Ben Thilman:
Medborgare i två riken
Församlingsgården i Esbo 11.11.2007
Medborgare i två riken
Församlingsgården i Esbo 11.11.2007
Bakgrunden till den episod som utspelar sig, när Jesus blev tillfrågad om legitimiteten i att betala skatt till kejsaren, är följande:
Jesus har kommit till Jerusalem. Han har ridit in i staden på en åsna och fått höra "Hosianna, Davids son" och har undervisat i templet.
Samtidigt smider fariséerna planer på att få honom att tala bredvid munnen. Och planen är följande. Till synes nyfikna och okunniga unga män, fariséernas lärjungar, samt anhängare av Herodes Antipas, kungen, som var romersk vasall, kom till Jesus och ställde en oskyldig fråga. Men innan de ställde frågan, så visade de sin underdånighet genom att lovorda Jesus. Vem som helst av oss skulle ha fallit för sådana lovord, som Jesus fick höra.
Men Matteus berättar att Jesus såg igenom dem. Han såg att deras avsikter inte var goda. Dessutom var det så att det egentligen var fariséerna som var ute efter Jesus, men de kom inte själva utan de skickade sina lärjungar.
Så, fariséernas lärjungar, som representerade folket och dess traditioner och värden tillsammans med herodianerna som representerade ockupationsmakten, kommer samman, för de har ett gemensamt intresse. Så mycket annat kan de knappast ha haft gemensamt. Deras intresse är att få Jesus att tala bredvid munnen.
Deras gemensamma uppträdande var i sig själv ett hyckleri. Deras fråga till Jesus var ännu ett tecken på att de inte hade goda avsikter.
Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?
Till fariséernas strategi hörde att Jesus skulle ha svarat: JA, NEJ eller TAR INTE STÄLLNING. Men Matteus skriver att Jesus märkte deras onda avsikter och begär att få se myntet som man betalar skatt med. Det var ett romerskt mynt, som hade den sittande kejsarens bild präglat. För att göra det helt klart och konkret för dessa unga män som inte riktigt visste vad de höll på med och vilka avsikter som fanns bakom deras fråga, får de berätta vems bild och namn som fanns på myntet.
Det var en lätt fråga i den här frågesporten. Kejsarens förstås.
Men sedan kommer Jesu slutsats, som väcker förvåning. Ge då kejsaren det som till hör kejsaren. Dvs det som har kejsarens bild och namn på, pengarna, och ge Gud det som har Guds namn och bild på, er själva. Vi är ju skapade till Guds avbilder.
Men det fanns också ett annat budskap i det som Jesus säger. Han står där omgiven av fariséernas lärjungar och herodianerna. Den ena gruppen fäster bönekapslar på sin panna och på sin arm, som Mose lag påbjuder, för att Guds namn skall vara fäst vid dem. Den andra gruppen försöker få det mesta ut av att kollaborera med ockupationsmakten. Jesus visat att de egentligen inte har någonting med varandra att göra. Till fariséerna säger han. Ge er själva åt Gud eftersom ni är Guds avbild och har Guds namn fästa vid er. Till herodianerna säger han: är ni faktiskt beredda att ge er själva till kejsaren, när ni går hans ärenden?
Hur träffar de här orden oss? Var har vi vår tillhörighet?
Jesus har kommit till Jerusalem. Han har ridit in i staden på en åsna och fått höra "Hosianna, Davids son" och har undervisat i templet.
Samtidigt smider fariséerna planer på att få honom att tala bredvid munnen. Och planen är följande. Till synes nyfikna och okunniga unga män, fariséernas lärjungar, samt anhängare av Herodes Antipas, kungen, som var romersk vasall, kom till Jesus och ställde en oskyldig fråga. Men innan de ställde frågan, så visade de sin underdånighet genom att lovorda Jesus. Vem som helst av oss skulle ha fallit för sådana lovord, som Jesus fick höra.
Men Matteus berättar att Jesus såg igenom dem. Han såg att deras avsikter inte var goda. Dessutom var det så att det egentligen var fariséerna som var ute efter Jesus, men de kom inte själva utan de skickade sina lärjungar.
Så, fariséernas lärjungar, som representerade folket och dess traditioner och värden tillsammans med herodianerna som representerade ockupationsmakten, kommer samman, för de har ett gemensamt intresse. Så mycket annat kan de knappast ha haft gemensamt. Deras intresse är att få Jesus att tala bredvid munnen.
Deras gemensamma uppträdande var i sig själv ett hyckleri. Deras fråga till Jesus var ännu ett tecken på att de inte hade goda avsikter.
Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?
Till fariséernas strategi hörde att Jesus skulle ha svarat: JA, NEJ eller TAR INTE STÄLLNING. Men Matteus skriver att Jesus märkte deras onda avsikter och begär att få se myntet som man betalar skatt med. Det var ett romerskt mynt, som hade den sittande kejsarens bild präglat. För att göra det helt klart och konkret för dessa unga män som inte riktigt visste vad de höll på med och vilka avsikter som fanns bakom deras fråga, får de berätta vems bild och namn som fanns på myntet.
Det var en lätt fråga i den här frågesporten. Kejsarens förstås.
Men sedan kommer Jesu slutsats, som väcker förvåning. Ge då kejsaren det som till hör kejsaren. Dvs det som har kejsarens bild och namn på, pengarna, och ge Gud det som har Guds namn och bild på, er själva. Vi är ju skapade till Guds avbilder.
Men det fanns också ett annat budskap i det som Jesus säger. Han står där omgiven av fariséernas lärjungar och herodianerna. Den ena gruppen fäster bönekapslar på sin panna och på sin arm, som Mose lag påbjuder, för att Guds namn skall vara fäst vid dem. Den andra gruppen försöker få det mesta ut av att kollaborera med ockupationsmakten. Jesus visat att de egentligen inte har någonting med varandra att göra. Till fariséerna säger han. Ge er själva åt Gud eftersom ni är Guds avbild och har Guds namn fästa vid er. Till herodianerna säger han: är ni faktiskt beredda att ge er själva till kejsaren, när ni går hans ärenden?
Hur träffar de här orden oss? Var har vi vår tillhörighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar