Ben Thilman:
Vägar och öknar
Karabacka kapell (Esbo) 21.7.2008
Matt 7:13-14
Vägar och öknar
Karabacka kapell (Esbo) 21.7.2008
Matt 7:13-14
Bilden av den breda och den smala porten och vägen är en mycket målande och därför också en mycket använd bild. Vi talar ibland om den breda och den smala vägen. Det finns ett otal illustrationer kring detta tema. Detta tema har en klar moral. För att komma fram till det rätta målet så får vi lov att finna oss i att vägen dit inte är den lättaste och att vi kanske inte heller har sällskap av så många. Men det är inte det vi skall se till utan till att vägen är den rätta. Att vi har målet i sikte. Vad beror det då på att så många väljer att gå den breda vägen igenom den breda porten framom den smala.
Jag har tänkt att det kanske finns en ångestladdad upplevelse i bakgrunden. En upplevelse som snarast kunde jämföras med klaustrofobi. Det finns många som upplever kristendomen som en mycket begränsande religion. Och sanningen att säga så finns det många som aktivt strävar till att begränsa människors frihet i Guds namn.
Det finns rörelser som hemfallit åt lagiskhet. Som strävar till att skapa tydliga gränser som man inte skall överträda. Det finns kristna rörelser som in i minsta detalj kontrollerar sina medlemmar. Att vara medlem i en sådan rörelse kan till en början kännas tryggt. Men snart kan det upplevas så att man blir inträngd och kontrollerad. Man upplever att Kristus inte har blivit en befriare utan en fångvaktare.
Andra rörelser hör till de så kallade fundamentalisterna. Fundamentalismen bygger på antagandet att hela sanningen är funnen. Den finns i bibeln. Bibeln kan man ta till sig sådan som den är. Man skall inte ställa alltför närgående frågor till den. Att vara fundamentalist innebär att man omfattar vissa trosföreställningar och motarbetar allt som strider mot dem. Som fundamentalist kan man visserligen också uppleva att evangeliet inte har frigjort en utan har skapat en mur av ångest som man inte vågar överträda.
Det var ingalunda så som Jesus hade tänkt sig när han uppmanade de sina att gå in genom den trånga porten och ta den smala vägen. Men visst är det så att livet är fullt av portar och vägval. Hela tiden kommer vi inför situationer där vi måste stanna upp och fundera vad som finns på andra sidan. Vilka vyer som öppnar sig nÄr vi går in här eller där. Varje val är ett hinder. Livet är fullt av moraliska avgöranden. Vi skall inte fly dem. Vi skall modigt gå in genom portarna. De trånga portarna. Vi skall då också finna att bakom den trånga porten öppnar sig en vid vy. Inte en trång passage som inte ger oss några möjligheter. Går vi in genom den trånga porten så märker vi att vi har en väg att följa. Kanske den inte ens ter sig så smal när allt kommer omkring för den ger otaliga möjligheter. Men jämför man den med den s.k. breda vägen så är den verkligen smal. För den breda vägen är ingen väg. Den är en öken utan vädersträck utan riktningar ett tomt ingenting. I den kan mam kora hårt vart som helst utan att komma någonstans. I den gäller talesättet att om alla vägar är rätta är inga vägar rätta. Eller för att använda sig av maritima termer. "Vet man inte vilken kurs man skall ta är alla vindar ogynnsamma".
Vi får komma inför Gud i tacksamhet över att han har gett oss en väg, ett mål och en riktning. Att han därigenom också ger oss en mening med livet.
Amen.
Jag har tänkt att det kanske finns en ångestladdad upplevelse i bakgrunden. En upplevelse som snarast kunde jämföras med klaustrofobi. Det finns många som upplever kristendomen som en mycket begränsande religion. Och sanningen att säga så finns det många som aktivt strävar till att begränsa människors frihet i Guds namn.
Det finns rörelser som hemfallit åt lagiskhet. Som strävar till att skapa tydliga gränser som man inte skall överträda. Det finns kristna rörelser som in i minsta detalj kontrollerar sina medlemmar. Att vara medlem i en sådan rörelse kan till en början kännas tryggt. Men snart kan det upplevas så att man blir inträngd och kontrollerad. Man upplever att Kristus inte har blivit en befriare utan en fångvaktare.
Andra rörelser hör till de så kallade fundamentalisterna. Fundamentalismen bygger på antagandet att hela sanningen är funnen. Den finns i bibeln. Bibeln kan man ta till sig sådan som den är. Man skall inte ställa alltför närgående frågor till den. Att vara fundamentalist innebär att man omfattar vissa trosföreställningar och motarbetar allt som strider mot dem. Som fundamentalist kan man visserligen också uppleva att evangeliet inte har frigjort en utan har skapat en mur av ångest som man inte vågar överträda.
Det var ingalunda så som Jesus hade tänkt sig när han uppmanade de sina att gå in genom den trånga porten och ta den smala vägen. Men visst är det så att livet är fullt av portar och vägval. Hela tiden kommer vi inför situationer där vi måste stanna upp och fundera vad som finns på andra sidan. Vilka vyer som öppnar sig nÄr vi går in här eller där. Varje val är ett hinder. Livet är fullt av moraliska avgöranden. Vi skall inte fly dem. Vi skall modigt gå in genom portarna. De trånga portarna. Vi skall då också finna att bakom den trånga porten öppnar sig en vid vy. Inte en trång passage som inte ger oss några möjligheter. Går vi in genom den trånga porten så märker vi att vi har en väg att följa. Kanske den inte ens ter sig så smal när allt kommer omkring för den ger otaliga möjligheter. Men jämför man den med den s.k. breda vägen så är den verkligen smal. För den breda vägen är ingen väg. Den är en öken utan vädersträck utan riktningar ett tomt ingenting. I den kan mam kora hårt vart som helst utan att komma någonstans. I den gäller talesättet att om alla vägar är rätta är inga vägar rätta. Eller för att använda sig av maritima termer. "Vet man inte vilken kurs man skall ta är alla vindar ogynnsamma".
Vi får komma inför Gud i tacksamhet över att han har gett oss en väg, ett mål och en riktning. Att han därigenom också ger oss en mening med livet.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar