Morgonandakt
Mattlidens gymnasium
8.11.2007
Ben Thilman
Mattlidens gymnasium
8.11.2007
Ben Thilman
Bästa vänner
I dag är det en dag av sorg. En dag av undran och eftertanke. Men också en dag då ni kanske har tänkt att skolan kanske inte är en trygg plats. Gårdagens händelser i Jokela har präglat alla. För dem som drabbades av skottdramat i Jokela, anhöriga och kamrater till döda och skadade, kommer gårdagen säkert att vara en vändpunkt i livet. Kanske det finns bland er här, sådana för vilka gårdagens händelser också är en vändpunkt i livet. Åtminstone finns det säkert många frågor som är förknippade med den här händelsen.
Vi är vana vid att vi lever i ett tryggt samhälle. I all synnerhet är vi vana vid att tänka att skolan är ett till tråkighet tryggt ställe. Jag tror att vi skall fortsätta att tänka så. Vi behöver alla trygghet, och därför är det förskräckligt när den tas ifrån oss för ett ögonblick. Men skolan är fortfarande den plats där era pålitliga vänner finns. Där ni kan vistas i trygghet och ägna er åt helt andra saker än att vaka över er säkerhet.
Gårdagens händelser utmanar oss ändå att bry oss. Vår uppgift är att vara medmänniskor till varandra. Att se varandra, att möta varandra, att tala med varandra. Den 18 åriga gymnasist som i går dödade 8 personer och sig själv, hade fått för sig att han var något slag av övermänniska och att han hade rätt att eliminera människor i hans omgivning. Man kan tänka att ett sjukt sinne åstadkommer sådana tankar, och sannolikt är det just så, men samtidigt, så kan var och en av oss göra vår insats för att skapa trygghet, genom att reagera om någon börjar bete sig på ett oroväckande sätt. Genom att möta människor och genom att ge en upplevelse av att bli mött och sedd, kan vi förhindra att någon försjunker i destruktiva och desperata tankar.
I dag är ändå en dag av sorg och eftertanke. Jag vill läsa för er vad Predikaren skriver:
Vi ber:
I dag är det en dag av sorg. En dag av undran och eftertanke. Men också en dag då ni kanske har tänkt att skolan kanske inte är en trygg plats. Gårdagens händelser i Jokela har präglat alla. För dem som drabbades av skottdramat i Jokela, anhöriga och kamrater till döda och skadade, kommer gårdagen säkert att vara en vändpunkt i livet. Kanske det finns bland er här, sådana för vilka gårdagens händelser också är en vändpunkt i livet. Åtminstone finns det säkert många frågor som är förknippade med den här händelsen.
Vi är vana vid att vi lever i ett tryggt samhälle. I all synnerhet är vi vana vid att tänka att skolan är ett till tråkighet tryggt ställe. Jag tror att vi skall fortsätta att tänka så. Vi behöver alla trygghet, och därför är det förskräckligt när den tas ifrån oss för ett ögonblick. Men skolan är fortfarande den plats där era pålitliga vänner finns. Där ni kan vistas i trygghet och ägna er åt helt andra saker än att vaka över er säkerhet.
Gårdagens händelser utmanar oss ändå att bry oss. Vår uppgift är att vara medmänniskor till varandra. Att se varandra, att möta varandra, att tala med varandra. Den 18 åriga gymnasist som i går dödade 8 personer och sig själv, hade fått för sig att han var något slag av övermänniska och att han hade rätt att eliminera människor i hans omgivning. Man kan tänka att ett sjukt sinne åstadkommer sådana tankar, och sannolikt är det just så, men samtidigt, så kan var och en av oss göra vår insats för att skapa trygghet, genom att reagera om någon börjar bete sig på ett oroväckande sätt. Genom att möta människor och genom att ge en upplevelse av att bli mött och sedd, kan vi förhindra att någon försjunker i destruktiva och desperata tankar.
I dag är ändå en dag av sorg och eftertanke. Jag vill läsa för er vad Predikaren skriver:
Allt har sin tid,I dag är en tid att sörja, att samla, en tid att gråta.
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.
Vi ber:
O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.
O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar