Henry Byskata:
"Kristus förhärligad"
Sundom kyrka (Vasa) 6 juli 2008 kl.10.00
Mark. 9:2-8
"Kristus förhärligad"
Sundom kyrka (Vasa) 6 juli 2008 kl.10.00
Mark. 9:2-8
Att ha sommarledigt, semester eller vad vi nu vill kalla det - det är att dra sig tillbaka mera eller mindre från det vanliga ibland nog så slitsamma arbetslivet.
Eller om du redan är pensionär: visst kan du med full rätt njuta av sommaren och dess fantastiska natur, så som vi har fått göra nu redan i flera veckors tid. Förstås har vädret varierat. I förrgår var det rekordvarmt här i Vasa, mellan 27 och 29 grader. Men i går var det igen plötsligt kallt och halva antalet värmegrader och en kall nordlig vind, som svepte in från havet. Nu lovar i veckan framöver meteorologen igen varmare väder.
De som firade bröllop igår hade förstås litet sämre tur med vädret, som var så avslaget kyligt. Andra dagar har det varit enbart solsken och ljumma vindar och många har fått sitta i skuggan vid sommarstugan och se båtarna köra förbi, eller någon enstaka segelbåt, höra måsarnas skrin och se hur hela naturen tycks ha slagit ut i full blom.
Visst är det skönt att få komma ifrån allt som har med höst, mörker och kyla, vinter och bitande nordanvind att göra. I vår församling kommer det i sommar att hållas fem konfirmandläger på Alskathemmet ut mot Replot-landet och vår österbottniska arkipelag. Ungdomarna och konfirmanderna - i åldern 15-16 år - får i en dryg veckas tid bo hemifrån borta från alla föräldrars och storasyskons inflytande och bestämmande. Nåja, visst handlar det där också om regler och ledare, men det är i varje fall fråga om en fin tid, en omväxling från det gamla vanliga.
Konfirmanderna får som hemma (?) gå till färdiga bord och bara ta för sig av god mat. De får dessutom med sina fickpengar fylla på med godis från kiosken. De har fritid och trevliga och ombytliga kvällsprogram och mysiga andakter. Men de får också - säkert på samma sätt som hemma - hjälpa till i tur och ordning med städning och annat för att hålla stället snyggt. Och de är med om en hel del lektioner, undervisning och grupparbeten. Allt sådant handlar det om, när det är fråga om lägerskriftskola. Konfirmanderna i Sundom går de flesta i vinterskriftskola i prästgården och konfirmeras någon söndag efter påsk varje vår. Så gör också en kvällsskriftskolegrupp i centrum.
Enligt vår predikotext från Mark. 9 höll Jesus också på sätt och vis skriftskola med sina lärjungar Petrus, Jakob och Johannes, när han tog dem med sig upp på ett högt berg, "där de var ensamma". Och texten fortsätter: "Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus."
Mycket märkligt det hela, inte sant?! Forntiden mötte nutiden med betydelse också för framtiden !
Denhär söndagen, egentligen 8 söndagen efter pingst, har ett fint namn: Kristi förklarings dag. Den är en större söndag i raden av söndagar efter pingst. Förr kallade vi dem för söndagar efter trefaldighet. Därför har vi här i kyrkan sex tända ljus på altaret och den vita liturgiska färgen. Rubriken för idag är Kristus förhärligad.
Den säregna händelsen uppe på berget lät lärjungarna genomgå många skiftande känslostämningar. Först var det Petrus, den dynamiska men till sitt lynne också häftiga ledargestalten, som blev ivrig, ja, nästan upphetsad: "Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia."
Lärjungarna fick möta det gamla förbundets ledare, mottagaren av de tio budorden, Mose. Och Herrens märkliga profet Elia, som Gamla testamentet berättar upptogs direkt till himlen med hästar och vagn som i eld.
Men Petrus fick knappt tala till slut, än mindre börja bygga några hyddor, så talade en annan röst till dem ur ett lysande moln: "Detta är min älskade son. Lyssna till honom." Och nu kom lärjungarna in i en helt annan sinnesstämning, "och de var alldeles skräckslagna." Och igen ändrar plötsligt situationen. Texten slutar så här: "Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus."
Lärjungarna hörde Guds röst liksom ur ett lysande moln. Gud kan vi inte se, men hans röst kan vi liksom Petrus, Jakob och Johannes höra - i vårt samvete, i Bibelns ord, i predikan, i det vi får ta emot i nattvarden, i den nu så sommarfagra naturen och när vi i vårt liv har våra förklaringsstunder i livets lyckliga stunder, när vi tackar Gud; eller i livets krissituationer, när vi känner oss ensamma och olyckliga, när vi öppet eller i hemlighet ber Gud om hjälp. Det lysande molnet var ett tecken på Guds närvaro.
"Herren är i sitt heliga tempel. Hör du hans röst? Här är du hemma, här väntar din Fader, väntar med tröst." Så sjunger vi i en nyare psalm.
Att lyssna till Jesu röst, till det han har att säga, är inte så alldeles lätt för någon av oss. Det är så mycket vi får höra i vårt liv dagligen i TV-reklamen, i musiken, i det vi läser och i allt det vi möter; frestande och lockande erbjudanden, men vill de alla vårt bästa ?!
"Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom." Matteusevangeliets version.
Gud själv säger så. Gud själv vill så. Lärjungarna kunde uppleva det handgripligen. Och blev mycket rädda. "De var alldeles skräckslagna", heter det rentav i vår text.
"Stig upp och var inte rädda." Så löd Jesu ord till dem i Matteusevangeliets version. "Var inte rädda!" Detsamma fick herdarna höra av ängeln den första julnatten; fick Maria höra av Gabriel, ärkeängeln, när hon fick veta att just hon skulle föda Jesus. Det var de orden Jesus lugnade sina lärjungar med, innan han stillade stormen; och när han kom vandrande till dem på vattnet. Samma ord riktar han till oss idag, som efter denhär sköna sommaren har att återvända till plikterna och vårt vanliga liv i vardagen. Vi vet inte vad framtiden bär med sig av gott eller ont. Alltså behövs Jesu ord och hans närvaro: "Var inte rädda!"
Stunden på förklaringsberget var förmodligen kort. Plötsligt så var där bara lärjungarna och Jesus. Men: han var där! Evangelisten Matteus fortsätter med att berätta, att Jesus, när han tillsammans med lärjungarna gick ner från berget tillbaka till byn eller staden nedanför, förbjöd dem att berätta om denna händelse: "Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda." Det som de hade upplevt uppe på berget var ämnat bara för dem, även om detsamma efter Jesu död och uppståndelse berättades - för att då för så många som möjligt avslöja Jesu betydelse och härkomst. För att alla dessa skulle tro och få tröst och styrka i sina liv.
Vi måste alla alltid efter "härliga" upplevelser s.a.s. tillbaka till vardagen, ner från vårt "förklaringsberg" - för det är ju här och nu vi har att leva vårt liv. Som någon svensk författare har sagt: "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var själva livet"! Så låt oss bevara denhär sköna sommartiden som ett "härligt" minne, ett så kallat laddande av batterierna för den tid, när vi behöver energi och styrka för att orka med alla kommande dagar vi får. Jesus, vår uppståndne Herre och Mästare, går med oss - som han har lovat - "alla dagar intill tidens slut." Och då, vid tidens slut, skall någonting spännande nytt börja. Och vi får med Petrus trosvisst utbrista: "Herre, det är bra att vi är med."
Amen.
Låt oss be:
"Svalan kommer igen till sitt näste. Resan var lång. Fågeln och hjärtat som funnit ett fäste, jublar i sång.
Herren är i sitt heliga tempel. Stilla dig då ! Lyssna och bed och håll fram dina händer. Allt skall du få.
Allting får du, och allt kan du skänka, krafter och tid. Fri ifrån rädsla och bördor och tvekan, går du i frid." (Psb 189:2-4)
Amen.
Eller om du redan är pensionär: visst kan du med full rätt njuta av sommaren och dess fantastiska natur, så som vi har fått göra nu redan i flera veckors tid. Förstås har vädret varierat. I förrgår var det rekordvarmt här i Vasa, mellan 27 och 29 grader. Men i går var det igen plötsligt kallt och halva antalet värmegrader och en kall nordlig vind, som svepte in från havet. Nu lovar i veckan framöver meteorologen igen varmare väder.
De som firade bröllop igår hade förstås litet sämre tur med vädret, som var så avslaget kyligt. Andra dagar har det varit enbart solsken och ljumma vindar och många har fått sitta i skuggan vid sommarstugan och se båtarna köra förbi, eller någon enstaka segelbåt, höra måsarnas skrin och se hur hela naturen tycks ha slagit ut i full blom.
Visst är det skönt att få komma ifrån allt som har med höst, mörker och kyla, vinter och bitande nordanvind att göra. I vår församling kommer det i sommar att hållas fem konfirmandläger på Alskathemmet ut mot Replot-landet och vår österbottniska arkipelag. Ungdomarna och konfirmanderna - i åldern 15-16 år - får i en dryg veckas tid bo hemifrån borta från alla föräldrars och storasyskons inflytande och bestämmande. Nåja, visst handlar det där också om regler och ledare, men det är i varje fall fråga om en fin tid, en omväxling från det gamla vanliga.
Konfirmanderna får som hemma (?) gå till färdiga bord och bara ta för sig av god mat. De får dessutom med sina fickpengar fylla på med godis från kiosken. De har fritid och trevliga och ombytliga kvällsprogram och mysiga andakter. Men de får också - säkert på samma sätt som hemma - hjälpa till i tur och ordning med städning och annat för att hålla stället snyggt. Och de är med om en hel del lektioner, undervisning och grupparbeten. Allt sådant handlar det om, när det är fråga om lägerskriftskola. Konfirmanderna i Sundom går de flesta i vinterskriftskola i prästgården och konfirmeras någon söndag efter påsk varje vår. Så gör också en kvällsskriftskolegrupp i centrum.
Enligt vår predikotext från Mark. 9 höll Jesus också på sätt och vis skriftskola med sina lärjungar Petrus, Jakob och Johannes, när han tog dem med sig upp på ett högt berg, "där de var ensamma". Och texten fortsätter: "Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus."
Mycket märkligt det hela, inte sant?! Forntiden mötte nutiden med betydelse också för framtiden !
Denhär söndagen, egentligen 8 söndagen efter pingst, har ett fint namn: Kristi förklarings dag. Den är en större söndag i raden av söndagar efter pingst. Förr kallade vi dem för söndagar efter trefaldighet. Därför har vi här i kyrkan sex tända ljus på altaret och den vita liturgiska färgen. Rubriken för idag är Kristus förhärligad.
Den säregna händelsen uppe på berget lät lärjungarna genomgå många skiftande känslostämningar. Först var det Petrus, den dynamiska men till sitt lynne också häftiga ledargestalten, som blev ivrig, ja, nästan upphetsad: "Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia."
Lärjungarna fick möta det gamla förbundets ledare, mottagaren av de tio budorden, Mose. Och Herrens märkliga profet Elia, som Gamla testamentet berättar upptogs direkt till himlen med hästar och vagn som i eld.
Men Petrus fick knappt tala till slut, än mindre börja bygga några hyddor, så talade en annan röst till dem ur ett lysande moln: "Detta är min älskade son. Lyssna till honom." Och nu kom lärjungarna in i en helt annan sinnesstämning, "och de var alldeles skräckslagna." Och igen ändrar plötsligt situationen. Texten slutar så här: "Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus."
Lärjungarna hörde Guds röst liksom ur ett lysande moln. Gud kan vi inte se, men hans röst kan vi liksom Petrus, Jakob och Johannes höra - i vårt samvete, i Bibelns ord, i predikan, i det vi får ta emot i nattvarden, i den nu så sommarfagra naturen och när vi i vårt liv har våra förklaringsstunder i livets lyckliga stunder, när vi tackar Gud; eller i livets krissituationer, när vi känner oss ensamma och olyckliga, när vi öppet eller i hemlighet ber Gud om hjälp. Det lysande molnet var ett tecken på Guds närvaro.
"Herren är i sitt heliga tempel. Hör du hans röst? Här är du hemma, här väntar din Fader, väntar med tröst." Så sjunger vi i en nyare psalm.
Att lyssna till Jesu röst, till det han har att säga, är inte så alldeles lätt för någon av oss. Det är så mycket vi får höra i vårt liv dagligen i TV-reklamen, i musiken, i det vi läser och i allt det vi möter; frestande och lockande erbjudanden, men vill de alla vårt bästa ?!
"Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom." Matteusevangeliets version.
Gud själv säger så. Gud själv vill så. Lärjungarna kunde uppleva det handgripligen. Och blev mycket rädda. "De var alldeles skräckslagna", heter det rentav i vår text.
"Stig upp och var inte rädda." Så löd Jesu ord till dem i Matteusevangeliets version. "Var inte rädda!" Detsamma fick herdarna höra av ängeln den första julnatten; fick Maria höra av Gabriel, ärkeängeln, när hon fick veta att just hon skulle föda Jesus. Det var de orden Jesus lugnade sina lärjungar med, innan han stillade stormen; och när han kom vandrande till dem på vattnet. Samma ord riktar han till oss idag, som efter denhär sköna sommaren har att återvända till plikterna och vårt vanliga liv i vardagen. Vi vet inte vad framtiden bär med sig av gott eller ont. Alltså behövs Jesu ord och hans närvaro: "Var inte rädda!"
Stunden på förklaringsberget var förmodligen kort. Plötsligt så var där bara lärjungarna och Jesus. Men: han var där! Evangelisten Matteus fortsätter med att berätta, att Jesus, när han tillsammans med lärjungarna gick ner från berget tillbaka till byn eller staden nedanför, förbjöd dem att berätta om denna händelse: "Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda." Det som de hade upplevt uppe på berget var ämnat bara för dem, även om detsamma efter Jesu död och uppståndelse berättades - för att då för så många som möjligt avslöja Jesu betydelse och härkomst. För att alla dessa skulle tro och få tröst och styrka i sina liv.
Vi måste alla alltid efter "härliga" upplevelser s.a.s. tillbaka till vardagen, ner från vårt "förklaringsberg" - för det är ju här och nu vi har att leva vårt liv. Som någon svensk författare har sagt: "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var själva livet"! Så låt oss bevara denhär sköna sommartiden som ett "härligt" minne, ett så kallat laddande av batterierna för den tid, när vi behöver energi och styrka för att orka med alla kommande dagar vi får. Jesus, vår uppståndne Herre och Mästare, går med oss - som han har lovat - "alla dagar intill tidens slut." Och då, vid tidens slut, skall någonting spännande nytt börja. Och vi får med Petrus trosvisst utbrista: "Herre, det är bra att vi är med."
Amen.
Låt oss be:
"Svalan kommer igen till sitt näste. Resan var lång. Fågeln och hjärtat som funnit ett fäste, jublar i sång.
Herren är i sitt heliga tempel. Stilla dig då ! Lyssna och bed och håll fram dina händer. Allt skall du få.
Allting får du, och allt kan du skänka, krafter och tid. Fri ifrån rädsla och bördor och tvekan, går du i frid." (Psb 189:2-4)
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar