar", som Petrus skall få av Jesus, är just den apostoliska tron på Gud som Skaparen, Befriaren och Livgivaren, och det är när vi inser att det finns någonting som vi måste befrias från, det som med en teknisk term kallas "synd", som det här med bikt blir aktuellt. Det är genom sin kyrka som Kristus låter möjligheten till syndernas förlåtelse bli förkunnad i denna värld, och det är detta som är makten att binda och lösa. Den som för Jesu skull vill ta emot förlåtelsen för sina synder, blir löst från dem, medan den som inte vill, fortfarande är bunden i dem.
Hur fungerar då detta? Där kommer vi in på den andra texten för idag, episteltexten (Ef 2:19-22). Först era frågor om den också.
[Ni] är [...] inte längre gäster och främlingar ... Vem är inte mera gäster och främlingar? Det är i första hand frågan om de kristna i staden Efesos i dagens Turkiet, men i andra hand också om alla kristna som inte har judisk bakgrund. Det var ju så att Gud först utvalde det judiska folket som sitt folk, men sedan när Jesus kom, så började budskapet om honom förkunnas också för oss som inte är judar. Först stod vi alltså utanför Guds folk och var gäster och främlingar, men numera har situationen ändrats. Paulus fortsätter just med denna tanke:
... utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad ... Var finns "byggnaden"? Nå, det är förstås frågan om bildspråk. Någon gatuadress går inte att ge direkt. Ändå har byggnaden på ett sätt gatuadresser också. En av dem är Slingervägen 1 i Gammelbacka i Borgå; matar du in den adressen i navigatorn hamnar du här i Mariagården.
Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Vad är en hörnsten? Nå, som ordet säger, är det en sten som sitter i hörnet. (Sten, är det du som sitter där borta?) Det är den viktigaste stenen i en murad vägg, för som Paulus skriver:
Genom honom hålls hela byggnaden ihop ... Vad händer efter man drar ut hörnstenen? frågade ni också, och svaret är att väggarna börjar röra på sig och spricka och till sist faller huset samman. Om Kristus är hörnstenen i den här bildliga byggnaden, alltså kyrkan, så faller alltsammans ihop om vi försöker få bort Jesus från systemet. Och det gör vi om vi försöker leva som om vi vore perfekta, hela människor utan behov av förlåtelse. För det har vi. Jag vet med mig själv att jag har behov av att be om förlåtelse, av att ta emot förlåtelse och av att ge förlåtelse - för annars går livet bara ut på att upprätthålla en fasad kring ett inre som är fullt av smärta och mörker. Men med Jesus som hörnsten kan vi som kyrka och som medlemmar i kyrkan - ja, helt enkelt som Guds barn - leva i ljuset såsom Gud är i ljuset. Och tillvaron blir då betydligt lättare. Pröva! Det är det värt!
Genom [Kristus] växer [byggnaden] upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud. Vad är en andlig boning? Nå, en boning är ju ett hem, ett ställe där man bor. Och en andlig boning åt Gud är inte en fysisk kyrkobyggnad som den vi befinner oss i just nu, utan en gemenskap där Gud är hemma. Om vi med Jesus Kristus som exempel och ledstjärna strävar efter att komma närmare Gud och närmare varandra, så blir vår gemenskap en andlig boning åt Gud, ett ställe där inte bara vi trivs, utan där också Gud trivs tillsammans med oss. Och det är ju inte så illa.
Vi kommer om en stund att bekänna vår gemensamma kristna tro. Då använder vi den apostoliska trosbekännelsen, som alltså uttrycker den kristna tro som har apostlarna [...] till grund och som är gemensam för alla kristna oberoende av tid eller plats. Det finns mycket som skiljer olika kristna inriktningar från varann, men det som vi säger i den apostoliska trosbekännelsen är gemensamt.
Och efter att vi har bekänt vår tro, kommer jag att fråga er konfirmander om ni med Guds hjälp vill visa denna tro i ert liv. Detta kan man kalla konfirmationsfrågan. Jag frågar inte om ni lovar att alltid tro fullt och fast på allt detta, för det kan ingen lova. Jag frågar inte heller om ni lovar att alltid visa er kristna tro genom ert levnadssätt, för inte heller det kan någon lova. Det jag frågar är om ni vill visa tron i ert liv, om ni får Guds hjälp att göra det. Och den frågan kan man besvara jakande. Jag utgår ifrån att ni kommer att göra det, eftersom ni nu har kommit hit idag; jag har upprepade gånger uppmanat dem som skulle vilja besvara konfirmationsfrågan nekande att inte handla mot sitt samvete.
De flesta av oss här i kyrkan idag har någon gång ställts inför konfirmationsfrågan. Den som svarar "ja" på denna fråga kommer inte att bli lämnad ensam. Gud hjälper dig. Det hjälper också att söka sig till den kristna gemenskapen, Guds "andliga boning", för då är vi inte längre gäster och främlingar; då är vi inte längre ensamma, utan kan tillsammans sträva efter det goda och meningsfulla livet, livet hos Gud.
Herren vare med er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar